DS9: Move along home. Det med de spelgalna Wadianerna.

 

ds9 move along homeJa, men det här var lite kul. Federationen får kontakt med nytt folk, wabianerna, som skickar en delegation till Deep Space Nine. Men det visar sig att de nya bekantskaperna är betydligt mer intresserade av Quarks spelhåla än några diplomatiska överläggningar. De är så pass duktiga på roulettespelet att Quark börjar fuska för att slippa betala ut fler vinster. När han blir påkommen går han med på att spela ett wabianskt spel , Chula, för att blidka de nya gästerna. Utan att han vet om det så symboliserar hans spelpjäser olika bestättningsmän på Deep Space Nine. Sisko, Bashir, Dax och Kira förlyttas in i spelet där de får olika gåtor och uppgifter att lösa. Och det tar ett bra tag innan vare sig besättningsmännen inne i spelet eller Quark förstår vad som står på spel. Eller att de fyra inne i spelet utsätts för fara när uppgifterna ökar i svårighetsgrad.

ds9 move along home 2Move along home känns lite som en kombination av Tron, Fångarna på fortet och Wipeout. Men som vanligt lyckas man inte förvalta en rolig idé hela distansen (vet inte om det beror på att de ofta återkommande budgetproblemen). Testet där de tävlande ska komma på att de ska dricka drinkar på ett cocktailparty för att inte kvävas känns sådär. Och när man precis vant sig vid tanken på hinderbanekonceptet så kan en av de tävlande kastas ur spelet genom ett tärningskast. Jag skulle helt enkelt vilja ha ett lite konstruktivt samtal med spelkonstruktören bakom Chula. Men egentllgen är mitt problem helt enkelt barnprogramifieringen av de olika Star Trek-produktionerna. Så tycker i varje fall jag att det känns som här, det får inte bli för farligt, allvarligt eller realistiskt. Synd på ett upplägg som hade kunnat bli riktigt, riktigt bra.Den enda ljuspunkten är väl att Quark, i ferengimått mätt, visar sig vara ovanligt hedersam och solidarisk mot sina kompisar på tymdbasen.

Betyg: 7/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 1, avsnitt 10/20. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 255 tv-avsnitt. 

9 thoughts on “DS9: Move along home. Det med de spelgalna Wadianerna.

  1. Mr_Trek says:

    Hehe, ojdå… det här är ett avsnitt som väl brukar anses som ett av seriens sämsta. Gav 1/10 när jag såg det förra året. Minns det som ett sådant där avsnitt som nästan fick mig att skämmas över att vara ST-fan. Intressant att man kan ha så olika åsikter 🙂

    Like

  2. Hoffa says:

    Jag är ju förutom startrek nörd, it-nörd, möp och lajvare även brädspelsnörd och bordsrollsnörd så jag tyckte det här var rätt kul. Jag satt och ropade råd till Sisko & Co i stil med “Nej, nej, nej! Innan man ens funderar på att hoppa över ett hål kastar man lite småsten för att kolla om det finns en kliché osynlig bro eller kliché osynlig vägg i vägen. Kan ni ingenting era amatörer!”

    Också kul när Sisko & Co för en gång skulle försöker vara formella så är gästerna inte alls intresserade.

    Ett problem är ju dock att Chula inte verkar vara mycket till spel, Quark rullar tärningar och tar beslut utan att ha en aning om möjliga konsekvenser. Hur funkar det hela ens? Var har Sisko & Co varit medan spelet pågick, Bemades de till ett holodäck på Wadi skeppet?

    Jag måste dock ge poäng för originalitet, dels subverseringen av “Det som händer i spelet händer i verkligheten” samt för att det här påminner om filmen Jumanji som kom ett par år efter det här avsnittet.

    Jag vet att detta är omtalat som ett av DS9 sämsta avsnitt, av vissa kallat det sämsta men jag hade kul, bra mycket mer kul än med vissa andra avsnitt i S1 så jag håller med Roger och ger en 7:a jag med.

    Like

  3. LDL says:

    Jag antar att jag får komma in och vara butter då, för jag tycker att ni är väldigt generösa med det här avsnittet. Precis som Mr_Trek är det här verkligen inte ett avsnitt som jag gillar och det är definitivt ett av DS9s sämsta avsnitt, kanske det sämsta. Det finns helt enkelt väldigt lite för mig att tycka om med det här och problemen jag har med det har ni till mångt och mycket redan nämnt. Barnprogramifieringen, där jag inte kan ta det på allvar, och faktumet att det inte ens är kul. Jag finner det bara störande. En handling som kretsar kring att Quark spelar ett spel som inte verkar gå att förstå för tittaren. Att allting bara verkar nollställas i slutet. Låten…den där låten som de måste sjunga. Usch! Ja, jag hade kanske gett det 3/10, men eftersom låten faktiskt fastnar i huvudet på mig varje gång jag råkar se avsnittet och fortsätter att tortera mig långt efter att avsnittet är slut så måste jag sänka det ännu mer. 2/10.

    Avsnittet skrevs av Michael Piller och sen togs Frederick Rappaport, Lisa Rich och Jeanne Carrigan-Fauci in för att jobba vidare på det. Rappaport nämner att han var lite ebsviken över vissa saker som fick ändras under arbetets gång, t.ex. utseendet inuti spelet och slutet på avsnittet. Han menar att hans manus hade mycket mer av en hotfull och farlig stämning för Sisko&Co., men att bl.a. Piller hellre ville gå mer mot det surrealistiska och komiska hållet med avsnittet.
    Dessutom, som Roger nämnde, så hade det uppstod budgetproblem för DS9. Trots att de hade hämtat in pengar även från TNGs avsnittsbudgetar, så hade säsongen än så länge gått överbudget, vilket innebar att de var tvungna att spara in pengar. Det blev ett problem för det här avsnittet iom att de budgeterades att bli det dyraste sen piloten, enligt Piller. Detta gjorde att man fick göra rejäla besparingar på bl.a. utseendet inuti spelet.
    Bland förfatatrna och övriga bakom produktionen så finns det en del som verkar vara ganska nöjda med det här avsnittet. Men det finns också en del som, även om de inte öppet är kritiska till det, verkar ha lite mer ljumma åsikter om det. Ron Moore, författare på TNG vid den här tidpunkten, har senare sagt att när han såg det här avsnittet undrade han om alla på DS9 hade blivit galna.
    För inte så länge sen så fick vi lära känna ett nytt ansikte på DS9, Primmin (James Lashly). Han kom in p.g.a. O’Briens frånvaro och tog plats. Kanske kunde ha t.o.m. bli en återkommande rollfigur i serien. Men nej, det här var faktiskt det sista avsnittet där Primmin var med.

    Like

  4. Skönt, för den där Primmin var verkligen astrist. Jag gillade att det var svårt att hänga med på vad saker och ting gick ut på, gillade till och med den där misstron mot de främmande. Att DS9-personalen på fullt allt trodde att deras gäster planerade att ta livet av delar av besättningen. Det finns något slags lite vriden humor i hela det här avsnittet som jag gillade. 😉

    Like

  5. Hoffa says:

    Jag tror jag fastnat för en tolkning någon föreslog i en kommentarstråd någonstans att Chula egentligen är ett partyspel som spelas på förfester och av Wadianernas barn. En crossover mellan enkelt brädspel och holodecks äventyr precis som vi idag har brädspel som använder appar på mobiltelefonen för vissa spelmoment. Ett sätt att uppleva äventyr (rätt lika det tidiga 80-talets bordsrollspelscenarion) utan att det är farligt på riktigt.

    Wadianerna har troligen väldigt roligt på DS9 gängets bekostnad här när de inte låter dem spela utan förförståelsen att det inte är på riktigt.

    Like

    • Hoffa says:

      hoppsan, formulerade om mig men missade en ändring. “När de låter dem spela utan förförståelsen…” skulle det stå. Det slant med ett “inte” av misstag.

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s