The masterpiece society. Det om det genetiskt framavlade paradiset.

tng masterpiece 3

En perfekt värld. Hur ser den ut och, kanske viktigast av allt, vem får inte leva i den för att den ska fortsätta att vara perfekt? Det är temat för The masterpiece society, där Enterprise oväntat stöter på en koloni där det inte borde finnas en koloni. Det visar sig vara en hemlig bosättning, ett försök att skapa en utopisk värld genom genetisk forskning och en noga framavlad befolkning.

En förutsättning för att ett sånt här projekt ska lyckas är förstås total isolering, därför är befolkningen på Moab IV inte särskilt intresserade av att ha någon kontakt med Enterprise besättning. Inte förrän Picard förklarar för dom att fragment från en slocknad stjärna hotar att utplåna hela deras koloni så ger kolonins ledare Aaron Connor med sig.

tng masterpiece 2Väl på plats på planeten så får Riker, La Forge och Troi en guidad visning genom kolonin, men de reagerar lite olika på idyllen. La Forge inser ganska snabbt att han aldrig skulle ha blivit född i ett samhälle som det här, hans anlag för blindhet skulle ha upptäckts redan på fosterstadiet och han skulle ha gallrats bort. Men gränsen för det genetiska urvalet går inte vid funktionsnedsättningar, för här är varje person i kolonin framavlad för exakt det jobb hen ska utföra. Ingen behöver tvivla på att de hamnat på rätt plats i livet, och ingen talang gås förlorad för att någon inte har blivit upptäckt. Så förklarar i varje fall kolonins ledare Aaron Connor det:

My entire psychological makeup tells me that I was born to lead. I am exactly what I would choose to be. Think of it another way. Are there still people in your society who have not discovered who they really are, or what they were meant to do with their lives? They may be in the wrong job, they may be writing bad poetry. Or worse yet, they may be great poets working as labourers, never to be discovered. That does not happen here. It is, for us, an ideal existence. We will not give it up easily.

tng masterpieceDet kanske är en kurators dröm, en värld där alla är nöjda? Troi verkar i alla fall lite tagen av projektets omfattning och genomförande. Ja, till och med lockad av att få leva i ett samhälle där ingen har några problem att dryfta med henne. Eller så är det Aaron Connors utstrålning som får henne på fall. Snart står det åtminstone klart att Connor själv är beredd att sälja ut hela sin kolonis grundvärderingar efter några lystna blickar på Troi och hennes tajta uniform.

tng masterpiece 4Närvaron av personal från Enterprise i kolonin ställer också till det på andra sätt. När kolonins främsta astrofysiker Hannah Bates inser att det finns en värld där ute som gjort tekniska landvinningar som hon aldrig kommer att få ta del av, så vill hon hoppa av livet i kolonin och istället hänga med Enterprise ut i universum. När fler än Bates vill lämna kolonin utvecklas frågan till ett moraliskt dilemma för kapten Picard – har Enterprise räddningsaktion i själva verket lett till den utopiska kolonins undergång.

I grunden ett sympatiskt avsnitt, där även livet i den genetiskt skildras nyanserat (till exempel om man jämför med skildringen av ett annat paradis man stötte på i Justice. Samtidigt är jag också lite konfunderad. Priset för den genetiska aveln framstår faktiskt aldrig riktigt tydligt. Får kolonins medlemmar välja partners fritt? Hur “dålig” kan en individ få vara och ändå ha rätten till att födas? Och blir det verkligen aldrig några bakslag i drömmarna om en “perfekt” människa. Med tanke på Star Trek-universumets historia, med elitisktiska visionärer som ville avla fram supermänniskor på jorden (som till exempel Khan så tycker jag faktiskt att Picard är lite väl loj i sina reaktioner. Ett hypertolerant sätt att hantera det här ämnet som faktiskt skapar fler frågor än man lyckas reda ut. För övrigt börjar jag bli lite trött på sf-intriger i den här serien vars upplösning går ut på att det sitter en eller flera personer och tittar på en mätare och ropar siffror högt till varandra.

Ett klurigt avsnitt att sätta betyg på tycker jag, har ändrat fram och tillbaka flera gånger, men trots mina invändningar så tycker jag att helhetsintrycket ändå är ett skickligt berättat avsnitt.

Betyg: 6/10 

Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 215 tv-avsnitt. Det här är också mitt trettiosjunde inlägg i årets #blogg100-utmaning. 

2 thoughts on “The masterpiece society. Det om det genetiskt framavlade paradiset.

  1. Hoffa says:

    Vet inte vad jag ska säga, jag tyckte avsnittet var det slätstruknaste hittills. Det började och så hände inget och så var det slut, Jag blev inte ens arg. Dock undrar jag över hybrisen som får en att konstruera något som den här kolonin helt utan redundans, att bara ett fåtal människor försvinner ur genpoolen verkar kunna leda till svår reparabla skador med för framtiden långt gående konsekvenser. All deras strävan efter perfektion verkar bara ha skapat något som är enormt sårbart för yttre påverkan. (Kanske oavsiktligt det bästa användning av evolutionslära i Start Trek, väldigt specialiserade arter är alltid de första att dö ut)

    (Är det inte lite pd tjat i avsnittet också eller minns jag fel?)

    4/10

    Like

  2. LDL says:

    Även på det här avsnittet är jag på samma sida som Roger. Ett helt okej avsnitt med lite intressanta frågeställningar. Men samtidigt har Hoffa också en bra poäng, det står verkligen inte ut. Om något tycker jag mig se samma tendenser som många avsnitt i de första säsongerna hade. Någon slags SciFi-premiss om perfekta civilisationer (på ytan iaf) och….ja, inte mycket mer. Det finns liksom inget som driver huvudhandlingen framåt, ingen spänning, ingen drama. Det är mer som en presentation av den här civilisationen i avsnittsformat. Många som varit med och skrivit eller producerat den här typen av saker inom Star Trek har också sagt det här. Till exempel är det väldigt svårt att få till drama om premissen är att alla måste vara perfekta.
    Det finns dock små undantag från regeln i det här avsnittet. Med tanke på allt så tycker jag ändå att det fick till det helt okej och det fanns som sagt några intressanta frågeställningar som även Roger nämner. Vad är ett perfekt samhälle? Kan ett på ytan till synes perfekt samhälle kallas det om det faller isär så fort det kommer i kontakt med världen runt om? Om det enbart kan existera alls i något slags förutbestämt, kontrollerat scenario, snarare än i verkligheten som konstant förändras? Om människorna som det är uppbyggt på vill fly därifrån?
    Sen finns ju frågeställningen/dilemmat med hur Picard & Co. bör agera när folk vill lämna kolonin. Om jag minns rätt så nämner de Prime Directive litegrann, men ser inte riktigt hur det här är en PD fråga. Det än en mänsklig koloni inom Federationens territorium, vad jag förstod, så det ska väl inte vara något problem. Personligen känner jag att de gjorde rätt i att hjälpa människorna som ville därifrån iaf. De kan inte hjälpa till att fängsla människorna till det här samhället emot deras vilja bara för att experimentet ska kunna fortsätta. Jag argumenterar snarare att ett perfekt samhälle inte kan vara det om kontexten inte är just verkligheten, det är den vi alla måste förhålla oss till i slutändan. Som ett laboratorieexperiment kan annars mycket vara perfekt, det är bara att skapa rätt förutsättningar för det.
    Angående PD så kan man ju undra hur en ny eller isolerad koloni inom Federationens område fungerar, är de påtvingade medlemskap i Federationen? Och varför reagerar Picard inte mer på den här kolonin, har han inte hört talas om Khan och Eugenics Wars? Nåväl, jag är bara glad att de bestämde sig för att rädda kolonin till att börja med, istället för att slå fast att det var deras naturliga öde att dö ut, enligt den konstiga tolkningen av PD som jag aldrig köper. 😛
    6/10 får avsnittet av mig iaf. Helt okej, men inget speciellt. Det kommer att vara bortglömt snart.

    Det här var ett av de manusen som författarna hade jobbat på ett tag utan att riktigt få till det. Till slut tog Piller själv över arbetet på det och tyckte till slut att det var bra nog att produceras. Det är lite konstigt, för medan Piller själv var väldigt nöjd med det och berättar hur det var början av vad som fick honom att tycka bättre om den här säsongen av serien, så var det många andra bakom produktionen som inte tyckte speciellt mycket om det. Det inkluderar Rick Berman, Ron Moore, Jeri Taylor och avsnittets regissör Winrich Kolbe. Medan vissa mest menar att resultatet inte blev så bra som de hade hoppats på (Berman), så menar t.ex. Taylor att hon redan tyckte illa om själva premissen och manuset. Kolbe nämner just det här med att perfekta människor inte är så bra när man vill producera drama och han nämner också att de hade lite problem med castingen för kolonin. Han menar att skådespelarna som togs in för de här rollfigurerna inte gav ifrån sig rätt energi för att göra avsnittet så bra som det kunnat bli.
    En av de skådespelarna, John Snyder som spelade Aaron Conor (ledaren), har även varit med tidigare i 3×07 The Enemy. Då spelade han romulanen Centurion Bochra.

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s