Tag: Spock

Star Trek-serier: Gold Key #59. To err is vulcan. Det dÀr Spock gör fel. TvÄ gÄnger.

~ rogerwilson ~ Leave a comment

I vÀntan pÄ nÀsta avsnitt av Star Trek: Discovery sÄ fortsÀtter jag att fördjupa mig i tecknade Trek-serier frÄn sjuttiotalet. Lite lÀngre ner i flödet pÄ sidan sÄ hittar du mer om Discovery

Nu börjar vi nÀrma oss slutet pÄ den hÀr eran. Tre nummer kvar att lÀsa och skriva om. Men fortfarande finns det rÀtt bra sprutt i berÀttandet. To err is vulcan leker med det mest förbjudna i Star Trek-universumet. Möjligheten att Spock skulle kunna rÀkna fel nÀr det gÀller vetenskapliga kalkyler.

Kirk och Enterprise ska besöka Njura, en planet som brukade vara centrum i ett imperium dÀr man koloniserat nÀrliggande vÀrldar i typ tusen Är. Men efter ett antal revolter tvingades kejsaren skriva pÄ ett freds- och nedrustningsavtal. Och sjÀlv abdikerade han frÄn tronen, men valdes senare ÀndÄ till president för Njura genom demokratiska val.

Redan frÄn början av den hÀr storyn Àr Spock misstÀnksam kring planetens snabba utveckling frÄn imperium till ett demokratiskt samhÀlle. Det verkar ha gÄtt för fort för att vara hÄllbart, tycker han. Vilken muntergök, liksom.

VÀl pÄ planeten sÄ fÄr man en grundlig rundtur, ledd av en flirtig kvinnlig forskare. Men den mysiga raggiga stÀmningen förstörs nÀr Spock hela tvÄ gÄnger under rundturen granskar mÀtinstrumenten dÀr, och menar att hans utrÀkningar visar att planeten hÄller pÄ att drabbas av en katastrof. Första gÄngen Àr det nÄgot i elförsörjningen, den andra gÄngen Àr det nÄgot extremt vÀderfenomen som skulle kunna kosta mÀngder av mÀnniskoliv. Men nÀr man gÄr tillbaka och gör kontrollrÀkningar sÄ upptÀcker Spock sjÀlv att nÄgon siffra inte Àr likadan som han minns det. NÄgot vÀrde som han hÀvdar att nÄgon mÄste ha Àndrat. För Spock har ju aldrig fel.

Och nej, han har inte fel. Inte den hÀr gÄngen heller. Han har faktiskt blivit utsatt för en mindre komplott, eftersom den dÀr ex-kejsaren till president inte har rent mjöl i pÄsen. Under en parad med avancerade skördetröskor sÄ smÀlter maskinernas metallhöljen. Under ett jordbruksmaskinsskal finns istÀllet en form av pansarvagn. Och det var givetvis Spock som genomskÄdat tröskbluffen, och placerat ut vapen som skulle smÀlta metallen. Men för att undvika politisk instabilitet pÄ planeten lÄter Kirk den dÀr ex-kejsaren tala till folket och sÀga att han avslöjat konspirationen med vapnen. Fast det egentligen var han som hade planerat att anvÀnda de fejkade tröskorna för att pÄ nytt invaderas grannvÀrldarna.

Och vid Àventyrets slut fÄr vi reda pÄ att Kirk sjÀlvklart insett att nÄgon försökt förstöra Spocks rykte och anseende. Att Kirk lÄtsades skicka tillbaka honom till skeppet efter hans tvÄ fadÀser var egentligen en avledande manöver. Kirk ville att Spock skulle snoka runt pÄ planeten och hitta vad det var som de styrande dÀr inte ville att han skulle upptÀcka.

Det mĂ€rks att serietecknaren haft roligast nĂ€r han skulle rita en sexig quinna i det hĂ€r avsnittet. SĂ„ otroligt mycket fokus pĂ„ denna forskardonna pĂ„ bilderna. Men jag antar att det Ă€r lite mer kul att rita henne Ă€n ytterligare nĂ„gra tradiga halvgubbar i könlösa pyjamasliknande uniformer. Men det finns Ă€ven nĂ„gra tekniska landvinningar som presenteras i det hĂ€r Ă€ventyret. Bland annat pratar man om att det installerats en bergsklĂ€ttringssimulator med hologram över alperna. Och sĂ„ har man en liten holoprojektor för att kunna visa tredimensionella bilder pĂ„ möten. Det finns ocksĂ„ lite vanligt bitchfajtande mellan Spock och McCoy kring om mĂ€nsklighet och kĂ€nslor Ă€r svagheter. Och Ă€r inte McCoy ovanligt syrlig nĂ€r han beskriver det lönlösa i att den dĂ€r kvinnliga forskaren, Mlany Rdal, försöker stöta pĂ„ Spock: “Barking up the wrong iceberg”.

Ett lite piggt Ă€ventyr, tycker jag. Alla plotlines som innehĂ„ller skördetröskor gör ocksĂ„ den hĂ€r gamle bondsonen lite extra varm om hjĂ€rtat. Även om de nu egentligen var tanks.

Det hÀr Àr nummer 59 av de totalt 61 utgÄvor av Star Trek-tidningen som förlaget Gold Key gav ut. Den hÀr tidningen kom ut i januari 1979. SÄ hÀr lÄngt i min Startrekathon har jag Àven betat av 13 spelfilmer, 7 dokumentÀrer, 8 Star Trek-romaner, 14 lite större seriealbum samt 781 tv-avsnitt.

Star Trek: Discovery. Unification III. Det dÀr Discovery Àntligen vÀvs samman med Star Trek-historien. Och pÄ ett befriande actionfritt sÀtt dessutom.

~ rogerwilson ~ Leave a comment

Men sÄ fick jag dÄ EXAKT det avsnitt jag suttit och önskat mig de senaste veckorna. Ett dÀr det inte finns ens en tillstymmelse till action, utan dÀr veckans mest rafflande scener utspelas pÄ en vetenskaplig hearing. Kan det BLI mer klassisk Star Trek-feeling? (Ja, jag har tittat pÄ rÀtt mycket avsnitt av VÀnner den senaste veckan, sÄ det blir gÀrna sÄdana dÀr betoningar dÄ).

Precis som jag lÀngtat efter sÄ fÄr vi en ordentlig uppdatering i Federationspolitikens utveckling. Som vad som egentligen har hÀnt med Vulcan, samtidigt som det knyts ihop lite lösa intrigtrÄdar som gÄr sÄ lÄngt tillbaka som The Next Generation och Leonard Nimoy. Ja, som avsnittets namn antyder sÄ Àr det hÀr ett slags tredje och fristÄende fortsÀttning pÄ den seriens avsnitt Unification I och II. Men Àven frÄgan om vad det blev av med romulanerna efter misÀren i Picard besvaras, och sökandet efter Michael Burnhams morsa Àr Àntligen över, liksom Sarus rekryteringsrunda för att ersÀtta Burnham som Number One. SÄ matigt. Utan att det kÀnns det minsta anstrÀngt.

Om vi börjar med den dĂ€r vetenskapstillstĂ€llningen sĂ„ Ă€r det förstĂ„s inte vilket doktorandseminarium som helst, utan en traditionsenlig vetenskaplig rĂ„gĂ„ng enligt gamla Vulcanska traditioner. Eller som the planet formerly known as Vulcan heter numera, Ni’Var. Det vulcanska samhĂ€llet Ă€r har nĂ€mligen Ă€ntligen försonats och Ă„terförenats med sina kusiner i kvadranten, romulanerna. Man har alltsĂ„ förverkligat Spocks visioner om en framtid dĂ€r vulcaner och romulaner inte bara samarbetar, utan Ă€ven lever tillsammans (Ă€ven om det kanske inte fanns sĂ„ mĂ„nga alternativ för romulanerna, vars planet ju tyvĂ€rr totalförstördes i första Star Trek-rebootfilmen, vilket sedan blev en av de viktigaste bestĂ„ndsdelarna i intrigen för Picard). Och, jepp, Ă„terkopplingen sker Ă€ven i bild. Vi (och Michael) fĂ„r se lite gamla rörliga bilder pĂ„ Leonard Nimoy dĂ€r Spock pratar om brödrafolkens gemensamma framtid.

Men inga familjeĂ„terföreningar Ă€r utan konflikter, och det Ni’Var som Burnham besöker i det hĂ€r avsnittet hyser en civilisation som nĂ€tt och jĂ€mnt lyckas hanka sig fram. Det politiska samförstĂ„ndet Ă€r skört och ömtĂ„ligt, och verkar upprĂ€tthĂ„llas genom att undvika kĂ€nsliga frĂ„gor, vare sig det handlar om kultur, vetenskap eller politik. Eller, tja, man verkar tĂ€nka att allt det dĂ€r hĂ€nger ihop och inte gĂ„r att separera frĂ„n vartannat. Ska man kalla det för en vulcansk version av realpolitik, eller kanske real-logik? Man har ocksĂ„ valt att gĂ„ ur Federationen, och verkar i allmĂ€nhet inte vara sĂ€rskilt intresserade av impulser eller besök utifrĂ„n. Ett av skĂ€len till det, fĂ„r vi veta, beror pĂ„ att Federationen i stort sett tvingade Vulcan att, mot deras vetenskapsmĂ€ns inrĂ„dan, fortsĂ€tta ett forskningsprojekt om alternativa fĂ€rdmedel. Redan före The Burn var dilithium ett sĂ€llsynt Ă€mne, och man arbetade febrilt för att hitta en ersĂ€ttning. Projektet, döpt till det fantasifulla namnet SB-19, tror de styrande pĂ„ Ni’Var var det som utlöste The Burn. Inte sĂ„ konstigt att man inte litar pĂ„ Federationens omdöme.

Vulcansk spetstenik eller munskölj?

Det Ă€r information frĂ„n SB-19 (sĂ„ dĂ„ligt namn, jag tĂ€nker bara pĂ„ munsköljet SB-12) som Burnham vill komma över. Den skulle kunna hjĂ€lpa henne att triangulera fram var The Burn började. PĂ„ Ni’Var anser mĂ„nga att det dĂ€r Ă€r en icke-frĂ„ga. Man har kommit fram till att fenomenet hade sin början pĂ„ Vulcan och att allt Ă€r Federationens fel. Att börja rota i frĂ„gan pĂ„ nytt riskerar att vĂ€cka gamla konflikter inom riket till liv. Burnham hĂ„ller inte med, och tvingas kalla till ett T’Kal-in-ket.

Det dÀr vetenskapsseminariumet som jag skrev om tidigare, som i praktiken snarare verkar vara ett politiskt forum. För Burnhams begÀran om att fÄ hjÀlp med sin forskning besvaras frÀmst med argument som tyder pÄ en djup misstro mot Federationen, och en oro för vilka inrikespolitiska splittringar ett nÀrmande till organisationen skulle kunna leda till.

Den som ska lotsa Michael igenom T’Kal-in-ket Ă€r…HENNES MAMMA. Hon har i sin tur joinat Qowat Milat. Jepp, den dĂ€r sekten som bygger pĂ„ total Ă€rlighet som introducerades i Picard. Som om inte mammor kan vara plĂ„gsamt Ă€rliga i vanliga fall. Och jo, Michaels morsa berĂ€ttar den dĂ€r detaljen för henne om hur Qowat Milat bara tar sig an hopplösa fall. Som ett slags pepp inför deras seminariet. Och det visar sig bara vara början pĂ„ provokationerna frĂ„n mamma Burnham.

Ett tag blir det nĂ€stan lite offentlig terapi av det hela, nĂ€r Michaels mamma ska fĂ„ henne att vara helt Ă€rlig inför den trio av sura Ni’var-höjdare som hon stĂ„r inför, och som hon ska övertyga om att det gĂ„r att lita pĂ„ Federationen. En extra svĂ„r uppgift att genomföra eftersom hon i det hĂ€r lĂ€get ju tvivlar över sin egen plats i organisationen, och funderar pĂ„ om det bĂ€sta alternativet för henne kanske Ă€ndĂ„ vore att bara dra ivĂ€g med loverboyen Book. Men sessionen slutar trots allt i att hon omfamnar av Federationens vĂ€rderingar, ett utbrott som Ă€r tillrĂ€ckligt för att övertyga Ni’Vars president T’Rina om Michaels uppriktighet. SĂ„ presidenten ger, helt pĂ„ eget bevĂ„g, Michael all den information hon behöver. Samma president som vĂ€l, eller misstog jag mig hĂ€r, satte igĂ„ng en liten flirt med Saru i slutet av det hĂ€r avsnittet. Najs i sĂ„ fall.

Vi har kommit halvvÀgs in i den hÀr sÀsongen, och jag Àr imponerad över att man pÄ ett sÄ sjÀlvklart sÀtt vÀver samman originalserien, The Next Generation, Picard och Discovery till en enhet i det hÀr avsnittet. Vi fÄr precis den orientering i den nya versionen av Star Trek-universumet som jag efterlyst ett tag. Och fÄr dessutom se hur intrigtrÄdar som inletts för Ärtionden sedan sedan fÄ en fortsÀttning hÀr. Som om det varit meningen hela tiden. Ytterst snyggt, smart och stÀrkande för hela Star Trek-konceptet, faktiskt. Tredje sÀsongen av Discovery kÀnns inte lika mycket som en fritt flygande satellit lÀngre, samtidigt som ingen av de historiska Äterkopplingarna kÀnns begrÀnsande för handlingen framöver. Jag Àr sÄ nöjd över det hÀr. Lycklig, rentav.

“Unification III” — Ep#307 — Pictured: Mary Wiseman as Ensign Sylvia Tilly and Doug Jones as Capt. Saru of the CBS All Access series STAR TREK: DISCOVERY. Photo Cr: Michael Gibson/CBS ©2020 CBS Interactive, Inc. All Rights Reserved.

I övrigt: Tilly blir befordrad till Number One, och ersĂ€tter Burnham som fick sparken i förra avsnittet. Tilly backar nĂ€stan in i den nya arbetsuppgiften. Det krĂ€vs att besĂ€ttningen pĂ„ bryggan och i sporlabbet samlas och bildar enda stor pepsquad för att hon ska vĂ„ga sĂ€ga ja till jobbet. Burnham bestĂ€mmer sig för att stanna kvar hos sin familj pĂ„ Discovery, trots alla dubier, och Book bestĂ€mmer sig för att den plats som Burnham finns pĂ„ kĂ€nns som hemma. Även om han kastar en nervös blick mot sin katt innan han sĂ€ger det. Presidenten pĂ„ Ni’Var hinner ocksĂ„ med att ge sin syn pĂ„ Federationens sönderfall: En alltför snabbt expanderande organisation som slutade att ta hĂ€nsyn till minoriteterna.

Mina ytterst svaga invĂ€ndningar kring det hĂ€r avsnittet handlar vĂ€l om den dĂ€r religiösa, smĂ„tt bombastiska tonen som hela tiden uppstĂ„r nĂ€r Burnham ska prata om Federationen offentligt. Den hĂ€r gĂ„ngen satt den lite lĂ€ngre inne Ă€n vanligt, men kröp fram till sist. Och sĂ„ kĂ€nns det som om Burnhams Ă„terförening med morsan var lite vĂ€l…odramatisk. Vi fick inte ens se dem ta en fika ihop, utan det handlade genast om taktik inför det kommande vetenskapliga rĂ„dslaget. Vi önskar oss lite mer Ă€n en kram efter att de tillbringat sĂ„ hĂ€r lĂ„ng tid ifrĂ„n varandra. Och var det inte lite vĂ€l mycket Glee-kĂ€nsla över det dĂ€r mötet dĂ€r alla skulle stĂ„ och hojta till Tilly att hon skulle tacka ja till den nya tjĂ€nsten? Men det Ă€r bara randanmĂ€rkningar kring vad som Ă€r ett ytterst vĂ€lkomponerat avsnitt. Och en vĂ€lbehövlig paus frĂ„n de mer actiondrivna plotlinesen. Ibland behöver hjĂ€rnan ocksĂ„ lite nĂ€ring, faktiskt.

Betyg: 9/10.

Det hĂ€r Ă€r avsnitt 7/13 av den tredje sĂ€songen av Star Trek: Discovery. SĂ„ hĂ€r lĂ„ngt i min Startrekathon har jag betat av 13 spelfilmer, 7 dokumentĂ€rer, 7 Star Trek-romaner, 14 lite större seriealbum samt 781 tv-avsnitt. Och lite till.

Star Trek-serier. Gold Key #46: Mr Oracle. Det dÀr Spocks hjÀrna hÄller pÄ att sprÀngas av kunskap.

~ rogerwilson ~ Leave a comment

Nej, men det hĂ€r var ju en lite rolig variant pĂ„ “en planet hĂ„ller pĂ„ att gĂ„ under, hur ska vi rĂ€dda dess befolkning”-tropen.

Eftersom Gold Key #45 Àr en ÄterutgÄva Àventyret om Voodooplaneten (nummer sju i ordningen), sÄ hoppar vi direkt fram till detta Àventyr, som faktiskt har Spocks hjÀrna i fokus.

GÀnget frÄn Enterprise anlÀnder till en planet som hotas av en begynnande supernova. Befolkningen har redan fÀrdiga skepp för evakuering, men vet redan att de inte kan klara sig utan sin jÀttedator Wotam (som inte ryms pÄ de dÀr smÄ skeppen). Civilisationen har gjort sig helt beroende av datorn, eftersom man inte lÀngre verkar ha nÄgra skolor Lösningen pÄ problemet Àr att mata Spocks hjÀrna full med all kunskap, han blir till en enmansversion av den dÀr sfÀren som Discovery rÄkar pÄ i andra sÀsongen. Men all den dÀr kunskapen gör faktiskt att sjÀlva huvudet svÀller upp pÄ Spock. Han blir dessutom Àven paranoid och personlighetsförÀndrad, och tror att killarna frÄn Enterprise Àr ute efter att stjÀla hans och planetens kunskap och teknik. Ja, en galen, mordisk despot. Lite jobbigt för alla inblandade. SÄ knÀpp att en av prÀsterna pÄ den dÀr planeten hjÀlper Kirk och hans mannar att komma ut frÄn fÀngelset sÄ att de kan försöka avprogrammera Spock.

Det hÀr var faktiskt ett rÀtt roligt avsnitt. Förutom Spocks jÀttehuvud, sÄ gillade jag att det fanns en massa trix och vÀndningar i storyn. Som att befolkningen pÄ den hotade planeten först lÄtsas vara en primitiv civilisation. Enterprise besÀttning fÄr inte se deras verkliga samhÀllsbygge förrÀn man löst en dold gÄta. DessvÀrre hinner Scotty vara lite rasistiskt pÄ vÀgen. Eller att en av de första negativa sakerna med en vÀrld dÀr invÄnarna saknar all egen kunskap Àr att det inte finns nÄgra mekaniker. SÄ fort nÄgot gÄtt sönder, verkar folk stÄ helt handfallna, och bara överger sina fordon pÄ vÀgen. Konstigt att inte Wotan, som Àr sÄ smart, kunde dra igÄng lite utbildningar nÀr den ÀndÄ bestÀmde allt annat. Uppskattar ocksÄ att man i alla fall försökt fÄnga Star Treks lite mer humoristiska ton. Som till exempel nÀr Spock och Kirk hakar upp sig pÄ en ovÀsentlig detalj nÀr en av personerna pÄ planeten berÀttas om deras beroende av Wutan.

Hur det hela slutar? Kirk lyckas nÄ fram till Spocks verkliga jag genom att ge en order pÄ ett extremt bestÀmt sÀtt. En rÀtt sÄ tramsigt enkel vÀg ut ur ett extremt knivigt lÀge. Sedan fixar den nyvakne Spock sÄ att all kunskap som finns i hans skalle i stÀllet fördelas pÄ nÄgra utvalda personer frÄn den hotade planeten. Och trots det dramatiska tillvÀgagÄngssÀttet (se nedan) slutar allt lyckligt!

TvÄ intressanta detaljer till sist. HÀr, i det 44:e numret om Enterprise bestÀmmer man sig plötsligt för att göra en stor grej av warp-funktionen, och att folk ombord pÄ Enterprise hatar att Äka i warphastigheter. Jag vet att det var en lite stor grej i den dÀr första piloten, men inte att det var nÄgot som gjorde folk illamÄende i den fortsatta serien (transportören hade dÀremot en del invÀndningar mot). Och sÄ gillar jag det lite folkbildande greppet att förklara varför en döende stjÀrna kallas för supernova. Som gammal landskronabo kÀnns det ju fint att Tycho Brahe uppmÀrksammas en smula (han hade sitt observatorium pÄ ön Ven som ligger just utanför Landskrona).

Det hÀr Àr nummer 46 av de totalt 61 nummer av Star Trek-tidningen som förlaget Gold Key gav ut. Det hÀr kom ut i augusti 1977. SÄ hÀr lÄngt i min Startrekathon har jag dessutom betat av 13 spelfilmer, 7 dokumentÀrer, 7 Star Trek-romaner, 14 lite större seriealbum samt 774 tv-avsnitt.

Coronaförsenat femtioÄrsfirande, med Star Trek-presenter i paketen!

~ rogerwilson ~ 3 Comments

Ja, det hÀr Äret Àr ju lite som det hÀr. Ingenting blir överhuvudtaget som man tÀnkt sig. Till exempel Àr det supersvÄrt att fylla femtio, om man nu rÄkade ha sin födelsedag mitt under den vÀrsta pandemipaniken. Men efter att jag flyttat fram datumet tvÄ gÄnger, gjort om det sena partyt till en lite mer stÀdad eftermiddagsbjudning utomhus sÄ fick jag till sist fylla 50. Och vissa av gÀsterna hade ju snappat upp det dÀr med mitt Star Trek-intresse. Av Jerry fick jag en hel hög med Star Trek-litteratur, allt noga avstÀmt mot min blogg sÄ att jag inte redan hade hunnit skriva om böckerna. Och av Karin fick jag egenstickade Star Trek-vantar. En vanlig tumvante för vÀnstra handen, men en sÀrskild Vulcan-hÀlsningsanpassad högervante.

Och om ni tycker att det varit lite dÄligt tryck pÄ bloggen ett tag sÄ kan jag ju underrÀtta er om att jag just nu tillbringar min tid med att lÀsa tecknade Trek-serier, kolla originalavsnitt och jÀmföra dem med novellerna som producerades utifrÄn manuset, samt ligger i startgroparna för att dra igÄng min stora Discoveryrepristittning, inför starten pÄ sÀsong 3. Och försöker se vilka av dessa aktiviteter som jag kan göra med mina Star Trek-vantar pÄ! Men den dÀrna presenten All I really need to know I learned from watching Star Trek spurtade visst ocksÄ upp i topp pÄ min lÀslista.

Short Treks: Q&A. Spocks första dag pÄ Enterprise.

~ rogerwilson ~ Leave a comment

Den första i raden av Short Treks minskar ju inte direkt ens sug efter en renodlad Enterprise-serie. Men det kan ju vara vÀrt att tÀnka pÄ att inget beslut om en spinoff Ànnu tagits nÀr Q&A slÀpptes. Sett lite sÄ hÀr i backspegeln slÄs man ju ÀndÄ av tanken att det hÀr Short Treks-avsnittet kanske ÀndÄ Àr ett slags pilot till en kommande Enterprise-serie. Ett fördjupande avsnitt som visar att det finns mer att utforska bland relationerna mellan besÀttningsmedlemmarna. En teaser för hur en serie om Kapten Pike och de andra skulle kunna se ut.

I Q&A skildras i varje fall Spocks ankomst till Enterprise. Första dagen pĂ„ jobbet börjar hyfsat obekvĂ€mt nĂ€r han hamnar i en strejkande hiss tillsammans med Number One. InstĂ€ngda tillsammans i det trĂ„nga utrymmet under en lĂ€ngre tid sĂ„ blir hennes lek “stĂ€ll sĂ„ mĂ„nga frĂ„gor du bara kan” en smula utmattande. I alla fall för henne. Men sĂ„ sker det nĂ„got. Man pratar om utanförskap och att dölja sitt verkliga jag, och det hela utmynnar i ett litet sĂ„ngnummer. I Am The Very Model Of A Modern Major General frĂ„n Gilbert och Sullivan-musikalen The Pirates of Penzance. En sĂ„ng som Geordi förresten ocksĂ„ framförde i ett avsnitt av The Next Generation.

Det Ă€r inte den enda blinkningen till Star Trek-historien i det hĂ€r avsnittet, Ă€ven om jag fick lĂ€sa mig till vissa av referenserna, men viktigast för mig kĂ€nns den KÄTTJA som liksom ligger som en vĂ„t filt över stora delar av episoden. Eller misstar jag tvĂ„ vĂ€ldigt reserverade personers skyddsmekanismer som sexuell laddning? Och Ă€r det i sjĂ€lva verket kapten Pike som Number One Ă€r mest intresserad av? Spock verkar i varje fall vĂ€ldigt… fascinerad av sin nya överordnade.

Oavsett hur mycket jag lĂ€ngtat efter mer Enterprise-content (eller just dĂ€rför) sĂ„ var jag lite besviken pĂ„ det hĂ€r avsnittet. Var det inte lite banalt att dra igĂ„ng en flirt mellan Number One och Spock? Och jag blev faktiskt bara mĂ„ttligt imponerad av att Number Ones stora, mörka hemlighet, hennes “freaky”, var att hon gillar att sjunga musikallĂ„tar i trĂ„nga utrymmen. Sen sĂ„g jag om avsnittet och blev Ă€ndĂ„ lite rörd av att pĂ„ nytt fĂ„ vara pĂ„ Enterprise. Och att fĂ„ se Spock skratta. Det var eventuellt det finaste i hela avsnittet. JĂ€ttefint.

Extramaterialet pÄ dvd:n Àr faktiskt nÀstan bÀttre Àn avsnittet. Hur Michael Chabon skrev delar av avsnittet vid sin fars dödsbÀdd, en pappa som var ett Star Trek-fan och var den som introducerade den unge Michael till serien. En riktigt gripande backstory.

Betyg: 6/10.

Short Treks. SĂ€song 2, avsnitt 1/6. SĂ„ hĂ€r lĂ„ngt i min Startrekathon har jag sett 13 lĂ„ngfilmer och 769 tv-avsnitt.

Star Trek-serier. Discovery: Aftermath. Det om varför Spock rakade av sig skÀgget.

~ rogerwilson ~ Leave a comment

Visst Ă€r det helt okej att lĂ€sa serier digitalt, men det gĂ„r inte upp mot kĂ€nslan att fĂ„ sĂ€tta de första fettiga fingeravtrycken pĂ„ ett fysiskt albums glossiga omslag. Jepp, jag Ă€r tillbaka i serie-trĂ€sket nu, och har köpt albumet dĂ€r man samlat de tre delarna av Aftermath – historien om vad som hĂ€nde efter det sista avsnittet av Discoverys andra sĂ€song. Eller nĂ€rmare bestĂ€mt, ett Ă€ventyr som liksom gĂ„r att skjuta in nĂ„gonstans under det sista avsnittets avslutande minuter. För sĂ„vĂ€l det hĂ€r albumet som avsnittet avslutas ju med att Spock rakar av sig sitt skĂ€gg och pĂ„ nytt tar plats pĂ„ bryggan pĂ„ Enterprise.

NÀr jag skriver det hÀr sÄ har beskedet kommit om att kapten Pike och de andra pÄ Enterprise ska fÄ en egen spinoff-serie. Ett rÀtt sÄ vÀntat beslut, med tanke pÄ hur mycket fokus som Pike och Spock fick i Discoverys andra sÀsong, och i de efterföljande Short Treks-historierna. Att bara slÀppa de karaktÀrerna hade man vÀl kunnat se som ren kapitalförstöring av IP.

Tony Shasteen har ritat Aftermath och det Àr vÀl lite ojÀmnt överlag. HÀr finns till exempel en hel sida som bara bestÄr av olika inzoomningar pÄ en och samma bild. Lazy. Samtidigt tycker jag att han oftast fÄtt till portrÀttlikheten pÄ till exempel Pike, och hÀr finns ocksÄ nÄgra levande scener som kÀndes lite roligare Àn det ofta rÀtt ödesmÀttade tilltalet i de hÀr seriealbumen. Rent generellt hÄller Aftermath ÀndÄ lite högre klass Àn till exempel det allra första Discovery-albumet. Men sÄ har vÀl ocksÄ tecknarna lite fler tv-avsnitt och stillbilder att anvÀnda som förlagor nÀr de ska göra sina teckningar nu.

  • Lata lösningen…
  • Den lite mer levande sidan…

I albumet finns Ă€ven ett bonusĂ€ventyr. Saru leder Discovery pĂ„ en rĂ€ddningsaktion nĂ€r Tilly och hennes farsas skepp försvunnit. Det visar sig att det Ă€r skurkarna frĂ„n Orionsyndikatet som kidnappat dem. En helt okej story, men kanske inte sĂ„ mycket mer. Även om jag i och för sig gillar i stort sett allt som har med Saru att göra. För mig som nu börjar bli mer och mer fascinerad över hur Kirsten Beyer bygger upp det hĂ€r utökade universumet, sĂ„ Ă€r det kanske mest intressanta hur hon lyckas fĂ„ in referenser till tvĂ„ romaner hĂ€r – bĂ„de Fear Itself och The Way to The Stars.

Lite av en intetsĂ€gande besvikelse det hĂ€r albumet. En typiskt “glöm inte att vi finns”-utgĂ„va som i och med beskedet om den nya Star Trek-serien kĂ€nns Ă€nnu mer intetsĂ€gande. Inte tillrĂ€ckligt med nu information, helt enkelt. Lite mer mĂ„ste man vĂ„ga om det ska bli nĂ„gon substans av det hela.

Betyg: 4/10.

Star Trek: Discovery – Aftermath Ă€r skriven av Kirsten Beyer och Mike Johnson, och tecknad av Tony Shasteen och Angel Hernandez. Finns dels som fysisk utgĂ„va, men kan Ă€ven köpas digitalt – till exempel pĂ„ Amazon-sajten Comixology.

SĂ„ hĂ€r lĂ„ngt i min Startrekathon har jag sett 13 lĂ„ngfilmer och 768 tv-avsnitt, bloggat om sex Star Trek-romaner och fyra seriealbum. Och lite till.

Star Trek-litteratur: Little Golden Book-utgÄvorna. Indoktrinering för blivande trekkers.

~ rogerwilson ~ Leave a comment

Jag har ju tidigare skrivit om “barnböcker” med Star Trek-innehĂ„ll, parodier som egentligen vĂ€nder sig till vuxna Trekkers. Men utgĂ„vorna frĂ„n Little Golden Books Ă€r faktiskt Ă€kta vara. Böcker för dig som vill lĂ„ta dina barn (eller andra minderĂ„riga i din bekantskapskrets) lĂ€ra kĂ€nna den rĂ€tta lĂ€ran sĂ„ tidigt som möjligt.

Little Golden Books Ă€r ett amerikanskt koncept för barnböcker som funnits sedan 40-talet. Tydligen Ă€r en av deras bĂ€stsĂ€ljare genom tiderna The Poky Little Puppy – berĂ€ttelsen om en liten valp som fĂ„r lĂ€ra sig att man kanske missar desserten om man dar ivĂ€g pĂ„ osanktionerade upptĂ€cksfĂ€rder. Eller Scuffy The Tugboat, som lĂ€r sig pĂ„ det hĂ„rda sĂ€ttet att det Ă€ndĂ„ kan vara ganska coolt att var en leksaksbĂ„t i ett badkar. SnĂ€lla sagor, gĂ€rna med en sensmoral i en medelstor bok med hĂ„rda pĂ€rmar.

Samtiden har dÀremot inte gÄtt förlaget helt förbi, utan populÀra koncept har dykt upp i deras utgivning. Det finns alltsÄ böcker om sÄvÀl Sesam och Barbie som Star Wars. Och sedan förra Äret Àven Star Trek. Tre böcker, för att vara exakt.

BjÀrta fÀrger och korta texter Àr konceptet i I am captain Kirk, I am Mr. Spock och Two Many Tribbles. De tvÄ första böckerna Àr mer en introduktion till Star Trek-universumet. I I am Captain Kirk fÄr vi veta vem alla ombord pÄ Enterprise Àr och vad de gör. I I am Mr Spock fÄr vi lÀra oss en massa intressanta fakta om Spock (som till exempel vad en mind meld Àr). Den enda boken med ett egentligt Àventyr Àr Too many tribbles, dÀr man (vÀldigt förenklat) ÄterberÀttar originalserieavsnittet The Trouble with Tribbles.

Det Ă€r förstĂ„s bilderna som Ă€r den stora behĂ„llningen av de hĂ€r böckerna. Det optimistiska schwunget i bilderna, den naiva och hĂ€rliga stilen i illustrationerna gör att berĂ€ttelserna om Spock, Kirk och de andra blir ljuvligt sagolika – utan att det kĂ€nns mossigt.

Ur I am Captain Kirk.
Ur I Am Captain Kirk.
Ur Too Many Tribbles.

Indoktrinering – pĂ„ ett bra sĂ€tt. Det Ă€r ungefĂ€r det som dyker upp i mitt huvud nĂ€r jag blĂ€ddrar lite noggrannare genom de hĂ€r böckerna. De tvĂ„ första fungerar egentligen mest som teasers, en första smak av en frĂ€mmande och fantastisk vĂ€rld för lĂ€sare mellan 2 och 5 Ă„r. Medan Tribblesboken Ă€r det sjĂ€lvklara Star Trek-Ă€ventyret att börja med nĂ€r det Ă€r dags för lite fördjupning (man har gĂ„tt in och korrigerat lite i handlingen – tribblarna dör förstĂ„s inte hĂ€r, utan blir bara lite sjuka i den barnvĂ€nliga utgĂ„van). Och Spock bekĂ€mpar virus med logik.

De hĂ€r tre böckerna kom 2019, men tydligen Ă€r inte Star Trek-behoven hos den allra yngsta mĂ„lgruppen helt mĂ€ttade. Redan i sommar var det i varje fall planerat att det skulle komma ut en abc-bok pĂ„ Star Trek-tema – men exakt om det blir sĂ„ vet vĂ€l ingen just nu. Bilderna hĂ€r nedanför Ă€r dessvĂ€rre inte frĂ„n nĂ„gra böcker som finns pĂ„ riktigt, utan bara bilder som finns till salu pĂ„ nĂ€tet. Synd, för det dĂ€r hade ju blivit intressanta barnböcker pĂ„ riktigt.

I am Captain Kirk och Too Many Tribbles Àr skrivna av Frank Berrios och illustrerade av Ethen Beavers. I am Mr. Spock Àr skriven av Elizabeth Schaefer och illustrerad av Ethen Beavers. Parodierna sist i blogginlÀgget Àr gjorda av Joey Spiotto.

Star Trek Beyond. Rebootfilmen med Idris Elba i en konstig mask. Och om ett bloggprojekt som gÄr i mÄl! I alla fall för den hÀr veckan.

~ rogerwilson ~ 12 Comments

JAG HAR GÅTT I MÅL! Jag har skrivit om all Star Trek som finns (disclaimers nedan). I alla fall fram till nĂ€sta fredag, dĂ„ det kommer ett nytt avsnitt av Picard. De gamla Picard-texterna hittar du hĂ€r nedanför, eller under Picardrubriken i menyn till höger.

Jag skrev ju faktiskt om Star Trek: Beyond nÀr den hade premiÀr, men för att fullfölja det hÀr bloggprojektet pÄ ett nÄgorlunda ordnat sÀtt sÄ skriver jag vÀl nÄgra rader hÀr ocksÄ. I och med den hÀr bloggposten hamnar jag nÀmligen i fas med Star Trek-universumet just nu. Har alltsÄ sett allt som gjorts tillgÀngligt för mig nÀr det gÀller rörliga bilder (det finns i och för sig nÄgra Short Treks-kortfilmer som Ànnu inte slÀppts för svenska tittare, dem jag Äterkomma nÀr det börjar dra ihop sig till sÀsongsstart för Discovery.)

Sedan varar ju förstĂ„s inget för evigt. Redan pĂ„ fredag kommer det ju ett nytt avsnitt av Picard, och som det ser ut nu sĂ„ tĂ€nker jag fortsĂ€tta att skriva om den och kommande sĂ€songer, samt börja jobba mig igenom en hel del Star Trek-litteratur som legat hĂ€r hemma och skrĂ€pat (Ă€ven facklitteratur kan ju innehĂ„lla spoilers, sĂ„ jag har liksom aktat mig för att lĂ€sa för mycket i dem). Och sĂ„ finns det ju en och annan Star Trek-dokumentĂ€r… Ja, ni förstĂ„r. Det kommer att finnas en del att skriva om framöver. Men just nu, i denna stund, Ă€r jag oerhört glad, tacksam och lĂ€ttad över att ha nĂ„tt fram hit pĂ„ min resa genom all things Star Trek. Ett tag kĂ€ndes det som att jag aldrig skulle komma i kapp.

SĂ„, nu till filmen i frĂ„ga, denna tredje del i serien av rebootade Star Trek. Den som underpresterade intĂ€ktsmĂ€ssigt jĂ€mfört med de tidigare, och som – just nu – Ă€r den sista som producerats i Kelvinuniversumet. Det Ă€r ocksĂ„ i viss mĂ„nett förĂ€ldralöst projekt. J.J. Abrams – som varit ansvarig för att Star Trek Ă„teruppstod frĂ„n de döda – hoppade av det hĂ€r projektet för att sticka och jobba med det mer pengastinna Star Wars-universumet (Ă€ven om han fortfarande stĂ„r som producent för den hĂ€r filmen). Tanken var att hans parhĂ€st Roberto Orci skulle bĂ„de skriva manus och regissera den tredje filmen, men Paramount var tydligen skeptiska sĂ„ i till sist blev det Simon Pegg och Doug Jung som stod för manus, och Fast & Furious-regissören Justin Ling som regisserade.

NĂ€r jag lĂ€ser om min gamla text, efter att ha sett om Beyond, sĂ„ Ă€r jag nĂ€stan lite chockad över min entusiasm – Ă€ven om jag vĂ€l i skrivande stund erkĂ€nner att jag hĂ„ller pĂ„ att förvandlas till en fanboy. För nĂ€r jag ser om filmen hĂ„ller jag inte med mitt gamla jag. Kanske kan jag skylla pĂ„ att specialeffekterna pĂ„ Imax-visningen kanske blĂ€ndade mitt omdöme? Hemma pĂ„ min tv framstĂ„r de inte som lika hĂ€ftiga, vilket gör det rĂ€tt sĂ„ tydligt att manuset inte hĂ„ller mĂ„ttet. Filmen vacklar mellan att vilja göra nĂ„got helt nytt, men samtidigt Ă„terknyta till franchisens historia. Det blir inte det sprĂ„ng framĂ„t, som hade behövts för att göra film tre mer angelĂ€gen Ă€n de tvĂ„ tidigare.

Man har till exempel frĂ„ngĂ„tt det gamla konceptet, att den första kvarten av filmen ska fĂ„ en att kĂ€nna att man fĂ„tt valuta för biobiljetten. I stĂ€llet fĂ„r vi ett mikroĂ€ventyr dĂ€r Kirk misslyckas med en fredsmĂ€kling och angrips av knĂ€hundsliknande rymdvarelser med opropertionerligt stora egon. Tyngdpunkten i början av den hĂ€r filmen handlar snarare om att Pike befinner sig i en mitt-i-livet-kris. Han har börjat tycka att utforskandet av rymden Ă€r meningslöst, och har sökt jobb pĂ„ annat hĂ„ll. Inte vĂ€rldens mest upphetsande start (inte ens för att den pĂ„minner lite om originalseriens första pilotavsnitt). Och definitivt inte heller nĂ„got som drar in en Trek-novis i storyn (trots att instruktionen till Pegg nĂ€r han skulle skriva manus var att göra en mer “inkluderande” story). Även Spock funderar pĂ„ att hoppa av – nĂ€r han nĂ„s av beskedet om att Spock den Ă€ldre dött, sĂ„ tĂ€nker han att han borde Ă„ka till den hemvĂ€rld dĂ€r resterna av det vulcanska folket finns och börja producera lite minivulcaner. Men ingen av vĂ„ra tvĂ„ huvudpersoner pallar riktigt med att berĂ€tta för den andre om förĂ€ndringarna som komma skall.

IS-associationerna om hotet mot det öppna samhÀllet, som prÀglade min lÀsning av filmen första gÄngen jag sÄg den, kÀnns inte alls lika pÄtrÀngande vid omtittningen. I stÀllet reagerar jag mer pÄ att hela storyn kÀnns konstruerad. Filmens superskurk Krall Àr verkligen en rÀtt konstig hybrid. Ett före detta stjÀrnflottsbefÀl som blivit till till ett slags högteknologisk vampyr som lever pÄ andra varelsers livskraft, och som hatar Federationen mer Àn nÄgot annat. Man mÄste verkligen kalla honom för radikaliserad, för att det pÄ nÄgot sÀtt ska kÀnnas angelÀget.

Krall Àr den obehagliga överraskningen som vÀntar Kirk och de andra nÀr de luras ivÀg pÄ ett fejkat rÀddningsuppdrag. Det visar sig vara en fÀlla, och Enterprise Àts liksom upp av Kralls armé av bisvÀrmsliknande grupperingar av smÄ, obemannade, drönare. Bara sjÀlva tallriksdelen av skeppet och en del rÀddningskapslar landar pÄ planeten dÀr svÀrmarna hör hemma. De flesta ur Enterprises besÀttning hamnar i Kralls fÄnglÀger, dÀr vissa av dem anvÀnds för att ladda upp Kralls energidrÀkt. Men egentligen Àr Krall ute efter en artefakt som finns ombord pÄ Enterprise. Den ska anvÀndas för att skapa ett biovapen som först ska förstöra Federationens skrytbas Yorktown, och sedan utplÄna resten av organisationen och dess hemvÀrldar. Och genom att tortera nÄgra ur EnterprisebesÀttningen fÄr han till sist den i sina hÀnder.

Det enda som stĂ„r till buds för Kirk och de andra nĂ€r de ska förhindra Kralls attack Ă€r ett gammalt federationsskepp, The Franklin, som en gĂ„ng i tiden störtat pĂ„ planeten. PĂ„ nĂ„got okĂ€nt och orimligt sĂ€tt lyckas Scotty fĂ„ igĂ„ng motorerna. Och sedan kommer nĂ„gon pĂ„ idĂ©n att störa ut de smĂ„ drönarskeppen genom att spela Beastie Boys Sabotage pĂ„ en radiofrekvens. Krall sjĂ€lv tar sig Ă€ndĂ„ ner till Yorktown, och han och Kirk fĂ„r slĂ„ss lite och brottas i luften innan attentatet Ă€r undanröjt. PĂ„ vĂ€gen till upplösningen har vi dĂ„ fĂ„tt reda pĂ„ att Krall egentligen Ă€r mĂ€nniska, att han heter Edison och Ă€r var kapten pĂ„ The Franklin. Han var en gammal stridshök som motsatte sig fredsavtalen med romulaner och xindier, sĂ„ nĂ€r Federationen inte kom och rĂ€ddade han och hans skeppsbrutna kollegor sĂ„ blev han besatt av hĂ€mnd. Och sĂ„ bestĂ€mde han sig för att det var en cool grej att klĂ€ ut sig till en klingon i Discovery. Typ. Kirk och Spock bestĂ€mmer sig dĂ€remot för att det Ă€r askul att hĂ€nga ihop igen. Äventyren pĂ„ Enterprise gĂ„r vidare, kĂ€nns det som i slutet. Förutom att det ju inte blivit nĂ„gon film sedan dess.

Den första av de tre rebootfilmerna handlade alltsÄ om romulaner frÄn framtiden som ville hÀmnas Romulus utplÄnande genom att utplÄna Federationsplaneter. Den andra om en krigshetsande StjÀrnflotteboss som ville starta krig med klingonerna. Den tredje om ett befÀl frÄn förr i tiden som pÄ egen hand ville starta ett krig mot Federationen eftersom den blivit för fredsÀlskande. Vill man se nÄgot gemensamt drag i de tre filmerna Àr det vÀl som ett slags pÄminnelser om hur fred och frihet stÀndigt Àr under attack frÄn krigshetsande militÀrer (i alla fall de tvÄ sista filmerna). Men det handlar ocksÄ vÀldigt mycket om Jorden och försvarandet av Federationen, och vÀldigt lite av det dÀr som brukade vara Star Treks grej: Att ge sig ut i galaxen och upptÀcka och utforska.

Efter min andra titt pÄ den hÀr filmen Àr jag alltsÄ ganska besviken. Jaylah, spelad av Sofia Boutella under ett tjockt lager smink, Àr ett lyckat försök att bryta upp den numera rÀtt mansdominerade Star Trek-ensemblen. Men samtidigt sÄ skriver man ut Carol Marcus, rollfiguren som just etablerats som en del av ensemblen i slutet av förra filmen. Och nÀr nÄgon skrivit in en motorcykelscen för att fÄ lite Fast & Furious-kÀnsla i filmen, sÄ blir jag vÀldigt trött. DÀremot Àlskar jag delar av Yorktown-arkitekturen. Hur rymdskeppen liksom Äker in i rymdstationen. Samtidigt som jag undrar hur de kan komma upp hur fontÀner, utan att det blir lÀckage nÄgonstans.

Jag tror att Star Trek: Beyond verkligen var ett avskrÀckande exempel nÀr man skulle konstruera serier som Discovery och Picard. Ett exempel pÄ hur man inte ska göra nÀr man modifierar och moderniserar Star Trek-konceptet. Blandningen mellan bete för fansen, pÄskÀgg för meganördarna och tillrÀckligt mycket action för noobsen. Och ett bevis pÄ att ingen specialeffektbudget i vÀrlden kan kompensera en produkt som tappat sin sjÀl. Sedan Àr det hÀr förstÄs ingen urusel film. Men den har en dÄlig halveringstid. Och jag skyller det mest pÄ Krall. Jag tycker att det Àr helt rÀtt att hitta pÄ en ny originalskurk, i stÀllet för att skriva in saker frÄn kanon i det nya konceptet. Men varför I ALL SIN DAR hittar man dÄ pÄ en originalskurk som Àr en gammal StjÀrnflottekapten. NÀr man har allt annat i hela vÀrlden att vÀlja pÄ?

Nu har jag skrivit lÀnge och vÀl om denna film. Nu ska jag försöka summera alla tankar med ett betyg mellan ett och tio. Ett som hamnar nÄgonstans mellan den hÀr texten och den förra som jag skrev i samband med premiÀren. Men visst, som Äktur Àr det hÀr förstÄs en helt okej rulle.

Betyg: 6/10.

Star Trek Àr den trettonde Star Trek-biofimen. I och med det hÀr blogginlÀgget har jag sett allt som producerats inom Star Trek-universumet (och som gjorts tillgÀngligt i Sverige, det finns nÄgra Short Treks som jag mÄste vÀnta in). Det vill sÀga, min Startrekathon bestÄr just nu av 13 lÄngfilmer och 766 tv-avsnitt.

Star Trek Into Darkness. Den med den rebootade Khan.

~ rogerwilson ~ 3 Comments

Har ni lagt mĂ€rke till att jag typ
.snart Ă€r i fatt? Har bara en ynka film kvar att skriva om – sedan Ă€r jag i fas med den aktuella Star Trek-produktionen. SĂ„ jag kan ju inte sitta och vĂ€nta pĂ„ ett nytt Picard-avsnitt, utan mĂ„ste skriva pĂ„ lite till. Picard-texterna hittar du hĂ€r nedanför, eller under Picardrubriken i menyn till höger.

Jag Àlskar hur J.J. Abrams inleder sina tvÄ Star Trek-filmer. Konceptet liknar det som jag tror Steven Spielberg brukade pratade om i samband med sina gamla Indiana Jones-rullar. Att man drar igÄng varje film med ett högoktanigt actionÀventyr i miniformat. Tanken Àr att biobesökaren ska kÀnna att hen fÄtt valuta för biobiljetten redan efter de första 10-15 minuterna av filmen. Och sÄ Àr det hÀr.

Into Darkness börjar med att vi fÄr se hur Kirk, McCoy, Spock och de andra försöker rÀdda en primitiv urbefolkning frÄn ett omfattande vulkanutbrott. Allt de gör strider förstÄs (om Àn i olika utstrÀckning) emot Federationens primÀrdirektiv. Och givetvis gÄr en massa saker inte alls enligt planerna. Som att den vajer som Spock hÀnger i nÀr han Àr inuti den bubblande vulkanen gÄr sönder (lyckligtvis landar han pÄ en klippa, och inte mitt i den bubblande lavan). För att kunna transportera Spock ur vulkanutbrottet, sÄ vÀljer Kirk att skita i alla direktiv som finns. Medlemmarna av urfolket fÄr alltsÄ se ett gigantiskt rymdskepp resa sig ur havet och sedan fara ut i rymden. Och de börjar förstÄs genast skissa bilden av sin nya gud i den röda leran framför dem. Det ser ut som ett tefatsrymdskepp.

Eftersom Spock inte kan ljuga, sÄ nÄr Àven de mest olÀmpliga detaljerna om det hÀr Àventyret snart StjÀrnflottan. Kirk blir degraderad och mister sitt skepp. Lyckligtvis har Kirk sin egen skyddsÀngel, kapten Pike, som stÀndigt vakar över honom, och som utser honom till försteofficer pÄ Enterprise i stÀllet. Och eftersom kapten Pike sedan dör i ett terrorattentat sÄ blir Kirk kapten pÄ nytt.

Men nu gick jag kanske hĂ€ndelserna i förvĂ€g. I den hĂ€r filmen kommer alltsĂ„ hotet inte utifrĂ„n, frĂ„n rymden, som i föregĂ„ngaren. Nej, i Into Darkness Ă€r det en stjĂ€rnflotteagent som stĂ„r bakom tvĂ„ terrordĂ„d. Först sprĂ€ngs ett arkiv i luften, och kort dĂ€refter anfalls StjĂ€rnflottans ledargarnityr med ett slags svĂ€varfarkost – bĂ€gge dĂ„den slutar i rena rama blodbaden ;Men det hĂ€r egentligen bara de första stegen i en komplicerad plan, dĂ€r Kirk och Enterprise endast Ă€r spelpjĂ€ser i en större strid mellan tvĂ„ superskurkar. Den ene Ă€r den dĂ€r stjĂ€rnflotteagenten, som senare visar sig vara mannen vi kĂ€nner som Khan, och som ju har en av huvudrollerna i primĂ€runiversumets andra Star Trek-film. Khan Ă€r en genetiskt förbĂ€ttrad mĂ€nniska som legat nedfryst i en kryobehĂ„llare sedan de rasbiologiska krigen hĂ€rjade pĂ„ Jorden. Och det dĂ€r som verkade vara ett arkiv, Ă€r egentligen en Sektion 31-bas, alltsĂ„ den hemliga organisationen som verkar inom StjĂ€rnflottan.

Khan hittades nedfryst ute i rymden av amiral Alexander Marcus, bossen för StjÀrnflottan pÄ Jorden, men ocksÄ en av höjdarna i Sektion 31. Marcus anvÀnde sig sedan av Khan för att bygga ett eget superskepp med supervapen. Marcus gillar nÀmligen inte Federationens (i hans tycke) undfallande attityd mot klingonerna. Han vill ha ett krig. Nu. Och hans superskepp ska garantera att man besegrar sina fiender. För att fÄ Khan dit han vill har han tagit hans gamla besÀttning som gisslan. Ett gÀng infrysta övermÀnniskor vars kryokammare han förklÀtt till foton-missiler. Och Khan spelas alltsÄ hÀr av Benedict Cumberbatch pÄ ett lite lÀtt psykotiskt sÀtt. Men sÄ Àr vÀl ocksÄ Khan rÀtt sÄ galen.

Khan vill ha sin gamla besÀttning tillbaks, samtidigt som Marcus Àr beredd att röja bÄde Khan och Enterprise ur vÀgen. Det Àr upp till Kirk och hans gÀng att försöka neutralisera bÀgge de onda mÀnnen. Och det Àr, förstÄs, en rÀtt jobbig arbetsuppgift. Det omfattar bland annat en bodysurf-session mellan tvÄ rymdskepp, en vÄldsam förstörelse nÀr Sektion 31-skeppet Vengeance kör rakt in i San Fransisco, samt ett extremt fartfyllt slagsmÄl mellan Spock och Khan ombord en flygande farkost. Och kÀnslan av panik som jag fÄr nÀr Enterprise faller hejdlöst mot Jorden. Ganska stressigt! Men viktigast Àr vÀl ÀndÄ scenen dÀr Kirk först offrar sitt liv för att fÄ igÄng Enterprises motorer, och sedan blev ÄteruppvÀckt frÄn de döda genom en blodtransfusion frÄn den genetiskt förbÀttrade Khan.

Det finns nĂ„gra fina ögonblick hĂ€r, man bygger liksom vidare pĂ„ bromancen mellan Kirk och Spock pĂ„ ett fint sĂ€tt. Lite extra kul nĂ€r Uhura, Kirk och Spock Ă„ker i samma lilla trĂ„nga skepp, och de andra tvĂ„ gaddar ihop sig mot Spock och hans oförmĂ„ga att ha vettiga relationer. Ännu mer kul Ă€r ju de direkta citaten frĂ„n tidigare filmer: den omvĂ€nda dödsscenen frĂ„n The Wrath of Khan dĂ€r det nu Ă€r Kirk som ligger döende och Spock som stĂ„r utanför, och att det ocksĂ„ Ă€r Spock som den hĂ€r gĂ„ngen fĂ„r skrika KHAAAAAAAAAN. Det mĂ„ vara uppenbar fanbaiting, men gott sĂ„.

Samtiden trĂ€nger sig förstĂ„s ocksĂ„ pĂ„, Ă€ven i en film som den hĂ€r. Det Ă€r svĂ„rt att inte dra paralleller till verklighetens terrordĂ„d nĂ€r man fĂ„r följa Khans bombningar, eller för den delen till hĂ€ndelserna i New York den 11 september nĂ€r man ser hur Vengeanceplanet plöjer fram bland SF:s skyskrapor. Även om jag inte Ă€r fullt lika tagen av likheterna nu, som nĂ€r jag sĂ„g filmen för allra första gĂ„ngen.

Star Trek Into Darkness kÀndes verkligen som en perfekt uppföljare pÄ den första Star Trek-rebooten. Men ocksÄ en extremt rörig sÄdan. Man gör det verkligen inte lÀtt för den som eventuellt hamnade i den hÀr biosalongen och inte visste vem Khan var, eller varför han Àr sÄ elak. LÀgger ocksÄ mÀrke till att regissören verkar ha en viss förkÀrlek till bilder dÀr besÀttning flyger ut i rymden genom hÄl i skrovet. Och att jag, bitvis, fÄr en kÀnsla av att Star Trek Into Darkness Àr ett slags skissartad förlaga för Guardians of the Galaxy. Nu kan det ju inte var sÄ, eftersom den kom redan Äret efter den hÀr filmen. Men det Àr nÄgot i tonen kombinerad med rymdmiljön som kÀnns lite beslÀktad. Som att McCoy upptÀcker att Khans blod kan anvÀndas till att Äteruppliva de döda, nÀr hans avlidna experimentdjurstribble börjar spinna igen. Att man skriver in Carol Marcus, dotter till den onde Sektion 31-bossen, kÀnns ocksÄ som ett sÀtt att i alla fall försöka bryta mansdominansen i filmen.

Men jag Àr ÀndÄ extremt kluven till hur jag ska bedöma den hÀr filmen jÀmfört med förra. PÄ mÄnga sÀtt Àr den bÀttre Àn sin föregÄngare (nÀr det gÀller effekter och tempo), samtidigt som jag nog hade lÀngtat efter Ànnu lite mer fördjupning nÀr det gÀller huvudpersonerna. Visst gÄr kÀrlekstriangeln Spock/Uhura/Kirk fram, men lite mer kul hade man vÀl kunnat fÄ ha med den?

Betyg: 8/10.

Star Trek Ă€r den tolfte Star Trek-biofimen. SĂ„ hĂ€r lĂ„ngt i min Startrekathon har jag alltsĂ„ sett 12 lĂ„ngfilmer och 765 tv-avsnitt.

Star Trek (2009). Rebootdags för Star Trek-universumet. SÀg hej till Kelvintidslinjen!

~ rogerwilson ~ 2 Comments

Har ni lagt mĂ€rke till att jag typ
.snart Ă€r i fatt? Har bara tvĂ„ filmer kvar att skriva om – sedan Ă€r jag i fas med den aktuella Star Trek-produktionen. SĂ„ jag kan ju inte sitta och vĂ€nta pĂ„ ett nytt Picard-avsnitt, utan mĂ„ste skriva pĂ„ lite till. Picard-texterna hittar du hĂ€r nedanför, eller under Picardrubriken i menyn till höger.

SĂ„ var det dags för reboot. Nystart, uppdatering och modernisering av det urgamla Star Trek-maskineriet. Tillbaka till grundhistorien, den om Spock och Kirk. Och ett rejĂ€lt tempobyte. För jĂ€vlar vad det gĂ„r undan hĂ€r. Efter att ha suttit och kollat pĂ„ sömniga Star Trek-serier i nĂ„gra Ă„r sĂ„ var kĂ€nslan av att byta över till den nya versionen av Star Trek ungefĂ€r som att byta ut en Voi-elcykel mot Formel 1. Typ. Tycker att de första 20 – 30 minuterna Ă€r helt fantastiska.

Jag sÄg om Star Trek i söndags, tror det var tredje gÄngen jag sÄg den. Men det var nog första gÄngen som jag helt sÀkert kan sÀga att jag verkligen förstod allt som hÀnde i filmen. Jag sÀger inte att plotten Àr oöverstigligt komplicerad, men tidigare har jag nog ÀndÄ trott att jag missat nÄgon vÀsentlig detalj nÀr jag kollade. Att hela den dÀr grejen med att Romulus förstördes av en supernova, och att det pÄ nÄgot sÀtt var Spocks fel, slarvas över lite vÀl snabbt i den hÀr berÀttelsen (publiken blir ju inte lika komplett mindmeldad av Spock som Kirk blir). Det ska gÄ undan, liksom, trots att sambandet mellan Spock och supernovan Àr den helt bÀrande idén bakom hela det hÀr intrigbygget, och dessutom starten för en helt ny tidslinje inom Star Trek-universumet. Kanske tÀnkte upphovspersonerna att backstoryn var för lÄngsam, och att man i stÀllet skulle lÄta publiken njuta av romulaner med tribaltatueringar och Star Trek-universumets hittills mest taggiga skepp?

Men efter att ha sett lite mer Àn en halv sÀsong av Picard sÄ kÀndes allting betydligt mer greppbart. I den serien beskylls ju Àven Picard för att inte ha gjort allt i sin kraft för att förhindra den romulanska katastrofen. Trots att han ÀndÄ kanske var den som försökte göra mest. Precis som Spock i den hÀr filmen. Otack Àr vÀrldens lön, Àr vÀl den gemensamma nÀmnaren mellan de tvÄ.

Hela denna rebootade Star Trek Àr ju en prequel till originalserien, om starten pÄ James Tiberius Kirks karriÀr. För sÀkerhets skull inleds storyn redan nÀr kapten James Tiberius Kirk föds, mitt under en katastrof. Ett romulanskt skepp har kommit ut ur ett svart hÄl, och roar sig med att inleda sin slakt pÄ Federationen med rymdskeppet Kelvin. Pappa Kirk, spelad av Chris Hemsworth, stannar modigt kvar som siste man pÄ bryggan nÀr han sÀtter en kollisionskurs med det romulanska skeppet. Samtidigt hör han sin nyförlöste sons skrik, över komradion, frÄn en av nödkapslarna som lÀmnat Kelvin. Klipp till unge herr James Kirk som snott en bil av sin styvfarsa (?) och kör det utför en klippa. Klipp till en blöt kvÀll pÄ krogen dÀr Kirk bÄde lyckas fÄ stryk av en massa stjÀrnflottekadetter och bli rekryterad till StjÀrnflottan. Av kapten Pike! Men Àven om unge herr Kirk faktiskt kommer ivÀg till rymdakademin sÄ hinner han inte slutföra sina studier innan det blir dags att rÀdda vÀrlden. Det romulanska skeppet anfaller Vulcan. Och alla, Àven kadetter, mÄste hjÀlpa till i Federationens motattack.

Nero, som bossar pĂ„ det dĂ€r romulanska gruvskeppet, Ă€r skitsur pĂ„ Spock för att han inte höll det han lovade – att stoppa supernovan som hotade att svĂ€lja Romulus genom att göra om den till ett svart hĂ„l. NĂ€r Nero attackerar Spock sĂ„ sugs de bĂ€gge in i det svarta hĂ„let som Spock skapat (lite för sent) och fĂ€rdas bakĂ„t i tiden. Nero och Romulanerna kommer fram först, och fĂ„r sedan vĂ€nta ett bra tag (var det 25 Ă„r?) tills Spock kastas ut ur sin tidsresa. Den gamle Spock alltsĂ„, spelad av Leonard Nimoy. DĂ„ först, nĂ€r Spock kan se vad Romulanerna gör, sĂ„ totalförstör man Vulcan. Och eftersom Spock var en representant för Federationen sĂ„ Ă€r planen nu att totalförstöra alla Federationsplaneter. PĂ„ det sĂ€ttet har det romulanska imperiet en bĂ€ttre chans att överleva, tror Nero. SjĂ€lv tĂ€nker jag att han borde satsa pĂ„ att i god tid varna sitt folk för supernovan i stĂ€llet. Nu nĂ€r han faktiskt befinner sig i en tid dĂ„ katastrofen skulle kunna gĂ„ att förhindra.

Det dÀr med Romulanerna och supernovan och tidsresan Àr det som Àr nytt i denna reboot, och Àven det som skapar en ny tidslinje i Star Trek-universumet. Samtidigt sÄ dyker ocksÄ nya versioner av de gamla rollfigurerna upp. Efter Kirk kommer Uhura, sen Spock och doktor McCoy. Sist i gÀnget introduceras maskinchefen Scott. Han spelas av Simon Pegg, och befinner sig pÄ en obebodd isplanet nÀr Kirk och gammel-Spock snubblar över honom. Det Àr tydligt redan frÄn början att det Àr Scotty och hans lilla trolliknande kompis som ska stÄ för de flesta comic relief-inslagen i den hÀr filmen. NÀr jag sÄg filmen första gÄngen minns jag att jag blev oerhört irriterad pÄ scenen dÀr han Äker runt i olika genomskinliga rör ombord pÄ Enterprise. Var det sÄ hÀr tramsigt som nya Star Trek skulle vara? I dag kan jag svara: Jo. Den rebootade Star Trek satsar mer tydligt pÄ bÄde humor och action, samtidigt som man dragit ner rejÀlt pÄ allvaret och det sjÀlvhögtidliga. PÄ det sÀttet faktiskt en smula mer trogen originalserien Àn de följande lÄngfilmerna.

Chris Pine i rollen som Kirk fungerar helt okej. BĂ€st Ă€r han nĂ€r han fĂ„r stryk. Han har ett sĂ„nt dĂ€r ansikte som liksom fungerar vĂ€ldigt bra nĂ€r det Ă€r blĂ„slaget. Och han Ă€r ocksĂ„ vĂ€ldigt bra pĂ„ att ligga pĂ„ golv och “tappa andan”. TvĂ„ specialiteter som utnyttjas en hel del i den hĂ€r filmen. FrĂ„n första gĂ„ngen jag sĂ„g filmen minns jag att jag tyckte att det var en mindre revolution att Spock var lite sexig, i och med att Zachary Quinto tog över rollen. En grej som man definitivt byggt vidare pĂ„ och förfinat nĂ€r man skulle casta samma roll i Discovery. Men de ersĂ€ttningsskĂ„despelare jag gillar allra bĂ€st Ă€r nog Zoe Saldana som Uhura och Karl Urban som Bones. Winona Ryder (Spocks mamma) kĂ€nns dĂ€remot vĂ„ldsamt underutnyttjad som skĂ„despelare i den hĂ€r filmen.

Star Trek Àr inte bara början pÄ ett gÀng nya filmer, det Àr ocksÄ produktionen dÀr Alex Kurtzman inledde sin vÀg mot att senare bli huvudansvarig för allting Star Trek pÄ CBS. Manuset har han skrivit tillsammans med sin vanlige medförfattare Roberto Orci. För regin stÄr J.J. Abrams, som lyckades sÄ bra med den hÀr filmen att han senare blev överköpt till att rÀdda Star Wars i stÀllet.

Star Trek Ă€r en kĂ€rleksfull reboot. Gjord med bĂ„de nördkĂ€rlek och en medvetenhet om vad som krĂ€vs för att förnyha och uppdatera ett sĂ„ gammalt koncept. Visst, vi Ă€r vĂ€l nĂ„gra stycken som har svĂ„rt att förlĂ„ta upphovspersonerna för att de helt sonika bestĂ€mde sig för att utplĂ„na Vulcan i den hĂ€r filmen. Vi som tycker att man gĂ€rna fĂ„r modernisera – men att det Ă€r vĂ€ldigt bra om man kan göra det utan att Ă€ndra sĂ„ mycket.

Men sett ur dagens perspektiv dyker det upp nya frÄgor kring den hÀr rebooten. Om det skulle göras en fjÀrde film i serien, hur förvirrande kommer den i sÄ fall kÀnnas nÀr den ska existera parallellt med de nya Star Trek-serierna. Romulus undergÄng har man ju fogat in fint i Picard. Men att Vulcan imploderade har vÀl egentligen bara förekomma i Kelvin-tidslinjen. Hoppas att det blir en fjÀrde film bara för att se hur fanken de ska lösa det dÀr.

Betyg: 8/10.

Star Trek Ă€r den elfte Star Trek-biofimen. SĂ„ hĂ€r lĂ„ngt i min Startrekathon har jag alltsĂ„ sett 11 lĂ„ngfilmer och 765 tv-avsnitt.