Star Trek-serier: Star Trek Discovery. The light of Kahless.

star trek the light of kahless coverJag blir ofta lite trött på den amerikanska serietidningsmarknaden, i varje fall den som riktar sig till genrenördar. Varje enskilt lösnummer är i stort sett lövtunnt, och att läsa det tar väl några ögonblick.   Irritationen över det där är nästan alltid så stor hos mig att det nästan överskuggar det göttiga. Men så har också den här delen av seriebranschen sedan länge främst varit inriktad på komplettister och andra samlare. Men det finns en lösning. Om man har tålamod kan man ibland, när det gäller kortare sammanhängande historier, skippa lösnummerna och i stället köpa de samlingsalbum som kommer ut lite senare. I fallet The light of Kahless blir fyra lösnummer till ett samlingsalbum med mjuka pärmar på 100 sidor (Jo, jag vet att jag blev lite av jourhavande seriekonsumentrådgivare här, men jag irriterar mig verkligen något oerhört på kostnadsläget på den här marknaden. Är ganska så övertygad om att branschen gräver sin egen grav med de där folderliknande utgåvorna man prånglar ut).

Precis som i Star Trek: Discovery-romanerna så fokuserar det här seriealbumet på backstory. I det här fallet berättelsen om T’Kuvma, den klingonske ledaren som dog i slutet av avsnittet The Battle at the Binary Stars. The light of Kahless börjar just där. Skeppet ligger och driver i rymden och dess nye befälhavare, Vuq, känner sig osäker på sin ledarroll. Som tröst och inspiration berättar L’Rell hela historien om T’Kuvmsa. Om hans barndom, intrigerna i hans familj och den nästan hopplösa jakten på Kahless fyr, den mytomspunna signal som ska ena klingonerna. Historien skiljer sig lite från den myt som T’Kuvma spred om sig själv själv. Till exempel så är det faktiskt från början hans syster J’Ula som är hjärnan bakom att rusta upp familjens gamla risiga rymdskepp, och det är hon som introducerar visionerna om att återförena klingonerna i ett nytt mäktigt imperium.

star trek kahless detaljSom vanligt när det gäller klingoner så finns det förstås en hel del brutalitet, våld och backstabbing invävt i T’Kuvmas livshistoria. Hans familj skulle eventuellt kunna platsa i Game of Thrones.  Vi får också följa med på de andliga och fysiska prövningar som ingår i hans studier på Boreth (till exempel sitta jättelänge på en sten i en lavasjö, eller överleva en snöstorm naken ute i naturen). T’Kuvma är så pass uthållig att någon av hans lärare har förhoppningar om att han ska vara den reinkarnerade Kahless, men det saknas lite uppenbarelser för att det han ska stämma in på profetiorna. Så småningom blir han dock en politisk ledare, en sån som bekämpar slaveriet och slåss mot orättvisor i imperiet, bland annat förtrycket mot albinoklingoner. Det enda som fattas honom är att hitta den där fyren. Den som sätter igång hela handlingen i Star Trek: Discovery, om ni minns.

star trek kahless detalj 2The Light of Kahless slutar precis där, när första avsnittet av Discovery börjar. Det är en rätt så snyggt disponerad bakgrundsberättelse, praktiskt nog handlar den ju också om en person som redan är död i tv-serien, så den borde inte ställa till med några konflikter när det gäller kontinuitet. Men jag har ett stort problem med det här albumet. Jag tycker att det är rätt…fult. Har förstått att Tony Shasteen har gjort snyggare grejor, men det känns som om den här utgåvan är framstressad för att dra nytta av Discovery-hajpen, och att den käre tecknaren kanske hade det extra svårt att få till klingonerna på bild. Själva bildberättande är  det inte heller någon vidare nivå på. Sälva intrigen känns ju dessutom mer som en nyttig pusselbit i byggandet av ett Discovery-universum än särskilt fängslande i sig.

Men visst känner jag mig smartare efteråt. Det är lite som att hinna med att läsa sekundärlitteraturen när man går på en universitetskurs. Ett visst sug efter att se om hela Discovery-serien under några få dagars bingetittning infinner sig också. Men just nu kanske jag ska prioritera andra säsonger. Eller hur?

Nedan ett smakprov på en av seriesidorna. Lägg märke till att man vill göra läsarna uppmärksamma på att dialogen i seriealbumet är översatt från klingonska 🙂

star trek kahless sida

Star Trek Discovery: The Light of Kahless. Skriven av Kirsten Beyr och Mike Johnson, tecknad av Tony Shasteen. 

Betyg: 6/10.

Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 425 tv-avsnitt, samt läst en Star Trek-roman och ett seriealbum. 

Lägesrapport: Star Trek Discoverys första säsong summerad

dis into the forest 4

Så vad tycker jag då om den första säsongen av Discovery?

Till en början är det mest plattityder som dyker upp i huvudet. Att nivån varit hög, skådespeleriet suttit bra, effekterna sett snygga ut och att de nya huvudpersonerna är intressanta. Lite lagom förnöjt och halvengagerat i tonen, liksom.

Men om jag ska vara helt ärlig så har jag egentligen på ett dramatiskt sätt (för mig då, alltså) slitits mellan hopp och tvivel under den här säsongen. Jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för om serien varit  genialisk eller kackig. Kalla mig SF-dramaqueen, liksom. Sett i backspegeln skulle jag kanske bara slappnat av och accepterat att seriens författare och regissörer fått sina jobb av ett skäl,  i stället för att drabbas av, i tur och ordning, fanrage, fanhysteri och fandepression. Att bli så modstulen av spegeluniversumet att man gör ett flera månader långt uppehåll i en serie verkar ju bara korkat nu.

dis magic 2

Med facit i hand så känns det ju faktiskt som om producenterna, tvärtemot vad jag inbillade mig, varit extremt medvetna om vad de velat uppnå med Discovery. Visst är man inne och tafsar och skruvar på kanon ordentligt här och där, men alltid med berättelsen och intrigen i fokus — rebooten av filmerna känns betydligt klumpigare utförd, faktiskt. .

Uppdraget är alltså utfört: Discovery är en modern sf-serie, som samtidigt bygger på drygt 50 år av historia och kontext. Men Discovery-producenterna har varit noga med att inte bli nostalgiska för nostalgins skull (även om jag trodde det när vi först hamnade i spegeluniversumet). Varje gång man använt något gammalt ur kanon (som till exempel Harry Mudd) så verkar det ha varit än viktigare för dem att göra det objektet vassare, ondskefullare och mer fascinerande än det varit tidigare i franchisen. Och, framför allt,  man har effektivt undvikit att bli självhögtidliga.

Även om manusförfattare och procucenter satt och var supernöjda med serieni det avslutande avsnittet av After Trek, så har jag förstås ändå vissa invändningar (annars hade jag inte varit jag),  Som att Michael Burnham lite kommit i skymundan nu mot säsongens sista hälft. Alltså, förstå mig rätt, det händer ju verkligen ENORMT mycket om och kring henne, men jag känner att jag inte riktigt förstått vilken inverkan allt det här har haft på rollfiguren. Visst kan man se sista avsnittets pedagogiska och principfasta kommunikation med Federationens ledning kring hanteringen av klingonerna som en spegelbild av de inledande avsnittens myteri-upptakt. Men jag hade velat se lite mer känslor.

dis lethe 3

Som till exempel slutet på Burnham och Tylers kärlekshistoria. Det kändes ju inte riktigt trovärdigt. Tyler följer med L’rell för att hjälpa henne med maktövertagandet hos klingonerna, istället för att hänga med Burnham. En scen som man också skulle också kunna tolka som att Burnham mist Tyler till sin rival Ett  “Jaha, hej då” känns inte som tillräckligt dramatiskt då.. Jo, jag vet att de talade ut i förra avsnittet, men jag vill ha ännu mer Scener ur ett äktenskap möter Discovery om jag ska bli nöjd.

Med ett betygsgenomsnitt på 8,06 tror jag också att det här är den serie jag gillat bäst i Star Trek-franchisen. Men det är ju också den första serie jag sett som inte har en hel del år på nacken. Och på många sätt kan man väl se hur just Star Trek: Discovery verkligen är ett barn av sin tid. Vare sig det handlar om Trumpreferenser, klingonsex eller materialen i kostymerna.

Men nu, blickar jag framåt igen. Dags att återuppta Deep Space Nine och Voyager. Och efter att ha räknat fram och tillbaka på Memory Alphas numreringar av alla avsnitt och filmer så kan jag nu nästan stolt utropa att jag är halvvägs. Eller, jag är halvvägs när jag skrivit ytterligare ett blogginlägg. Vem hade kunnat ana att det skulle ta mer än tre år att ta sig dit. Inte jag, för då hade jag troligtvis aldrig gett mig in på den här uppgiften. I alla fall inte på det här sättet. Men nu räknar jag med att det blir utförslöpa i mål. Kommer att gå så snabbt att kolla igenom resten av avsnitten. Eller hur?

Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 368 tv-avsnitt.

 

I väntan på nästa kapitel av Discovery…

dis klingon hello

De sista dagarna på jobbet. Filmer och tv-serier som ska tittas ikapp för årsbästalistor. Nu har det visst varit lite torrt här på bloggen ett tag igen.

Idag släpptes ju titlarna för de återstående avsnitten av Star Trek: Discovery,  eller kapitel två som man valt att kalla dem. I väntan på den säsongen så länkar jag till lite gammalt godis från P1 Kultur. Jag, Jerry Määttä och Karin Svensson gjorde en liten halvtidsavstämning av Star Trek: Discoverys höstomgång inför säsongsavslutningen. Lyssna och njut.