Lower Decks: Cupid’s Errant Arrow. Det där Boimler drabbas av en dejtingparasit.

Det är ändå något speciellt med en bästis som inte kan acceptera att man dejtar någon som är het. I Boimlers fall är denna bestie förstås Mariner, och eftersom hon både har livlig fantasi och ett överskott av handlingskraft så blir det ganska dramatiskt för Boimler att presentera henne för sin nya flickvän (som dessutom har högre rang än honom, det antyds i varje fall att det inte är något som brukar hända inom Stjärnflottan).

Mariners olika förklaringsmodeller till varför Boimler har en snygg tjej? Tja, första gången hon ser Barbara Brinson krama om Boimler så försöker hon avsluta det holodäcksprogram som hon eventuellt tror är igång. Sen gissar hon på att Brinson troligtvis är en alien, och berättar om en hemsk incident på Deep Space Nine där hennes kompis drömkille visar sig vara en harvongiansk shapeshifter. Som dessutom hann äta upp kompisen innan Mariner hann gripa in. Andra gissningar är att Barbara är en suliban, en omopererad cardassier eller kanske en klon? Ja, hon gör till och med en sån där anslagstavla full med snören som man i alla krimserier på tv för att presentera sina teorier för Boimler. Som kanske inte var helt överlycklig över hennes engagemang i den här frågan.

Men när Boimler får reda på att Brinson haft ihop det med Cerritos egna drömhunk Jet, så blir han däremot enormt svartsjuk, och gör bort sig ett flertal gånger när han försöker imponera/spionera på Barbara som förstås ska jobba supernära sitt ex ett tag. Men trots alla pinsamheter tappar Brinson ändå inte totalt intresset för Boimler. Och som om inte det räckte som bevis för att något skumt var på gång, så hittar Mariner ett urvuxet parasitskal på skeppet. Allt mynnar ut i att det är Boimler som är den som bär på parasiten – den sitter fast förankrad på hans bakhuvud. Och det är förstås den lilla gröna larvliknande saken som gör honom oemotståndlig för Brinson. När parasiten är borta nyktrar hon förstås till och dumpar honom. Några highlights på vägen till upplösningen: Mariner hinner se Boimler naken (det är tydligen något outsägligt hemskt, just sexualitet får alla ombord att uppföra sig som om de vore tonåringar?). Hon bondar också med Barbara medan Boimler är medvetslös, då de passar på att dela de värsta och mest pinsamma misstagen han gjort. Med en bästis som Mariner behöver Boimler inga fiender.

Det finns två helt okej bihandlingar här också. Kapten Freeman tvingas förhandla med NIMBY-aliens samtidigt som hon ska försöka rädda dem från en sönderfallande måne. Till sist inser hon att den som är mest besvärlig att göra till lags bor ensam med sin fru på en egen asteroid (eller var det en planet). Trots hans numerära underläge kräver han specialbehandling. Det får han förstås inte. Och så håller Rutherford och Tendi på att bli tvångsvärvade till systerskeppet Vancouver. Men alla tekniska innovationer till trots, så slåss de för att få vara kvar på sitt gamla risiga skepp. There’s no place like home, antar jag.

Ett betydligt fräsigare avsnitt än det förra, lite sega. Visst, det kanske var lite mer tufft och politiskt att driva med några av Star Trek-franchisens misslyckade flirtar med religiös och andlig tematik. Men Star Trek och parasiter har alltid varit en osedvanligt lyckad kombination. Så också den här gången.

Betyg: 8/10.

Så här långt i min Startrekathon har jag betat av 13 spelfilmer, 7 dokumentärer, 7 Star Trek-romaner, 14 lite större seriealbum samt 791 tv-avsnitt. Och lite till

Identity crisis. Det där La Forge blir en uv-målad ödla.

tng identity 5

Ännu ett mysterium, men den här gången en rymdgåta som fungerar lite bättre än vad de brukar göra. Det handlar om mysteriet på Tarchannen III. Här har nämligen manskap från Stjärnflottan försvunnit spårlöst. Och inte nog med det. Fem år efter att en räddningspatrull besökt planeten för att leta efter de försvunna så börjar även de gå upp i rök. Någon har lämnat ledtrådar som visar att han försökt återvända till Tarchannen III. Andra är bara borta. På Enterprise finns de två kvarvarande medlemmarna i expeditionen, La Forge och hans kollega Susanna Lejten. När kommer de att drabbas av Tarchannen-feber? Och hur yttrar den sig?

tng identity 2Lösningen på gåtan är känns ovanligt originell i Star Trek-sammanhang: De försvunna har blivit attackerade av  en parasit som fortplantar sig genom att successivt ta över och förändra dna:t i sin värdkropp (en så pass bra idé att den verkar ha återanvänts senare i serien). När förvandlingen är påbörjad drabbas den smittade av en oerhört stark drift som gör att hen blir besatt av tanken på att återvända till Tarchannen III. När förvandlingen är fullbordad kan man inte längre se personen med blotta ögat. Bara med ett särskilt uv-ljus går det att upptäcka de mystiska nattvarelser som är organismens ursprungsform (skådespelare klädda i fantastiska spräckliga pyjamaser målade med uv-färger – sann Star Trek-kitsch).

tng identityBäst i det här avsnittet gillar jag nog scenerna när La Forges gamla polare Susanna Lejten genomgår sin förvandling i sjukstugan på Enterprise. Otroligt obehagligt att bara tänka sig att ens kropp skulle börja förändras på det där sättet. Dessutom tycker jag att man verkar ha använt mer och bättre smink än man brukar i de här scenerna. Men det som framför allt gör att jag gillar det här avsnittet är kombinationen av psykologisk skräck (att ha en fiende inuti sin kropp) och ett stort mått av stillsam gåtfullhet. Det här är ett mysterium som långt in i avsnittet verkligen får vara mystiskt.

Betyg: 8/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 18/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 194 tv-avsnitt. Det här är också mitt fjortonde inlägg i årets #blogg100-utmaning. 

Conspiracy. Det med splatter och parasiter i hjärnan.

tng conspiracy

Åh! Vilket underbart kitschigt avsnitt!! Jag blir ändå imponerad av personen som kom på att man skulle kunna korsa mind control-insekterna i The Wrath of Khan med något slags Alien-inspirerat mammamonster och sedan kryddat det hela med lite Bodysnatcher-intrig. Och dessutom kom undan med det! Eller, vänta. Nu läser jag i The Next Generation Companion att det här är ett mörkt och “moody” avsnitt. Fan, är det bara jag som tycker att det var helt hysteriskt? Jag menar, folk äter maskar! Djur bor inuti folks hjärnor och andas med gadden! För mig var det som att Star Trek hittade tillbaka till sin gamla surrealism från 60-talet i och med det här avsnittet, dessvärre kändes specialeffektskompetensen som samtida med den (blev lite chockad över att avsnittet fick en Emmy för mask och make-up, men jag vet ju inte vad de tävlade emot).

tng conspiracy 3I Conspiracy följer man alltså upp den konspirationsteori som det hintades om i avsnittet Coming of Age. Jag har ju förstått att det är en ganska stor sak att man i Star Treks idealistiaka universum ens antyder att korruption och egenintressen existerar inom Stjärnflottan, så givetvis utvecklas det som från början ser ut som smutsigt internt maktspel till att i själva verket var ett försök till ett maktövertagande av en yttre fiende. Attacken kommer från en ras som specialiserat sig på att krypa in i varelsers munnar och sedan ta kontroll över deras hjärnor. Utom modervarelsen. Hon, som tydligen föder fram alla undersåtar, verkar bo någonstans mellan lungorna och magen hos sin värdmänniska. Just den detaljen framgår på ett…ja, vad ska vi kalla det….splatterartat sätt. Eller som jag skulle vilja kalla det: det skojiga sättet. I alla fall när det är så här dåligt gjort. Ingen kan på allvar ens bli äcklad av det här gore-tramset.

Min enda egentliga invändning är att en parasitattack av det här slaget borde ta lite tid att avvärja. Rimligtvis har de spridit sig till olika delar av federationen. Men här kändes det som att dte räckte att ta livet av en handfull parasiter för att vara klara med utrensningen.

Det här var också första gången som jag på allvar började fundera lite över schemaläggningen ombord på Enterprise. Hur organiseras dygnet ombord? Är det egentligen rimligt att alla tre som har de högsta befälen ombord är på bryggan samtidigt? Finns det ett natt-team som vi aldrig fått se tidigare? Så många frågor. Är nästan säker på att det finns en sajt någonstans där ute kring hur de olika arbetspassen ser ut.

Men tillbaka till själva avsnittet. Jag har förstått att det här är en vattendelare inom vissa Trekker-kretsar. Jag gillade i varje fall avsnittet. Det börjar lite vagt och blir sedan mer och mer crazy, och efter en svag och ganska försiktig säsong så känns det härligt ju knäppare det blir. För den flippar på rätt sätt. Jag tycker helt enkelt att det är mycket mer spännande med vidriga skalbaggar som äter sig in i hjärnorna på folk än när det uppstår hicka i tidsväven. Dessutom. Det äts maskar!

tng conspiracy 5

Betyg: 7/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 1, avsnitt 25/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 127 tv-avsnitt.