Jag är extremt kluven till det här avsnittet. Första halvan var nämligen lite av en cringefest för mig. Alltså, jag tyckte att det var kul att man bestämt sig för att skriva in Ro Laren i serien igen (har verkligen saknat hennes dynamik och uppkäftighet ombord), men så typiskt att hon får vara ungefär fem minuter ombord på Enterprise innan hon skickas iväg för ett undercoveruppdrag för att infiltrera rebellrörelsen Maquis.
Men det är i scenerna efter det som det här avsnittet blir så töntigt att jag faktiskt var tvungen att ta en liten paus för att orka igenom det. Tror jag sett hundra scener i olika kriminal- och spionserier där någon ska infiltrera en organisation – men vete fan om det här inte är det sämsta genomförandet av den situationen jag ens stött på. Så här: Ro Laren går in på en bar, gömmer sig när Worf och Data kommer in genom att hångla med en vilt främmande person. När Worf och Data frågar om en mörkhårig kvinna – eftersökt för att ha dödat en cardassier – har synts i baren så svarar en man som sitter och dricker där att hon redan har gått därifrån. Federationsdelegationen (som uppenbarligen aldrig söker igenom baren och som inte kan upptäcka en mörkhårig kvinna om hon råkar hångla med någon) lämnar stället utan att ha löst sitt fejkade uppdrag. Ro Laren mannen vid baren för hjälpen, och mindre än fem minuter senare är hon nedsövd och på väg för att träffa celledare i Maquis. Lite väl enkelt, va? (För att inte tala om att man sedan använder den SKITSMARTA hångelundercovergrejen EN GÅNG TILL när Ro Laren ska ha ett hemligt möte med Picard i typ samma bar – hon ska tydligen låtsas vara prostituerad eller något?)
Men sen, i andra halvan av avsnittet, så händer det något. Det visar sig att intrigen utvecklar sig och egentligen handlar om Ro Laren val mellan två olika fadersfigurer: den stränge och korrekte Picard samt den älskvärde och varme Maquis-ledaren Macias (som dessutom kryddar allt han säger med detajer om maträtter och musikinstrument som hela tiden påminner Ro Laren om hennes riktiga pappa). När Picard sedan presenterar en ovanligt avancerad plan, där Enterprise och Federationen ska lägga sig i bakhåll och utplåna hela Maquis – ja, då fungerar det inte längre för Ro Laren. Hon hoppar av mitt under hela operationen, och Picard och de andra får stå där med lång näsa. Allt sammanfattas i sista scenen
RO: It’s been a long time since I really felt like I really belonged somewhere. Could you tell Captain Picard something for me?
RIKER: Of course. What is it?
RO: Tell him I’m sorry.
RIKER: So long, Ro. Take care of yourself.
RO: Goodbye, Will. Energise.
Riker är sådär märkligt oberörd av Ros val. Som att han respekterar det, trots att en hel jättelik militäraktion just gick om intet. Han försöker sedan förklara det hela för Picard:
RIKER: She seemed very sure that she was making the right choice. I think her only real regret was that she let you down. Here’s my report.
Han möts av tystnad och lämnar rummet. Och det är då vi får se Picard, med den mest sammanbitna min jag någonsin sett tror jag. Alltså rös av hans ansiktsuttryck. Det var liksom värt hela avsnittet för att få se.
Ro Larens dilemma, Picards starka (om än tillbakahållna reaktion) och känslan av att Federationen håller på att tappa det när man faktiskt attackerar sina egna, gör det här till ett minnesvärt avsnitt. Ja, det innehåller den svärta som The Next Generation så ofta saknat. Jag som drabbats av viss Star Trek-fatigue på sista tiden blir så glad över detta att jag faktiskt struntar i den kackiga inledningen drämmer till med ett riktigt högt betyg.
Betyg: 9/10.
Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 24/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 321 tv-avsnitt.
Ensign Ro är något så ovanligt som ett inkännande avsnitt om terrorism. Manusförfattarna själva har sagt att bajornaerna i Ensign Ro inspirerades av en rad folkgrupper som på olika sätt befann sig på flykt eller var utan ett eget land – kurderna, palestinierna, judarna på 40-talet, båtflyktingar från Haiti – men tittar man på nätet hur avsnittets tolkats så verkar det ändå som om de flesta bestämt sig för att det här är en ganska tydlig kommentar kring konflikten mellan Israel och Palestina. I Star Treks universum heter det fördrivna folkslaget alltså bajoraner, och är på flykt från sin hemvärld efter att den blivit annekterad av de onda cardassierna. Men utifrån sina tillfälliga flyktingläger och tillflyktsorter så finns det en nationalistisk rörelse som planerar och genomför terrordåd mot cardassierna. Vi får till och med besöka ett flyktingläger där den nya besättningsmedlemmen på Enterprise, Ro Laren, ger glimtar av sin uppväxt som flykting.
Jag har förstått att det är avsnittet också bildar grunden för nästa avknoppning i Star Trek-franchisen, Deep Space Nine, som drar igång drygt ett år efter att det här avsnittet visats. Dessvärre verkar det inte som om jag får se mer av terroristledaren