DS9: You are cordially invited… Det där Worf och Dax gifter sig.

Jag tror att jag främst kommer att minnas det här avsnittet som det exakta ögonblick då Deep Space Nine omfamnade sin såpighet fullt ut. Inte för att det i sig måste vara något negativt. Tvärtom, de flesta framgångsrika amerikanska tv-serier innehåller åtminstone några av såpans drag i berättarstruktur eller dramaturgi. Serier som till exempel Empire, Days of our Lives eller Vänner hanterar de där såpiga ingredienserna på olika sätt (nu kanske en del undrar över vad jag menar med att Friends är en såpa, här är en rolig artikel från Slate som förklarar). Men i You are cordially invited… slutar liksom Deep Space Nine att bara flirta med såpigheten utan går all in i stället.

Vad menar jag då med såpighet? Min egen hemmasnickrade definition är väl ungefär det som inträffar när handlingen i en serie som Deep Space Nine allt mer börjar drivas av relationer, snarare än mer action- eller äventyrsdrivna intriger. I dessa relationsskildringar blir intriger kring sex och kärlek allt viktigare, precis som användandet av starka melodramatiska inslag i berättandet. Ett visst mått av orimlighet är också viktigt för att ge den rätta känslan av såpighet, det kan hända riktigt vrickade saker – och ingen i seriens universum ska tycka att de händelserna är det minsta konstiga. Weird är det normala, vilket i och för sig inte är helt ovanligt inom SF-genren heller.

Av Star Trek-serierna har Deep Space Nine definitivt varit den som drivit den här såpiga utvecklingen längst. Det här är ju egentligen en serie om ett slags storfamilj i rymden, där huvudpersonernas personliga utveckling och relationer fått fylla allt mer speltid ju längre serien hållit på. Samtidigt har de mer kantiga relationerna i livet på rymdstationen filats ner en hel del. Ingen av huvudpersonerna är längre riktigt ondskefull. Det var till exempel länge sedan Quark gjorde något verkligt reglementsvidrigt, och den mystiske Garak har ju allt mer blivit en tillgång för Sisko och de andra, snarare än det hot han var tidigare. Det gör att det nu finns plats för en annan typ av relationer mellan huvudpersonerna i serien. Mer pussande och kramande, helt enkelt.

Men det här avsnittet bjussar på mer än så. I You are cordially invited.. har vi nu kommit fram till det som väl är såpans motsvarighet till ett storslaget rymdslag med hundratals skepp inblandade – nämligen ett… bröllopsavsnitt. Och man kan ju liksom fatta att det var svårt att motstå en sådan här idé när man väl kläckt den. Jag menar, så otroligt pårökt stämning producenter och författare måste ha upplevt när de fick fundera ut hur ett generiskt bröllopsavsnitt skulle se ut i en Deep Space Nine-version? (Exakt samma, det är bara formen för svärmorsångest och genomlidande av svensexor som är annorlunda.) Vilka vedermödor skulle bruden vara tvungen att stå ut med om den ställföreträdande svärmodern är en matriark i ett klingonskt hus? (Ganska mycket som i de flesta Hollywoodskildringar, förutom att Dax måste kvalificera sig till att bli invald i Worfs hus genom att göra saker som att recitera klingonska texter samtidigt som hon bär på tunga saker.) Hur ofestlig och fylld av lidande är en klingonsk svensexa? (Tja, jag tror att det handlade om fyra dagars fasta och kul aktiviteter som hänga i armarna från en pinne placerad ovanför en eld.) Eller, hur icke-romantiskt är det som sägs i en klingonsk bröllopsceremoni? (Den går alltså ut på att de första klingonerna, deras motsvarighet till Adam och Eva, dödade gudarna som skapat dem.)

Worfs uppenbara bridezillatendenser hamnar däremot lite i bakgrunden, eftersom det är Dax vedermödor som är det centrala i storyn. För att få gifta sig med Worf så måste hon godkännas av Martoks fru, Sirella, som alltså leder huset Martok. Hon är inte särskilt förtjust i Worf, och definitivt inte road av att få in en trill i sin släkt med kejserligt påbrå.

Den något extrema taken på tropen “svärmor gillar inte mig”, kulminerar när Sirella stormar in på Worfs möhippeparty. Ordväxlingen övergår snart i att Sirella drar krig och Dax knockar henne. Det blir Sisko som får övertala Dax att gå och be Sirella om ursäkt så att det bröllopet med Worf kan bli av. Just den intressanta konversationen mellan de två damerna får vi däremot inte se. Men bröllop blir det till sist, hur som helst.

Man kan förstås landa i åsikten att You are cordially invited… är lite underhållande, nästan som om serien testade att göra en parodi på sig själv. Eller så kan man tycka att serien ungefär urartar här. Jag tillhör det senare, tämligen humorlösa, lägret kring detta. Jag tyckte nog att det här var metadels vidrigt. Det var väl mest Dax möhippeparty som eventuellt stack ut. Ska man hitta något positivt med det här avsnittet är det väl att det var tänkt som en upprättelse för de klingonska kvinnorna. Här fick vi, för första gången på länge, se en bossig klingon-kvinna sprida bitchigheter och skräck omkring sig. Detta efter att man skrivit in att kvinnor inte fick sitta i klingonernas högsta råd så långt tillbaka som i avsnittet Redemption. Det här var då ett bevis på att de åtminstone var bossen hemma, om inte i rådet.

Men det finns fler besvikelser i det här avsnittet, förutom själva huvudhandlingen:

Worfs son Alexander blir ju uppenbarligen utskriven ur serien här, när vi får reda på att han blivit förflyttad till ett annat skepp. Det kanske var lika bra. Det kändes ju inte som om man gjort honom till en särskilt rolig typ i den här vändan. Lite synd på en rollfigur som ju ändå går ända tillbaka till The Next Generation.

Det är också verkligen jättekonstigt att det enda som egentligen är intressant i hela det här avsnittet, försoningen mellan Kira och Odo, sker i en städskrubb under festen. Och att vi inte ens får reda på vad de pratade om. Extremt dålig hantering av en relationsproblematik som ändå pågått hur länge som helst.

Sedan kan man ju ÄNDÅ, blödig som man är, inte låta bli att tycka att “naaaah, vad gulligt att de fann varandra”.

Betyg: 4/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 6, avsnitt 7/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 8 långfilmer och 514 tv-avsnitt.

DS9: A time to stand. Det där Sisko ska spränga Jem’Hadars knarkmack.

Lägesrapport: Tillbaka från filmfestivalerna i Göteborg och Berlin och med influensan under kontroll är det nu dags för några Star Trek-intensiva dagar. Återkommer snart med några rapporter om vad jag tyckte om Discoverys senaste avsnitt, men först langar vi ut den här texten om sstarten på den nästs sista säsongen av Star Trek: Deep Space Nine.

A time to stand tar vid tre mänader efter Siskos storslagna nederlag vid Deep Space 9. Och stridslyckan har inte direkt vänt sedan dess. Tvärtom, kriget går asdåligt, och det trots att cardassierna fortfarande inte lyckats knäcka minfältet som proppar igen maskhålet bort till gammakvadranten – där det troligtvis väntar förstärkningar från Dominion.

Alliansen mellan klingoner och federationen kämpar alltså i motvind, och det är en sorglig kolonn med skepp som vi får se i avsnittets början. Skadade och slitna har man tvingats retirera varje gång man mött Jem’Hadar-trupperna. Bland skeppen finns Defiant, och där är det nog bara Dax som håller humöret uppe. Hon har liksom fullt upp med att planera sitt bröllop med Worf, och när de någon gång befinner sig på samma skepp blir det tydligen dessutom lite ligga av. Skeppet är så pass litet att alla vet vad det betyder när de två älskande springer iväg för att få lite egentid, så Sisko kan liksom inte hålla sig utan måste bara ropa “bryt inga ben” efter dem. Ew.

Men kanske måste man ta tillvara alla möjligheter till att dra ett skämt när allt bara är deppigt och .team Federationen verkar vara på en all time low-nivå. Alla de territorier och imperier som skrivit på fredsavtal med Dominion sitter nog och nickar nöjt för sig själva vid det här laget, belåtna med att ha gjort rätt val i konflikten. Ja, en del av dem intalar sig kanske till och med att Dominion kanske inte är så hemska, trots allt. Cardassierna har ju till exempel inte tillåtits att attackera Bajor under den här konflikten. Kan Dominion rentav bli ett slags garant för fred i alfakvadranten i framtiden?

För det cardassiska återtagandet av rymdstationen Deep Space 9 – eller Terok Nor som stationen ju heter på cardassiska – har ju inte blivit fullt så sadistiskt och ondskefullt som man kunnat befara. Dominionrepresentanten Weyoun håller Gul Dukat i stramt koppel, även om en komplicerad maktkamp mellan de två om vem som har sista ordet om den där gamla rymdstationen inte verkar helt och hållet avgjord. För Dominion är det tydligen viktigt att framstå som goda despoter, medan Gul Dukat har andra mål. Som att sextrakassera Kira till exempel. Weyoun och Dominions välvilja har däremot vissa gränser. Stackars unge herr Sisko, Jake alltså, får en snabbkurs i den fria pressens villkor i en diktatur. Hans artiklar är för Dominion-kritiska och har fastnat i Weyouns censurfilter – och aldrig skickats vidare till federationens nyhetsservice. Antar att Jake får samla material till en reportagebok som kan komma ut efter att konflikten är över. Ja, om det då finns någon i alfakvadranten som vågar ge ut den då. Det beror väl på utgången av det här kriget.

Huvudäventyret i det här avsnittet kommer igång när Sisko & Co får i uppdrag att förstöra Dominions förråd av ketracel white i alfakvadranten, den drog som kontrollerar Jem’Hadar och gör dem till lydiga soldater. Det gör man genom att ta sig in på cardassiskt område i det skepp som Sisko lyckades komma över i The Ship. Men att åka omkring i ett Jem’Hadar-skepp kan förstås få vissa konsekvenser, som till exempel huvudvärk när man har på sig deras navigationsglasögon (det finns ingen skärm som visar rymden omkring dem på Jem’Hadars brygga), eller när man stöter på ett Federationsskepp med en triggerhappy kapten.

Sisko och de andra lyckas med sitt uppdrag, men med vissa komplikationer. På grund av säkerhetssystemet på den bas som man ska bomba så kommer man inte undan innan allting exploderar. Warpdriften på det stulna Jem’Hadar-skeppet går sönder, och den numera öppet överintelligente skeppsläkaren Bashir lyckas snabbt räkna ut att det kommer att ta 17 år att färdas tillbaka in på federationens territorium. Det här upplägget känns ju väldigt Voyagereskt. Vi får väl bara hoppas att de sista två säsongerna av Deep Space Nine inte ska ägnas åt den långa vägen hem.

Det här var en ganska svag start på säsongen, tycker jag. Habil men också lite ointressant, trots att man försöker liva upp det hela med en eldstrid med ett federationsskepp och en ball explosion så känns A time to stand väldigt mycket som ett slags preludium. Och det irriterar ju lite, eftersom det känns som om Deep Space Nine är en serie som ständigt håller på att ladda upp inför något stort. I det här fallet, flera säsongers uppladdning inför ett krig som sedan råkar dra igång under seriens sommaruppehåll. Snålt.

Betyg: 6/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 6, avsnitt 1/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 8 långfilmer och 498 tv-avsnitt.

DS9: Let He Who Is Without Sin… Det där Worf är en semestersabotör.

let he who 2

Jepp, det är dags för ett semesteravsnitt som utspelas på Risa igen. Jag som precis kommit över det där Picard klädde sig i badbyxor och upplevde olika erotiskt laddade äventyr. Lite av samma air av dekadens finns också i inledningen av Let He Who Is Without Sin…, en lite knullig vibb i luften när Bashir, hans tjej Leeta, Quark, Dax och Worf alla gör sig redo att resa iväg till Risa. Eller, ja, alla utom Worf är förväntansfulla och glada. Han går runt och muttrar och surar genom hela det här avsnittet. Så pass mycket hatar han badorter att han till och med använder semestern åt att gå med i sig en alarmistisk och moraliserande organisation, New Essentialists. Ett slags predikande radikaler som tycker att Federationens medborgare blivit bortklemade, dekadenta och bortskämda – helt oförberedda till exempel för det krig med Dominion, Klingonerna eller någon annan fiende som förr eller senare kommer att anfalla dem. Och eftersom Risa är federationens semestercenter så är det förstås den bästa platsen för att predika om barkbröd och tagelskjortor. Riktiga semestersabotörer och partypoopers, alltså.

let he who 4Jag tror inte ens att Worf i badbyxor hade räckt för att ge substans åt den här urvattnade historien (dessvärre får vi bara se badbyxorna – Worf hävdar envist att hans uniform är tempererad och fungerar utmärkt även på solsemester). New Essentialists måste vara de minst genomarbetade Star Trek-skummisarna hittills – de används egentligen bara som ett slags verktyg för att fördjupa det glapp i kommunikationen som finns mellan Dax och Worf. Först efter att Worf har gått Jordan B Peterson-bonkers en stund kan han och Jadzia äntligen tala ut. Han berättar då om en traumatiserande barndomsupplevelse där han av misstag råkade döda en kompis i en en nickduell under en fotbollsmatch. Sedan dess har han känt ett tvång att behärska sig (och inte gå klädd i badbyxor?). Som helhet är väl det här avsnittets hela poäng att fördjupa relationen mellan de två. Det är allvar nu, liksom.

let he who 6I övrigt är det lite märkliga saker jag tar med mig från det här avsnittet. Den bajoranska separationssedvänjan som Bashir och Leeta pysslar med på Risa, till exempel. En ritual som både verkar handla om en del farväl-sex och att ligga runt med andra personer som finns i närheten. En lite mer avslappnad inställning till tvåsamheten än Worfs, mycket av konflikterna mellan honom och Jadzia i det här avsnittet handlar om hans svartsjuka.

let he who 5En av incidenterna som väcker Worfs irritation är när Jadzia drejar på ett halvsensuellt sätt tillsammans med Arandis – en av Curzon Dax gamla älskare (ni vet, den förra trillen som bar runt på Dax-symbionten). Arandis spelas förresten av Vanessa Williams – första afro-amerikanen som vann miss America och skådespelare i bland annat Ugly Betty och Desperate Housewives. Jag har faktiskt suttit bredvid Williams en gång, på en fri grupp-föreställning av Angels in America i New York (hon kände någon i casten). Jag har alltid undrat när jag skulle kunna göra en grej av denna upplevelse – äntligen kändes det rätt. ds9 let he who 9

Jag är inte ensam om att vara underväldigad av Let he who is without sin... Det har tydligen röstats fram som det tredje minst omtyckta avsnittet av Deep Space Nine. Tydligen gillar inte ens upphovspersonerna det här avsnittet – och skyller bland annat på att de ville diskutera sex och moral, men samtidigt inte kunde visa något sexigt i avsnittet eftersom avsnittet gick så tidigt på kvällen i vissa delar av USA. Jag kan väl samtidigt tycka att det inte heller är ett avsnitt som låtsas vara något annat än det är: ett försök att skapa lite semester & sex-känsla i Deep Space Nine. Men ett magplask blir det, ändå.

Betyg: 3/10. 

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 5, avsnitt 7/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 450 tv-avsnitt. 

DS9: Looking for par’Mach in All the Wrong Places. Det där Deep Space Nine förvandlas till Loveboat.

ds9 looking for

Så gick då Deep Space Nine slutligen all in och blev en renodlad såpa, åtminstone för ett avsnitt. För i Looking for par’Mach in All the Wrong Places handlar hela showen om kärlekstrubbel, i fyra olika konstellationer.

Kira och O’Brien

ds9 looking for 5Kira har ju flyttat in hos familjen O’Brien i sin egenskap som surrogatmamma, hon bär ju på Keikos och Miles barn. Denna tresamhet (fyrsamhet om man räknar paret O’Briens tidigare barn Molly) fungerar ju sådär. Alltså, Keiko verkar vara överförtjust, men Miles och Nerys hamnar i gräl och bråk. Först mot slutet av avsnittet inser de att det inte beror på att de är ovänner. Snarare tvärtom. Bägge blir panikslagna över att det plötsligt börjar slå lite gnistor kring de två, det är bara Keiko som inte fattar något alls. När Nerys ska åka på semester, för att undvika den lite märkliga situation som uppstått, så tjatar Keiko för att Miles ska följa med och “ta hand om” Nerys.

Quark och Grilka

ds9 looking for 3Jag hade verkligen glömt bort Grilka. Ja, kanske till och med förträngt The House of Quark. Avsnittet där Quark blir tvångsgift med klingonskan Grilka efter att ha gått runt och skrutit om att han dödat hennes man. Nu är Grilka tillbaka på Deep Space 9, tydigen i stort behov av ex-mannen Quarks bokföringsskills. Quark ser däremot det här som en möjlighet att få konsumera det numera annullerade äktenskapet. För att få hjälp med det så försätter han sig i en Cyrano de Bergerac-situation, där Worf ger honom klingonska dejtingtips. Och eftersom vi pratar klingonska ritualer här så handlar det inte så mycket om vältalighet. Snarare om brutala utspel, samt en mycket komplicerad bat’leth fajt där Worf fjärrstyr Quarks fajting från rummet intill. Hela grejen är extra jobbig för Worf eftersom han själv är extremt intresserad av Grilka.

Låt oss förresten också notera att manusförfattarna för en gångs skull skrivit in några förklarande repliker som ger en kort recap kring var Grilka kommer ifrån och vad som hände i avsnittet hon var med i. Något som vi inte är särskilt bortskämda med i Star Trek, där publiken förväntas ha memorerat handlingen i alla seriers samtliga avsnitt.

Worf och Grilka

ds9 looking for 6Trots att Worf gör några ambitiösa försök att uppvakta Grilka (av typen gå in på en bar och slänga bort folk från deras platser) , så blir han ganska snabbt briefad om att han inte har en chans. Så vanärat är både hans och hans hus rykte att det är en omöjlighet (vi minns ju att Worfs bror hellre ville dö än fortsätta att leva i skam under förra säsongen). Men lyckligtvis blir Worf lite distraherad i sin kärlekssorg.

Dax och Worf

ds9 looking for 4Eller kanske snarare så här: Worf blir uppraggad av Dax på ett aggressivt sätt, just som han går runt och surar över att han inte får ligga med Grilka. Den här attraktionen har ju planterats tidigare, men jag hade nog ändå tänkt mig att Dax och Worf skulle fortsätta att flirta och ha sig ett bra tag framöver. , men inte då. Nu får vi bara se hur mycket såpa det blir över de här tvås framtida relation och romans. Så här avslutas i varje fall avsnittet:

WORF: How do you wish to proceed?
DAX: I don’t know.
WORF: You must have some idea. You were the
DAX: Aggressor?
WORF: Yes. And now there are questions that must be answered.
DAX: I don’t feel like answering questions. Why don’t we just take it one day at a time and see what happens?
WORF: I do not like the uncertainty of that arrangement.
DAX: One thing’s for certain. You’ve stopped thinking about Grilka.

Dax och Worf är eventuellt det mest jobbiga kärlekspar jag kan tänka mig. Han går runt och är sur och grinig hela tiden, och hon drar skämt och ordvitsar stup i kvarten. Det här avsnittet är däremot underhållande och lättsmält. Kanske skulle man kunnat ha förlagt bägge dessa intriger till varsitt b-handlingsspår? Blir lite märkligt med dessa utbrott av privatliv då och då i serien. Fast hellre det än inget alls av den varan.

Betyg: 7/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 5, avsnitt 3/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 444 tv-avsnitt. 

DS9: Sons of Mogh. Det där Worfs brorsa vill bli hedersmördad.

ds9 sons of mogh

Ett ovanligt bra klingon-avsnitt tycker jag. Förutom allt det där vanliga tjatet om heder och ära och husets framtid så lyckas man faktiskt ge lite djup till relationen mellan Worf och hans bror Kurn. Men den helt orimliga twisten på slutet. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för vad jag ska tycka om den.

ds9 sons of mogh 2Innan vi går in på Worfs familjerelationer så kan vi väl bara notera den helt ohämmade etableringen av sexuell laddning mellan Worf och Dax i början av Sons of Mogh. Här var det förspel så det stod härliga till. Med en klingon flirtar man förstås bäst under en träningsmatch med blanka vapen. Framför allt om man har en outfit med generös urringning, som Dax har här.

WORF: You were overconfident. You thought by distracting me with your outfit you would gain an advantage.
DAX: My outfit?
WORF: Er, I thought that. I mean, I only assumed that
DAX: You thought I wore this for you? Talk about overconfidence.

Men visst är Dax extremt nöjd efter den där kommentaren. Hennes intresse och omsorg för Worf fortsätter sedan under hela avsnittet. Hon försvarar honom inför Sisko, lyssnar på hans problem och försöker hitta lösningar. Hur ska detta sluta? Tyvärr har jag ganska exakta aningar på grund av resultaten som dyker upp när man bildgooglar det här avsnittet. Men jag inbillar mig att de där bilderna hörde till ett holodäcksäventyr, eller eventuellt något som hände i ett parallellt universum.

ds9 sons of mogh 3Helt säker är jag däremot på att Worfs bror Kurn plötsligt dyker upp på Deep Space 9 i det här avsnittet.  Efter att Worf gick emot klingonernas ledare i The Way of the Warrior, så har även Kurn drabbats. Familjen har mist sin plats i högsta rådet och det mesta av sina tillgångar. Men en liten grej skulle kunna göra att Kurn slapp sluta sitt liv i vanära. Han begär en Mauk-to’Vor av Worf – alltså att Worf ska döda sin bror. Worf går med på sin brors önskan, men ingen av dem tänkte på att ritualmord är förbjudna ombord på rymdstationen. Dax ser till att Kurns liv räddas, och Worf blir utskälld av Sisko som bestämt sig för att han inte orkar med mer mångfald ombord. I alla fall inte om det innebär dödliga ritualer.

SISKO: At the moment, I don’t give a damn about Klingon beliefs, rituals or custom. Now I have given you both a lot of leeway when it comes to following Klingon traditions, but in case you haven’t noticed, this is not a Klingon station, and those are not Klingon uniforms you’re wearing. There is a limit to how far I’ll go to accommodate cultural diversity among my officers and you’ve just reached it. When your brother is released from the infirmary, you better find another way to settle your family problems. Is that clear?
WORF: Captain, it may not be possible to
DAX: It’s clear. There are definitely other possibilities for Kurn. This will never happen again.
SISKO: You’re damn right it won’t. Now both of you, get out!

Men Kurns death wish fortsätter att göra sig påmind även när man försöker omskola honom på stationen. Man testar honom som säkerhetsvakt, och det går jättebra ända tills man inser att ett av skälen till att han tog jobbet var att någon smugglare kanske skulle döda honom. Det skulle i varje fall innebära en ärofull död. Men lyckligtvis överlever han länge nog för att Worf och Kurn ska kunna spela centrala roller i upplösningen av det som är avsnittets b-handling.

Kira och O’Brien har nämligen upptäckt att klingonerna har mystiska saker för sig, precis utanför bajoranskt territorium. Osynliga saker som exploderar, ett klingonskt skepp som skadas av något som aldrig syns. Worf löser till sist gåtan: klingonerna lägger ut osynliga minor. Spränganordningar som inte är “osäkrade” förrän klingonerna aktiverar dem med en särskild kod. Worf och Kurn får nu i uppdrag att hitta en karta över minfälten. De smugglas in på ett klingonskt skepp som ligger i docka vid Deep Space 9, hittar snabbt vad de letar efter, men blir upptäckta av en vakt som Kurn dödar. Av denna incident lär vi oss att 1: Worf har blivit så domesticerad att han mist sin “spindelkänsla”, den klingonska intuitionen som säger när någon ska döda en. 2: Kurn blir helt knäckt av att spela dubbelspel mot det klingonska imperiet. Vanäran är för stor. Han kommer aldrig att kunna leva och trivas på en Federationsstyrd rymdstation.

KURN: Why is it that suicide is considered a dishonourable death, Worf? Shouldn’t a warrior have the right to decide when his time has come?
WORF: If you die by your own hand you will not travel across the River of Blood and enter Sto’Vo’kor.
KURN: Even if I got cast down into the Underworld, at least I’d be with other Klingons, even though they are the dishonoured dead.

Lösningen på problemet är något radikal. Worf tömmer Korns minne, och ger honom en ny identitet. På det sättet räddar han sin brorsas mentala hälsa, men dessvärre till priset av sin brorsas egentliga existens. Den nya Kurn minns ju inget om vem han egentligen är, och har ingen relation till Worf. Vad man helt klipper bort ur det här avsnittet är om Worf frågade Kurn om lov innan hans minne raderades. Man undrar ju hur det snacket gick. Och även på om den här lösningen verkligen är mindre vanärande än något annat alternativ.

Som sagt, för att vara ett klingonavsnitt så var det här ovanligt njutbart. Men lite snopet att man (troligtvis) bara skriver ut Kurn här, just när vi börjat lära känna honom på allvar. Avsnittet har ett bra tempo och en jämn nivå i manuset. Hög lägstanivå, helt enkelt. Ändå imponerad av att man faktiskt lyckas få in ett rätt lyckat skämt i det här avsnittet, som ju främst präglas av klingonexistentiell ångest. Det skojiga kommer precis när Kurn provat sin nya uniform för jobbet som säkerhetsvakt på DS9:

KURN: I hate this uniform.
WORF: I understand. The transition will probably be difficult for some time.
KURN: That’s not what I mean. I have accepted the transition. I am a Bajoran security officer. The uniform is simply uncomfortable

Man vet att ett avsnitt inte direkt är en skrattfest när en sån här vändning fastnar i minnet.

Betyg: 7/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 4, avsnitt 15/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 414 tv-avsnitt.