TNG: Journey’s End. Det med indianer i rymden och Wesley Crushers farväl

tng journeys end

År 2037 har de en del av de amerikanska urinvånarna för länge sedan flytt både USA och Jorden. Trötta på utarmade reservat och förtrycket från majoritetssamhället så stack man ut i rymden för att hitta ett nytt hem. Det tog lite tid. 200 år ungefär för att hitta en planet som hade rätt andliga vibbar. Så gissa vilken planet som hamnar på fel sida gränsen när Cardassia och Federationen ritar om sina stjärnkartor i samband med ett nytt fredsavtal?

tng journeys 2Det här kanske låter som ett plot-embryo som lika gärna hade kunnat passa i ett av de där verkligt politiska 60-talavsnitten ur Star Treks barndom. Men även om ansatsen finns där, så fullföljs den aldrig. Grundkonflikten hamnar i skuggan av den andra idén med det här avsnittet: manusförfattarnas vilja att knyta ihop en av seriens löst hängande intrigtrådar. Det är nämligen hög tid att ta reda på vad som egentligen hände med The Traveler och hans profetior kring unge herr Crushers storslagna framtid. Efter två tidigare framträdanden är det nu dags för The Traveler att säga tack och hej. Och när han gör sorti tar han med sig Wesley Crusher.

Och som ett annat kinderägg visar det sig att det även finns ett tredje syfte med det här avsnittet. Journey’s End kickar igång en berättarbåge som fortsätter över i Deep Space Nine nästa två delar. Ja, det lär tydligen även ha konsekvenser ända in i nästa Star Trek-serie, Voyager (fast det har jag bara läst mig till, jag har ju ingen aning om vad som händer i den serien).

tng journeys 4Hur ska jag sammanfatta den här sörjan, då? The Next Generation-författarna fortsätter att muddra i new age-vattnen med The Traveler och den märkliga uppenbarelsesession som han tvingar in stackars sökande Wesley Crusher på. Crusher, som förresten kombinerar sin nya dubbelhaka med ett äkta trotsåldersbeteende.  Medan kapten Picard bjuder sin chef på bullar för att ställa sig in. Uppriktigt sagt, det här är en jävla röra av storylines som inte svänger tillsammans.

Betyg: 5/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 20/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 313 tv-avsnitt.

2 thoughts on “TNG: Journey’s End. Det med indianer i rymden och Wesley Crushers farväl

  1. LDL says:

    Håller helt och hållet med egentligen. Två olika handlingar där varken den ena eller den andra låter tillräckligt intressanta för att basera ett avsnitt på ärligt talat. När de dessutom blandas så här, utan någon riktig tanke på att få det att gå ihop bättre och kanske skapa något som är bättre än summan av sina delar, då känns det ganska halvhjärtat precis som det här avsnittet. Jag funderade här på att följa ditt exempel och även jag ge det en femma för ett högst mediokert och halvdant avsnitt.
    Men så finns det som sagt små saker att ha i åtanke också, saker som avslutar trådar och binder ihop saker i serien och bidrar till universumet i stort. Att de faktiskt tog sig tid att plocka in Wil Wheaton igen för att försöka ge Wesley ett värdigt avslut är något jag uppskattar. Inte bara för rollfiguren utan även för universumet som helhet och så att vi inte bara sitter här och tycker att det blev massa olösta trådar som man bara dumpade under seriens gång. Just hur det avslutades och delen med The Traveler var väl lite väl mycket relik från tidiga TNG och något som känns som väldigt utdaterat vid det här laget, men det var iaf någorlunda konsistent med vad vi fått se och höra innan.
    För universumet som helhet så är väl det största bidraget dock att man byggde upp situationen med Cardassierna mer, samt situationen längs den Cardassiska gränsen där de för första gången nämnde The Demilitarized Zone (DMZ) som ligger på deras gräns. Framför allt då att de nämnde den ganska obekväma situationen som hade uppstått vid gränsdragningen, där fler bebodda planeter från båda sidorna hamnat på den motsatta sidan gränsen, och att folk inte alltid är villiga att flytta därifrån. Jag antog faktiskt att allt det här först och främst var för att bygga upp saker för DS9 ännu en gång, då detta är i närheten av där DS9 utspelar sig, och att effekterna på Star Trek: Voyager (VOY) var mer indirekta. Men när jag nu läser om avsnittet ser jag att det faktiskt var tänkt främst för VOY, som vid det här laget redan planerades av Piller och Berman för att sätta igång när TNG avslutats. Med andra ord var det alltså ännu mer indirekt än vanligt, då de först introducerade det i TNG och sen använde det vidare i DS9 innan det faktiskt kom till användning i VOY. Snacka om att jobba hårt för att förankra det i universumet.
    När det kommer till att Picard bjöd Adm. Nechayev på bullar så är det väldigt generöst. Som du kanske har insett vid det här laget så är ett besök från en admiral nästan alltid dåliga nyheter, då de alltid har något fuffens för sig. Nechayev är verkligen inget undantag. Bara det faktum att när hon först dök upp i 6×10 Chain of Command Del 1 så skickade hon Picard mer eller mindre på ett självmordsuppdrag. Bullar var generöst av Picard.
    Mitt betyg för avsnittet blir iaf 6/10, knappt.

    Första utkastet av avsnittet skrevs av Shawn Piller och Anatonia Napoli. Shawn Piller är förövrigt son till Michael Piller – som officiellt fortfarande styrde arbetet på TNG trots att han egentligen lämnat över arbetet mer till Jeri Taylor för att dedikera sig mer till DS9 och till att utveckla VOY – och även skulle komma att krediteras för två avsnitt i VOY.
    Efter Piller och Napoli var det främst Ronald D. Moore som jobbade med det. Jag utgår från att en av de främsta sakerna som Moore kan ha inkluderat i avsnittet var Wesleys handling, då han har nämnt att det var han som tryckte på för att de skulle ge Wesley en värdig avslutning istället för att bara lämna honom i Starfleet Academy.
    På tal om Jeri Taylor så märks det ganska tydligt i bakgrundsinformationen att hon redan satt och funderade mycket på VOY. Tydligen var hennes tanke att en av de främsta rollfigurerna i VOY skulle vara från den här planeten, även om det sen aldrig nämndes officiellt. Det som faktiskt blev av var att en av skådespelarna som spelade befolkningen på den här planeten hämtade sin i ett VOY-avsnitt för att spela den rollfigurens farfar i en syn.
    Avsnittet introducerade alltså DMZ på gränsen mellan Cardassia och Federationen, samt att den lade grunden för något som kommer att introduceras i de två kommande avsnitten på DS9. Något som skulle ligga till grund för del av premissen till VOY.
    Inspelningsplatsen för byn på planeten var alltså fortfarande den som byggdes för 7×16 Thine Own Self och de var fortfarande inte klara med den.
    Sist ska också nämnas att Richard Poe dyker upp här i sin roll som Gul Evek efter att ha introducerats men inte fått ett namn i DS9 2×17 Playing God. Han kommer fortfarande återkomma i båda serierna i den närmaste framtiden, men härmed betar han officiellt av TNG med. Därmed fattas bara ett framträdande i VOY för att bli en av de få som fått vara med i de tre serierna, vilket han alltså kommer att bli.

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s