Peak Performance. Det med krigsspel och Datas självförtroendekris.

tng peak 3Oj, vad jag bara vill att den här säsongen ska ta slut nu. De sista avsnitten känns som en enda tng peak 2lång transportsträcka. Kanske färgar det också mitt omdöme. Jag hade i varje fall så himla svårt för att fastna för det här avsnittet. Säga vad man vill om den framtida versionen av sällskapsspelet Sänka skepp, men jag tycker inte att det räcker till för att bygga en b-handling kring i det här avsnittet. Ploten går i varje fall ut på att Data ska möta en av galaxens främsta Strategema-spelare, och förlorar. Varpå han hamnar i en djup existentiell kris – vem är han om han inte kan vinna en match i ett sällskapsspel, liksom? Ja, jag bryr mig i varje fall inte.

tng peak 4Den där Strategema-experten heter Sirna Kolrami, och är militärstrategen som ska iscensätta militärövningen som Enterprise ska var med i. Han verkar dessutom tycka hemskt illa om Riker, som han ser som en typisk förlorartyp. Tanken är att Picard och Riker ska slåss mot varandra i ett krigsspel, till stor del på grund av hotet om en attack från borgerna i framtiden. Allt går ungefär enligt planerna när ett Ferengi-skepp plötsligt attackerar Enterprise, vilket ju är lite extra jobbigt eftersom bägge federationsskeppen har stängt av sina vapenfunktioner inför övningen så att man inte ska råka skada varandra på riktigt av misstag.

Det här är ett hyfsat gediget avsnitt. Men jag är liksom full av invändningar. Det där krigsspelet, till exempel – vad är det för poäng med att arrangera det om Riker och hans del av besättningen ändå använder sig av olika fusk-metoder för att vinna? När ferengiskeppet dyker upp känns det otroligt märkligt att det inte finns något skepp som vaktar mot fiender under en sån här övning. Och det där datorspelet som Data lär sig spela är både helt obegripligt och trist (även om jag gillar de där tuberna som man har på fingrarna när man spelar det).

Det här avsnittet tänker jag inte riktigt ödsla mer tid på. Det finns ju hundratals andra att fördjupa sig i, tänker jag och tittar stressat på kalendern. Hur ska jag hinna? September 2016 är närmre än man tror.

Betyg: 4/10. 

Star Trek: The Next Generation. Säsong 2, avsnitt 21/22. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 149 tv-avsnitt.

9 thoughts on “Peak Performance. Det med krigsspel och Datas självförtroendekris.

  1. Mr_Trek says:

    Hmm, är lite förvånad av det låga betyget då jag vill minnas att detta var ett ganska bra avsnitt, som är ett av de mer omtyckta i säsongen. Inget kanonavsnitt, men ändå bland de bättre i säsongen.

    Hinner du inte till september så får du väl byta deadline till att du ska ha sett allt innan den nya serien börjar… men då måste du ju såklart se den också sedan! 😉 Det hade ju varit en ganska naturlig deadline det också, med tanke på att du tittar i produktionsordning.

    Like

  2. LDL says:

    Återigen så håller jag mer eller mindre med om allt. Det är synd att avsnittet som helhet är ganska löst sammansatt likt många av de tidiga avsnitten i serien, för det finns trots allt delar jag gillar.

    Jag tycker t.ex. väldigt mycket om scenen där Picard & Co. på allvar tror att de kommer att bli attackerade av ett Romulanskt skepp. Tempot i den här serien, speciellt här i de första säsongerna, är så lugnt att det aldrig riktigt blir någon spänning i såna situationer, och de dyra specialeffekterna för att ha actionscener i rymden är så få att vi aldrig får speciellt mycket av den varan heller. I den scenen fick vi lite lite action av den typen och det kändes som om det var bråttom och blodigt allvar på ett sätt som det inte brukar kännas annars i TNG. Jag uppskattade det iaf. 😀

    För övrigt tycker jag att Roy Brocksmith gjorde ett bra jobb som Kolrami, även om han inte var den gulligaste rollfiguren exakt. Även för resten av besättningen tyckte jag att det ovanligt många som fick möjlighet att skina i någon scen eller två.
    Jag noterar även att Armin Shimerman återigen spelar en Ferengi i avsnittet (kaptenen), han var ju även med Feregiernas introduktion 1×05 The Last Outpost och han kommer att dyka upp igen, som sagt.

    Men avsnittet kändes väldigt löst sammansatt och en del tveksamheter, som du nämner. En handling utan något större intresse. Varför har Federationen/Starfleet aldrig några skepp i närheten (inte ens i en sån här situation)? Vad är meningen med övningen om de fuskar till den grad att övningen i sig blir meningslös. Dessutom fortsätter Pulaski att vara väldigt respektlös mot Data.
    Men en liten liten sak som alltid stört mig väldigt mycket i det här avsnittet är att Data förlorar mot Kolrami i det där sällskapsspelet. Det är nästintill omöjligt. Om Data har förstått reglerna klart och tydligt bör han vara oändligt mycket snabbare och säkrare än Kolrami (eller någon annan humanoid). Men trots att han inte verkar tro att han gjort något misstag så har han förlorat och går igenom någon slags identitetskris.
    Ett billigt sätt att få handlingen dit man ville, för det ska inte kunna hända.

    Ett avsnitt kvar…

    Like

      • Mr_Trek says:

        Föreslår 0/10 i betyg då det liksom inte är ett avsnitt 😉 Som tur är blev producenterna också väldigt missnöjda och lovade sig själva att aldrig mer göra en clipshow.

        Like

      • Nja, nu kommer du ju att bli sur. Men jag tyckte det var en tvåa. Jag måste bli förbannad på avsnittet för att det ska bli en etta. 😉 Och själva intrigen är ju ändå lite fiffig. Men så dåligt utfört. Lägger sista handen vid blogginlägget nu.

        Like

  3. Hoffa says:

    Hm, Det här avsnitt gillar jag lite bättre än du, hade nog gett det en 6:a. Men jag undrar också vad poängen är med Riker får fuska så mycket i övningen. Å andra sidan är det ju en fin star fleet tradition grundad av ingen mindre än James T Kirk. Om man hamnar i en övning man inte ska kunna vinna så ändrar man förutsättningarna för övningen. Å tredje sidan vet vi inte riktigt om det är fusk, parametrarna för övningen ges aldrig och Kolrami anklagar aldrig Riker för fusk heller. Kanske kan man se detta som en övning i att tänka utan för lådan när man står inför en övermäktig fiende.

    Dock måste jag hålla med om att det här igen är ett exempel på det obefintliga säkerhetstänkandet inom Starfleet. Varför håller man inte övningen på mer säkert territorium där man inte riskerar hastigt uppdykande fiender?

    Sist tror jag faktiskt jag kan förklara varför Data förlorar mot Kolrami, det är *trumvirvel* Pulaskis fel. Data förstår ju inte alls poängen med att han ska spela mot Kolrami eller vad som egentligen förväntas av honom och när Pulaski förklarar kort innan partiet så säger hon åt honom att “Take the shortest path to victory” Mot en så erfaren spelare som Kolrami är detta naturligtvis inte en fungerande taktik. Kolrami upptäcker fort att Data i varje läge gör det matematiskt optimala draget vilket gör Data till en väldigt förutsägbar motståndare.

    Like

  4. Hoffa says:

    Strid mot övermäktig fiende? Enterprise mot Hathaway är ju en ojämn match på samma sätt som Enterprise mot en Borg kub. Tyvärr avbryts ju övningen nästan innan den börjat vilket är synd jag hade gärna sett mer av den. Själva övningen som det pratas så mycket om blir egentligen bara en bihandling det inte finns mycket tid för. Gissar att det avsnitt jag hade velat se helt enkelt hade varit för dyrt att spela in 1989. Det här är något som kommer bli annorlunda i de senare serierna Voyager och deep space 9.

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s