Jag är extremt kluven till det här avsnittet. Första halvan var nämligen lite av en cringefest för mig. Alltså, jag tyckte att det var kul att man bestämt sig för att skriva in Ro Laren i serien igen (har verkligen saknat hennes dynamik och uppkäftighet ombord), men så typiskt att hon får vara ungefär fem minuter ombord på Enterprise innan hon skickas iväg för ett undercoveruppdrag för att infiltrera rebellrörelsen Maquis.
Men det är i scenerna efter det som det här avsnittet blir så töntigt att jag faktiskt var tvungen att ta en liten paus för att orka igenom det. Tror jag sett hundra scener i olika kriminal- och spionserier där någon ska infiltrera en organisation – men vete fan om det här inte är det sämsta genomförandet av den situationen jag ens stött på. Så här: Ro Laren går in på en bar, gömmer sig när Worf och Data kommer in genom att hångla med en vilt främmande person. När Worf och Data frågar om en mörkhårig kvinna – eftersökt för att ha dödat en cardassier – har synts i baren så svarar en man som sitter och dricker där att hon redan har gått därifrån. Federationsdelegationen (som uppenbarligen aldrig söker igenom baren och som inte kan upptäcka en mörkhårig kvinna om hon råkar hångla med någon) lämnar stället utan att ha löst sitt fejkade uppdrag. Ro Laren mannen vid baren för hjälpen, och mindre än fem minuter senare är hon nedsövd och på väg för att träffa celledare i Maquis. Lite väl enkelt, va? (För att inte tala om att man sedan använder den SKITSMARTA hångelundercovergrejen EN GÅNG TILL när Ro Laren ska ha ett hemligt möte med Picard i typ samma bar – hon ska tydligen låtsas vara prostituerad eller något?)
Men sen, i andra halvan av avsnittet, så händer det något. Det visar sig att intrigen utvecklar sig och egentligen handlar om Ro Laren val mellan två olika fadersfigurer: den stränge och korrekte Picard samt den älskvärde och varme Maquis-ledaren Macias (som dessutom kryddar allt han säger med detajer om maträtter och musikinstrument som hela tiden påminner Ro Laren om hennes riktiga pappa). När Picard sedan presenterar en ovanligt avancerad plan, där Enterprise och Federationen ska lägga sig i bakhåll och utplåna hela Maquis – ja, då fungerar det inte längre för Ro Laren. Hon hoppar av mitt under hela operationen, och Picard och de andra får stå där med lång näsa. Allt sammanfattas i sista scenen
RO: It’s been a long time since I really felt like I really belonged somewhere. Could you tell Captain Picard something for me?
RIKER: Of course. What is it?
RO: Tell him I’m sorry.
RIKER: So long, Ro. Take care of yourself.
RO: Goodbye, Will. Energise.
Riker är sådär märkligt oberörd av Ros val. Som att han respekterar det, trots att en hel jättelik militäraktion just gick om intet. Han försöker sedan förklara det hela för Picard:
RIKER: She seemed very sure that she was making the right choice. I think her only real regret was that she let you down. Here’s my report.
Han möts av tystnad och lämnar rummet. Och det är då vi får se Picard, med den mest sammanbitna min jag någonsin sett tror jag. Alltså rös av hans ansiktsuttryck. Det var liksom värt hela avsnittet för att få se.
Ro Larens dilemma, Picards starka (om än tillbakahållna reaktion) och känslan av att Federationen håller på att tappa det när man faktiskt attackerar sina egna, gör det här till ett minnesvärt avsnitt. Ja, det innehåller den svärta som The Next Generation så ofta saknat. Jag som drabbats av viss Star Trek-fatigue på sista tiden blir så glad över detta att jag faktiskt struntar i den kackiga inledningen drämmer till med ett riktigt högt betyg.
Betyg: 9/10.
Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 24/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 321 tv-avsnitt.
Japp. Svärtan från DS9 smittar av sig. Maquisupproret är helt enkelt en stor händelse i Federationens historia. Avhopp till fiendesidan från självaste flaggskeppet. Gillar med Ro, hade velat se mer av henne. Har hört någonstans (LDL vet säkert mer) att Ro Laren först var påtänkt till rollen som sen blev till Kira i DS9 eftersom Michelle Forbes tackade nej, och att man sen gjorde ett försök till att övertala henne till en roll i Voyager, vilket efter att åter ha fått nej istället blev karaktären B´Elanna Torres.
Japp, rllen som försteofficer på DS9 erbjöds först till Michelle Forbes och Ro Laren, men hon tackade nej. Som jag förstått det var det inte nödvändigtvis just Star Trek hon sa nej till, utan hon verkar överlag varit väldigt misstänksam mot tv-serier och speciellt de som ville att hon skriva på för långa åtaganden. Forbes skådespelarkarriär, även inom filmbranschen, höll på att ta fart dessutom, så hon ville absolut inte missa de kommande sju åren av möjligheter pga en tv-serie.
Jag har faktiskt knappt hört något om det här Voyager-ryktet tidigare, vilket fick mig att anta att det måste ha varit just ett rykte. Om inte annat för att det har gått så många år och vi fått så mycket information som fansen aldrig verkar bli mätta på. Star Trek-fans brukar vara ganska bra på att vilja veta exakt allt som finns att veta om Star Trek. 😛
Efter en liten kort efterforskning på temat så finns det tydligen två typer av svar som man oftast kommer fram till;
1. Att det bara var just rykten och att det aldrig har bekräftats. Folk verkar inte reagera på det här svaret eller ha några uppgifter att erbjuda som motsäger detta.
Med lite spekulation så kan man också konstatera att Ro Larens medverkan i serien, som den blev hade kunnat innebära en hel del utmaningar. Både när det kommer till balans mellan rollfigurerna på serien och även när man kommer in på vems plats hon skulle ha tagit. Jag måste vara lite försiktig då jag inte vill spoila något för Roger, men man nämner ofta två rollfigurer i de här ryktena. Den enas position är inom engineering, det är en ganska stor del av den rollen, medan Ro Laren så vitt vi vet alltid har varit inom Tactical. Så, det hade varit lite svårt att bara byta in henne för den rollfiguren. De andra har betydligt fler saker gemensamt med Ro och möjligtvis hade hon kunnat ersätta den rollfiguren ganska lätt, men då kommer vi in på just de här balansfrågorna om alla andra ska vara kvar. Det låter alltså inte alltför lätt att bara kasta in henne i någon annans ställe.
2. Att det här faktiskt var fallet, att Piller&Berman gav henne en ny chans att vara med i Star Trek, men att Forbes återigen tackade nej. Medans det skulle kunna vara fallet, så verkar det som sagt inte finnas någon information eller pålitliga källor som bekräftar detta. Memory Alpha säger exempelvis detta väldigt kort och utan någon referens på Michelle Forbes sida, men Wikipedia nämner det inte alls. Öht verkar det som sagt väldigt konstigt att det inte finns någon information om saken, eller knappt ens diskussioner mer mer fakta bland fansen. Att Berman&Piller återigen skulle bjuda in henne när hon bara nyligen tackade nej till samma sak på DS9 och förmodligen förklarade varför för de är ganska långsökt, tror jag.
Så, med väldigt lite faktiskt information och en hel del (förhoppningsvis) rimlig spekulation så måste jag säga att det lutar åt att det bara är ett rykte. Om hon fick förfrågan så måste det ändå ha varit så tidigt i utvecklingen på Voyager att väldigt mycket han definieras och ändras innan vi fick se vad Voyager kom att bli. Det var alltså knappast att hon erbjöds någon specifik roll som någon annan tog över. Det är vad jag tror. 🙂
Oj! Snacka om förvånande betyg. Inte bara när jag tänker på avsnitten, men framför allt hur första halvan av den här recensionen lät. 😀
Ärligt talat så finner jag på många sätt att avsnittet är ganska medelmåttigt. Långsamt, förutsägbart, utan att någon riktig spänning någonsin infinner sig, etc. Det står helt enkelt inte ut från mycket annat som har producerats för serien under de senaste säsongerna. Sen höjs det ändå litegrann av några få saker.
Att man valde att plocka in Michelle Forbes som Ro Laren igen är välkommet. Hon var ju en återkommande rollfigur som var ganska populär bland fansen trots relativt lite utrymme så här långt. Så, ett bra val att visa upp henne igen om man nu är ute efter att knyta ihop lösa trådar och knyta ihop saker för vissa av de återkommande rollfigurerna.
John Franklyn-Robbins gjorde ett bra jobb som Macias, trots att han fick väldigt lite hjälp från författarnas sida. Det är mer än vad vissa gästskådespelare lyckas med i mycket bättre avsnitt och med mycket bättre manus.
Slutligen så är ju Patrick Stewart helt suverän som Picard id et här avsnittet. Ro Laren är ju bara en i raden unga som har haft sina problem och hamnat lite snett med Starfleet som han försöker ge en andra chans. Man märker under avsnittets gång hur han försöker ge henne stöd och ge henne chansen att visa att hon klarar av det, samtidigt som han förmodligen försöker ignorera känslan av att det är osäkert om hon kommer att förråda dem eller inte tack vare att han ger henne den friheten. Den avslutande scenen med Picards ansiktsuttryck är, precis som Roger nämner, väldigt stark. Det höjer säkert avsnittet en hel poäng för mig bara det. Trots att det är ett så statiskt ansiktsuttryck sås er man ändå känslorna lysa igenom; hur spänd han är, arg för att ha blivit förråd, kanske arg på sig själv för att ha låtit det gå så långt, besviken på Ro Laren, ledsen för henne, allvaret i avd det här betyder för federationen och alla konsekvenserna som kommer komma av att Maquis kommer att fortsätta agera ute i DMZ. Det är en väldigt tung slutscen. 7/10.
Idéerna bakom avsnittet ska ha kommit främst från Naren Shankar och det var sen René Echevarria som jobbade vidare med det. Det ska även sägas att avsnittet regisserades av Patrick Stewart.
Att man återigen hade med Nechayev och Evek berodde på att man ville främja kontinuitet i universumet och i tråden om Maquis i den här delen av rymden. Mycket av tankarna bakom fokuset på just Maquis igen har ju givetvis även här från första början handlat om att de vill förbereda grunden för Voyager.
Det var tydligen tänkt att instruktören från Ro Larens tid på Starfleet Acdemy som hon nämner hade hoppat av Starfleet för att gå med i Maquis var tänkt att vara en diskret referens till en kommande rollfigur i Voyager. Detta motsägs dock i ett avsnitt av Voyager där den rollfiguren berättar något om sin bakgrund som motsäger det faktumet.
Shannon Cochran som spelade Kalita skulle återkomma i samma roll i ett framtida avsnitt av DS9.
Sist men inte minst så var det här alltså sista gången vi fick se Michelle Forbes i rollen som Ro Laren. Iom att TNG är på väg att avslutas och hon hade tackat nej till att få en mer permanent roll i en eller flera andra Star Trek-serier så var det ett ganska naturligt avsked.