DS9: Battle lines. Det där Bajors andliga ledare återuppstår från de döda på krigsspelsmånen.

ds9 battle lines 2

Ja, men då har jag fått mitt första verkliga hatobjekt i den här serien. Motsvarigheten till Wesley Crusher och Q är den här gången Kai Opaka, den andliga ledaren på Bajor. Hon får stå som symbol för det märkliga faktum att den fyrkantigt vetenskapliga The Next Generation får en uppföljare som flirtar med religion, profetior och magiska krafter. Jag hoppades att den bajoranska religionen var ett passerat kapitel i serien efter att hela logiken kring den klappade ihop i piloten. Som jag förstår det fick ju Sisko kontakt med en främmande livsform när han hittar maskhålet, inte de gudar som den bajoranska religionen hintat om i sina profetior. Men nu var det tydligen dags för religionen att göra comeback i serien.

ds 9 battle lines 5Kai Opaka dyker oanmäld upp på Deep Space Nine. Hon låtsas att det är ett studiebesök, men har en dold agenda. Hon lyckas relativt enkelt manipulera Sisko att ta med henne på en sightseeingtur genom maskhålet, men eftersom hon kryptiskt muttrar om en vagt formulerad profetia förstår vi att hon har något annat i kikaren. Tydligen ska hon möta sitt öde någonstans i gammakvadranten. Hon gör det på en märklig straffkoloni på en måne. En planet som länge lidit av eviga krig bestämde sig för att iscensätta ett oändligt krigsspel på den där månen som ett avskräckande exempel. Där finns två arméer som utkämpar ett slag utan slut, de kan nämligen inte dö. Någon form av elektroniska molekylära enheter återupplivar nämligen soldaterna varje gång de dött. Lite som det simulerade kriget i originalseriens A taste of Armageddon, men ungefär exakt tvärtom.

ds9 battle lines 1Det här var ett rätt så rörigt avsnitt, som mest verkade ha uppkommit för att man ville knyta ihop tråden med Kai Opaka från pilotavsnittet. Någonstans på vägen verkar manusförfattarna ha villat bort sig. Trots det välmenande temat – krig är dåligt – så var jag extremt ointresserad av det här avsnittet, inklusive Nana Visitors överspelade psykodramasammanbrott där hennes rollfigur Kira skulle acceptera våldsamheten inom sig, eller vad det nu var de sa.

Eftersom de där återupplivande små molekylära robotarna bara fungerar på just den där månen som straffkolonin finns på, så måste Kai Opaka lämnas kvar där, eftersom hon dog ett tag när skytteln kraschlandade på månen. Samma sak gäller alla de krigsströtta soldaterna där. Opaka verkar nöjd med att hennes profetia gått i lås och att hon nu kan ägna en evighet åt att skapa fred där på månen. Hon lovade dock att återkomma i framtiden. Ta god tid på dig, hälsar jag. Stressa inte tillbaks till den här serien!

Betyg: 4/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 1, avsnitt 13/20. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 260 tv-avsnitt. 

7 thoughts on “DS9: Battle lines. Det där Bajors andliga ledare återuppstår från de döda på krigsspelsmånen.

  1. LDL says:

    Oj, här blir jag ändå ganska förvånad både för att du ogillar avsnittet så mycket och för att du ogillar Kai Opaka också. Det känns som om det var ett litet tag sen senast.
    Det känns dock inte helt klart om du menade. Ogillar du Opaka specifikt, eller menade du snarare att hon fick symbolisera de spirituella eller religiösa aspekterna i serien och att det är det du ogillar?

    Jag tänkte kommentera vissa av dina punkter och hur jag själv upplever de lite, men först måste sägas att jag tycker att det här var ett relativt bra avsnitt, speciellt inom DS9 S01. En svag 7/10.
    Det känns som om premissen och diskussionen som förs – om att kring är destruktivt och poänglöst – är bra och rent av väldigt trekkiga. Däremot kan jag väl håller med till viss grad att de inte riktigt lyckades producera ett avsnitt baserat på det som verkligen stod ut. Krigsspelet på månen kändes t.ex. ganska mycket som en generisk SciFi- handling i Star Trek, vilket var synd.

    Jag håller med om Kira. Jag hade skrivit till pilotavsnittet att jag var ganska neutral till henne som rollfigur, men att Nana Visitor hade en tendens att spela över och överreagera ibland. Speciellt i början på serien. Däremot tycker jag faktiskt att det är delvis okej här. Vi får inte glömma att hon inte är någon Starfleet-officer, med allt vad det innebär. Hon är en relativt ung, före detta terrorist/frihetskämpe som nu försöker försona sig med sig själv, samtidigt som hon försöker hjälpa till att ena Bajoranerna. Med det i åtanke får vi komma ihåg att hon redan i början av serien beskrev hur viktig Kai Opaka hade varit för att ena folket och att hon kanske rent av var den enda som kunde göra det. Det är det som de här scenerna med Kira handlar om. Det som händer i avsnittet är väldigt tungt och svårt för henne att hantera på väldigt många olika nivåer, både personligt inom sig och externt för Bajors framtid.
    När det kommer till de spirituella eller religiösa inslagen i serien så är det väl något jag håller med dig om. Som icke-religiös är jag väl lite jävig i frågan, men faktum är att jag inte direkt hade önskat mig det här i min Star Trek. Jag gillar den vetenskapliga-rationella mentaliteten i Star Trek. Men under seriens gång så lärde jag mig att acceptera det hela och tycka att det ändå sköttes okej för det mesta. De skötte det nämligen i viss mån som de delarna sköttes i Ron Moores Battlestar Galactica, ur mitt perspektiv. Det lämnas öppet. Å ena sidan har vi de som fortsätter förespråka religionen och som poängterar att deras religion hade förutsett vissa händelser, å andra sidan har vi faktumet att Starfleet träffade de här varelserna och konstaterade att de var någon annan form av liv snarare än gudar, precis som du nämnde. När jag tänker efter så tror jag t.o.m. att jag faktiskt föredrar att det lämnas lite öppet, snarare än komma in och konstatera vilken sida som har rätt. Det ger mer plats för diskussioner och för en grundläggande öppenhet för nya och annorlunda idéer.
    Sen att Bajors religiösa befolkning inte omedelbart övergav sin uråldriga religion när Starfleet och Sisko konstaterade att deras gudar bara var annorlunda utomjordingar är egentligen inte så konstigt. Det finns fortfarande många oklarheter i situationen som öppnar upp för massor med olika tolkningar av den nya infon, där den mest grundläggande är att inte tro på den nya infon. Sen är det väl egentligen så enkelt som att – och våra religiösa vänner får förlåta mig – men att försöka ha en rationell diskussion om guds existens med någon som har en del investerat i religionen och redan har bestämt sig i förväg att de ska försvara den oavsett vad som sägs, det är ganska meningslöst. Öht brukar en rationell diskussion ofta (inte alltid) vara ganska meningslös i den situationen, då rationella argument inte direkt spelar någon roll för den som har tro. Hela idén med “faktalös” tro är ju att man inte behöver fakta eller rationella argument för att tro.
    Camille Saviola som Kai Opaka tycker jag ändå gör ett ganska bra jobb, med tanke på att hon är med ganska lite innan det här händer. Jag köper henne faktiskt som en godhjärtad, vis religiös ledare för Bajor. Så om kritiken var specifikt menad för henne så kan jag definitivt inte hålla med. Däremot, när det kommer till just det här avsnittet, så tror jag väl att hennes “dödsfall” sviks lite av just det faktumet att hon inte varit med så himla mycket. Vi är helt enkelt inte tillräckligt investerade i henne som rollfigur än. Hade vi varit det så borde det här varit en så pass viktiga återkommande rollfigur att vi nog borde ha blivit ganska chockade över hennes död, lite som när Tasha Yar dog i TNG. Jag tror att du kan få äta upp dina sista ord här om att du inte vill ha henne tillbaka. 😀

    Idéerna bakom avsnittet pitchades av Hilary J. Bader och det handlade då speciellt om premissen och det grundläggande temat och diskussionerna i avsnittet. En av de främsta inspirationskällorna till de idéerna ska ha varit TOS 3×11 Day of the Dove. Piller tyckte väldigt mycket om vad hon pitchade och hyllade henne senare med att hon var en av de här författarna som aldrig verkar få slut på intressanta premisser för Star Trek-avsnitt. Bader hade redan krediterats för några avsnitt i TNG innan detta och skulle komma att krediteras ytterligare ett par gånger inom Star Trek efter detta.
    Men även om premisserna satte sig från första början så ändrades en hel del av detaljerna i avsnittet under arbetets gång och då var det Richard Danus och Evan Carlos Somers som plockades in för att jobba på det. Danus hade även han redan krediterats för några avsnitt i TNG och för Somers var det hans första avsnitt inom Star Trek, men det skulle bli några till i framtiden.
    En av sakerna som ändrades under arbetets gång var att göra så att krigsspelet kom att handla om Ennis och Non-Ennis, istället för människor och Cardassier. En annan förändring var att man ändrade besättningsmannen som skulle dö och fastna i krigsspelet från en okänd red shirt till Kai Opaka, för att det skulle få mer tyngd. Man bestämde sig för Opaka för att man kände att hon var den återkommande rollfiguren som det innebar minst konsekvenser att göra sig av med.
    Inom produktion var man ganska nöjd med avsnittet, speciellt premissen och temat då. Men Piller ska också ha berättat att han kände just att slutprodukten som sändes inte riktigt gjorde idéerna och premissen rättvisa, samt att det var lite väl teatralisk.

    Like

    • Jag tror att jag menar företeelsen och rollfiguren. Jag är helt ointresserad av hennes mumbo-jumbo Jag tycker dessutom att det där med vagt formulerade profetior är en lösnäsa i mycket sci fi och fantasy. Det blir liksom ointressant vad rollfigurerna gör och uträttar, de är alltid fastnaglade vid de där profetiorna som redan bestämt hur det ska gå. Även om den är väldigt välmenande är nästa avsnitt jag skriver om här på bloggen ett betydligt bättre i genren “fredsavsnitt”. Det här var för grötigt och utan djup i birollerna. Hälsningar lite sur Roger 😉

      Like

      • LDL says:

        Bristen av djup i birollerna håller jag absolut med om, men annars så köper jag ändå Opaka i hennes roll. Jag vet inte riktigt varför egentligen, det är väl bara ett sånt där subjektivt intryck som man får.
        Annars är frågan om religion i Star Trek/DS9 en sån sak som man antingen accepterar eller inte. Det är en av de sakerna som är lite unikt för DS9 jämfört med de andra serierna. Oavsett vilket så kan väl säga att även fortsatt kommer att vara en viktig byggsten i DS9, även om dess relevans går upp och ner under seriens gång.

        Vi får väl se om du kommer att känna en relativ saknad av Opaka i framtiden eller inte. 😉

        Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s