VOY: Learning curve. Det där Voyager får feber och maquismedlemmarna jobbar med teambuilding.

voy learning 3

När Voyagers bioneurala system bryter samman visar det sig att det beror på Neelix ostframställning (han skulle bjuda någon på macaroni and cheese i sin kulinariska satsning: “jag lagar comfort food från din hemvärld”) Bakterierna i osten har överfört ett virus till skeppets semi-biologiska datorsystem och resultatet är något i stil med att skeppsdatorn fått flunsan. Rent konkret innebär det att den ena gelpacken efter den andra pajar (exakt vad en gelpack är eller vad de gör på skeppet är lite mer osäkert, men de är i varje fall superviktiga). Så vad göra när ens dator är sjuk? Ja, vad sägs som att simulera feber?. Öka värmen ombord tills man dödat varenda litet virus.

voy learning 2Parallellt med det här så får Tuvok uppdraget att uppfostra några av de i besättningen som tidigare var medlemmar i rebellorganisationen the Maquis. De är inte drillade i stjärnflottans regler och uppförandekoder, och det har uppstått en hel del samarbetsproblem. Att bli utvald att gå kursen känns däremot inte helt smickrande för de som kallas till introduktionslektionen – de har liksom själva förstått att de hamnat i Voyagers egen obs-klass. Och jag vet inte, den militära discliplin som Tuvok försöker lära ut, kombinerad med språngmarscher genom Voyagers korridorer, känns inte direkt som stjärnflottans motsvarighet till en charmkurs. Särskilt charmigt är inte heller Chakotays sätt att motivera maquis-medlemmarna när de överväger att bojkotta lektionerna. Han slår helt enkelt en av dem på käften. Sen är diskussionen över.

Först när Tuvok bryter alla reglementen och riskerar sitt eget liv för att rädda en av maquis-medlemmarna från en säker död börjar relationerna töa upp. Till och med Dalby, den suraste ur Maqui-gruppen börjar bonda med Tuvok:

DALBY: I thought Starfleet rules said that was an unacceptable risk, going back to save him.
TUVOK: It was. However, I recently realised that there are times when it is desirable to bend the rules.
DALBY: Lieutenant, if you can learn to bend the rules, I guess we can learn to follow them. Come on, let’s get you two to Sickbay.

voy learningYtterligare ett hyfsat “mjukt” avsnitt. Trevligt och lite roligt. Lite som två b-handlingar i samma avsnitt. Och det duger inte riktigt som säsongsavslutning, tycker jag. Inte en  cliffhanger i sikte. Inte ens en antydan till något sådant, utan Voyager fortsätter bara sin resa utan ett direkt mål. I det stenhårda klimat som råder i dagens tv-värld hade det väl varit i det närmaste självmord att avsluta en säsong på det här sättet, men själv blir jag faktiskt lite  nostalgisk över 90-talets förhållandevis loja attityd till att göra tittarna beroende av serien.

Däremot är ju repliken “get the cheese to sickbay” en ögonblicklig klassiker. Noterar också att det här är ytterligare ett Voyager-avsnitt som börjar med en scen från holodäck. Den här gången en fortsättning på det äventyr som Janeway var tvungen att avbryta i Cathexis.

Star Trek: Voyager: Säsong 1, avsnitt 16/16. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 380 tv-avsnitt. 

 

DS9: Defiant. Det där Rikers klontvilling är kapare och avslöjar en Cardassisk komplott.

ds9 defiant 3

Så blev man bönhörd. Gång på gång, nästan. Och nej, jag pratar inte om kyssen mellan Riker och Kira utan att det här ju är precis det där rymdskeppsfajtsavsnittet som jag tjatat om att jag saknade tidigare. Rymdskeppet Defiant är dessutom, precis som titeln på avsnittet antyder, också den egentliga huvudpersonen i det här avsnittet. Det här är också ett avsnitt med en viktig lärdom: lita aldrig på någon som väljer att ta ut sin semester på Deep Space Nine.

ds9 defiant

Riker, efter att han tagit av sig sin helskäggsförklädnad

Att Riker från The Next Generation nu dyker upp i Deep Space Nine är kanske inte så konstigt. För inte så länge sedan fick vi ju se honom tjabba med Quark i Firstborn. Nu är han tillbaka på rymdstationen för att pröva lyckan både när det gäller att spela dabo och för att flirta med flickorna som håller i spelet. Eller, om inte det funkar, ha holosex i Quarks holoanläggning. Men frågan är om han behöver bli så pass desperat. Riker vräker nämligen på med hela häradsbetäckarcharmen här och får både Dax och Kira att förvandlas till fnissiga småflickor. Fast. Det är förstås inte William Riker som är på rymdstationen, utan hans kopia Tom Riker. Och han har faktiskt gått med i rebellorganisationen Maquis och tänker på egen hand anfalla Cardassien med Defiant. Även om han i sista stund måste avbryta sin attack, så lyckas han ändå avslöja en intern cardassisk komplott där den hemliga obsidianska orden håller på att bygga upp en egen armé, tvärtemot alla regler och föreskrifter. Han är egentligen mer rätt ute än han själv förstår.

Två saker är riktigt bra med det här avsnittet. Dels att man hämtar hem Thomas Riker från det ovissa öde han gick till mötes i The Next Generations sjätte säsong (Även om jag kanske tycker att de bitar lösskägg han har i sitt ansikte för att spela sin egen klon är lite löjliga, Han kunde ju bara låta skägget växa ut, själv, liksom).

Det andra är att man faktiskt lyckas skapa en schysst spänningsplot kring Rikerkopian i det här avsnittet, samtidigt som han egentligen är rätt oviktig för storyns egentliga syfte. Här kommer nämligen ytterligare en konflikt i det cardassiska riket i dagen. Tidigare har vi ju sett representanter för någon form av fredsrörelse som i all hemlighet konspirerar mot militärstyret, men nu visar det sig att även den obsidianska orden, rikets säkerhetstjänst, håller på att mobilisera. De tycker förstås att den nuvarande cardassiska regeringen är för undfallande och mesig. Hur länge ska militärstyret i cardassien fixa att pressas från bägge håll?

ds9 defiant 5Annars är väl avsnittets egentliga höjdpunkt de scener där Kira läser lusen av Tom Riker. Först säger hon att han inte är en riktig terrorist, sedan att han bara vill anfalla cardassierna för att göra något som utmärker honom gentemot sin klon, Will Riker. Kira är tuff som fan mot Tom Riker, främt för att hon försöker få honom att förstå att en attack från Defiant kan hota hela fredsfördraget mellan Cardassien och Federationen. Men det slutar i det privata:

KIRA: You are an experienced Starfleet officer, Tom. Analyse the situation, Tom. Going to Orias is suicide. Now the smart move is to make a run for it while we still can.
RIKER: Maybe that’s what an experienced Starfleet officer would do. Maybe that’s what Will Riker would do. But it’s not what I’m going to do. I’m going to continue the mission.
KIRA: It’s not the mission you’re thinking about, is it, or even the colonists in the zone. This is about you, isn’t it? You and that other Will Riker out there. The man with your face, your name, your career. You are looking for a way to set yourself apart. Some way to be different.
RIKER: You shouldn’t go fishing today. You won’t catch anything. Take us in.

ds9 defiant 4Den cardassiske militärbossen Gul Dukat fortsätter förresten att förbrylla. I det här avsnittet är han väldigt förstående, och köper genast storyn om att Rikers klon stulit Defiant. En mer naturlig Dukat-reaktion borde ju vara att tro att Federationen låtit Riker stjäla skeppet för att på det sättet stötta Maquis. Att han mitt i det spända säkerhetsläget sitter och tänker på sin sons födelsedagsfirande är om något ett bevis för att han håller på att tappa greppet. Däremot är Korinas frän den obsidianska ordens Korinas. Hon är listig, ondskefull och lite skräckinjagande.

Och så till sist. Det här med automatöversatta titlar på Netflix, alltså. Det här avsnittet heter alltså Trotsig i listan med avsnitt hos den svenska upplagan av streamingtjänsten. Hade ju varit underbart om man översatt namnet på rymdskeppet Defiant på samma sätt. För att inte tala om Djup Rymd Nio. Ja, ja. Nog med gnäll.

Betyg: 8/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 335 tv-avsnitt.

TNG: Preemptive Strike. Det med Ro Larens daddy issues (och planerna på att utplåna av Maquis)

tng preemtive 3

Jag är extremt kluven till det här avsnittet. Första halvan var nämligen lite av en cringefest för mig. Alltså, jag tyckte att det var kul att man bestämt sig för att skriva in Ro Laren i serien igen (har verkligen saknat hennes dynamik och uppkäftighet ombord), men så typiskt att hon får vara ungefär fem minuter ombord på Enterprise innan hon skickas iväg för ett undercoveruppdrag för att infiltrera rebellrörelsen Maquis.

tng preemtive 5Men det är i scenerna efter det som det här avsnittet blir så töntigt att jag faktiskt var tvungen att ta en liten paus för att orka igenom det. Tror jag sett hundra scener i olika kriminal- och spionserier där någon ska infiltrera en organisation – men vete fan om det här inte är det sämsta genomförandet av den situationen jag ens stött på. Så här: Ro Laren går in på en bar, gömmer sig när Worf och Data kommer in genom att hångla med en vilt främmande person. När Worf och Data frågar om en mörkhårig kvinna  – eftersökt för att ha dödat en cardassier – har synts i baren så svarar en man som sitter och dricker där att hon redan har gått därifrån. Federationsdelegationen (som uppenbarligen aldrig söker igenom baren och som inte kan upptäcka en mörkhårig kvinna om hon råkar hångla med någon) lämnar stället utan att ha löst sitt fejkade uppdrag. Ro Laren mannen vid baren för hjälpen, och mindre än fem minuter senare är hon nedsövd och på väg för att träffa celledare i Maquis. Lite väl enkelt, va? (För att inte tala om att man sedan använder den SKITSMARTA hångelundercovergrejen EN GÅNG TILL när Ro Laren ska ha ett hemligt möte med Picard i typ samma bar – hon ska tydligen låtsas vara prostituerad eller något?)

tng preemtive 2Men sen, i andra halvan av avsnittet, så händer det något. Det visar sig att intrigen utvecklar sig och egentligen handlar om Ro Laren val mellan två olika fadersfigurer: den stränge och korrekte Picard samt den älskvärde och varme Maquis-ledaren Macias (som dessutom kryddar allt han säger med detajer om maträtter och musikinstrument som hela tiden påminner Ro Laren om hennes riktiga pappa). När Picard sedan presenterar en ovanligt avancerad plan, där Enterprise och Federationen ska lägga sig i bakhåll och utplåna hela Maquis – ja, då fungerar det inte längre för Ro Laren. Hon hoppar av mitt under hela operationen, och Picard och de andra får stå där med lång näsa. Allt sammanfattas i sista scenen

RO: It’s been a long time since I really felt like I really belonged somewhere. Could you tell Captain Picard something for me?
RIKER: Of course. What is it?
RO: Tell him I’m sorry.
RIKER: So long, Ro. Take care of yourself.
RO: Goodbye, Will. Energise.

Riker är sådär märkligt oberörd av Ros val. Som att han respekterar det, trots att en hel jättelik militäraktion just gick om intet. Han försöker sedan förklara det hela för Picard:

RIKER: She seemed very sure that she was making the right choice. I think her only real regret was that she let you down. Here’s my report.

tng preemtive 4Han möts av tystnad och lämnar rummet. Och det är då vi får se Picard, med den mest sammanbitna min jag någonsin sett tror jag. Alltså rös av hans ansiktsuttryck. Det var liksom värt hela avsnittet för att få se.

Ro Larens dilemma, Picards starka (om än tillbakahållna reaktion) och känslan av att Federationen håller på att tappa det när man faktiskt attackerar sina egna, gör det här till ett minnesvärt avsnitt. Ja, det innehåller den svärta som The Next Generation så ofta saknat. Jag som drabbats av viss Star Trek-fatigue på sista tiden blir så glad över detta att jag faktiskt struntar i den kackiga inledningen drämmer till med ett riktigt högt betyg.

Betyg: 9/10. 

Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 24/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 321 tv-avsnitt.

 

DS9: The Maquis Pt 2. Upplösningen, Sisko är en hjälte, ofantligt många uppföljningar är möjliga.

 

ds9 the maquis pt 2 2En sak som Star Trek aldrig varit särskilt bra på är flashiga och intensiva rymdskeppsdueller med riktiga eldstrider, explosioner och våghalsiga ess till piloter ochallt det där. Jag vet att det är lite orättvist att jämföra en tv-serie med spelfilmer, men tänk på hur Star Wars är en stolt arvtagare till en tradition med gamla krigs- och flygfilmer. Man varvar de där mastiga striderna mellan rebell- och imperieskepp med dueller mellan små stridskepp där det krävs kunskap i prickskytte, instinkt (och lite hjälp av Kraften, förstås) för att lyckas. I Star Trek är istället allt extremt datoriserat – när ett skepp kommer i strid kretsar det mesta kring ordergivning och koordinater. Ja, man kan till och med läsa med sina sensorer av när motståndaren förbereder sig för att fyra av en salva, och hålla koll på hur starka fiendens sköldar är medan man är i strid. Det hela förvandlas mer eller mindre till en matematisk räkneuppgift.

Star Trek-versionen är säkert en mer realistisk bild av hur ett framtida rymdkrig kan utkämpas, men också en väldigt osexig sådan. Kanske är det därför som de också blivit allt mer sällsynta. Det känns som om serierna sysselsatt sig med fredsfördrag och diplomatiska förhandlngar än att iscensätta de där gamla hederliga skak-scenerna när alla i besättningen sitter och låtsashoppar i stolarna för att simulera hur skeppet blir beskjutet.

Image converted using ifftoanyMen i The Maquis andra del görs det faktiskt ett försök att hotta upp saker en smula. Det är äntligen dags för lite Runabout-action – ett uttryck som väl tyvärr är en motsägelse i sig själv. För det är väldigft svårt att uppbåda någon som helst actionkänsla inför åsynen av Deep Space 9:s Runabouts . De påminner mest om bestyckade minibussar i designen – ni vet sådana där familjebussar för barnrika familjer. Den trista designen av fåmansrymdskeppen verkar vara ett arv som går ända tillbaka till originalseriens fyrkantiga skyttlar. Ingen tie-jagare så långt ögat kan se, alltså.

Den där rymdstriden är i varje fall avsnittets höjdpunkt. Det där allt ställs på sin spets. In i det sista försöker Sisko övertala sin gamla polare Cal Hudson att inte bli en upprorisk rebell utan gå tillbaka till Federationen – till sist sitter de i varsitt beväpnat rymdskepp. Hudson undkommer, vilket jag trodde innebar att han skulle återkomma i ett senare avsnitt…sen råkade jag visst kolla på Memory Alpha-sidan.

ds9 the maquis pt 2 5Siskos försök att omvända sin gamle vän kanske hade fungerat bättre om vi hade fått reda på något mer om deras gemensamma bakgrund, eller om det funnits någon tillstymmelse till kemi mellan de två skådespelarna. Nu blir det bara mer, “jaha, där är hans gamle vän. De verkar verkligen inte ha något gemensamt, eller ens bry sig om varandra”.

Då är cardassiern Gul Dukat, den förre bossen på rymdbasen Deep space 9,  betydligt mer intressant som figur. Att vara motsägelsefull och mystisk verkar vara något slags ideal inom Cardassien, så riktigt var man har Dukat förstår man förstås aldrig. I det här avsnittet blir han själv lite förvånad när den cardassiska militärregeringen lägger skulden på honom för smugglingen av vapen till cardassiska kolonier på Federationens område. Man offrar helt enkelt honom för att själva gå fria från misstankar. Exakt hur han lyckades ta sig ur den där knipan när han väl kom hem förtäljer inte historien. Inte lär det ha varit genom en rättegång i varje fall. Han berättar själv att man i Cardassien alltid vet hur domen lyder redan innan rättegången har börjat.

ds9 the maquis pt 2 7Jag måste nog ändå säga att alla de frågor som ställdes i del 1 av The Maquis kändes mycket mer intressanta än de svar som kom fram i del 2. Det var mycket prat, tyckte jag. Men grunden är förstås lagd för en ny konflikthärd som man kan bygga massor av intriger kring i fortsättningen, om man så vill. Det finns dock två personliga favoritögonblick i det här avsnittet. Det ena är när Quark lyckas överbevisa en vulcan om det ologiska att starta ett rebelluppror. Och sen gillar jag också avsnittets slutreplik, där Sisko ifrågasätter sig själv efter att ha låtit sin gamla polare Hudson undkomma:

SISKO: I just got a communiqué from Starfleet congratulating me on my good work, and thanking me for preserving the peace with the Cardassians.
KIRA: You deserve it. You prevented a war.
SISKO: Did I? Or did I just delay the inevitable?

Så härligt ödesmättat!

Betyg: 5/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 21/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 316 tv-avsnitt.