Egentligen hade jag tÀnkt sticka emellan med ett blogginlÀgg om ett album med brittiska Star Trek-serier hÀr, men det Àr faktiskt sÄ jobbigt att lÀsa de dÀr serierna att jag hann med att klÀmma ytterligare ett Gold Key-album i pauserna. De hÀr amerikanska serierna Àr liksom lite mer lÀttlÀsta, Àven om jag i det hÀr albumet tycker att man börjat utveckla en rÀtt rÄ och oempatisk ton. Ber om ursÀkt för extremt lÄngt blogginlÀgg, men det finns i alla fall en massa fina bilder hÀr!
Jag Àr inte heller riktigt lika förtjust i teckningarna i den hÀr utgÄvan. Framför allt i det första Àventyret kÀnns det som om allt Àr lite plattare Àn tidigare, Àr det en slump att det Àr en ny tecknare, Sal Trapani, inblandad hÀr? I de övriga avsnitten Àr det bara huvudtecknaren Alberto Giolitti som Àr inblandad.
De första tvÄ avsnitten Àr skrivna av Arnold Drake, som jag skrev om i förra blogginlÀgget. I The Haunted Asteroid ska Enterprise-crewen undersöka varför gravplundrare försvinner pÄ den mytomspunna asteroiden dÀr drottning Saeenas mausoleum finns. PÄ vÀgen in i mausoleet möts de av olika uppenbarelser och andar (fast allt visar sig sedan vara projektioner) som försöker skrÀmma bort dem. NÀsta svÄrighetsnivÄ innebÀr att man blir bortförd av androider, och satt i finkan. Tanken Àr att Äsynen av en hög benknotor i en av fÀngelsecellerna ska fÄ folk att lÀmna asteroiden ifred. Eftersom inget verkar kunna skrÀmma vÄra kÀra trekkers sÄ stÄr de till sist inför lösningen pÄ mysteriet: Den Äldrade Saeena. Hon Àr inte död, som alla tror, utan har i alla tider anvÀnt asteroiden som ett gömstÀlle. HÀr bodde hon under mÄnga Är tillsammans med sin kung, som övergav sin planet nÀr han insÄg att hans drottning hade en genetisk Äkomma som innebar att hon skulle Äldras extremt lÄngsamt.
Men att kĂ€nna till Saeenas hemlighet kommer med ett pris. Att man mĂ„ste stanna dĂ€r med henne pĂ„ asteroiden i all evinnerlighet (eller tills hon dör). För Kirk och de andra Ă„terstĂ„r bara att ta sig ut genom vĂ„ld. Och det Ă€r nu som den kvinnliga forskaren, som Ă€r ett slags gĂ€startist i den hĂ€r storyn, blir hysterisk. Tidigare har hon varit sassy och rapp i kĂ€ften, men nu blir hon sĂ„ rĂ€dd för att gĂ€nget ska dö nĂ€r de flyr frĂ„n drottningen att hon fĂ„r ett psykbryt. SĂ„ pass jobbig blir hon att Kirk mĂ„ste ge henne en örfil. (NĂ€r Ă€ventyret Ă€r avklarat ber hon sedan om ursĂ€kt för att hon varit sĂ„ jobbig, varpĂ„ Kirk tar det som intĂ€kt för en romantisk middag. Allt blev faktiskt rĂ€tt Ă€ckligt hĂ€r. Ăr straffet för att bli hysterisk att man mĂ„ste ligga med Kirk? Eller blev han sĂ„ tĂ€nd av att ge henne en örfil?)
GÀnget lyckas i alla fall ta sig ut, kort dÀrefter sprÀngs hela asteroiden, sÄ som drottningen sagt skulle ske nÀr hon dog. Det enda sÀttet jag kan tolka det hÀr pÄ Àr att det var Enterprise-patrullen som tröttade ut henne sÄ pass mycket att hon kolade. Ett inte helt lyckat uppdrag, i mina ögon. SjÀlva verkar de vara rÀtt sÄ obekymrade. Och ser asteroiden inte mystiskt mycket ut som det dÀr museet som vi fick besöka i förra samlingen. NÄgon verkar ha velat recykla lite.
Ăven nĂ€sta story handlar om kungligheter. En ung, bortskĂ€md prins ska föras till sin hemplanet â dĂ€r det eventuellt finns en konspiration som gĂ„r ut pĂ„ att döda honom. En ond general har gillat att vara t f despot, och vill inte se sin maktsfĂ€r förstörd av en ung monark. Och det verkar som om han har brĂ„ttom att röja sin konkurrent ur vĂ€gen. Redan pĂ„ flygplatsen försöker tvĂ„ personer döda prinsen, och sedan â inne i palatset â utför Ă€ven hans syster ett mordförsök. Spock kommer fram till att det hĂ€r INTE enbart Ă€r bevis pĂ„ en konspiration, utan snarare har folk blivit galna och lĂ€ttpĂ„verkade av stoft frĂ„n en komet som passerat planeten.
NÀr Spock och McCoy Àr ute pÄ en rymdpromenad för att samla in det hÀr stoftet med hjÀlp av tvÄ dammsugare (som av nÄgon anledning fungerar i rymden) blir Àven McCoy snurrig och attackerar Spock. En rÀtt snygg scen, faktiskt. (Det Àr tydligt att just den dÀr stÀndiga irritationen mellan McCoy/Spock Àr en av serietidningsförfattarnas favoritkonflikter. I förra Àventyret var det McCoy som rÀddade Spocks liv nÀr hans klÀder börjat brinna, varpÄ Spock klagade över att lÀkarens intensiva rÀddningsaktion lett till revbensskador).
Givetvis kommer man efter ett tag pÄ ett motgift mot galenskapssjukan och kan strö den över en arg folkmassa som precis ska lyncha den unge prinsen. Varför galenskapen yttrar sig nÀstan enbart som att man vill döda just prinsen, förtÀljer inte historien, men hans konkurrent missar ingen chans att hetsa folket mot monarken. Men vi fÄr Ätminstone se en soldat köra sin motorcykel rakt ut i en lavasjö i början av historien, sÄ kanske pÄgÄr det fler konstiga saker pÄ den dÀr planeten som vi aldrig fÄr se i detalj.
John David Warner har skrivit nummer 21 av Star Trek-tidningen, The Mummies of Heitius VII. Det hÀr Àventyret kÀnns sÄ himla sjuttiotal, pÄ nÄgot vis. NÀr jag tÀnker pÄ min barndom, sÄ kÀnns det som att Gà TAN MED PYRAMIDERNA verkligen var en sÄn dÀr sak som man alltid gick runt och tÀnkte pÄ. Ett koncept som Àn idag dyker upp inom populÀrkulturen, men det kÀnns inte lika frekvent som dÄ.
I Star Treks fall handlar alltsĂ„ storyn om hur man hittar resterna av en typisk egyptisk civilisation pĂ„ en planet lĂ„ngt borta. HĂ€r finns ocksĂ„ mumier, men de Ă€r snarare att betrakta som cyborger. En blandning av mĂ€nniskor och maskiner, dĂ€r den mĂ€nskliga sidan ruttnat bort genom Ă„ren. NĂ€r robotarna av misstag aktiveras försöker de följa sin ursprungliga programmering â att evakuera befolkningen frĂ„n sin dödsdömda civilisation. En evakuering som robotarna och den forskare som tagit fram dem aldrig lyckades genomföra â befolkningen dog hellre ut Ă€n att bli omgjorda till maskiner.
NĂ€r en av mumierna tagit kontroll över Enterprise hĂ„ller skeppet nĂ€stan pĂ„ att hamna pĂ„ Romulanskt territorium. VĂ€rt att lĂ€gga mĂ€rke till Ă€r att Romulanerna i den hĂ€r tecknade versionen har lite romerska riket-inspirerade outfits, som ju passar lite bĂ€ttre med namnet men inte stĂ€mmer överens med tv-serien. Ăven i den hĂ€r storyn finns förresten en kvinnlig forskare, och Ă€ven hĂ€r fĂ„r hon ett slags bryt. Hon försöker skydda en av mumierna, eftersom hon som forskare tycker att det Ă€r sĂ„ angelĂ€get att de bevaras. Den hĂ€r gĂ„ngen oskadliggör Kirk kvinnan med en elchock. Ăven hon ber om ursĂ€kt, den hĂ€r gĂ„ngen i sista rutan â sĂ„ vi fĂ„r aldrig reda pĂ„ om det blir en middag pĂ„ tu man hand med Kirk efter Ă€ven denna incident.
I Siege in Superspace recyklar man helt frÀckt konceptet med vÀxtmonster frÄn Star Trek-seriens allra första nummer. Fast den hÀr gÄngen Àr inte de vegetabiliska skrÀckfigurerna organiska, snarare styrs de av nÄgon form av kretskort. Hela Àventyret utspelas pÄ en planet som Enterprise kommer till efter att ha sugits in i ett svart hÄl.
Uhura fÄr vara med i Àven det hÀr Àventyret, men av nÄgon anledning Àr hon vit. Hennes medverkan Àr dock marginell jÀmfört med det hÀr Àventyrets andra kvinnliga karaktÀr och gÀstande love interest, Rhuna. Hennes folk har flyttat under jordytan pÄ sin planet. Dit tvingades man efter att planetens avancerade försvarssystem vÀnt sig mot sina egna herrar. (Som man ser pÄ bilden nedan sÄ passar tecknaren pÄ att bjussa pÄ en uppdragen kjol mitt i katastrofen).
De kassa levnadsförhÄllandena blev Ànnu sÀmre nÀr en besökare frÄn en annan planet först aktiverade det dÀr försvarssystemet, och sedan utlöste en atomkraftverksexplosion.
Det var efter det som hjĂ€rnan frĂ„n försvarssystemet började liera sig med vĂ€xter och skapa livsfarliga hybrider. I en inte allt för chockerande upplösning visar det sig att det Ă€r Rhuna som har det dĂ€r kretskortet, i ett armband som hon fĂ„tt av sin nu avlidne pojkvĂ€n. I en symbolisk scen skriker Kirk Ă„t henne att ta det av sig, för att sedan förstöra det. Och sĂ„ slutar Ă€ven vĂ€xtmonstren att fungera. NĂ€r Enterprise tagit sig tillbaka till sitt eget universum genom ett svart hĂ„l sĂ„ sitter han och drömmer om Rhuna. TĂ€nk om…
Avsnittet Àr skrivet av Gerry Boudreau, som hÀr gör ett kort inhopp i Star Trek-universumet med tvÄ Àventyr. Det andra Àr en mÀrklig remake av tv-seriens avsnitt Miri. Historien om planeten dÀr alla vuxna dör, men barn Äldras outsÀgligt lÄngsamt. Men hÀr Àr allt det roliga frÄn tv-versionen borta, kÀnns det som. Liksom i stort sett alla flickor frÄn den hÀr planeten (om de finns spelar de i alla fall ingen större roll i handlingen).
Boudreau verkar mest av allt bara ha snott grundförutsÀttningen för tv-serieavsnittet och sedan hittat pÄ en egen story. Handlingen har förflyttats frÄn 60-tal till nÄgon obestÀmd medeltid. Eller, man kan tro det frÄn början. Egentligen Àr riddarna man stöter pÄ en del av en högteknologisk försvarsmodell, som aldrig riktigt förklaras.
För tredje gÄngen i den hÀr seriesamlingen stöter vi pÄ en kunglighet, Àven om den hÀr lillkillen som styr och stÀller nog utsett sig sjÀlv till kung. Barnen pÄ Argylus, som planeten heter i det hÀr Àventyret, Àr intellektuellt helt mogna vid tre Ärs Älder. KÀnslomÀssigt Àr de dÀremot fortfarande barn, men efter en farsot som drabbat planetens alla vuxna sÄ Àr Àven deras livs utmÀtta. Vid 13 Ärs Älder sÄ slÄr sjukdomen till. Nu vill man att Enterprise och dess besÀttning ska hjÀlpa dem att fÄ fram ett motgift. Och för att göra alla lite mer motiverade sÄ berÀttar de inte det hÀr med sjukdomen förrÀn Enterprise-crewen Àr pÄ planetens yta och redan blivit smittade. Fem dagar har de pÄ sig att hitta en lösning.
Nurse Chapel Àr i alla fall med pÄ utflykten till den hÀr planeten, och stÄr för det kanske mest bevingade uttrycket i det hÀr Àventyret (se bild). Annars Àr den generella kÀnslan mest att det kÀnns lite trÄkigt. Som att Enterprise Äker fram och tillbaka till Ominnus för att fÄ tag i Àmnet Genitum Lars som behövs för att framstÀlla ett botemedel mot Äldrandesjukdomen. De blir förstÄs genast överraskade av vildar i höftskynken. Platsen dÀr man hittar vÀxterna med Genitum Lars Àr en av deras heliga platser. Men slagsmÄl blir det i alla fall, och Spock verkar ovanligt glad över att fÄ ge primitiva humanoider stryk.
Arnold Drake Àr tillbaka som manusförfattare i The Trial of Captain Kirk, dÀr en av de mer intressanta tekniska innovationerna i den tecknade Star Trek-serien görs. Ett slags robotar, i vars minne man kan mata in sin egen personlighet och kunskap. PÄ det sÀttet kan dom göra grovgörat pÄ farliga platser, medan man sjÀlv ligger avsvimmad av hjÀrnchocken som den hÀr sinnesöverföringen leder till.
Uppdraget den hÀr gÄngen Àr att jaga illegala gruvpirater, som utvinner saker i ett astreoridbÀlte som förklarats fridlyst. En uppgift som Àr omöjligt att fÄ rÀtt pÄ eftersom gruvbolagen mutat sig till inflytande lÄngt upp i Federationens maktsfÀrer. SÄ lÄngt upp i hierarkierna att Kirk sjÀlv hÄller pÄ att Äka fast nÀr han skjuter sönder ett av gruvpiraternas skepp (förklÀtt till en asteroidklippa, förstÄs).
Medan Kirk ska upp inför krigsrĂ€tt sĂ„ drar Spock och de andra ivĂ€g för att hitta bevis som kan fria honom. Exakt vilka bevis de för med sig hem Ă€r oklart, men eftersom Kirk genomgĂ„r en tillfĂ€llig skönhetsoperation sĂ„ kan han sjĂ€lv hitta den skyldige bakom komplotten mot honom. Kirks förklĂ€dnad varar bara en viss tid, men han lyckas Ă€ndĂ„ fĂ„ klarhet i att den skyldige Ă€r en av politikerna i juryn som ska stĂ€lla Kirk inför rĂ€tta (han dejtar en sekreterare, förstĂ„s). Som tur var Ă€r den dĂ€r politikern inte lika skicklig pĂ„ slagsmĂ„l som Kirk, sĂ„ allt ordnar upp sig till slut. Ăventyr och historier som handlar om korruption inom Federationen Ă€r alltid lite extra spĂ€nnande, eftersom de vĂ€l egentligen strider mot seriens grundtanke. Men hĂ€r lyckas man inte riktigt fĂ„ till nĂ„gon vidare intressant historia av det hela.
Varje del av den hÀr samlingen Ätföljs av en artikel, och den hÀr gÄngen handlar det om de mÄlade omslagen till Star Trek-tidningen. Alltid lite hÀftigare och mer fantasifulla Àn serien inuti. Falsk marknadsföring, men extremt snygg sÄdan.
Det hÀr Àr volym 4 (av 5) med serier frÄn det amerikanska förlaget Gold Keys Star Trek-utgivning. Den hÀr utgÄvan innehÄller serier som gavs ut mellan juli 1973 och maj 1974. Jag har lÀst den digitala versionen. SÄ hÀr lÄngt i min Startrekathon har jag sett 13 lÄngfilmer och 768 tv-avsnitt, samt bloggat om sju Star Trek-romaner och nio seriealbum. Och lite till.
