Jag vet inte riktigt hur det är ställt med integritet och rättssäkerhet och sånt där på Deep Space 9, för det verkar bara vara jag som reagerar på att Kira i det här avsnittet håller i en undersökning om snubben hon ligger med? Borde hon inte ha lämnat över ärendet till någon annan? Tycker hon inte själv att en replik som:
All right, I’ll keep looking. But one way or another, I am going to prove to Winn that you are innocent.
är en smula problematisk?
Winn är alltså den där småtokiga religiösa ledaren som låg bakom planerna för ett attentat i förra säsongen. Och Kiras älskare, vars eventuella inblandning i en cardassisk massaker hon ska utreda, är alltså Vedek Bareil. Han som förväntas bli vald till ny kai, det vill säga bajors högsta religiösa ledare. Ja, det här är alltså ett avsnitt som mest kretsar kring Barjoransk politik, framför allt då intrigerna och maktkampen inom de religiösa ledarna.
Det är imponerande vilken tro man ändå har på de som följer den här serien, det här avsnittet kretsar ju kring hur Vedek Bareil försöker skydda hedern för en person som senast syntes i serien i slutet av förra säsongen. Fast kanske är det bara en av sakerna som gör att The Collaborator främst känns som ett rekapitulationsavsnitt. Minns ni den tossiga religionen på Bajor? Kommer ni ihåg den där märkliga lådan, Orben, som man kan kolla på knarkiga visioner i. Men framför allt är ju syftet med det här avsnittet att se till att den skitjobbiga Vedek Winn vinner valet och blir ny Kai. På det sättet skapas förutsättningarna för en uppsjö av möjliga intriger kring motsättningarna mellan Bajor och Federationen. Att man inte kom på det förrän i arbetet med det här avsnittet – från början var planen var att Bareil skulle vinna valet –är nästan på gränsen till tjänstefel.
Det kvittar hur många mystiska visioner från Orben man kastar in, eller sexiga hångelscener mellan Kira och Bareil – det maskerar inte att den här deckarhistorien bitvis går på tomgång. Winn är så säker på vad som ska hända att hon till och med låter Kira undersöka saken – och det gör förtar en del av spänningsbygget. Men man kan också se det här avsnittet som ytterligare ett bevis på hur Deep Space Nine inte längre ens låtsas vara en serie med fristående avsnitt. Det här är ju helt uppenbart en del av en längre och sammanhängande intrig, både framåt och bakåt.
Betyg: 5/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 24/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 322 tv-avsnitt.
Kai Opaka dyker oanmäld upp på Deep Space Nine. Hon låtsas att det är ett studiebesök, men har en dold agenda. Hon lyckas relativt enkelt manipulera Sisko att ta med henne på en sightseeingtur genom maskhålet, men eftersom hon kryptiskt muttrar om en vagt formulerad profetia förstår vi att hon har något annat i kikaren. Tydligen ska hon möta sitt öde någonstans i gammakvadranten. Hon gör det på en märklig straffkoloni på en måne. En planet som länge lidit av eviga krig bestämde sig för att iscensätta ett oändligt krigsspel på den där månen som ett avskräckande exempel. Där finns två arméer som utkämpar ett slag utan slut, de kan nämligen inte dö. Någon form av elektroniska molekylära enheter återupplivar nämligen soldaterna varje gång de dött. Lite som det simulerade kriget i originalseriens 
Det här var ett rätt så rörigt avsnitt, som mest verkade ha uppkommit för att man ville knyta ihop tråden med Kai Opaka från pilotavsnittet. Någonstans på vägen verkar manusförfattarna ha villat bort sig. Trots det välmenande temat – krig är dåligt – så var jag extremt ointresserad av det här avsnittet, inklusive Nana Visitors överspelade psykodramasammanbrott där hennes rollfigur Kira skulle acceptera våldsamheten inom sig, eller vad det nu var de sa.