Det blir ett helt gäng publiceringar idag. Har varit på filmfestival i Göteborg, och är först nu tillbaka på allvar i leken. Men innan jag betar av Picards första två avsnitt, så måste jag bara dra iväg lite Enterprise-texter. Bara så att jag inte blir hopplöst efter. Okej, nu kör vi!
Om vi tyckte att galaxen var en ond och ogästvänlig plats i Enterprises första och andra säsong, så är det inget mot farligheterna i den tredje. Redan i avsnitt nummer två råkar Enterprise ut för rymdpirater. Effektiva och skoningslösa sådana, som snabbt strippar skeppet på vapen, bränsle och annat som man kan tänkas behöva inuti The Expanse. Men, som jag hintade om redan i förra blogginlägget, Archer är trött på att vara en snällis och tar genast upp jakten. Han ska ha tillbaka sina grejor.
Genom att följa spår från piraternas skepp kommer man fram till en gigantisk sfär, nitton kilometer i diameter, som troligtvis är orsaken till de många anomalierna. Den verkar uråldrig, men piraterna har beslutat sig för att använda den som förråd för allt sitt stöldgods. De har däremot lämnat hela förrådet obevakat, så Enterprise kan under ganska lugna former spåra upp de flesta av sina saker och ta tillbaka dem till sitt skepp. Men man inser också att det bland bytet finns Xindiska saker. Ytterligare ledtrådar för att spåra upp de som planerar att förstöra Jorden finns alltså inom räckhåll.
För att få reda på mer om det här börjar Archer förhöra Orgoth, en av piraterna som blivit kvarlämnad på Enterprise. Han, liksom de andra piraterna, är Osaarie och rester av en besättning på ett skepp som lyckades ta sig in i The Expanse, men aldrig ut därifrån. För att överleva var man tvungna att börja stjäla från andra, och Orgoth ägnar ganska mycket av sin taltid åt att berätta om hur man blir kall, skoningslös och hård av att leva i The Expanse – och att Archer är alldeles för mesig och humanistisk för att klara av livet där. I alla fall än så länge. Dessvärre underskattar Orgoth hur desperat och arg Archer är. När Orgoth vägrar att svara på Archers frågor om xindierna tar Archer i med förhörsmetoden “jag sätter dig i en luftsluss och pumpar ut syret ur rummet”. Efter det är Orgoth lite mer snacksalig och berättar bland annat att piratskeppet har laddat ner en xindisk databas i sitt system. Om man lyckas komma nära piratskeppet, typ en kilometer ifrån det, så kan man till och med ta sig in i skeppets dator och ladda ner informationen till Enterprise. Tänk så bra wifi de har i rymden i framtiden!
För databasens skull ger Enterprise alltså sig in i en eldstrid med piratskeppet. Dataöverföringen mitt i stridens hetta känns ungefär lika realistiskt som när Lisbeth Salander i en av de första Stieg Larsson-filmerna har perfekt täckning på sin dator medan hon åker i en bil som kör i full fart (det här var liksom innan 4G). Givetvis lyckas man ladda ner databasen, släpper sin fånge och drar sedan iväg för att försöka grunna ut någon mer info om Xindierna.
Och så till de viktigas sakerna i det här avsnittet. Mat: En av Expanse-anomalierna färdas genom matsalen och lämnar alla nerskvätta med käk. Naket: Vi får vara med i ett omklädningsrum där folk befinner sig i olika stadier av påklätt tillstånd. Döden: Vi får se lik som ligger och flyter i tyngdlöst tillstånd i ett piratplundrat skepp. T’Pol, Tucker och massagen: Doktor Phlox berättar för Tucker att han kan få testa igelterapi om han inte vill få massage av T’Pol.
Det finns en hel del humor i det är avsnittet. Anomalierna som färdas genom skeppet och ställer till med hyss. Men även en hel del av den där lite tuffare realismen som verkar bli den här säsongens signum. I Anomaly är i varje fall Archer fortfarande förbannad. Han vägrar att acceptera att hans skepp blivit plundrat av pirater, utan sätter efter dem för att fortsätta slåss. Han torterar dessutom en fånge och försöker inte ens hitta någon fredlig lösning kring det här med databasen med piraterna, utan angriper dem utan så mycket snack. Lite extra mörker tillförs också när det antyds att det kanske inte ens finns någon väg ut ur The Expanse på. Det känns ju ännu deppigare än när Voyager var ute och for i fel kvadrant.
Jag gillar ju det här lite mörkare grundackordet, och tyckte att det här avsnittet innehöll det mesta av det bästa. Lite ryndskeppsfajting, en ledtråd till anomalierna i området, mystiska lämningar av gamla civilisationer, hämnd på elaka pirater, samt en kapten som börjar bli så pass desperat att han lämnar regelverket. Det är ju då det börjar bli intressant, tänker jag.
Betyg: 8/10.
Star Trek: Enterprise. Säsong 3, avsnitt 2/24. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 10 långfilmer och 714 tv-avsnitt.
Enterprise spårar upp piratskeppet, men att få tillbaka medicinen visar sig vara ytterst snårigt. Manskapet på Orion är oroliga för de diplomatiska konsekvenserna om det blir känt att deras skepp anfaller och stjäl från federationens farkoster. Då är det kört med planetens neutrala status, och en öppen konflikt med federationen kan bli resultatet. Besättningarna från Orion har till och med direkta order om att utplåna alla spår när deras uppdrag går fel: alla misslyckade orionuppdrag slutar med självmord.
Det krävs lite fix och trix från Kirks sida, men till slut ordnar förstås sig allt. Just när Orions befälhavare ska utlösa sin självmordsbomb som ska spränga såväl honom, en asteroid, Enterprise och hans eget skepp i luften så strålas han ombord på Enterprise. Där tvingas han att kapitulera. Spock hämtar sig när han fått sin medicin och männen från Orion överlämnas till rättvisan.