Nu har jag avslutat den första säsongen av Star Trek, och det känns bra. Alldeles utmärkt faktiskt. Men det är lite märkligt och skrämmande att inse att det faktiskt är mer än ett år kvar innan jag kan avsluta det här projektet. Alltså, att se alla avsnitt och filmer i Star Trek-familjen, med deadline hösten 2016.

På ett sätt är jag positivt överraskad så här långt. Det är mycket roligare att se avsnitten än jag hade väntat mig. Att läsa in mig på berättelsen bakom avsnitten, som i bokserien These are our voyages, gör saker och ting ännu mer kul. Däremot tar själva bloggandet ganska lång tid. Att sträcktitta på fem, sex avsnitt är inga problem. Att blogga är lite mer omständligt.

Precis när jag gav mig in det här projektet så var det någon som skickade olika exempel till mig på hur olika Star Trek-bloggar var utformade. Det var allt från långa, mångordiga inlägg till de som använde sig av färdiga mallar för att skriva om sina Star Trek-upplevelser. Då jag ju har en enorm mängd säsonger och avsnitt att skriva om funderar jag just nu på att byta redovisningsform varje säsong. Då blir det mer omväxling – både för mig som ska skriva och den som vill läsa. Sitter just nu och filar på hur jag ska skriva om säsong två.

En del har undrat vilken version av The Original Series jag tittar på. Precis som Björn, Mikael och Orvar har rekommenderat är det den remastrade versionen med nya effekter som finns på Netflix som jag följer. Det beror också på att det förstås är mer praktiskt än att springa runt med en bärbar dvd-spelare, liksom.

Nu ska jag försöka kurera mig från förkylningen från…ja, någon jobbig ogästvänlig planet, antagligen.I morgon, fredag, drar jag igång ett nytt program i P1 – Wilsons vecka. Och det kanske är bra om jag inte sitter med hög feber i direktsändning….vi får hoppas att lite sömn hjälper.

P.S: Jag berättar dessutom om det här bloggprojektet i filmprogrammet Kino i P1 i morgon, fredag. Vi hörs kanske då!.