DS9: Past tense Pt 1 & 2. Tidsresan rakt in i amerikansk inrikespolitik.

ds9 past tense

Det här måste vara det mest politiska avsnittet i Star Trek-familjen hittills. Visst gjordes det en hel del avsnitt med samtidskommentarer inslag i originalserien, men Past tense känns nästan som en opinionsbildande film gjord inför en valkampanj. Så tydlig är kritiken mot ett USA på 2020-talet som bygger ghetton för sina fattiga och utslagna. Där får de leva i en slags parallell civilisation, innanför höga murar där säkerhetsstyrkor knappt ens försöker upprätthålla lag och ordning. Och har du väl kastats in där, är chansen att du ska komma ut extremt liten. Det finns helt enkelt inga arbeten att få på utsidan. Vad man byggt upp är ett system där de som blir över helt enkelt göms och glöms bort. De som är mer lyckligt lottade behöver inte ens se och konfronteras med dem som lever i utanförskap.

Det här är ett dubbelavsnitt, de två delarna visades med en veckas mellanrum. Men trots det, och trots att det är två olika regissörer som står bakom del ett och två, så är det här så pass sammanhållet att det känns som om de är gjorda för att ses i ett svep. Så jag gör inte två olika blogginlägg den här gången. Past tense känns helt enkelt som en helt annan sak än till exempel dubbelavsnitten i The Next Generation, som oftast producerades på var sin sida om säsongsuppehållet.

ds9 past tense 6Historien i Past tense använder sig av ett gammalt hederligt berättargreppet inom Star Trek. Det är på grund av krångel med transportören som Sisko, Dax och Bashir av misstag hamnar på Jorden år 2024. Ett rätt tufft samhälle. Att inte ha giltig legitimation på sig innebär att man genast kastas in i ett läger för lösdrivare, hemlösa och arbetslösa. Det ödet möter Dax och Bashir, medan Dax hittas av en miljonär inom tv-branschen som tar hand om henne och fixar allt hon behöver.

ds9 past tense 5Sisko är så pass inläst på Jordens historia att han snabbt inser att de  råkat hamna i San Francisco bara några dagar innan ett stort uppror bryter ut bland de internerade i lägret. En revolt som på sikt förändrar hela samhället, och leder till ett framtida samhälle präglat av humanism. Han inser också faran med att han och de andra på något sätt påverkar händelseförloppet. Det skulle kunna få allvarliga följder för framtiden på hela planeten. Så givetvis blir Bashir attackerad av någon idiot i lägret, och en man dör när han försöker gå emellan de två. Och mycket riktigt är det förstås Gabriel Bell, den person som utpekats som en hjälte under upploppet. Och i ett ögonblick har hela Jordens framtid förändrats. I framtidens 2300-tal så sitter Kira och O’Brien och inser att allt det som kallats för Federationen i deras tid på ett ögonblick har försvunnit. Inte ens en enda kommunikationssatellit kretsar kring Jorden.

Jag har egentligen ganska svårt för den här typen av avsnitt. Intriger som går ut på att tidslinjen förändras på grund av något som en resande i tiden uträttar i det förgångna, vilket sen påverkar den framtid hen kommer ifrån Jag fastnar liksom i funderingar där våra utskickade från framtiden också borde sluta existera i det förgångna, eftersom deras tidsresa inte är möjlig på grund av att transportörtekniken och Federationen aldrig utvecklades.  Säkerligen ett så pass grundläggande ifrågasättande att det finns hundra mer eller mindre avancerade teorier och svar på den. Men jag kan i alla fall deklarera att jag inte tycker att den där typen av historier är så himla spännande. Det blir gärna fyllt av ansträngda konstruktioner, i det här fallet måste man till exempek uppfinna en märklig tidsbubbla runt skeppet Defiant för att Kira och O’Brien ska kunna sitta där och sakna Federationen (även deras liv borde väl egentligen ha förändrats när Bashir och Sisko såg till att historien förändrades).

Men trots mina invändningar så måste jag ju ändå acceptera att några av Star Trek-konceptets finaste produktioner gjorts med historier som utspelas med precis den här typen av premisser. Legendariska The City on the Edge of Forever, och så de här två avsnitten, då. För det här är ju också något så fiffigt som en ren dystopi om Jordens framtid liksom intricksad i historien om den utopiska Federationen.

ds9 past tense 2Jag kan förstås lista en rad svagheter med Past tense. De klyschiga porträtten av de mer kriminella elementen i uteliggarghettot,och de löjliga tidsresorna som Kira och O’Brien gör till olika tidsåldrar på jakt efter sina kollegor. Men samtidigt märks det att det här avsnittet är gjort med genuint engagemang. Redan från början var tanken att göra något som relaterade till den stora mängden uteliggare som manusförfattarna och producenterna själva såg i Santa Monica och Los Angeles. Men ämnet kändes nog ännu mera aktuellt då det, medan man satt och filade på manus, dök upp ett förslag om att internera stadens hemlösa på ett område omgivet av höga stängsel dök upp i debatten.

ds9 past tense 4Och det här är faktiskt väldigt bra. Ett slags helgjutet berättande som jag ofta saknat i de “moderna” Star Trek-produktionerna. Dubbelavsnittsbudgeten utnyttjas också till att använda ovanligt många statister och bygga upp slitna stadsmiljöer, en slags realism uppstår som också känns rätt ovanlig i en serie som så ofta utspelas i blanka futuristiska miljöer.  Och, som jag sagt tidigare, för en gångs skull känns inte en tidsresa i serien bara som en ursäkt för att få dyka ned i utklädningslådan och kunna återanvända färdiga kulisser. Nej, här finns en mening, ett syfte och en tydlig vilja bakom avsnittet. Och jag skulle dessvärre inte vilja säga att den känns mindre aktuell idag än 1995. Tvärtom.

ds9 past tense 3Bonusfakta: Intressant att det till och med finns ett rasifieringsperspektiv i det här avsnittet, det är den vita kvinnan som lotsas in i överklassens skydd, medan araben och den svarte mannen sätts bakom lås och bom. Det här är också första gången man pratar om “Starfleet’s temporal displacement policy”, ska bli kul att höra om vilka reglementen man egentligen har kring tidsresor inom Federationen.

Betyg: Del 1: 9/10, Del 2 9/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 11 & 12/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 338 tv-avsnitt.

DS9: Defiant. Det där Rikers klontvilling är kapare och avslöjar en Cardassisk komplott.

ds9 defiant 3

Så blev man bönhörd. Gång på gång, nästan. Och nej, jag pratar inte om kyssen mellan Riker och Kira utan att det här ju är precis det där rymdskeppsfajtsavsnittet som jag tjatat om att jag saknade tidigare. Rymdskeppet Defiant är dessutom, precis som titeln på avsnittet antyder, också den egentliga huvudpersonen i det här avsnittet. Det här är också ett avsnitt med en viktig lärdom: lita aldrig på någon som väljer att ta ut sin semester på Deep Space Nine.

ds9 defiant

Riker, efter att han tagit av sig sin helskäggsförklädnad

Att Riker från The Next Generation nu dyker upp i Deep Space Nine är kanske inte så konstigt. För inte så länge sedan fick vi ju se honom tjabba med Quark i Firstborn. Nu är han tillbaka på rymdstationen för att pröva lyckan både när det gäller att spela dabo och för att flirta med flickorna som håller i spelet. Eller, om inte det funkar, ha holosex i Quarks holoanläggning. Men frågan är om han behöver bli så pass desperat. Riker vräker nämligen på med hela häradsbetäckarcharmen här och får både Dax och Kira att förvandlas till fnissiga småflickor. Fast. Det är förstås inte William Riker som är på rymdstationen, utan hans kopia Tom Riker. Och han har faktiskt gått med i rebellorganisationen Maquis och tänker på egen hand anfalla Cardassien med Defiant. Även om han i sista stund måste avbryta sin attack, så lyckas han ändå avslöja den interna cardassisk komplotten där den obsidianska orden håller på att bygga upp en egen armé, tvärtemot alla regler och föreskrifter. Han är egentligen mer rätt ute än han själv förstår.

Två saker är riktigt bra med det här avsnittet. Dels att man hämtar hem Thomas Riker från det ovissa öde han gick till mötes i The Next Generations sjätte säsong (Även om jag kanske tycker att de bitar lösskägg han har i sitt ansikte för att spela sin egen klon är lite löjliga, Han kunde ju bara låta skägget växa ut, själv, liksom).

Det andra är att man faktiskt lyckas skapa en schysst spänningsplot kring Rikerkopian i det här avsnittet, samtidigt som han egentligen är rätt oviktig för storyns egentliga syfte. Här kommer nämligen ytterligare en konflikt i det cardassiska riket i dagen. Tidigare har vi ju sett representanter för någon form av fredsrörelse som i all hemlighet konspirerar mot militärstyret, men nu visar det sig att även den obsidianska orden, rikets säkerhetstjänst, håller på att mobilisera. De tycker förstås att den nuvarande cardassiska regeringen är för undfallande och mesig. Hur länge ska militärstyret i cardassien fixa att pressas från bägge håll?

ds9 defiant 5Annars är väl avsnittets egentliga höjdpunkt de scener där Kira läser lusen av Tom Riker. Först säger hon att han inte är en riktig terrorist, sedan att han bara vill anfalla cardassierna för att göra något som utmärker honom gentemot sin klon, Will Riker. Kira är tuff som fan mot Tom Riker, främt för att hon försöker få honom att förstå att en attack från Defiant kan hota hela fredsfördraget mellan Cardassien och Federationen. Men det slutar i det privata:

KIRA: You are an experienced Starfleet officer, Tom. Analyse the situation, Tom. Going to Orias is suicide. Now the smart move is to make a run for it while we still can.
RIKER: Maybe that’s what an experienced Starfleet officer would do. Maybe that’s what Will Riker would do. But it’s not what I’m going to do. I’m going to continue the mission.
KIRA: It’s not the mission you’re thinking about, is it, or even the colonists in the zone. This is about you, isn’t it? You and that other Will Riker out there. The man with your face, your name, your career. You are looking for a way to set yourself apart. Some way to be different.
RIKER: You shouldn’t go fishing today. You won’t catch anything. Take us in.

ds9 defiant 4Den cardassiske militärbossen Gul Dukat fortsätter förresten att förbrylla. I det här avsnittet är han väldigt förstående, och köper genast storyn om att Rikers klon stulit Defiant. En mer naturlig Dukat-reaktion borde ju vara att tro att Federationen låtit Riker stjäla skeppet för att på det sättet stötta Maquis. Att han mitt i det spända säkerhetsläget sitter och tänker på sin sons födelsedagsfirande är om något ett bevis för att han håller på att tappa greppet. Däremot är Korinas frän den obsidianska ordens Korinas. Hon är listig, ondskefull och lite skräckinjagande.

Och så till sist. Det här med automatöversatta titlar på Netflix, alltså. Det här avsnittet heter alltså Trotsig i listan med avsnitt hos den svenska upplagan av streamingtjänsten. Hade ju varit underbart om man översatt namnet på rymdskeppet Defiant på samma sätt. För att inte tala om Djup Rymd Nio. Ja, ja. Nog med gnäll.

Betyg: 8/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 335 tv-avsnitt.

DS9: Second skin. Det där Kira får reda på att hon är cardassier.

ds9 second

Egentligen är det här avsnittet värt att se bara för sminkningen av Nana Visitor. Resultatet när hennes rollfigur Kira opereras om till att se ut som en cardassier är obetalbart. Hela deras utseende blir liksom ännu mer fascinerande när det är ett ansikte man känner igen som förvandlas. Nu vill jag se ALLA rollfigurer som cardassier. Och ferengier. Går det att ordna?

När det gäller själva handlingen i det här avsnittet så faller det in under en kategori som jag precis hittat på och skulle vilja kalla “extremt överarbetade villospår”. I det här fallet, de enorma ansträngningar som det cardassiska imperiet gör för att avslöja en av sina egna som förrädare. De förfalskar arkiv, kidnappar personal från Deep Space 9, opererar om en Kira så hon ser ut som en cardassier, håller i ändlösa förhör – ja till och med producerar ett Kira-lik med hennes gamla frisyr! Allt det där för att avslöja att den högt uppsatte legat Ghemor är en motståndsman. I ett land där man bestämmer domen innan rättegången hålls så borde blotta misstanken räcka till för att bli röjd ur vägen, inbillar jag mig. Men då hade ju i och för sig det här avsnittet blivit väldigt kort.

ds9 second 4Själva intrigen går alltså ut på att Kira 1.får reda på att hon har suttit i fånglägret Elemspur för tio år sedan, trots att hon inte har några minnen av detta. Men uppgifterna, med bild, finns i deras register. 2. kidnappas och förs till cardassien där hon vaknar upp opererad att se ut som en cardassier. 3. får träffa en sympatisk äldre man som säger att han är hennes pappa (Ghemor alltså). 4. får reda på att hon egentligen är en cardassisk agent, men att alla hennes gamla minne inte kommer tillbaka förrän hon käkat lite medicin. Hela den där Kira och hennes historia är någon annans liv som matats in i hennes hjärna.

ds9 second 3Att cardassierna opererar om sina spioner så att de ser ut som människor vet vi ju sedan bara några avsnitt tillbaka. Men att den del av de här spionerna inte ens vet om att de är spioner är ju onekligen ännu mer fascinerande. Kira utsätts också för en avancerad hjärntvätt som går så långt att hon inte längre vet vad hon ska tro. Det finns ju onekligen någon slags Days of our lives-kvalitet över den här intrigen. Tänk om det som berättas för Kira är sant? Att hela hennesstarka politiska övertygelse och benhårda moraliska ståndpunkter bara är inprogrammerade, och att hon hela tiden, utan att veta om det, har varit en spion utsänd för att samla in information. Men de där minnena från förr kommer inte tillbaka, och snart börjar hennes “pappa” känna medlidande med henne. Han klarar inte av att se henne lida, och vill hjälpa henne att fly. Hellre att dottern får leva lycklig som bajoran, liksom. Och det är då hela detta dubbelbottnade megabedrägeri avslöjas.

ds9 second 5Det hade nog varit kört för både Ghemor och Kira om de inte blivit räddade av en insatsstyrka från Deep Space 9, bestående av Sisko, Odo och en motvillig Garak. En Garak som ständigt visar nya sidor och tillgångar. Som till exempel att han har säkerhetskoder som tar Defiant förbi Cardassiska säkerhetslinjer. Det är också Garak som till sist dödar Entek – mannen som ligger bakom hela den här bisarra gigantiska planen.

Avsnittet slutar med att Kiras plastpappa Ghemor söker politisk asyl på en neutral planet, därifrån ska han försöka hitta sin riktiga dotter, som alltså är den som på riktigt är på Bajor som spion, fast utan att veta om det. Om man nu kan vara säker på någonting längre. Jag satt länge och väntade på ytterligare en twist där man fick reda på att hela det här spektaklet syftade till ge Ghemor ett alibi så han skulle kunna arbeta som spion på Federationens sida. Men det kanske var för långsökt även för Deep Space Nine-författarna.

Någonstans närmar ju Deep Space Nine sig här ett slags postidentitetssamhälle, där man inte längre kan bedöma någon utifrån blotta utseendet. Obligatoriska DNA-kontroller borde ju ligga nära till hands när plastikkirurgin så enkelt kan förvandla vem som helst till vad som helst. Och flera nya sätt att bedra varandra introduceras också i det här avsnittet. Som att Defiant använder sig av ett slags snapchatliknande holofilter, som gör att Sisko ser ut att vara en kobheerian när han videochattar med de patrullerande cardassiska skeppen. Och en skärm som gör att Defiant ser ut som ett kobheeriskt skepp, istället för att komma från Federationen. Någonstans har manusförfattarna nu öppnat upp för att det mesta vi ser i serien kan vara bluff och båg. Inget vi ser är säkert vad det ser ut att vara. Jag tror inte att det är helt bra.

Lite oroväckande är dock Ghemors sista ord till Kira. Trots att Garak varit helt avgörande för att de bägge kunnat fly från Cardassien är han ingen hon får lita på.

GHEMOR: One more thing before I leave. Can I give you some fatherly advice, for old times sake?
KIRA: Of course.
GHEMOR: That Garak fellow who helped you, helped us. Don’t trust him, Nerys. Ever. He’s a dangerous man and he’d betray you and all of your friends in an instant if he thought it would help him.
KIRA: I’ll keep my eye on him.

Deep Space Nine-författarna börjar bli riktigt duktiga på att portionera ut små portioner av helt nya fakta i nästan varenda avsnitt. I Second skin får vi till exempel nya insikter kring motståndet mot militärstyret i cardassien, nya tekniska lösningar på Defiant och lite känsla för den cardassiska obsidianska orderns metoder kring spionage. Oerhört kluven kring det här avsnittet som jag verkligen gillar utförandet på, men där intrigen verkligen är helt orimlig. Även i en science fiction-serie.

Betyg: 7/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 5/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 331 tv-avsnitt.

DS9: Equilibrium. Det där Jadzia Dax hallucinerar och kommer i kontakt med en förträngd värd.

ds9 equilibrium 3

Det börjar bli en egen genre inom Deep Space 9 nu, kanske borde vi kalla den för “The trouble with Trills”. Några avsnitt per säsong viks åt antingen något drama som handlar om hur det är för Jadzia Dax att vara två varelser i en kropp, eller någon intrig som kretsar kring något av Dax tidigare liv eller tidigare värdar. Equilibrium är lite av en kombination av de två: Jadzia Dax plågas av hallucinatiner, mood swings och fallande nivåer av det ämne i kroppen som gör att hon kan ha en annan varelse i magen. Får hon för låga halter av isoboramin måste symbionten i magen opereras ut, och trillen – Jadzia – kommer att dö.

Sisko tankar sitt nya rymdskepp Defiant och drar iväg till trillernas hemvärld för att säka läkarhjälp där. Och det är väl just bakgrundsstoryn och detaljerna kring det system som byggts upp i samhället för att hantera det märkliga och symbiotiska förhållandet mellan de två arterna. Bland annat får vi se de underjordiska bassänger där symbionterna plaskar omkring när de ska para sig (varelser i vatten verkar vara ett litet minitema den här säsongen).

ds9 equilibrium 2Den avslutande vändpunkten i handlingen känns lite krystad och märklig. Det visar sig att symbionten Dax under en kort period var inopererad i en värd som inte var helt lämplig för jobbet. På något sätt var den här operationen ett bevis för att många fler triller än vad myndigheterna har sagt skulle kunna få en symbiont inopererad, utan att för den skull riskera sitt liv, som tidigare sagts. Problemet är bara att symbionterna inte räcker till. Trillernas system kring urvalet till symbiontkandidater är alltså uppbygt kring en löng,  och skulle det komma ut till allmänheten vet ingen vad som kommer att hända.

I alla fall, för att Dax inte skulle minnas den misslyckade värden (som nu är död) skapade man någon slags minnesblockeringe. Det är när den nu börjar släppa som minnena bryter fram som hallucinationer hos Jadzia. Genom en ritual där hon badar i de där källorna och på något sätt tar emot den bortträngda värdens minnen  så löser allt sig till slut.

Tjena, säger jag, som kände att jag inte riktigt lyckades engagera mig i trillernas urvalsprocesser ochderas falska symbiontinformation. Det blev lite för mycket snack och prat om saker jag redan visste: att inte alla triller kan få varsin symbiont. Hur man än vrider och vänder på det så kommer någon form av urvalsprocess att behövas, ja om man inte bara bestämmer sig för att lotta ut symbionterna till folket istället. Det blev hur som helst en rätt lam, konstruerad och invecklad upplösning på ett annars ganska effektivt berättat avsnitt.

ds9 equilibriumNej, då hade jag nog nästan hellre hängt lite längre på den uppsluppna middagsbjudning som Sisko bjuder till i avsnittets början, och där vi får redan på saker som att hans pappa var kock och att Odo inte vet hur man vispar. Det var ju värst vilken mysfarbror Sisko har blivit nu på sistone! Först inredning och nu bjuder han hem hela crewen på middag. Var ska det här sluta? Scrapbooking? En lokal variant på Halv åtta hos mig? Kanske ett övertagande av The Next Generations pokerspelande?

Betyg: 5/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 4/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 330 tv-avsnitt.

DS9: The Search Pt 2. Det där Odo räddar alfakvadranten.

ds9 search 2 2

ds9 search 2 3Att träffa släkten för första gången är lite dubbelt för Odo. Visst är det skönt att få smälta samman med någon i en kram, (allså bokstavligen smälta ihop på ett väldigtgränslöst “jag förvandlas till en spann med vätska i regelbundna cykler-sätt) och att äntligen få lite instruktioner och hjälp kring de mer filosofiska delarna av att förvandla sig till en kopia av något  eller någon. Men känslan av utanförskap gör ändå sig påmind. Lite som ett avsnitt av Spårlöst där ingen gråter när det är dags för återförenandet. Men det kan ju också vara Odos instinkt som gör att han är så reserverad. För det visar ju sig finnas en och annan hemlighet att upptäckad där på Changeling-hemvärlden.

ds9 search 2 8Parallellt som vi följer hur Odo försöker förhålla sig till sitt arv så pågår också en bihandling som….ja, ska jag ens bry mig om att skriva något om vad som händer i den? Det är ju nämligen en intrig som jag mest är lite sur över så här i efterhand, på det där “oh no, they didn’t”-sättet. Det är alltså dags för ytterligare ett Bobby-i-dushen-moment i Star Trek.  Det vill säga, en hel handlingstråd visar sig aldrig ha hänt. I det här fallet är det en datorsimulering, ett slags rollspel som större delen av Deep Space 9-crewen är uppkopplade mot och som Grundarna använder för att testa olika scenarion. I det här fallet: att Sisko och de andra är beredda att förstöra maskhålet snarare än att acceptera ett fredsavtal där Dominion-imperiet får ta över Bajor. Jag är inte ett stort fan av sånt här, jag tycker att det är ett berättargrepp som är oschysst mot den som tittar. Det känns lite som om någon har bajsat en i ansiktet när man suttit och engagerat sig i ett halvt avsnitt och man sen får reda på att allt bara var något som hände i ett datorprogram eller en dröm.

Det är helt enkelt ett grepp som måste användas med yttersta sparsamhet. Och ändå…här tyckte jag att det fungerade. Allt var tillräckligt märkligt för att man skulle kunna ana att det var något knepigt på gång, samtidigt som det också bevisade hur engagerad till exempel Sisko numer är när det gäller framtiden för Deep Space 9, maskhålet och Bajor (i förra avsnittet fick vi ju till och med reda på att han låtit transportera sina personliga tillhörigheter till rymdstationen. Han ser nu till och med rymdstationen som sitt hem, och har till och med börjat inreda!). Kanske är det också lite mer relevant den här gången, eftersom Grundarna faktiskt testar konkreta planer de har i den här simuleringen. Eller så föll jag för att Garak i den här påhittade verkligheten kunde släppa all den där vanliga försiktigheten och vara en handlingens man fullt ut.

ds9 search 2 6Hela den här simuleringsgrejen avslöjas när Odo och Kira hittar alla kollegorna medvetslösa och uppkopplade till en dator i ett hemligt bergrum på Odos folks hemplanet. Och det är också nu den kvinnliga shapeshiftern (som verkar vara boss lady) berättar för honom att de är Grundarna, The Founders. Efter att under alla år ha förföljts och mördats av andra folk som man kommit i kontakt med så bestämde man sig helt enkelt för att ta makten över alla andra istället. Nu styr man hela imperiet, dolda i bakgrunden. Ordning och reda är deras devis, och när de nu fixat till allt i gammakvadranten så riktigt kliar det i fingrarna på dem att ta över och storstäda där också.

Odo är märkbart förvirrad och vet inte hur ska han förhålla sig till det faktum att det är hans folk som ytterst var ansvariga för groteskerier som utplånandet av kolonin New Bajor och nedskjutningen av rymdskeppet Odyssey – med massor av dödsoffer som följd. Dominion är heller knappast något demokratiskt föredöme. Det är centralmakten som sätter upp spelreglerna, följer man bara dem så verkar de underlydande civilisationerna ha ganska stor frihet. Följer man däremot inte reglerna så kommer Jem’Hadar och tar en.

ds9 search 2 1Till sist är det Odo som övertygar sin artfrände att coola ner sig lite. Försöker förklara att mänskligheten har sina finesser och värde. Kanske finns det också lite bitterhet i botten. Helt nöjd är han inte med förklaringarna han fått om hur han kunde ha blivit ivägskickad som changelingfoster till en främmande del av universum på ett uppdrag som man beräknade skulle ta minst 300 år. Så det hela slutar i ett sorts vapentillestånd. Odo lyckas förklara för Grundarna det olämpliga med att invadera alfakvadranten, men det är ju knappast fråga om ett skrivet fredsavtal. Men den stora frågan här är ju kopplingen mellan grundarna och ett the Next Generation-avsnitt. Grundarsbossladyn är ju väldigt lik hologrammet i avsnittet The Chase, och spelas av samma skådespelare. Men det kanske är en annan historia?

Själv längtar jag just nu mest efter att få vara en av Odos people, och bara glida ner i den där sjön med vit vätska där man både kan flyta ihop med sina polare och regenereras till det är dags för nästa förvandling. Betygssättningen….ja, det här avsnittet lider av två saker: Dels “Bobby i duschen”-greppet samt en viss vaghet i upplösningen. Man är helt enkelt inte helt tillfredsställd när man lämnar The Searchs andra del.

Betyg: 7/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 2/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 328 tv-avsnitt. 

DS9: The Search pt 1. Det om fredsexpeditionen till Dominion-imperiet.

ds9 defiant

Jag känner mig nästan lite bakfull efter att ha spurtat mig fram till säsongsavslutningarna av både Deep Space Nine och The Next Generation. Men kände att jag bara fick gå runt och vara nöjd med mig själv i en halv dag eller så, innan det var dags att hugga in på nya, osedda avsnitt.

Offensivt. Ja, nu pratar jag alltså inte om mig själv, utan det är det ord som dyker upp i huvudet när jag ser det första avsnittet på tredje säsongen av Deep Space Nine. Självsäkerheten från slutet av förra säsongen verkar ha följt med teamet in i de nya avsnitten. Berättandet känns tajt, och det verkar inte finnas någon ängslighet inför att fatta stora beslut och genomföra en del ganska stora och drastiska förändringar i serien. Och snabbt ska det gå. Storylines och avslöjanden som hade kunnat töjas ut och vara under en hel säsong rivs nu av i det allra första dubbelavsnittet.

ds9 the search 1Offensivt är väl också ett ord som beskriver Siskos game plan i det här avsnittet. Han tänker inte sitta och vänta på att Dominiontrupper ska ta sig genom maskhålet och angripa Deep Space 9. Nej, han vill åka till gammakvadranten och ta tag i det här problemet direkt! Och till sin hjälp har han….ett nytt rymdskepp. Det är ändå lite komiskt att en av de stora innovationerna i den här säsongen är att man skriver in stridsskeppet Defiant som en ny pusselbit i serien – och liksom inte låtsas om att man precis avslutat en sju säsonger lång serie om just ett rymdskepp som beger sig på resor runt i galaxen. Det här skulle ju vara en serie om en rymdstation!

Helt oväntat är det ändå inte. Visst har det märkts på sistone att manusförfattarna tröttnat lite på livet på stationen, och istället har skrivit om upptäcksresor till främmande världar. Med det nya stridsskeppet kan man nu göra den här typen av utflykter med fler än de två personer som får plats i den gamla skeppstypen på stationen, Runabouts. Dessutom började det väl bli lite pinsamt att hela den därna viktiga rymdstationen skulle försvaras sig mot de stora stygga Jem’Hadar med hjälp av enbart tre små pytteskepp, I en ordväxling i avsnittet sägs däremot något som var nytt för mig:

SISKO: Officially, it’s classified as an escort vessel. Unofficially, the Defiant’s a warship. Nothing more, nothing less.
KIRA: I thought Starfleet didn’t believe in warships.
SISKO: Desperate times breed desperate measures, Major. Five years ago, Starfleet began exploring the possibility of building a new class of starship. This ship would have no families, no science labs, no luxuries of any kind. It was designed for one purpose only, to fight and defeat the Borg. The Defiant was the prototype, the first ship in what would have been a new Federation battle fleet.
DAX: So what happened?
SISKO: The Borg threat became less urgent.

Hur Federationen ens kan vara en tung militärmakt i galaxen trots att man tydligen bara har en massa skepp som egentligen inte är tänkta att kriga med övergår mitt förstånd. Men det kanske är en fråga vi kan återkomma till. Defiant är dessutom, via ett unikt samarbete med romulanerna, försedd med en osynlighetsfunktion. Den detaljern var tydligen betydligt mer kontroversiell beslut än jag förstått. I Star Trek Deep Space Nine Companion skriver man att det tydligen var en av Star Trek-grundaren Gene Roddenberrys käpphästar att Federationen skulle slåss renhårigt, utan den typen av tjuvtrick. (Själv har jag inte riktigt förstått varför inte Federationen har börjat använda sig av den här typen av teknik. Den räddade ju Enterprise undan undergång en gång, för att inte tala om att till och med Quark lyckats lägga vantarna på en).

Något vidare mys är det däremot inte på Defiant. Fult och ogästvänligt är det ombord, ta bara en sån sak som att alla ombord får sova i våningssängar. Trånga våningssängar. Det ser ungefär lika mysigt ut som på Deep Space 9. Kanske har Federationent inredningsdesigners fått nya inspirationskällor?

ds9 the search 1 2Defiant är inte den enda nykomlingen som introduceras i det här avsnittet. Här finns också den romulanska osynlighetsmanteloperatören T’Rul, och federationens säkerhetsansvarige Michael Eddington (räkna med konflikter med Odo här). Dessutom gör vi ett besök på Karemma för att försöka snoka reda på hur man får tag på The Founders, grundarna.

ds9 the search 1 3Det här är ett rätt actionfyllt avsnitt. och jag är faktiskt positivt överraskad även här. Allt det som jag klagade på under förra säsongen – kackiga slagsmålsscener och bristen på fajter mellan rymdskepp – är av en helt annan kaliber här. (rymdskeppsfajterna  började egentligen skärpa upp sig redan i sista avsnittet av förra säsongen). Hela tempot i serien har också stegrats. Redan vid slutet av det här avsnittet är Odo framme vid planeten där hans folk bor – den där grejen trodde jag att man skulle suga på i många avsnitt. Och Defiants jungfruresa fick inte vara framgångsrik särskilt länge. Det tog bara Jem’Hadar typ ett halvt avsnitt av överlista den där osynlighetsmanteln och övermanna Siskos skepp. Lägg till det att man tvingats lämna Bashir och Dax som fångar på en relästation, så förstår du att det ser rätt illa ut inför del två av The Search. Snyggt gjort!

Betyg: 8/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 1/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 327 tv-avsnitt.