ENT: Affliction och Divergence. Det om det klingonska övermänniskoviruset.

Medan jag sitter och knåpar på inlägget om det senaste Picard-avsnittet så bjussar jag på en bloggpost om en gammal Enterprise-episod. De tidigare Picard-skriverierna hittar du här nedanför, eller under Picardrubriken i menyn till höger.

Ändå alltid något visst med att se ett dubbelavsnitt om ett smittsamt, dödligt virus när det både pågår Coronapanik i omvärlden och man ligger hemma med förkylning.

I de här två avsnitten spinner man vidare på storyn kring augmenterade, genetiskt förbättrade individer. Man tänkte ju sig att berättelsen skulle nå ett naturligt slut när alla genetiskt förbättrade människor och embryon sprängdes i luften i The Augments. Men, inte då. Klingonerna ville också framställa egna överklingoner, och lyckades hitta lite dna i skeppsvraket. (Fast egentligen är det här ett avsnitt som ska förklara varför klingonerna bytte look mellan originalserien och den första spelfilmen. Det vill säga, varför man ibland har bucklor i pannan, och ibland inte. En ansträngning som ju känns lite förgäves, med tanke på klingonlooken i Discovery – där man ju inte ens kunde hålla sig till en konsekvent look mellan säsong ett och två).

Men, tilllbaka till handlingen i det här avsnittet igen. För klingonerna visade sig experimentet med mänskligt övermännisko-dna inte vara helt lyckat. Klingonerna fick släta pannor när de förvandlades till människolika varelser. Dessutom (och det här kanske är den mer allvarliga konsekvensen) blev de dödligt sjuka efter ett tag. Det inympade dna:t fungerade helt enkelt inte med den klingonska fysiologin. Någon i deras försöksgrupp råkade vara sjuk i influensa – och det skapade ett LUFTBURET DÖDLIGT ÖVERMÄNNISKOVIRUS, Det kvittar hur många coronavirusartiklar jag läst de senaste dagarna, bägge de här avsnitten kändes liksom lite för komplicerade för mig och min febriga hjärna. Subgenren medicinskt technobabble är också svår att uthärda, tydligen. Så många turer kring virus, vaccin, olika stammar och botemedel. Till sist blev jag faktiskt helt apatisk medan såg på hur en massa klingoner blev sjuka, eller hur klingonska skepp attackerade Enterprise medan Phlox framställde en virusbomb.

För att ytterligare komplicera allting så förekommer Sektion 31 i det här avsnittet, fast utan att organisationen kallas för Sektion 31. De har hur som helst en hållhake på Reed, som är deras agent sedan tidigare. Archer kommer på Reeds dubbelspel och kastar honom i finkan ett tag. Men det som är RIKTIGT förvirrande här är att Sektion 31-mannen i det andra och avslutande avsnittet verkar bli lurad av klingonerna. Fast sedan kommer det fram att han förutsett det luret redan från början, så trots att det verkar som om Sektion 31:s plan gick åt helvete så var det resultatet de strävat efter hela tiden. Dubbel- och trippel-lur. Ett så otroligt invecklat sätt att göra något faktiskt helt meningslöst. (Målet var i varje fall ett stabilt klingonskt imperium.)

Jag tänker ge mig själv lite lediga tyglar, så här mot slutet av den här säsongen och kortfattat sammanfatta det som händer i de här två avsnitten.

  • Phlox kidnappas av klingoner för att hjälpa dem att fixa till övermänniskoviruset så att det inte blir dödlig.
  • Phlox är mer intresserad av att se till att ta bort det övermänskliga ur ekvationen, i stället för att bara försöka hitta på ett botemedel.
  • Samtidigt saboterar övermännkskoklingonerna Enterprise, så att skeppet håller på att sprängas. För att motorn inte ska skära måste man köra i jättesnabb warp-fart.
  • Trip, som är på Stjärnflottans nylaunchade skepp Columbia kan hjälpa Enterprise, men eftersom de kör så fort så är det enda sättet han kan ta sig över till Archers skepp genom att dra sig över via en tjock kabel (just när vi trodde att den här serien inte kunde bli mer osannolik). Det gör han när skeppen kör mage mot mage – en liten återanvändning av konceptet som man använde sig av när Enterprise mötte en gammal version av sig själv i förra säsongen.
  • Det kommer klingonska skepp som vill spränga den smittade klingonska kolonin sönder och samman för att stoppa sjukdomen. Men där nere finns också den kidnappade Phlox. För att försvara sig gör han en odling av viruset på Archer som sedan resulterar i en virusbomb som transporteras över till ett av de attackerande klingonskaskeppen. Nu måste de sluta bomba planeten – annars kan de inte få något botemedel av Phlox.
  • Utöver detta: När T’Pol mediterar så drar hon plötsligt in Tucker i sitt mentala rum. Jättekonstigt. Och efter att Hoshi och T’Pol mindmeldat händer samma sak för Hoshi. Mystiskt!

Som sagt, jag kanske var lite febertrött, men hängde faktiskt inte med på allt infektions- och virussnack, utan fick spola tillbaka och se om vissa scener. Och inte ens då blev det superspännande eller helt begripligt. Känns som att kombinationen influensavirus och supermännisko-dna var en komponent för mycket för mig. Att klingonerna dessutom blev mänskliga av den där dna-infusionen var ytterligare en variabel som kanske blockerade viktig information från min hjärna. Det var helt enkelt lite feberdröm över hela avsnittet (överspelet som skedde när Archer blev injicerad med viruset var däremot inte okej ens när jag var sjuk).

Affliction Betyg: 6
Divergence Betyg: 4

Star Trek: Enterprise. Säsong 4, avsnitt 15 & 16/22. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 10 långfilmer och 758 tv-avsnitt.

TNG: Genesis. Det där Enterprise är ett zoo (och Picard nästan förvandlas till en lemur).

tng genesis 2Medan Deep Space Nine så här långt in i säsongen håller sig på en stadig, om än lite underlevererande nivå, så är The Next Generation rena rama berg- och dalbanan. Och nu har vi nått vad som, i mitt tycke, är en av de absoluta topparna. Jag älskar nämligen två saker i Star Trek-avsnitt: 1. Historier där alla på skeppet blir galna eller personlighetsförändrade. Och 2. Avsnitt där manusförfattarna verkar ha fått flippa ut nästan så mycket de velat. Och Genesis uppfyller bägge kriterierna. Med råge.

tng genesis 5Allt börjar med ett syntetiskt genetiskt läkemedel som doktor Crusher ger till den hypokondriske Barclay när han har fått influensa. Det muterar blixtsnabbt till ett virus som påverkar alla ombord på ett extremt…eh…. extremt sätt. Viruset aktiverar gamla, vilande delar av DNA, vilket leder till att besättningen utvecklas baklänges, tillbaka till ett tidigare stadie i utvecklingen till människa.

tng genesis

Det är Deanna Troi som först börjar uppföra sig lite märkligt. Hon fryser hela tiden, och är jättetörstig. Hon fyller snart badkaret med varmt vatten och lägger sig där med kläderna på. Så småningom  börjar hon förvandlas till någon form av utdöd amfibieödla. I Barclays DNA är det spindelgener som aktiveras, medan Worf, som ju inte kommer från Jorden, inte längre går att känna igen när han transformerats till en aggressiv krabbliknande varelse på två ben. Och ja, hans och Deanna Trois “romans” gör sig nytt påmind då Worf biter Troi i kinden som något slags förspel i en parningsritual. Ja, till och med Datas katt Spot påverkas, hon förvandlas till en ödla – lyckligtvis just efter att hon fött sina kattungar.

tng genesis 4De måste haft så roligt när de gjorde det här avsnittet, som för övrigt var det enda regisserat av Gates McFadden, aka Beverly Crusher. Hon berättar i boken Captains’ logs om hur många av hennes favoritscener klipptes bort ur avsnittet., som till exempel när Picard och Data har en diskussion om djurträck. Extra guldstjärna till manusförfattaren som kläckte idén om att Picard känslomässigt skulle hinna börja förvandlas till en halvapa innan avsnittets upplösning. Att se Patrick Stewart spela mer och mer hispig och nervös är ett stort nöje. Precis som valet att låta Riker bli en primitiv grottmänniska.

tng genesis 8Som vanligt består ett sånt här avsnitt inte alls av lösningen på gåtan och krisen. Själva “botandet” av alla de genetiskt förändrade personerna ombord klaras av i en voice over, så vi får inte träffa de chockade besättningsmedlemmarna som försöker vänja sig vid att vara människor igen. Istället avslutas det hela i en lite skämtsam The Original Series-stil. Upplösningen som manusförfattaren Brannon Braga hade tänkt sig från första början var dock ännu roligare. I det hindrade Datas motgift inte baara cellförändningarna och vände på utvecklingen hos de drabbade – utan botemedlet förvandlade också alla ombord till Barclay. Men fullt så roligt fick vi visst inte ha det.

Betyg: 9/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 19/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 311 tv-avsnitt.

 

Identity crisis. Det där La Forge blir en uv-målad ödla.

tng identity 5

Ännu ett mysterium, men den här gången en rymdgåta som fungerar lite bättre än vad de brukar göra. Det handlar om mysteriet på Tarchannen III. Här har nämligen manskap från Stjärnflottan försvunnit spårlöst. Och inte nog med det. Fem år efter att en räddningspatrull besökt planeten för att leta efter de försvunna så börjar även de gå upp i rök. Någon har lämnat ledtrådar som visar att han försökt återvända till Tarchannen III. Andra är bara borta. På Enterprise finns de två kvarvarande medlemmarna i expeditionen, La Forge och hans kollega Susanna Lejten. När kommer de att drabbas av Tarchannen-feber? Och hur yttrar den sig?

tng identity 2Lösningen på gåtan är känns ovanligt originell i Star Trek-sammanhang: De försvunna har blivit attackerade av  en parasit som fortplantar sig genom att successivt ta över och förändra dna:t i sin värdkropp (en så pass bra idé att den verkar ha återanvänts senare i serien). När förvandlingen är påbörjad drabbas den smittade av en oerhört stark drift som gör att hen blir besatt av tanken på att återvända till Tarchannen III. När förvandlingen är fullbordad kan man inte längre se personen med blotta ögat. Bara med ett särskilt uv-ljus går det att upptäcka de mystiska nattvarelser som är organismens ursprungsform (skådespelare klädda i fantastiska spräckliga pyjamaser målade med uv-färger – sann Star Trek-kitsch).

tng identityBäst i det här avsnittet gillar jag nog scenerna när La Forges gamla polare Susanna Lejten genomgår sin förvandling i sjukstugan på Enterprise. Otroligt obehagligt att bara tänka sig att ens kropp skulle börja förändras på det där sättet. Dessutom tycker jag att man verkar ha använt mer och bättre smink än man brukar i de här scenerna. Men det som framför allt gör att jag gillar det här avsnittet är kombinationen av psykologisk skräck (att ha en fiende inuti sin kropp) och ett stort mått av stillsam gåtfullhet. Det här är ett mysterium som långt in i avsnittet verkligen får vara mystiskt.

Betyg: 8/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 18/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 194 tv-avsnitt. Det här är också mitt fjortonde inlägg i årets #blogg100-utmaning.