Vad är dealen?
Ett avsnitt. Så länge fick vulcanerna bära hundhuvudet som skurkaktiga figurer i Enterprise. För efter avslöjandet om den gömda avlyssningsutrustningen i förra avsnittet så tvingas vi redan i här inse att vulcancer faktiskt också kan vara snälla (om än på ett lite distanserat och kyligt sätt). Dessutom låter de snobbiga Vulcanerna oss förstå att de verkar se det som sin uppgift att vara lite av mänsklighetens barnvakter när homo sapiens ger sig ut på långresa i galaxen.
I Breaking the Ice kretsar handlingen kring en komet. En isklump som far genom rymden kan Jon Archer förstås inte motstå. Han bestämmer sig för att skicka två besättningsmän för att landa på kometen och ta lite prover. Samtidigt dyker det upp ett vulcanskt skepp som lite i bakgrunden övervakar vad som händer.
Och det var väl tur, eftersom människorna givetvis ställer till det för sig. När de spränger lite på kometen så börjar den rotera på ett nytt sätt. Sen skadar en besättningsman sitt knä. Ja, helt plötsligt så har isen börjat smälta och Enterprise-skytteln rasat genom istäcket och fastnat nio meter under ytskiktet. Motvilligt måste Archer äta humble pie och be vulcanerna att svepa in med sin starka dragstråle och rädda besättningsmännen.
Det finns ett tillstymmelse till b-handling i det här avsnittet. T’Pol får hemliga meddelanden skickade till sig från det vulcanska skeppet. Archer och Tucker tror givetvis att det hela handlar om spionage. Men när Tucker läser breven så inser han att det är personliga grejor på gång. T’Pol håller på att missa sitt eget bröllop. Och, ännu mer fascinerande, det verkar som om hon prioriterar vistelsen på Enterprise framför att ingå i det äkta ståndet. I avsnittets kanske märkligaste scen försöker T’Pol prata känslor med Tucker. Det är alltså en totalhämmad person som försöker prata allvar med en vuxen man vars känslomässiga utveckling ligger på ett barns nivå. Det går inte superbra, alltså, men T’Pol bestämmer sig trots allt för att stanna kvar på Enterprise. Hon har ju ett fritt val, som Tucker säger till henne. Den lilla biten av samtalet verkar i varje fall ha fastnat hos vulcanen.
Matvanor: Man bjuder in den vulcanske befälhavaren på middag, men han rör inte ens sin Pok Tar, det visar sig att ha käkat innan han gick på middag (säkert något som har med människostanken att göra). Jon Archer blir jätteupprörd över det här, och vulcanens generella oförmåga till trevligt kallprat.
Några nya kontakter? Nej. Bara med en komet. Och det gick ju sådär.
Vårdslöst beteende? Spränga lite dynamitklabbar på en komet, och sedan bli förvånad över att den börjar rotera. Genier!
Personlig utveckling: Det är väl kapten Archer som lär sig lite folkvett i det här avsnittet. T’Pol som sätter honom ganska elegant på plats när han inte vill ta emot hjälp från vulcanerna eftersom han tycker att de är dryga.
Och så var det grejen med T’Pol och kärleken. Mer om det nedan.
Sexytime: T’Pol får alltså lära sig lite om individualism och kärlek av Tucker. En så himla dålig källa till kunskap. Om det som händer i det här avsnittet ska vara början på en flirt mellan de där två så var det faktiskt den värsta inledning på en romans jag någonsin sett. Alltså verkligen. Det var som att se två döda fiskar flirta med varandra, samtidigt som de var fullt upptagna med att förolämpa varandra. Okej, döda fiskar kanske inte kan förolämpa någon (vet inte ens om levande kan det), men exakt så orimligt var det.
Det här med att T’Pol börjat äta paj är eventuellt dock ett tecken på att hon nu tänker slå sig fri och ta för sig på allvar av livet. Är det rentav en symbol för köttsliga lustar och sex vi har att göra med här
Transportörtrubbel: Vet inte riktigt varför de inte testade den när skytteln fastnade i isen?
Ordväxlat:
Så får man en kapten att nappa på att få hjälp från retsamma vulcaner:
T’POL: They’ve fallen another nine metres.
ARCHER: Let’s try it again.
T’POL: Captain, they’re moving out of the sunlight. The surface ice is recrystallising.
TUCKER: In less than an hour that chasm will be sealed up again.
ARCHER: Then we’d better hurry.
T’POL: There is another option. Captain Vanik.
ARCHER: I’d rather leave him out of this.
T’POL: His ship has a tractor beam that won’t be affected by the eisilium.
ARCHER: Reset the grappler.
T’POL: Vanik offered to assist us. There’s no shame in accepting.
ARCHER: We can do this on our own.
TUCKER: I don’t like him any more than you do, Captain, but a tractor beam sounds like a pretty good idea right now.
T’POL: Vanik expects you to refuse his offer. He sees humans as arrogant, prideful. Why not prove him wrong? You can save them, or you can let your pride stand in the way. You’re human. You’re free to choose.
T’Pol vs Mänskligheten: Revansch! Vulcanernas taktik att först vara sjukt nonchalanta och allmänt störiga mot Archer och de andra, och sedan rädda dem är verkligen förnedrande på ett sådär grundligt sätt. Och en rättvis hämnd för att de där två snubbarna på kometen gjorde en snögubbe med vulcanska öron. Poäng till de spetsörade. 4-1.
Det här kändes precis som… Det var ju så sent som i förra avsnittet som en skyttel rasade ner i en grotta i marken! Och nu händer samma sak bland isen på en komet. Ska man börja upprepa sig redan i avsnitt åtta?
Här har upphovspersonerna i varje fall äntligen testat det där med b-handling. Men nej, den är inte jätteimponerande. Att T’Pol väljer att vara kvar på Enterprise istället för att gifta sig känns inte extremt actionfyllt. Och ska vi vara ärliga så är besöket på kometen inte jätteinspirerat heller. Det enda som egentligen är kul i det här avsnittet är det där med att vulcanerna fungerar som barnvakter för Enterprise. Och att de inte försöker smyga med det, som för att verkligen betona för mänskligheten hur bortkomna de är ute i rymden.
Betyg: 4/10.
Star Trek: Enterprise. Säsong 1 avsnitt 8/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 670 tv-avsnitt.
