Yesterday’s Enterprise. Det med den alternativa tidslinjen och Natasha Yars återkomst.

tng yesterday 4

Inget kan väl passa bättre en nyårsafton än att publicera ett inlägg om denna lilla guldklimp. Ett avsnitt där det uppstår ett hål i tidsväven som ett allvarligt skadat federationsskepp från det förflutna driver igenom. Namnet på skeppet som förflyttat sig 22 år framåt i tiden? Enterprise-C (till skillnad från Enterprise-D som är skeppet som används i The Next Generation så här långt – Trek-databasen Memory Alpha har gjort en genomgång av olika skepp med namnet Enterprise genom historien och framtiden för den som vill läsa mer).  Men när “vårt” skepp i Enterprise-serien råkar på sin föregångare ändras plötsligt allt ombord. Uniformerna är annorlunda (ett litet poliskoppel över bröstet), inredningen mer spartansk och – viktigast av allt – Natasha Yar är i livet igen (medan Troi och Worf är försvunna). Det visar sig att nutiden förändrats i och med att det gamla skeppet förflyttat sig framåt i tiden. Något i historien har ändrats, något avgörande som har att göra med just det här skeppet. Något som dessutom är ganska svårt att förklara i text, så ha tålamod med mina virriga formuleringar.

tng yesterday 6

tng yesterday 2

Gillar verklige retro-looken på Enterprise-C – som en blandning av orginalkärran och D-modellen. 

Ombord på det gamla skeppet – Enterprise C, alltså – är allt kaos. Man har försökt undsätta en klingonsk rymdbas som utsatts för en attack från romulanerna. Så sent som för 22 år sedan var inte klingonerna en del av federationen, förstår vi, utan vid tiden för det här rymdslaget satt man inbegripna i fredsförhandlingar. Men motståndet från romulanerna var övermäktigt, och skeppet hade troligtvis redan varit utplånat om det inte var för den där öppningen i tidsväven.

tng yesterday 3

Den sparsamt upplysta bryggan från den alternativa tidslinjen. Även mer hierarkisk då soffgruppsmyset är utbytt mot en ensam befälhavarstol. 

 

Ombord på Enterprise D är också stämningen annorlunda mot vad vi är vana vid. Det här är inget skepp ute på en fredlig upptäcksfärd i rymden, utan federationen i den här alternativa tidslinjen är en betydligt mer militär organisation än den vi lärt känna. Man är dessutom fortfarande i konflikt med klingonerna, så något har tydligen gått snett under fredsförhandlingarna för 22 år sedan. Och som inte det vore nog så håller man på att förlora kriget. Det är en utarmad, fåtalig och fattig federationsflotta som är ute i krig. Ombord på Enterprise märks det till exempel på att maten ombord är sämre, eftersom man driver mat-replikatorerna på minimieffekt. Det mesta av det som gjorde att livet ombord på Enterprise kändes vardagslyxigt och uthärdligt är nu borta.

Ingen ombord har något som helst minne kvar av den tidigare tidslinjen, förutom Whoopi Goldbergs rollfigur, Guinan. På något sätt kommer hon ihåg fragment av den gamla verkligheten som hon befann sig i. Hon berättar för Picard att hon har en känsla av att något är fel, och det räcker som underlag för att han ska skicka tillbaka manskapet han just evakuerat från Enterprise-C och ber dem att fortsätta striden mot romulanerna – trots att det troligtvis innebär en säker död. Hoppet är att blotta hjältemodet ska imponera så på klingonerna att fredssamtalen med dem kanske lyckas – för 22 år sedan alltså.

Det här påminner om: Man kan säga att det här avsnittet är som en mix mellan Mirror, mirror och The City on the Edge of Forever  från originalserien. Det handlar om teman kring hur nutiden hade påverkats om saker och ting hade gått annorlunda i det förflutna. Som en interstellär version av Sliding Doors, liksom.

Det här är nytt: Visst har Guinans mystiska kombination av bartender/guru varit känd även tidigare, men aldrig förr har Picard tagit så allvarligt på en av hennes “jag har en känsla av” att han skickar 125 personer in i en säker död. Men, vad vet jag, det kan ju ha hänt en massa saker mellan Picard och Guinan i den här alternativa tidslinjen som jag inte känner till. Alternativa tidslinjer är ju som bekant mumma för manusförfattare som tyngs av ett allt mer expanderande kanon-universum (som vi kommer att märka när vi kommer till rebooten av långfilmerna…om sådär 500 avsnitt eller så)

Höjdpunkten är: Det är ju sidointrigen kring Natasha Yar som ger det här avsnittet tyngd. Det ryktades ju om att Denise Crosby ville lämna serien på grund av att det begränsade utrymmet som hennes rollfigur fick. Så det är ju helt på sin plats att hon här gör sin kanske mest intressanta rolltolkning. Yar får nämligen reda på att hon egentligen är död, i en annan tidslinje, och att hon dött en i stort sätt meningslös död. Det får henne att bestämma sig för att följa med Enterprise C till det förflutna. De implikationer ett sådant beslut eventuellt skulle kunna få på kontinuiteten i tidslinjer ger mig huvudvärk, och det verkar som om manusförfattarna låtit den frågan…vila lite. Hon kommer ju säkert att dö ändå…eller?

Gillade inte: Jämfört med Mirror, mirror så var det en ganska tafflig make-over av Enterprise i det här avsnittet. I det avsnittet var ju alla onda, och Spock hade skägg. Underbart!

Vad har vi lärt oss? Att Worf inte vill dejta människokvinnor, för deras skull. Och att även en förlust kan bli en seger i det stor hela.

tng yesterday 5

Snygg retro-känsla på uniformerna från Enterprise C – och så mycket snyggare än sparkdräkterna på D-varianten. 

 

Betyg: 8/10. Äntligen ett sånt där avsnitt som man blir lite varm inombords av att se. Liv, död, öde och ett bagatellartat sexskämt om klingoner. Den perfekta Star Trek-mixen för mig. Älskar det här sättet att expandera Star Trek-universumet på, och nästan i smyg förklara bakgrunden till The Next Generations universum. Ett drömavsnitt för geeks, förstås, som man kolla in detaljer i uniformer och inredning. Typiskt avsitt som är bättre i efterhand än när man kollar på det.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 15/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 165 tv-avsnitt.

A matter of perspective. Det där Riker blir anklagad för sexuella trakasserier och mord.

tng perspective 7
Varje tv-serie med självaktning måste väl göra sin version av Kurosawas Rashomon. Alltså ett avsnitt där en händelse återberättas på olika sätt av de som var inblandade (här är till exempel en lista på en del serier som testat konceptet – klicka ner till live-action tv). Fast ombord på Enterprise kan man ju hotta upp saker och ting lite utöver det vanliga. Vem behöver flashtng perspectivebacks när man har ett holodäck och en dator där man kan programmera in allas vittnesmål. Sen trycker man på en knapp och så spelas de olika versionerna av händelsen upp. Det är lite som att gå på teater, men med en datorgenererad kopia av personerna i fråga i huvudrollen. Snyggt och praktiskt, men extremt plågsamt för Riker då holodäcket i det här avsnittet används för ett slags förberedande rättegång där han anklagas för att 1. ha antastat en kvinna sexuellt, 2. mördat hennes man, 3. sprängt en hel rymdstation i luften för att dölja spåren av det han gjort.

tng perspective 8

Och just då kommer den äkta mannen in i rummet….

Punkt 1 – 3 ovan ska ha utspelat sig på rymdbasen Tanuga IV där forskaren Nal Apgar forskat kring användandet av Krieger-vågor. Riker kommer dit på ett studiebesök men nästan genast går saker fel. Exakt vad är svårt att säga eftersom Rashomon-konceptet ju innebär att vittnesmålen kring vad som hänt går isär. Så det kan vara så att Apgars fru försöker förföra Ryker. Det kan också vara så att Riker försöker förföra henne. Det kan också vara så att Apgar blir väldigt nervös av att det kommer en representant från federationen och ställer en massa frågor. Men det skulle lika gärna kunna vara så att Apgar kommer på Riker och frugan mitt i deras hångel. Kärnfrågan: vem som sprängde rymdstationen lyckas man däremot till sist reda ut, men genom ytterligare en av dessa märkliga manövrar där gränsen mellan holodäcket och verkligheten är ytterst suddig och osäker. Kan verkligen en holodäckssimulerad kopia av en Kriegervågsapparat göra hål i väggarna i helt andra delar av Enterprise? Det finns en krånglig förklaring kring det här på Memory Alpha, att det är en kraftstation på planeten nedanför basen som alstrar energin som i sin tur bara reflekteras av maskinen på holodäck. Men allvarligt. Så dålig förklaring. Det metafysiska perspektivet kring vad som försiggår på holodäcket blir allt mer invecklat ju längre den här serien pågår.

tng perspective 4Det här påminner om: Rashomon då, och ett gäng andra rättegångsdramer i Star Treks historia som The Menagerie och Court Martial för att nämna två exempel från originalserien, men….

Det här är nytt: …i och med den där holodäckssimuleringen så blir det ett betydligt rappare avsnitt än någonsin tidigare i seriens rättegångssubgenre. Slut på sega förhör – det är bara att trycka play på holodäcket.

tng perspective 3Höjdpunkten är: Datas konstkritik-rant i avsnittets början, där alla på krokikursen ombord på Enterprise får bra betyg – utom Picard. En sån där gullig meshumor som bara Star Trek kan komma undan med.

 

tng perspective 5Gillade inte: Att det är så HIMLA självklart för alla i Enterprises hjärntrust att Riker inte kan ha varit ett superslemmo mot forskarfrun. Vi såg faktiskt hans mer eller mindre predatoriska drag till exempel i The Vengeance FactorPlus att man liksom missar att prata ordentligt om det här med subjektiva minnen och den logiska förklaringen bakom helt skilda minnesbilder av en händelse. Detta i en serie som älskar att prata om precis allt.

Vad har vi lärt oss? Jag är väldigt osäker, faktiskt. Det kan vara något om sexuella trakasserier, men ändå inte. Eller är det bara det gamla vanliga om en försmådd kvinnas vrede? Det känns i så fall inte superfräscht.

Betyg: 6/10 Ett rimlig exekuterat avsnitt som i och för sig kändes oväntat intrigmässigt, men som aldrig blev särskilt spännande. Visst är det lite roligt att se alla inblandade titta på när kopior av de själva spelar upp vad som hänt, men det är ju hela tiden så uppenbart att Riker inte kommer att bli utlämnad för att ställas inför rätta på en främmande planet.

Den översexuella, lögnaktiga och lyxkonsumtionssugna frun är dessutom en trist och stereotyp hysterika. Hon är ju egentligen avsnittets mest intressanta rollfigur men får aldrig särskilt mycket screentime. Hon hänvisas till att bli en liten biroll och är givetvis alldeles för grunt porträtterad för att vara intressant på ett Tennessee Williamskt sätt.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 14/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 164 tv-avsnitt.

Déja Q. Det där Q fått sparken och söker nytt jobb.

tng deja q 2

Visst var det ett bra tag sedan det var fars-feeling i The Next Generation? Nu är det äntligen dags igen, och lekledare är förstås vår gamla enerverande favorit, Q. Och som vanligt gör han en dramatisk entré – han materialiseras näck på Enterprise brygga. Spritt språngande naken. Och ganska spritt språngande galen, också.

Sist vi såg Q, i Q Who,  ville han bli en del av besättningen på Enterprise. Hans argument då var att han behövdes eftersom mänskligheten inte var mogen för vad de skulle kunna upptäcka ute i galaxen. När han inte fick som han ville kastade han skeppet rakt i famnen på borgerna. Nu har han återvänt till Enterprise med ytterligare en jobbansökan i näven, men ur en betydligt sämre position. Q-nätverket har uteslutit honom, tagit ifrån Q hans krafter och förvandlat honom till en vanlig människa som bestraffning för att han burit sig så illa åt i sin kontakter med olika livsformer runt om i galaxen.

tng deja q 5Där  utvecklades till att bli ett av The Next Generations viktigaste och bästa avsnitt så här långt, så finns det betydligt större utrymme för spex och trams i det här avsnittet. Q upptäcker till exempel successivt sina kroppsliga funktioner som människa, som att han måste sova och ibland äta. Jag är väldigt tacksam för att vi åtminstone inte behövde följa med på toaletten. Data känner sig dock manad att ta hand om Q och introducera honom in i människans värld – han har ju själv kämpat med att bli en integrerad del av släktet – och mellan de två uppstår ett slags vänskap.

tng deja q 3Parallellt med att den smått hysteriske Q virrar runt på skeppet och skapar oordning så försöker Picard och Enterprise rädda planeten Bre’el IV. Deras måne har gått ur sin omloppsbana och håller sakta på att dras ned mot planeten, vilket hotar stora delar av deras situation. Som om inte räddningsuppdraget var tillräckligt komplicerat så attackeras så småningom Enterprise av Calamarainerna. De är ett av många folk som Q kränkt tidigare under sin karriär som maktfullkomligt monster, och nu är de ute efter hämnd. Stackars Picard, hans moral tvingar honom att försöka försvara Q, men innerst inne skulle han nog vilja överlämna Q till vem som helst som vill göra honom illa. Samtidigt vet han ju, vis av erfarenhet, att man aldrig kan lita på Q. Närsomhelst kan det visa sig att hela situationen bara är ytterligare ett test på mänsklighetens förmågor.

tng deja q 4Fast i själva verket är  det Q som testas i det här avsnittet. Q-kollektivet vill pröva hans förmåga att ändra attityd och käka humble pie. Allt som sker övervakas i smyg av Q2 (spelad av Corbin Bernsen – känd från bland annat L.A. Law). När Q har visat att han är beredd att offra sig för Enterprise överlevnads skull får han tillbaka sina krafter. Q fixar i sin tur problemet med den störtande månen, och skänker för ett ögonblick Data förmågan att kunna skratta. Slutet gott, allting gott?  Ja, det kanske dröjer ett tag till nästa farsavsnitt åtminstone.

Det här påminner om: Andra Q avsnitt, förstås. Men det här är knäppare. Och mycket roligare.

Det här är nytt: Vi har fått höra att de finns, men det här är första gången vi får se en annan Q! Samt får se att vår vanlige Q inte alls är så allsmäktig som han gärna velat framstå. O


Höjdpunkten är:
den mexikanska orkestern som Q trollar fram på Enterprises brygga när han blivit förlåten av de andra Q-medlemmarna. Ändå rätt oväntat, till och med för Q. På plats nummer två på min lista kommer scenen där Whoopi Goldberg sticker en gaffel i Q:s hand för att se om han är mänsklig.

Gillade inte: Upplösningen var lite väl sockersöt för mig. Trots Mariachi-orkestern.

Vad har vi lärt oss? Det är synd om människorna. Och att det finns gränser även för hur illa en Q får bära sig åt på jobbet.

Det är nog tur att det här avsnittet kommer först i säsong 3. Nu har jag vant mig vid Q och kan uthärda hela skalan av hans bisarra uppenbarelser. Men samtidigt som hans farsfasoner känns som ett välbehövligt avbrott från mycket av gravallvaret i The Next Generation, så devalveras förstås samtidigt en del av seriens seriositet med ett sånt här avsnitt. Men i just Déja Q blir det så pass crazy att det faktiskt fungerar. Och så är ju Q så himla mycket mer sympatisk att kolla på när han inte har några superkrafter. Det är först när Q och Q2 börjar tramsa tillsammans som det blir lite för mycket Mork & Mindy över det hela för min smak.

Betyg: 7/10 (tydligen har julefriden gett mig ett generöst sinnelag).

Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 163 tv-avsnit

The High Ground. Det med terroristerna på Rutia IV.

tng high ground

Skärmavbild 2015-12-26 kl. 23.13.05Besättningen på Enterprise konfronteras med terrorism, doktor Crusher och kapten Picard blir kidnappade genom en primitiv transportör som gör de transporterade dödssjuka och Enterprise sprängs nästan i luften. Men The High Ground är kanske framför allt avsnittet där jag för första gången fullt ut inser doktor Crushers hemliga superkraft – det jättesura blängandet. Visst har hon använt den tidigare (redan i första avsnittet av serien, om jag minns rätt) men här lyckas hon få den så uppläxande och irriterad att den till och med får den mest garvade gerillaledaren att börja vackla. Ja, han blir till och med lite betuttad i henne och börjar genast skissa porträtt av henne i sitt block. Ja, resten av besättningen ombord på Enterprise är så rädda för henne att de inte ens vågar säga till henne när hon inte lyder order. Tänk om man hade kunnat ladda en phaser med den energin, liksom.

The High Ground är alltså The Next Generations stora terroristavsnitt. Jag var helt säker på att avsnittet handlade om Israel/Palestina-konflikten, men efter lite research visar det sig att det handlar om Irlands återförenande. Den mest omdiskuterade repliken i hela avsnittet är just när man säger att Irlands återförening 2024 var ett resultat av terrorism som politisk påtryckning (avsnittet visades första gången i sin helhet på BBC 2007, första gången serien visades lyfte man ut det, ibland har man klippt bort just den repliken när avsnittet visats på andra kanaler).

Avsnittet utspelas på planeten Rutia IV. Federationen har ett handelsutbyte med regeringen där och tanken Enterprise är på plats för att leverera sjukvårdsmaterial dit. Men orsaken till det skriande behovet av utrustningen är ett blodigt inbördeskrig på planeten. Regeringen är i konflikt med Ansata-separatister som vill ha en egen, självständig stat. För att nå sitt mål använder separatisterna sig av rena terroristmetoder. Eftersom planeten inte är en del av Federationen kan inte Picard eller Enterprise ta ställning i själva konflikten. Men när rebellerna tar doktor Crusher som gisslan, blir det givetvis svårt att vara neutral i konflikten.

Men doktor Crusher är inte bara en bricka i ett politiskt spel. Rebellerna behöver medicinsk hjälp, den transportör man använder sig av är nämligen hälsofarlig och efter ett visst antal transporter är kroppen obotligt skadad. När doktor Crusher informerar separatistledaren Kyril Finn om  att deras metod är livsfarlig och att det inte finns någon bot för skadorna som deras krigare ådrar sig av transportören rycker han i stort sett bara på axlarna – de som dör kommer att bli martyrer och på det viset blir de ändå till nytta i kriget, säger han.

tng high ground 2Picard och hans besättning står i stort sett handfallna inför det som händer på planeten. De vet inte vilken sida de ska stödja, och inte ens i Star Treks utopiska framtid finns ett bra sätt att bekämpa terrorism på. Tvärtom är avsnittet väldigt resonerande kring vad terrorism är, nästan helt utan något egentligt avståndstagande. Frågan är väl om The High Ground är en uppvisning i naivitet eller ett ambitiöst sätt att åtminstone försöka förklara fenomenet terrorism. Fast när terroristerna hotar att spränga upp Enterprise vet Picard åtminstone ett sätt att sätta stopp för dem. Ett knytnävsslag på hakan.

Det här påminner om: Ytterligare ett avsnitt med en rebellman i den ledande gästrollen. Kyril Finn är lite stentuff som de andra snubbarna vi mött i de senaste avsnitten. Men inte ens han kan stå emot Beverlys skamframkallande blick.

Det här är nytt: Det här är väl första gången man diskuterar terrorism i serien, förutom några förvirrade självmordsbombare i den animerade serien.

Höjdpunkten är: När separatisterna tar sig ombord på Enterprise och nästan spränger skeppet i luften. Det här är så nära action The Next Generation kommer.

tng high ground 3Gillade inte: Det blir väl ändå lite fjantigt att det som visar att Kyril Finn är en känslig kille är att han gillar att rita porträtt av kvinnor han kidnappat? Creepy!

Vad har vi lärt oss? Det finns ingen enkel lösning på terrorism. Inte ens i Star Trek-universumet.

Även om många av seriens manusförfattare varit kritiska till det här avsnittet, så känns det otroligt intressant som ett tidsdokument. Ett sånt här avsnitt, som försöker resonera kring terrorism och krigföring, är verkligen ett barn av sin tid. Har svårt att tro att det hade släppts igenom i amerikansk tv efter 11 september, och definitivt inte i dagens läge. Trots att terroristerna begår mord, kidnappar Crusher och Picard och till och med försöker spränga Enterprise i luften så är det ändå deras sida som får flest sympatier i det här avsnittet. På något sätt kan jag ändå bli nostalgiskt kring det vankelmodiga i det här avsnittet. Vad skönt med något som varken är svart eller vitt. Å andra sidan kan det ju vara värt att uppmärksamma att Ansata-separatisterna framstår som rena rama miniorscouterna i jämförelse med samtida fenomen som IS.

Betyg: 6/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 12/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 162 tv-avsnit

The Hunted. Det som handlar om Rambo i rymden.

tng the hunted 2

Jag glömde visst bort The Hunted. Har bingetittat på så många avsnitt och rört ihop allt, så jag hann visst publicera texter om två andra avsnitt innan jag insåg att jag hoppat över det här – som man väl kan sammanfatta som Star Treks version av Rambo. Storyn handlar om en krigsveteran som hamnar i konflikt med civilsamhället efter att kriget är utkämpat och vunnet. Men på sedvanligt SF-vis har man förstås höjt insatserna en hel del.

På planeten Angosia är våld och krig så emot invånarnas natur att man var tvungna att psykologiskt manipulera och biokemiskt modifiera soldaterna för att kunna vinna det tarsianska krig man utkämpat (ovisst mot vem). Manipuleringen yttrar sig nästan som ett slags schizofreni, där soldaterna på ett ögonblick kan gå från vilo- till attackläge. Programmeringen tar liksom över den normala personligheten när fara uppstår – supersoldaten tjuvkopplar hjärnan och tar över. Men efter krigets slut ville de styrande på planeten inte ha något att göra med de mänskliga dödsmaskiner man skapat, utan förvisade dem istället till en straffkoloni på Lunar V. Eller, regeringen på planeten vill gärna hellre bara kalla det för en koloni. Men de pensionerade soldaterna får inte lov att bo någon annanstans.
tng the huntedStörre delen av det här avsnittet ägnas åt Enterprises jakt på en av dessa krigsveteraner/fångar – Roga Danar – som flyr från Lunar V och sedan visar sig vara ett geni när det gäller att undkomma sina förföljare. Men när han väl är infångad inser först Troi, och sedan resten av besättningen att de blivit förda bakom ljuset. Att Danar inte är en förbrytare utan snarare ett offer för omständigheterna. Då Angosia gärna vill bli medlemmar i Federationen kan Picard använda sin politiska makt för att tvinga Angosierna att försöka rehabilitera de pensionerade soldaterna istället för att skicka bort de för att ruttna bort i en straffkoloni.

Det här påminner om: Det här avsnittet är också ett avlägset eko av de 60-talsavsnitt av Star Trek som var starkt kritiska till USA:s roll i Vietnam. Och så är Roga Danar förstås ytterligare en av dessa rebellmän i säsong 3.

Det här är nytt: Rambo har aldrig tidigare varit med i Star Trek.

tng the hunted 3Höjdpunkten är: Det finns en fin scen i det här avsnittet där Data och Roga Danar jämför sina erfarenheter av att vara programmerade. Det slår mig att det ofta är just Data eller Wesley Crusher som blir ett slags brygga mellan främlingar/outsiders och resten av Enterprise besättning. De två personerna ombord på Enterprise som av olika skäl inte anses vara fullvärdiga medlemmar  av besättningen, på grund av sin ålder respektive biologi.

Gillade inte: Slutet är lite av ett antiklimax. Det går helt enkelt lite för fredligt till. Tydligen var det planerat någon form av shoot-out i slutet av avsnittet, men som vanligt fanns varken budget eller tid för att spela in den typen av scener.

Vad har vi lärt oss? Även psykiskt omprogrammerade legosoldater har rättigheter!

Det händer ibland lite saker med betygen inne i mitt huvud medan jag skriver de här blogginläggen. I mitt första utkast skrev jag att jag glömt bort det här avsnittet för att det var så ointressant, men under skrivandet kom jag ihåg en del av de kurragömmalekar som Roga Danar sysselsatte sig med, både ute i rymden och ombord på Enterprise. Istället var det avsnittets slut som var som ett slag i luften. En tillräckligt kass slutscen kan få en att glömma det som faktiskt var hyfsat i ett avsnitt. Nu vacklar jag. 6,5 skulle vara det ideala betyget…

Betyg: 7/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 11/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 161 tv-avsnitt.

Förklaringen till min frånvaro. En i varje fall.

tng silence 2

En del har kanske märkt hur mina uppdateringar här skett med allt lägre frekvens. Från sommarens peak med dagliga blogginlägg till att jag nu räknar det som en bra vecka om jag lyckas skriva om två avsnitt i veckan.

Orsaken är att jag har haft det så jävla roligt på jobbet på sistone. Förutom ett gäng avsnitt av filmprogrammet Kino och massor av spännande möten i Teaterprogrammet så har jag också fått förverkliga ett önskeprojekt. Visst har det varit extremt stressigt den sista tiden, men möjligheten att få göra tre program om science fiction i P1 kunde jag liksom inte gå miste om. Med hjälp av Maria Georgieva och Nina Asarnoj så har jag nu gjort tre stycken Kulturradion special där vi pratat om Star Wars, fascinationen för rymden, sf-genrens position i Sverige, utopier och dystopier, artificiella intelligenser och en del annat.

Jag har mest ställt en massa frågor, medan smarta människor som Jenny Bonnevier, Anna Davour, Maria Edström, Kristoffer Leandoer, Anna Karin Linder Krauklis, Nille Svensson, Henrik Tornberg och Karin Tidbeck har suttit i studion och svarat. Dessutom har mina radiokollegor Lena Nordlund, Fredrik Wadström och Katarina Wikars har gjort inslag. Det låter liksom enkelt i radion, men det är rätt bökigt att göra sånt här och många inblandade (jag har inte ens nämnt de tålmodiga ljudteknikerna och har jag glömt någon i uppräkningen här ovan så är det pga tillfällig förvirring). För mig har det varit extremt lärorikt, och jag håller just nu på att sätta samman ett slags källförteckning till programmen, som nog också blir min egen personliga läslista framöver. Funderar lite på om det här är rätt plats att publicera dem på, men tänker samtidigt att jag nog inte hade gjort de här programmen om jag inte dragit igång det här projektet.

Nu är i varje fall programmen klara, alla tre delarna ligger för lyssning på nätet. Och givetvis blir det några minuter om Star Trek också, i programmet om utopier. Om du använder dig av Sveriges Radio-appen så finns programmen under rubriken Kulturradion special. Annars länkar jag till programsidorna här nedanför.

Kulturradion Special: Science Fiction, del 1. 

Kulturradion Special: Science Fiction, del 2 Utopier

Kulturradion Special: Science Fiction, del 3 Undergången