Vad är dealen?
Bråka inte med en boomer! En avskräckande historia om tuffa fraktskeppssnubbar, fast egentligen mest en första chans att bekanta oss ordentligt med besättningsman Travis.
Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om sättet som besättningen presenteras för oss tittare i den här serien, alltså deras backstorys, individuella hangups och personlighetsdrag. Precis som i många av de andra Star Trek-serierna har informationen varit ganska knapphändig kring huvudpersonerna. Man är liksom så himla fokuserad på äventyren att personerna som är med i dem nästan kommer i andra hand. Men så ibland inser jag att de där personliga fördjupningarna nästan görs i smyg i den här serien. Vävs in i berättelsen på mer eller mindre uppenbara sätt. I Fortunate son blir det snart rätt så uppenbart att det är den glade piloten Travis, han som är en “boomer” (det vill säga uppvuxen på ett rymdskepp), som får sin livshistoria speglad genom avsnittets intrig.
Enterprise får order hemifrån om att undsätta fraktskeppet Fortunate, som blivit attackerat av rymdpirater. Men Matthew Ryan, skeppets försteofficer och högst i rang tills kaptenen återfått sitt medvetande (han har blivit skadad i piratattacken), är inte superentusiastisk över att få hjälp av Stjärnflottan. Det beror på att han 1. håller en nauisicaansk pirat fången på ett av lastdäcken, 2. har tänkt sig att på egen hand ta ut en gruvlig hämnd på resten av nausicaanerna som attackerat hans skepp, samt 3. är sin egen lyckas smed och inte gillar representanter för centralmakten. Archer mer eller mindre tvingar sig ombord, och så tar en historia fart där det är oklart vem som är farligast för Enterprise-besättningen: är det Ryan och hans mannar eller de onda nausicaanska piraterna?
Man lyckas klämma in ännu mer action än vanligt i det här avsnittet. Mest gillar jag scenen där Ryan stänger in delar av Enterprisecrewen i en lastcontainer, skjuter hål i en av väggarna så att syret pyser ut, och sedan lossar hela containern från skeppet så att den flyter iväg ut i rymden. Allt för att inte Archer och de andra ska kunna förhindra hans attack på nausicaanerna. Det visar sig, förstås, att Ryan och hans gamla skorv inte har en chans mot rymdpiraterna (de sköldfrekvenser som Ryan och hans mannar misshandlat fram ur den tillfångatagna nausicaanern var förstås inte de rätta). Så då får Enterprise komma in i rädda Fortunate, försöka mäkla fred och återinsätta den skadade kaptenen som befäl.
Men det som egentligen är det intressanta med avsnittet är ju att vi får reda på lite mer om “boomers”. Lite av enstöringar som är vana att sköta sig själv och göra som man vill. Ja, vissa av dem ser till och med den nya, förbättrade warpdriften hos skeppen från Jorden som något av ett hot mot sin egen särart och livstil. Stackars Travis framstår i stort sett som en förrädare i Ryans ögon. Någon som gått till Stjärnflottan istället för att stanna kvar och hjälpa till för att få den utrotningshotade fraktskeppslivsstilen att överleva.
Ordväxlat:
TRAVIS: You ever think about doing something else?
RYAN: You mean join Starfleet?
TRAVIS: The food’s not bad.
RYAN: Was this premeditated? Buy me lunch and give me the recruiting pitch?
TRAVIS: No, but you’ve spent more time in space than most Starfleet Captains. There are three more NX class ships on the drawing boards. They’re going to need experienced people.
RYAN: If Starfleet gets all the good crews, who does that leave to run the freighters?
TRAVIS: Don’t worry, not everybody’s going to go.
RYAN: You did.
TRAVIS: You think leaving the Horizon was easy for me? That I just took off because I got tired of the food? That ship was my home.
RYAN: So why’d you leave it? Why did you abandon your family.
TRAVIS: Being in Starfleet is the best thing that ever happened to me. My parents weren’t happy I left, but they respected my decision.
RYAN: Did they? Or were they just saying what you wanted to hear so you wouldn’t feel guilty.
Personlig utveckling: Här är det alltså Travis som vi får lära känna. Men egentligen mest genom det bråk som han har med Ryan över lunch i mässen. Och, förstås, precis mot slutet av konflikten då det är han som övertalar Ryan om att släppa gisslan.
Matvanor: Jag har fortfarande inte riktigt förstått hur köket och käket på Enterprise fungerar. Ibland är det någon form av återvunnen, resequenced, mat. Men i det här avsnittet så säger Travis att steken är äkta vara. Hur många stekar, kött och skit har man i så fall egentligen med sig på det där rymdskeppet? Jag känner att en Enterprise Cook Book är det som verkligen skulle behövas i floran av Star Trek-litteratur. Maten ÄR verkligen i fokus i den här serien, inte bara i det här avsnittet.
Några nya kontakter? Archer har inte träffat på nausicaanerna förr. Det har däremot fraktskeppets personal gjort. Lite för många gånger.
Vårdslöst beteende? Det är väl Ryan som är galen i det här avsnittet. Och Archer är en smula naiv som inte förstår att han är galen.
Sexytime: Det här att Travis lite tvångsmässigt måste berätta att det pippas en del på fraktskeppen, eftersom det inte finns något annat att göra? Och varför minns jag i så fall inte några kvinnor på Fortunate? Hur roligt har de på det där skeppet, egentligen? Och vad är det för livsstil som man är rädd ska dö ut??? För visst är det något med kapten Keenes sätt att fråga Archer flera gånger om han inte ska följa med upp på hans rum och dricka whisky?
Det här kändes precis som… Faktiskt inget alls, nästan. Jag tror jag precis fick en inblick i en helt ny del av Star Trek-universumet. Fraktskepp och boomers känns som väldigt outforskad rymd för mig.
Det är alltid lite uppfriskande när det är andra människor som är skurkarna i den här typen av serier. Man blir ju till sist lite trött på att det alltid är någon skum alien som intrigerar och luras. Men fortfarande lider jag av action-fatigue-syndromet. Det här att jag automatiskt tappar intresset så fort någon drar fram vapen och börjar skjuta på varandra. Jag tycker fortfarande att det känns som att många av “spänningsscenerna” går i ultrarapid. Däremot tyckte jag att själva fraktskeppet var assnyggt.
Betyg: 6/10.
Star Trek: Enterprise. Säsong 1 avsnitt 10/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 672 tv-avsnitt.
