Jag blir ofta lite trött på den amerikanska serietidningsmarknaden, i varje fall den som riktar sig till genrenördar. Varje enskilt lösnummer är i stort sett lövtunnt, och att läsa det tar väl några ögonblick. Irritationen är så pass stor hos mig att det nästan överskuggar det göttiga. Men så har också den här delen av seriebranschen sedan länge främst varit inriktad på komplettister och andra samlare. Men det finns en lösning på den där irritationen. Om man har tålamod kan man ibland, när det gäller kortare sammanhängande historier, skippa lösnummerna och i stället köpa de samlingsalbum som kommer ut några veckor eller någon månad senare. I fallet The light of Kahless blir fyra lösnummer till ett samlingsalbum med mjuka pärmar på 100 sidor (Jo, jag vet att jag blev lite av jourhavande seriekonsumentrådgivare här, men jag irriterar mig verkligen något oerhört på kostnadsläget på den här marknaden. Är ganska så övertygad om att branschen gräver sin egen grav med de där folderliknande utgåvorna man prånglar ut).
Precis som i Star Trek: Discovery-romanerna så fokuserar det här seriealbumet på backstory. I det här fallet berättelsen om T’Kuvma, den klingonske ledaren som dog i slutet av avsnittet The Battle at the Binary Stars. The light of Kahless börjar just där. Skeppet ligger och driver i rymden och dess nye befälhavare, Vuq, känner sig osäker på sin ledarroll. Som tröst och inspiration berättar L’Rell hela historien om T’Kuvmsa. Om hans barndom, intrigerna i hans familj och den nästan hopplösa jakten på Kahless fyr, den mytomspunna signal som ska ena klingonerna. Historien skiljer sig lite från den myt som T’Kuvma spred om sig själv själv. Till exempel så är det faktiskt från början hans syster J’Ula som är hjärnan bakom att rusta upp familjens gamla risiga rymdskepp, och det är hon som introducerar visionerna om att återförena klingonerna i ett nytt mäktigt imperium.
Som vanligt när det gäller klingoner så finns det förstås en hel del brutalitet, våld och backstabbing invävt i T’Kuvmas livshistoria. Hans familj skulle eventuellt kunna platsa i Game of Thrones. Vi får också följa med på de andliga och fysiska prövningar som ingår i hans studier på Boreth (till exempel sitta jättelänge på en sten i en lavasjö, eller överleva en snöstorm naken ute i naturen). T’Kuvma är så pass uthållig att någon av hans lärare har förhoppningar om att han ska vara den reinkarnerade Kahless, men det saknas lite uppenbarelser för att det han ska stämma in på profetiorna. Så småningom blir han dock en politisk ledare, en sån som bekämpar slaveriet och slåss mot orättvisor i imperiet, bland annat förtrycket mot albinoklingoner. Det enda som fattas honom är att hitta den där fyren. Den som sätter igång hela handlingen i Star Trek: Discovery, om ni minns.
The Light of Kahless slutar precis där, när första avsnittet av Discovery börjar. Det är en rätt så snyggt disponerad bakgrundsberättelse, praktiskt nog handlar den ju också om en person som redan är död i tv-serien, så den borde inte ställa till med några konflikter när det gäller kontinuitet. Men jag har ett stort problem med det här albumet. Jag tycker att det är rätt…fult. Har förstått att Tony Shasteen har gjort snyggare grejor, men det känns som om den här utgåvan är framstressad för att dra nytta av Discovery-hajpen, och att den käre tecknaren kanske hade det extra svårt att få till klingonerna på bild. Själva bildberättande är det inte heller någon vidare nivå på. Sälva intrigen känns ju dessutom mer som en nyttig pusselbit i byggandet av ett Discovery-universum än särskilt fängslande i sig.
Men visst känner jag mig smartare efteråt. Det är lite som att hinna med att läsa sekundärlitteraturen när man går på en universitetskurs. Ett visst sug efter att se om hela Discovery-serien under några få dagars bingetittning infinner sig också. Men just nu kanske jag ska prioritera andra säsonger. Eller hur?
Nedan ett smakprov på en av seriesidorna. Lägg märke till att man vill göra läsarna uppmärksamma på att dialogen i seriealbumet är översatt från klingonska 🙂
Star Trek Discovery: The Light of Kahless. Skriven av Kirsten Beyr och Mike Johnson, tecknad av Tony Shasteen.
Betyg: 6/10.
Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 425 tv-avsnitt, samt läst en Star Trek-roman och ett seriealbum.
