VOY: Flesh and blood, del 1 & 2. Det med hologrammen som gör revolution.

Dålig bloggvecka det här. Två späckade sändningar och en heldag med redaktionen sätter sina spår i inläggsfrekvensen. Så mycket bättre då att jag faktiskt sett riktigt bra avsnitt. Som Flesh and blood. Ytterligare ett sånt där dubbelavsnitt, som sändes första gången på en och samma kväll under långfilmsliknande former. Men någon helt fristående berättelse är däremot inte den här historien.. Hirogenerna är tillbaka och ställer till med kaos igen, och man plockar också upp storylinen om revolterande hologram från Body and soul. Ovanligt snyggt vävt med två återkommande intriger här, faktiskt. Nästan ett unikum i en Star Trek-serie.

Storyn har sitt ursprung i Janeways gamla beslut om att ge det brutala jägarfolket hirogenerna tillgång till Voyagers holodäcksteknik. Avsikten var att man på det sättet skulle sätta stopp för deras blodtörstiga jagande efter olika byten och troféer runt om i galaxen. I stället kunde de förlägga sina massmord till holodäcken och ta livet av fotonbaserade livsformer. Det här fungerade förstås inte i längden. Hirogenerna ville maxa svårighetsnivån på sina jakter, så de började mixtra med matriserna och tog bort alla spärrar för hur mycket hologrammen skulle komma ihåg av sina tidigare liv, samt hur stor deras kapacitet att utvecklas bortom grundprogrammeringen skulle vara. Det slutade lite snopet med att hologrammen faktiskt blev smartare än hirogenerna, och att de nu inlett en revolt mot sina forna herrar. Ett skepp fyllt av enbart fria hologram, lett av den karismatiske bajoranen Iden, har till och med börjat söka upp olika hirogenskepp för att befria andra hologram.

Diskussionen kring hologram och deras rättigheter har bubblat lite grand i bakgrunden i Voyager ett bra tag nu. Som när hololäkaren klagat hos Janeway på att han inte får samma behandling och respekt ombord som sina kollegor av kött och blod, eller i avsnittet där Lokirrerna tampas med sina revolterande hologram. I det här avsnittet ställs saken till sist på sin spets – Janeway måste välja vem hon ska stödja i den pågående konflikten. Är hon ytterst ansvarig för att ha delat med sig av holotekniken, och borde därför hjälpa hirogenerna med att spåra upp och avaktivera de revolterande hologrammen? Eller är det hologrammen som måste skyddas från sina brutala fångvaktare, som gång efter annan mördar och våldför sig på dem? Det hela blir inte mindre komplicerat när hololäkaren agerar medlare mellan hologrammen och Janeway. Han känner igen sig i holorebellernas problematik, och kallar dem till och med för en ny ras, skapad genom Janeways agerande.

EMH: You’re right that it was a mistake to give the Hirogen technology and that mistake has had consequences. These holograms are one of them. In some ways they’re a new species, one that you helped create. You can’t turn your back on them.
TORRES: He’s got a point.
TUVOK: Could we restore them to their original parameters?
EMH: We’d be wiping out their memories, their experiences, everything they are.
CHAKOTAY: Couldn’t we just extract their violent subroutines?
TORRES: It’s possible.
EMH: That would be like de-clawing a cat. We’d be taking away any chance they have of defending themselves.
JANEWAY: We’d also be preventing them from doing any more harm.
EMH: You wouldn’t even be considering this if they were flesh and blood.
JANEWAY: I’m not going to let you turn this into an argument about holographic rights.
EMH: Why not? That’s exactly what it is.

Det är alltså inte bara Janeway som måste fatta ett beslut här, hololäkaren känner sig också helt kluven. Till sist tröttnar han på det han tolkar som Janeways okänslighet i frågan och hoppar av! Transporterar sig över till hologramskeppet och ger dem den tekniska informationen som behövs för att de ska kunna neutralisera Voyagers vapen.

Janeway är förstås rasande, inte bara över att hololäkaren med sitt agerande riskerat livet på alla som finns på Voyager, utan förstås också över att han trotsat henne. Hon vill skylla felet på hans programmering och bannar sig själv att hon inte kollat efter buggar i systemet. Chakotay verkar lite mer rimlig i sina resonemang.

JANEWAY: I should have seen this coming.
CHAKOTAY: You had no way of knowing the Doctor would do this.
JANEWAY: Are you sure? He was so adamant bout helping those holograms. I should have been paying closer attention.
CHAKOTAY: Are you saying it was a mistake to reject his plan?
JANEWAY: The mistake was not running a diagnostic on his programme the minute he came back to this ship.
CHAKOTAY: You think these holograms manipulated him somehow?
JANEWAY: He was on their ship for days. For all we know, they reconfigured his entire matrix.
CHAKOTAY: There is another possibility. He may have done what he did because he genuinely believes in their cause.
JANEWAY: I can accept that the Doctor has sympathy for these people. But I can’t accept that he would deliberately risk the lives of this entire crew. We’re his family.
CHAKOTAY: Maybe that’s how he’s started to think of these holograms.

Hologrammen drömmer om en egen planet, ett eget hem där de inte behöver tjäna någon annan än sig själv. Det borde vara ganska lätta att fixa, det enda man behöver är ju energi. Eftersom man varken behöver syre eller natur så kan man i stort sett slå sig ner på vilken ogästvänlig stenbit som helst. Det där låter ju som en toppenplan, men dessvärre är hologrammens ledare Iden lite vrickad. Han har drabbats av storhetsvansinne och drömmer om en ny holoreligion – en där han själv är en av gudarna. Han attackerar alla skepp som kommer i närheten och som har hologram i sin tjänst. Och när det gäller kultursektorn så vill han bryta helt och hållet med vad de så kallade organiska har gjort. Det blir alltså ett bestämt nej till hololäkaren när han fantiserar om hur han kan bli kulturminister i den nya civilisationen och undervisa om de stora mästarna från förr. Hologrammen ska skapa sin egen kultur, religion och livsstil.

Ja, så det flippar alltså ut. Iden bestämmer sig för att ge igen på hirogenerna. Han transporterar dem till en planet och låter sedan hologrammen jaga dem, i en jakt lika brutal och meningslös som dem som hirogenerna brukade arrangera. Till sist blir det hololäkaren som får dra ner till den där planeten och agera actionhjälte. Försedd med ett jättestort lasergevär så “avaktiverar” han Iden (som till och med snott hololäkarens mobila hologramprojektor)

Tillbaka på Voyager försöker hololäkaren själv komma på ett lämpligt straff som Janeway kan dela ut. Inte bara bröt han mot order, han riskerade också Voyagers säkerhet och gjorde det möjligt för hologrammen att kidnappa Torres. Men Janeway är sällsynt tyst, deppig och passiv. Hon vet inte vad hon ska göra.

EMH: If I weren’t your only doctor, I imagine you’d confine me to the brig. Confiscating my emitter would be an equivalent to punishment.
JANEWAY: I’m not sure that’s appropriate.
EMH: If that’s not enough, you can take away my holodeck privileges. And my autonomy protocols.
JANEWAY: You mean turn back the clock to when you were first activated?
EMH: You’ve given me extraordinary freedom over the years. I’ve obviously abused it.
JANEWAY: Maybe. Or maybe you’ve simply become as fallible as those of us who are made of flesh and blood. I’m just as responsible for allowing you to expand your programming as I am for giving technology to the Hirogen. How can I punish you for being who you are?
EMH: I don’t know what to say.

Det här är väl ändå Star Trek när det är som bäst, rotandes i vad en kännande livsform egentligen är, och ifrågasättande maktrelationen och förhållandet mellan människa och maskin. Flera av Star Treks allra bästa avsnitt är just på det här temat, och Flesh and blood håller också en ovanligt hög klass. Den här gången håller man dock de filosofiska diskussionerna på ett minimun, problemställningen är förpackad tillsammans med en hel del action och vändpunkter. Flesh and blood blir faktiskt bara bättre och bättre ju längre avsnittet håller på.

Just hologramfrågan har ju börjat skava mer och mer. I The Next Generation löste man problemet med ett allt för självständigt hologram genom att låsa in honom i en egen hårddisk. Men eftersom hololäkaren under de här sju åren blivit allt mer av en fullödig rollfigur (och en av seriens bästa karaktärer) så kändes det som hög tid att ta upp frågan till en ordentlig diskussion. Sedan vet jag inte riktigt om man den får ett ordentligt svar. Janeway särbehandlar fortfarande hololäkaren när hon inte ens delar ut ett straff till honom efter det han gjort. Som om hon är medansvarig eftersom hon inte kontrollerat hans programmering in i minsta detalj.

Det går att läsa in en massa symbolik i det här avsnittet – om klassamhället, slaveri, kolonialism och rasism. Nu undrar man ju bara vad som händer med resten av holodäcket. Vid vilken nivå uppnår ett hologram status som en självständig individ? Och är det okej att roa sig som man vill med andra hologram, med ett mer begränsat medvetande? Så många frågor efter det här avsnittet.

Ett lite extra plus att skeppet med revolterande hologram består av en massa livsformer från alfakvadranten. En liten påminnelse om vilket franchise som den här serien ingår i. Eller bara recyklande av kostymer?

Och den otäckt dåliga översättningen fortsätter även i det här avsnittet. Kastare och riktare (thrusters och phasers) och uttrycket “escape pod” översätts genomgående som “flyktväg”. Så märkligt.

Betyg: 8 & 9/10.

Star Trek: Voyager. Säsong 7, avsnitt 9 & 10/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 646 tv-avsnitt.

DS9: Call to arms. Det där Sisko överger Deep Space 9.

Säsongsavslutning! Dags att skriva ner de sista raderna om det allra sista avsnittet i den femte säsongen av Deep Space Nine. Efter det blir det åtminstone en vecka av bara Discoverytjat på den här bloggen, i skrivande stund är det ju faktiskt bara några dagar till den andra säsongen av den serien. Men innan vi kommer dit – lite tankar kring slutet som är en början på kriget.

Det är verkligen en hel del för Sisko att fixa i det här avsnittet. Det känns lite som en gigantisk flyttstädning när han försöker arrangera en kontrollerad sorti bort från Deep Space 9. En Deexit som förstås ska bli så dålig som möjligt för nästa hyresvärd på rymdstationen – cardassierna och dominion.

Som det där minfältet som Defiant lägger ut vid maskhålets mynning, till exempel. Ett fiffigt sätt att stoppa ytterligare Dominion-förstärkningar från Gammakvadranten. Eller att Sisko, när han lämnar Deep Space 9, ordnar så att hela stationens datorsystem kortsluts nästa gång någon försöker använda det. Och så, förstås, en ordentlig sista strid mot Dominions skepp. I alla fall en tillräckligt lång strid så man hinner lägga ut hela det där minfältet.

Sisko är också den som avgör hur förhandlingarna mellan Bajor och Dominion slutar. Inför beskedet om att flera olika stater i alfakvadranten slutit icke angrepps-pakter med Dominion, så ser han ingen annan utväg än att Bajor gör samma sak. Federationen kan inte skydda varken Deep Space 9 eller Bajor, förklarar han. Först mot slutet av Call to arms får vi reda på att det beror på att Stjärnflottan är fullt upptagna med att förstöra ett stort skeppsvarv

Det finns flera fina twists and turns i det här avsnittet. Små, men viktiga och välformulerade replikskiften. Som när Garak pratar om att han faktiskt hade chansen att döda Gul Dukat på stationen en gång:

GARAK: It’s ironic. When the Klingons attacked the station, Gul Dukat and I were fighting side by side. At one point he turned his back to me, and I must to admit that, for a moment, he made a very tempting target. 
ODO: You’d shoot a man in the back? 
GARAK: Well, it’s the safest way, isn’t it? But then I thought, ‘oh, no, I can’t fight all these Klingons by myself.’ So I let him live. 
ODO: And now you regret it. 
GARAK: Ah, my dear Constable, before this day is over everyone on this station is going to regret it.

Eller när sköldarna på Deep Space 9 håller mycket längre än Cardassierna och Dominion hade väntat sig:

DAMAR: Sir, the station’s shields are holding. 
WEYOUN: Impossible. Federation shields have always proven useless against our weapons. 
DUKAT: I’ve found it wise to never underestimate the Federation’s technical skill or Captain Sisko’s resourcefulness. Damar, bring us around for another pass.

En bra scen är också den där Weyoun står och smilar, fjäskar och ljuger Sisko rakt upp i ansiktet. Men han förstår exakt vad som är på gång:

SISKO: They’re going to attack. 
BASHIR: Are you sure? 
SISKO: I am positive. The moment I mentioned that we weren’t going to remove the mines, we both knew there’d be war. Everything else was just words, a feeble attempt to lull the other side into a false sense of security. I didn’t buy it, and I’m sure Weyoun didn’t either. 

Redovisar också i punktform statusen för några viktiga och avgörande händelser på rymdstationen:

Relationsstatus: Här händer det en del. Rom och Leeta gifter sig, Dax lovar att gifta sig med Worf på andra sidan kriget, medan Odo och Kira bestämmer sig för att inte låtsas om att hon vet att han gillar henne förrän allt är lite lugnare.

Vem är kvar på stationen? Kira och Odo är välkomstkommitté när Gul Dukat återvänder till sin gamla kära rymdstation. Quark finns också där för att serva sina nya herrar. Och så har unge herr Jake Sisko gripits av korrespondentsjukan och beslutat sig för att stanna kvar på stationen för att rapportera för Federationens nyhetsservice. Vi får väl se vad Gul Dukat tycker om den fria pressen.

Vad är Gul Dukats första ord när han möts av välkomstkommittén på Deep Space 9?

KIRA: Gentlemen. On behalf of the Bajoran government 
QUARK: And the Promenade Merchants’ Association 
KIRA: I officially welcome you to Deep Space Nine. 
DUKAT: You mean Terok Nor, don’t you?

Det här är ett avsnitt som bjuder på rymdstrider, bröllop, nyhetsrapportering, minläggning, frierier och diplomatiska förhandlingar. Kanske är det därför det känns lite…splittrat. Och på nytt ett rymdslag som egentligen mest ebbar ut i ett stillsamt maktskifte på stationen.

Visst, det är mycket som ska hinnas med, men det känns mer sammanbitet än ödesmättat. Jag efterfrågar som vanligt en liten smula mer melodrama. Eller i alla fall någon jättesorglig scen. Tänk Casablanca, eller något i den stilen. Nu känns det mer som om alla ska ta sommarlov, men vet att resten av gänget är tillbaka i plugget nästa höst. Det mest imponerande med Call to arms är faktiskt hur många olika saker man lyckades klämma in i ett enda avsnitt, och det kan ju inte ha varit meningen.

Betyg:7/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 5, avsnitt 26/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 8 långfilmer och 487 tv-avsnitt.

DS9: Return to Grace. Det där Gul Dukat och Kira jagar klingoner tillsammans.

ds+ graceSäg den lycka som varar…Hann alltså precis förklara hur kul och bra jag tyckte allt som producerades under Star Treks flagg just nu var, bara för att tas ner på jorden av det här avsnittet. “Inge vidare” muttrade jag fem gånger på 40 minuter. Ja, frågan är om jag inte till och med tycker att hela upplägget i avsnittet är en smula osmakligt.

Att cardassiern Gul Dukat har en märklig hangup på Kira har väl märkts då och då, kanske tydligast i de tvås egna äventyrsavsnitt Indiscretion. Och man kan väl se Return to Grace som en ren fortsättning på det avsnittet. Även när det gäller namnet. För indiskret är verkligen en passande beskrivning på sättet som Dukat raggar brudar på.

Allt börjar med avsnittets kanske roligaste scen. Kira är i sjukstugan för att få massor med vaccin inför hennes resa till ett diplomatiskt möte på en Cardassisk bas. Mycket snack här om hur hon blev övertalad till att ta det här uppdraget genom sin kille Shakaars förförelsemetoder. Men så är också hennes snubbe försteminister på Bajor. Därav blandningen mellan diplomatiska förhandlingar och massage:

KIRA: Oh, it was a personal request all right. Shakaar took me to my favourite restaurant in Jalanda City, poured me glass after glass of spring wine, then took me to his home, and gave me a massage with Kolaish spice oil.
BASHIR: Well, nice to know he’s keeping in touch with his constituents.
KIRA: It wasn’t fair. I mean, I would have said yes to anything at that point.

ds9 grace 2På fraktskeppet som ska ta henne till den cardassiska utposten Korma väntar ett bekant ansikte, Gul Dukat. Den forne militären och toppolitikern har degraderats ordentligt sedan det blev känt att han har en utomäktenskaplig bajoransk dotter. Dessutom lämnade hans fru honom. Nu får han finna sig i att vara kapten för ett futtigt fraktskepp i stället. Men till Kira säger Dukat att han inte ångrar någonting, att han älskar sin dotter (hon som han från början hade tänkt mörda för att rädda sitt rykte). Nu finns hon, Tora, med honom på fraktskeppet. Och han har siktet inställt på att någon gång återta sin position i det Cardassiska riket. Dessvärre har han också siktet inställt på en ny partner: Kira.

ds9 grace 5Den internationella diplomatkarriären blir det inget av med för Kira. När hon kommer fram till Korma har redan ett klingonskt skepp utplånat basen. Dukat försöker attackera fiendeskeppet, men klingonerna verkar tycka att hans gamla fraktskepp är så pass futtigt att de inte ens bryr sig om att besvara elden. Dukat och Kira lyckas ändå tillsammans knåpa ihop en plan på hur man ska hämnas, och efter några vapentest och en gillrad fälla så lyckas de ta över det klingonska skeppet.

Dukat förbereder sig på att återvända hem som en hjälte efter sin seger, bara för att inse att den cardassiska regeringen vid det här laget överväger att gå in i förhandlingar med Klingonerna, snarare än att fortsätta kriget mot dem. Det blir droppen för Dukat, som bestämmer sig för att skapa en egen motståndsrörelse med klingonernas skepp som bas.

Varvat med den här intrigen så hinner Dukat också uppvakta Kira. Ganska många gånger till och med. Och fungerar inget annat så passar han på att snacka skit om Kiras pojkvän. Ja, till och med Dukats dotter Tora försöker förklara för Kira att hennes pappa egentligen är snäll och faktiskt ångrar det som hände på Bajor under den cardassiska ockupationen. Kira avspisar dock Dukat med tilltagande irritation och avsmak. Att hon skulle börja dejta en person som gjort sig skyldig till en rad grymheter under ockupationen är en omöjlighet. Ja, även för mig som tittare är faktiskt Dukats närmanden helt orimliga. Nästan lite sjukligt olämpliga, faktiskt. Jag är till och med snäppet mer långsint än Kira i den här frågan, och fattar inte hur hon står ut att hänga med sin gamle förtryckare.

Som jag skrev tidigare så tycker jag att Return to Grace är en besvikelse . Jakten på det klingonska skeppet är genomgående ospännande, Gul “kan inte ta ett nej” Dukats propåer till Kira är bara jobbig. Pitchen för avsnittet var tydligen något i stil med “nazister och judar tvingas samarbeta”, att sedan översätta det till någon form av raggsituation känns mest lite äckligt. Return to Grace slår också någon form av rekord i trista scenerier och regi. Hur många scener i ett avsnitt kan man klämma in där Nana Visitor (som spelar Kira) säger sina repliker medan hon trycker på knappar på en skärm. Tjaaaatigt.

Betyg: 3/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 4, avsnitt 14/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 413 tv-avsnitt. 

DS9: Defiant. Det där Rikers klontvilling är kapare och avslöjar en Cardassisk komplott.

ds9 defiant 3

Så blev man bönhörd. Gång på gång, nästan. Och nej, jag pratar inte om kyssen mellan Riker och Kira utan att det här ju är precis det där rymdskeppsfajtsavsnittet som jag tjatat om att jag saknade tidigare. Rymdskeppet Defiant är dessutom, precis som titeln på avsnittet antyder, också den egentliga huvudpersonen i det här avsnittet. Det här är också ett avsnitt med en viktig lärdom: lita aldrig på någon som väljer att ta ut sin semester på Deep Space Nine.

ds9 defiant
Riker, efter att han tagit av sig sin helskäggsförklädnad

Att Riker från The Next Generation nu dyker upp i Deep Space Nine är kanske inte så konstigt. För inte så länge sedan fick vi ju se honom tjabba med Quark i Firstborn. Nu är han tillbaka på rymdstationen för att pröva lyckan både när det gäller att spela dabo och för att flirta med flickorna som håller i spelet. Eller, om inte det funkar, ha holosex i Quarks holoanläggning. Men frågan är om han behöver bli så pass desperat. Riker vräker nämligen på med hela häradsbetäckarcharmen här och får både Dax och Kira att förvandlas till fnissiga småflickor. Fast. Det är förstås inte William Riker som är på rymdstationen, utan hans kopia Tom Riker. Och han har faktiskt gått med i rebellorganisationen Maquis och tänker på egen hand anfalla Cardassien med Defiant. Även om han i sista stund måste avbryta sin attack, så lyckas han ändå avslöja en intern cardassisk komplott där den hemliga obsidianska orden håller på att bygga upp en egen armé, tvärtemot alla regler och föreskrifter. Han är egentligen mer rätt ute än han själv förstår.

Två saker är riktigt bra med det här avsnittet. Dels att man hämtar hem Thomas Riker från det ovissa öde han gick till mötes i The Next Generations sjätte säsong (Även om jag kanske tycker att de bitar lösskägg han har i sitt ansikte för att spela sin egen klon är lite löjliga, Han kunde ju bara låta skägget växa ut, själv, liksom).

Det andra är att man faktiskt lyckas skapa en schysst spänningsplot kring Rikerkopian i det här avsnittet, samtidigt som han egentligen är rätt oviktig för storyns egentliga syfte. Här kommer nämligen ytterligare en konflikt i det cardassiska riket i dagen. Tidigare har vi ju sett representanter för någon form av fredsrörelse som i all hemlighet konspirerar mot militärstyret, men nu visar det sig att även den obsidianska orden, rikets säkerhetstjänst, håller på att mobilisera. De tycker förstås att den nuvarande cardassiska regeringen är för undfallande och mesig. Hur länge ska militärstyret i cardassien fixa att pressas från bägge håll?

ds9 defiant 5Annars är väl avsnittets egentliga höjdpunkt de scener där Kira läser lusen av Tom Riker. Först säger hon att han inte är en riktig terrorist, sedan att han bara vill anfalla cardassierna för att göra något som utmärker honom gentemot sin klon, Will Riker. Kira är tuff som fan mot Tom Riker, främt för att hon försöker få honom att förstå att en attack från Defiant kan hota hela fredsfördraget mellan Cardassien och Federationen. Men det slutar i det privata:

KIRA: You are an experienced Starfleet officer, Tom. Analyse the situation, Tom. Going to Orias is suicide. Now the smart move is to make a run for it while we still can.
RIKER: Maybe that’s what an experienced Starfleet officer would do. Maybe that’s what Will Riker would do. But it’s not what I’m going to do. I’m going to continue the mission.
KIRA: It’s not the mission you’re thinking about, is it, or even the colonists in the zone. This is about you, isn’t it? You and that other Will Riker out there. The man with your face, your name, your career. You are looking for a way to set yourself apart. Some way to be different.
RIKER: You shouldn’t go fishing today. You won’t catch anything. Take us in.

ds9 defiant 4Den cardassiske militärbossen Gul Dukat fortsätter förresten att förbrylla. I det här avsnittet är han väldigt förstående, och köper genast storyn om att Rikers klon stulit Defiant. En mer naturlig Dukat-reaktion borde ju vara att tro att Federationen låtit Riker stjäla skeppet för att på det sättet stötta Maquis. Att han mitt i det spända säkerhetsläget sitter och tänker på sin sons födelsedagsfirande är om något ett bevis för att han håller på att tappa greppet. Däremot är Korinas frän den obsidianska ordens Korinas. Hon är listig, ondskefull och lite skräckinjagande.

Och så till sist. Det här med automatöversatta titlar på Netflix, alltså. Det här avsnittet heter alltså Trotsig i listan med avsnitt hos den svenska upplagan av streamingtjänsten. Hade ju varit underbart om man översatt namnet på rymdskeppet Defiant på samma sätt. För att inte tala om Djup Rymd Nio. Ja, ja. Nog med gnäll.

Betyg: 8/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 335 tv-avsnitt.

DS9: Tribunal. Den cardassiska rättegångsfarsen.

ds9 tribunal 2

En av de mest minnesvärda replikerna i andra delen av The Maquis lyder: “On Cardassia, the verdict is always known before the trial begins”. Om någon nu legat sömnlös och undrat hur det där skulle gå till i praktiken, så kommer här ett helt avsnitt som förklarar denna högst originella variant av rättssystem. VI får följa en rättegång där den stackars trevlige och mysige och hjälpsamme och trevlige och händige O’Brien står anklagad. För vad får han inte reda på förrän rättegången är igång, men däremot upplyses han lite snabbare om att han är dömd till döden. Stackars O’Brien som bara skulle ta lite semester när cardassierna bordade hans skepp och förde honom till Cardassia Prime (som hemplaneten nu hetat i några avsnitt).

ds9 tribunalDet märks att man nästan hade lite för kul när man gjorde det Tribunal. För även om det här till en början är ett rätt ruskigt avsnitt (scenerna där O’Brien blir tillfångatagen, blir utsatt för försök att tvinga fram en bekännelse och sedan får en tand utdragen skulle väl platsa i vilken nazirulle som helst), så tar handlingen successivt en allt mer farsartad riktning.

Ett rättsväsende där domen fastställs innan förhandlingarna tagit sin början, och själva rättegången mest går ut på att försöka hitta orsaken till det begångna brottet (hur var din relation med dina föräldrar?) skulle absolut kunna ha skildrats på ett betydligt mer obehagligt sätt än här. Men det är inte den vägen man väljer. Istället låter man Caroline Lagerfelts domare Makbar och Fritz Weavers advokat Kovak få rätt så fria tyglar att göra komedi av det hela. Extremt bra gör de det, dessutom. Inte så illa, med tanke på att de har en hel del latex och mask i ansiktet.

Som vanligt i Star Treks kriminalintriger så tycker jag att en del av idéerna är för kackiga. Som att någon kan spela in O’Briens röst och sedan klippa ihop ett kommando som tar hen in i Deep Space 9:s lastrum. Har länge tvivlat på det där med röstkommandon som ju används så flitigt i alla upplagor av serien. Hur säkert är det egentligen? Är det inte för lätt att kopiera? Och när man anger sin säkerhetskod, med hög röst inför andra, får man då tillsänt sig en ny via mailen eller något?

För första gången får också federationen smaka på sin egen medicin när det gäller kosmetisk kirurgi. På Enterprise opererar ju personalen om sig hela tiden för att kunna röra sig undercover på andra planeter, men det här är mig veterligen första gången som det omvända har uppdagats (även om ju Darvin i The Trouble with Tribbles är en förklädd klingon). Och den här cardassiske agenten lär ju inte ha varit den första och enda som är förklädd till människa. Det kan ju förklara hur deras underrättelsetjänst kan veta precis allt som försiggår inom Federationen.  Men det var fler första gånger i det här avsnittet: . Första gången Deep Space Nine far till Cardassien. Första gången Sisko-skådespelaren Avery Brooks regisserar ett avsnitt. Och första gången som O’Brien tvingas näcka framför kameran. Allt enligt The Star Trek Deep Space Nine Companion.

ds9 tribunal 6Hur roligt får man ha i Star Trek, egentligen? Ja, det är nog den frågan som jag tar med mig från det här avsnittet. Jag tror gränsen går alldeles precis här. Det där med humorn (som den här gången dessutom fungerar) mitt i ett rätt allvarligt drama gör att ett avsnitt som Tribunal osar självsäkerhet från producenternas sida. Man vågar ta risker och man vågar ta sig an ämnen på oväntade sätt. Samtidigt går det inte att komma ifrån att en del av cardassiernas stenhärda image går förlorat i och med det här avsnittet. Inte bara är deras rättsväsende ruttet och orättvist, det är också lite fånigt och korkat. Som detaljen att hela rättegången sänds i cardassisk tv, vilket innebär att domaren verkar sitta och tänka på underhållningsvärdet samtidigt som hon håller i rättegången. Plötsligt framstår cardassiernas domare mer som en nervös mellanchef i tv-branschen än en blodtörstig fiende.

Kanske är jag avtrubbad efter att ha sett så många mediokra avsnitt på sistone, men det här tyckte jag faktiskt var riktigt, riktigt bra! Jag tror inte jag satt och stönade förläget av sekundärskam en enda gång, faktiskt. Jo, kanske lite i scenerna mellan herr och fru O’Brien. Familjedrama kanske inte är den genre som Star Trek-producenter är bäst på.

Betyg: 9/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 25/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 325 tv-avsnitt. 

 

DS9: The Wire. Det med Garaks stresshanterar-implantat.

ds9 the wire

Vi fortsätter på det Cardassiska spåret i Deep Space Nine. Den här gången får vi reda på en massa saker om det cardassiska samhället genom en liten inopererad smärtlindrare som finns i huvudet på Garak, rymdstationens skräddare/cardassiske spion. Och med en massa saker så menar jag till exempel introducerandet av den obsidiska orden – det cardassiska imperiets säkerhetstjänst, som verkar fruktas av alla. Det är de enda i Cardassien som har tillgång till den avancerade biotekniken bakom implantatet, framställt för ordens agenter för att blocka ut smärtan från eventuell tortyr och misshandel. Men Garak har missbrukat sin lilla maskin, och använt den varenda dag för att kunna härda ut i vardagen på Deep Space 9 – uppenbarligen en tortyrliknande situation på ett känslomässigt plan eftersom alla han möter ungefär hatar honom (så fick vi äntligen en förklaring till Garaks stoiska, nästan drogade lugn i alla situationer).

Men nu har maskinen flippat ut, och plågar Garak istället för att hjälpa honom. Men all den där smärtan får honom plötsligt att börja öppna sitt hjärta, och berätta om sin bakgrund. Men eftersom det här trots allt är Garak så är det en massa olika historier, som inte alltid överensstämmer med varandra. I en berättelse ligger han bakom massor av bajoraners död, i en annan har han räddat bajoranska liv. Det som åtminstone verkar vara klart är att Garak tidigare tillhört den obsidiska orden, men sedan dess tvingats i exil från det cardassiska riket.

ds9 the wire 2Enda chansen för doktor Bashir att snabbt få tag i en ny sån där smärtlindrarmackapär är att söka upp Enabran Tain, som brukade leda den obsidiska orden. Men trots att Tain numera är pensionerad så visar det sig att han vet ungefär allt som händer på Deep Space 9. Till sist går han med på att hjälpa till med ett nytt implantat åt Garak, men mest för att kunna njuta av Garaks lidande på tymdstationen. Säger han, i varje fall. Och avslutar samtalet med Bashir med att sticka hål på Garaks senaste berättelse om varför han är utkastad från Cardassien. Det där att Garak yrat om att en person som hette Elim förrådde honom är mest lite komiskt – Elim är Garaks eget förnamn.

Så vi fick alltså samtidigt reda på väldigt mycket och väldigt lite om Garak, vilket också betonas i ett av de bättre replikskiftena i avsnittet. Det allra sista:

BASHIR: You know, I still have a lot of questions to ask you about your past.
GARAK: I’ve given you all the answers I’m capable of.
BASHIR: You gave me answers, all right, but they were all different. What I want to know is of all the stories you told me, which ones were true and which ones weren’t?
GARAK: My dear Doctor, they’re all true.
BASHIR: Even the lies?
GARAK: Especially the lies.

Garak och Cardassierna, ständiga mysterier,

ds9 the wire 3Tyckte att det här var ett väl berättat avsnitt, med många olika vändpunkter och överraskningar (dessuom det första DS9-avsnittet regisserat av en kvinnlig regissör: Kim Friedman, som efter det här snabbt fick kontrakt på fler regijobb inom DS9). Tycker att det är snyggt att använda implantatet som motor för berättelsen, och på det sättet berätta ny information om Cardassien. Det enda jag eventuellt skulle kunna ifrågasätta är det enorma intresset från Bashir att hjälpa en person som är extremt opålitlig. Fast andra sidan har ju de två byggt upp någon slags vänskap under tidigare avsnitt, så helt ologiskt är det ju inte.

I den första pitchen till det här avsnittet var det däremot Kira som var huvudperson, och då handlade det mer om ett rättframt drogmissbruk som hon haft sen sin tid som stridande för rebellerna– men det var en alldeles för avancerad idé för seriens producenter. Man fick göra Garak till junkie istället – och göra om drogen till ett implantat.

En bottle-episode som höjer sig över mängden, mot slutet av en ganska trött andra säsong.

Betyg: 7/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 22/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 318 tv-avsnitt. 

DS9: The Maquis Pt 2. Upplösningen, Sisko är en hjälte, ofantligt många uppföljningar är möjliga.

 

ds9 the maquis pt 2 2En sak som Star Trek aldrig varit särskilt bra på är flashiga och intensiva rymdskeppsdueller med riktiga eldstrider, explosioner och våghalsiga ess till piloter ochallt det där. Jag vet att det är lite orättvist att jämföra en tv-serie med spelfilmer, men tänk på hur Star Wars är en stolt arvtagare till en tradition med gamla krigs- och flygfilmer. Man varvar de där mastiga striderna mellan rebell- och imperieskepp med dueller mellan små stridskepp där det krävs kunskap i prickskytte, instinkt (och lite hjälp av Kraften, förstås) för att lyckas. I Star Trek är istället allt extremt datoriserat – när ett skepp kommer i strid kretsar det mesta kring ordergivning och koordinater. Ja, man kan till och med läsa med sina sensorer av när motståndaren förbereder sig för att fyra av en salva, och hålla koll på hur starka fiendens sköldar är medan man är i strid. Det hela förvandlas mer eller mindre till en matematisk räkneuppgift.

Star Trek-versionen är säkert en mer realistisk bild av hur ett framtida rymdkrig kan utkämpas, men också en väldigt osexig sådan. Kanske är det därför som de också blivit allt mer sällsynta. Det känns som om serierna sysselsatt sig med fredsfördrag och diplomatiska förhandlngar än att iscensätta de där gamla hederliga skak-scenerna när alla i besättningen sitter och låtsashoppar i stolarna för att simulera hur skeppet blir beskjutet.

Image converted using ifftoanyMen i The Maquis andra del görs det faktiskt ett försök att hotta upp saker en smula. Det är äntligen dags för lite Runabout-action – ett uttryck som väl tyvärr är en motsägelse i sig själv. För det är väldigft svårt att uppbåda någon som helst actionkänsla inför åsynen av Deep Space 9:s Runabouts . De påminner mest om bestyckade minibussar i designen – ni vet sådana där familjebussar för barnrika familjer. Den trista designen av fåmansrymdskeppen verkar vara ett arv som går ända tillbaka till originalseriens fyrkantiga skyttlar. Ingen tie-jagare så långt ögat kan se, alltså.

Den där rymdstriden är i varje fall avsnittets höjdpunkt. Det där allt ställs på sin spets. In i det sista försöker Sisko övertala sin gamla polare Cal Hudson att inte bli en upprorisk rebell utan gå tillbaka till Federationen – till sist sitter de i varsitt beväpnat rymdskepp. Hudson undkommer, vilket jag trodde innebar att han skulle återkomma i ett senare avsnitt…sen råkade jag visst kolla på Memory Alpha-sidan.

ds9 the maquis pt 2 5Siskos försök att omvända sin gamle vän kanske hade fungerat bättre om vi hade fått reda på något mer om deras gemensamma bakgrund, eller om det funnits någon tillstymmelse till kemi mellan de två skådespelarna. Nu blir det bara mer, “jaha, där är hans gamle vän. De verkar verkligen inte ha något gemensamt, eller ens bry sig om varandra”.

Då är cardassiern Gul Dukat, den förre bossen på rymdbasen Deep space 9,  betydligt mer intressant som figur. Att vara motsägelsefull och mystisk verkar vara något slags ideal inom Cardassien, så riktigt var man har Dukat förstår man förstås aldrig. I det här avsnittet blir han själv lite förvånad när den cardassiska militärregeringen lägger skulden på honom för smugglingen av vapen till cardassiska kolonier på Federationens område. Man offrar helt enkelt honom för att själva gå fria från misstankar. Exakt hur han lyckades ta sig ur den där knipan när han väl kom hem förtäljer inte historien. Inte lär det ha varit genom en rättegång i varje fall. Han berättar själv att man i Cardassien alltid vet hur domen lyder redan innan rättegången har börjat.

ds9 the maquis pt 2 7Jag måste nog ändå säga att alla de frågor som ställdes i del 1 av The Maquis kändes mycket mer intressanta än de svar som kom fram i del 2. Det var mycket prat, tyckte jag. Men grunden är förstås lagd för en ny konflikthärd som man kan bygga massor av intriger kring i fortsättningen, om man så vill. Det finns dock två personliga favoritögonblick i det här avsnittet. Det ena är när Quark lyckas överbevisa en vulcan om det ologiska att starta ett rebelluppror. Och sen gillar jag också avsnittets slutreplik, där Sisko ifrågasätter sig själv efter att ha låtit sin gamla polare Hudson undkomma:

SISKO: I just got a communiqué from Starfleet congratulating me on my good work, and thanking me for preserving the peace with the Cardassians.
KIRA: You deserve it. You prevented a war.
SISKO: Did I? Or did I just delay the inevitable?

Så härligt ödesmättat!

Betyg: 5/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 21/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 316 tv-avsnitt. 

 

 

DS9: The Maquis, Part I. Vapensmuggling, utbrytarplaneter och allmänt rörigt läge.

ds9 maquis pt 1

Ibland blir jag lite chockad över vilka höga krav den här serien ställer på sina tittare. Jag menar, hade jag inte sett det förra avsnittet av The Next Generation, Journey’s  End, så hade jag nog inte förstått särskilt mycket av vad The Maquis handlar om. Det cardassiska fredsavtalet, den demilitariserade zonen, planeter som hamnat på fel sida gränsen – allt nämns som om det var självklarheter som man självklart borde känna till. Fast de introducerats i ett enda avsnitt, i en annan serie.

ds9 the maquis pt1 2Journey’s End handlade ju om en specifik federationskoloni (med amerikanska urbefolkningsmedlemmar som emigrerat från jorden) som hamnade på cardassiskt område när ett nytt fredsavtal slöts mellan Cardassia och Federationen. Men i det här avsnittet breddas bilden. Det finns tydligen fler fedarationskolonister som inte velat lämna sina planeter, och som antingen hamnat i den demilitariserade zonen eller inne i fiendeterritorium – och samma sak hos cardassierna förstås. Den ovissa framtiden har lett till att folk börjat beväpna sig – även inom den demilitariserade zonen. Det är helt enkelt en enda röra av gerillarörelser, vapensmuggling och allmän misstänksamhet och paranoia. Hela avsnittet börjar dessutom med ett terrordåd – ett cardassiskt skepp som sprängs just efter att det lämnat Deep Space 9.

Nu är det här ju ett tudelat avsnitt, så jag kanske inte ska vara förvånad över att jag inte riktigt förstår allt som händer efter det första. Men, ska jag verkligen vara så här förvirrad? Å andra sidan är jag inte ensam om att vara lite tappad bakom en vagn här, Sisko och hans Cardassiske motpart Gul Dukat har inte heller en aning om vad som egentligen händer när de två är ute och åker i en skyttel tillsammans och på avstånd ser en strid mellan skepp från Cardassie och Federationen. Det hela blir inte lättare att greppa när den som har ansvar för den här frågan å Federationens vägnar själv verkar vara en av motståndsmännen.

ds9 maquis pt1 3Ett avsnitt som handlar om ett kaotiskt läge i förhållandet mellan Federationen och Cardassia kanske måste vara rörigt och kaosartat. Men inte så här vagt och icke-informativt. Medan hela gränsdragningsfrågan mellan Cardassia och Federationen gicks igenom lugnt, sansat och pedagogiskt i  Journey’s End så är det här avsnittet nästan helt utan information. Hur stort är konfliktområdet? Hur många kolonier omfattas? Hur kan den typen av väpnade konflikter som vi ser i det här avsnittet ens kunna pågå utan att det uppmärksammats av Federationen tidigare? Hur dålig är säkerheten på Deep Space 9 når Gal Dukat kan kidnappas där? Vem ljuger för vem? Vi får väl se om det klarnar i nästa avsnitt. För en gångs skull känns det ju åtminstone som om man har kastat ut tillräckligt mycket intrigtrådar och mysterium för att det ska vara motiverat med ett dubbelavsnitt – så har ju inte alltid varit fallet.

Betyg: 6/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 20/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 314 tv-avsnitt. 

DS9: Profit and loss. Det med Quarks stora kärlek och de upproriska cardassierna.

ds9 profit and loss

I det här avsnittet introduceras vi för en ny, lite oväntad sida hos ferengin Quark. Det visar sig att det under den hårda, beräknande, svekfulla, giriga, själviska och pengakåta ytan döljer sig en person som kan vara öm, förälskad, kärleksfull – ja, till och med i bland rentav…generös! Det som utlöser blottandet av dessa okända sidor hos honom är ett oväntat besök av hans ex – cardassiern Natima. Hon och två av hennes elever tillhör en hemlig rebellorganisation som slåss mot imperiets militärvälde och nu befinner de sig på flykt.

ds9 proft and loss 2Från  början var Profit and loss tänkt som ett slags hyllningsavsnitt till filmen Casablanca. Även om det nu inte blev så till slut så är Quarks ovanligt timida framtoning en rest från den idén. Hans uppförande är faktiskt så pass avvikande från hans normala jag att producenten Ira Steven Behr gnäller om det i boken “Star Trek Deep Space Nine Companion” och tycker att det här avsnittet är på tok för såpigt i sin karaktär.  Själv tyckte jag nog bara att det kändes lite skönt med en ny sida av Quark – en rollfigur som överhuvudtaget aldrig varit särskilt konsekvent. Tvärtom, det är väl Quarks oförutsägbarhet som är hela grejen med honom.

ds9 proft and loss 3Samma sak kan man säga om avsnittets andra egentliga huvudperson, min favorit Garak. Cardassiern som blev kvar på rymdstationen efter att bajoranerna tagit över den, och som nu arbetar som skräddare – även om “alla” vet att hans huvudsysselsättning är att spionera för cardassierna. Som i det här avsnittets kanske mest minnesvärda scen, där Garak försöker förklara för Quark att hans ex-flickvän kommer att förföljas av cardassierna när de två pratar om en klänning.  I Profit and loss får vi i alla fall äntligen lite mer backstory kring Garak. Tydligen får han inte återvända till Cardassia, och spionerandet är ett sätt för honom att försöka få det beslutet upphävt. Men, som vi ser i det här avsnittet, så är även han kluven till det cardassiska militärstyret – som förresten här första gången verkar definieras som ett sådant.

Det är helt enkelt som backstory-leverantör som det här avsnittet har sitt största värde. Ett dussinavsnitt som annars glider förbi utan att göra större väsen av sig. Även om jag förstås undrar hur Quark lyckats få tag i en “osynlighetsmantel” den här gången – men kanske finns sådana i massor på svarta marknaden?

Betyg: 5/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 18/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 310 tv-avsnitt. 

DS9: The Homecoming, The Circle & The Siege. Tre avsnitt om inbördeskriget på Bajor.

ds9-the-homecoming-2

“Ja, men jag skriver ett blogginlägg om tre avsnitt, på det viset sparar jag tid och tar ett ordentligt skutt framåt i säsongen med bara en post”. Tänkte jag. Det var tydligen en rätt dålig taktik, för nu har det här inlägget legat så länge bland mina utkast att det nästan börjat lukta gammal fisk. Men, hursomhelst, nu kör vi. Äntligen dags att börja skriva om den andra säsongen av Deep Space Nine.

Det är tydligt att skaparna bakom serien vid det här laget börjat tröttna på det här med avslutade historier i varje avsnitt. Dels genom att det verkligen finns en betydligt starkare följetongskänsla i serien som helhet, men också genom att man drar igång sin andra säsong med tre sammanhängande avsnitt – något som aldrig tidigare hänt i Star Treks historia. I boken Star Trek Deep Space Nine Companion ser man också det här som ett tydligt sätt för Deep Space Nine att odla sin särart. Man är inte The Next Generation , befinner sig inte på ett skepp som hoppar fram och tillbaka genom galaxen. Så här långt in i serien var det helt enkelt hög tid för Deep Space Nine att engagera sig i rymdbasens närmiljö och på allvar fördjupa sig kring den politiska situationen på Bajor (ironiskt nog kom dock grundidén till de här tre avsnitten från The Next Generations hög med manusutkast).

Berättelsen tar vid ungefär där vi avslutade första säsongen. Det är fortfarande rätt rörigt på Bajor, där nationalistiska grupper försöker ta kontroll över planeten. De kallar sig för The Circle och deras symbol dyker upp som graffitti på väggarna även på Deep Space Nine. Deras mål är att kasta ut alla icke-bajoraner från sitt solsystem, det inkluderar förstås även Federationens representanter på rymdstationen.

ds9-homecoming-1The Homecoming, det första av de tre avsnitten, handlar främst om Kiras lyckade försök att frita en av Bajors stora frihetskämpar – Li Nalas. När någon hittat ett av hans örhängen (hittills har vi inte fått reda på så mycket om bajoranernas örhängesvanor, men det är ju tydligt att det är en viktig kulturell detalj) så räcker det som bevis för Kira att tro på uppgifterna om att han befinner sig i fångenskap hos cardassierna – trots alla tidigare uppgifter om att han är död. Hon “lånar” ett rymdskepp och drar iväg ut i fiendeland för att mot alla odds lyckas frita en person som hon tror kan lyckas ena Bajor. Kruxet är bara att ingen är särskilt glad över hans återkomst. Li Nalas vill inte vara en hjälte, och försöker till och med fly från Deep Space Nine. Och politikerna på Bajor vill inte ha en konkurrent om folkets gunst på planeten. Istället ger Bajors regering honom Kiras jobb på Deep Space Nine.

ds9-the-circle-2I The Circle försöker Kira hantera det faktum att hon fått sparken från sitt jobb på Deep Space Nine. Hon drar till Bajor och hänger på ett kloster med Vedek Barail (ni vet, den snygge och gode religiöse ledaren på Bajor) och får en uppenbarelse med en av de där utomjordiska sfärerna. Det hon inte nämner för Barail är att den bland annat inkluderar en avklädd och erotisk vision mellan de två. Det är också i det här avsnittet som Odo upptäcker att de bajoranska extremisterna via bulvaner får sina vapen från cardassierna. Planen från cardassiernas sida är att skapa oro på Bajor, få Federationen att lämna solsystemet och sedan invadera planeten på nytt. Kira både kidnappas och fritas i det här avsnittet – och upptäcker då att det är hennes egen chef – den bajoranske ministern Jaro – som står bakom The Circle. I sitt nät har han också den onda Vedek Winn som vi ju lärde känna redan i förra säsongen.

Den bästa scenen i det här avsnittet är däremot den där alla Kiras kollegor ombord på rymdstationen kommer in på hennes rum efter att hon mist sitt jobb. Kira vill bara packa, medan de vill prata och visa att de bryr sig om henne. Här når faktiskt Deep Space Nine nya  höjder i tajming, humor och dialogskrivande.

ds9-the-siegeI avslutande The Siege är det dags för upplösningen. Bajoranska skepp tvingar Federationen att lämna Deep Space Nine, men befälhavare Sisko vägrar ge sig. Han och hans närmaste gömmer sig ombord på rymdbasen där de gillrar en fälla för bajoranerna. Samtidigt tar sig Dax och Kira till Bajor för att berätta om hur cardassierna levererar vapen till The Circle. Upplösningen bjuder på såväl humor som action och uppoffringar med livet som insats. Li Nalas verkar nästan lättad över att dö. Problemet med att ingen verkar kunna ena folket på Bajor kvarstår dock – och på det viset blir den här trion av avsnitt inget mer än en lång version av ett avslutat avsnitt. Å andra sidan får vi se en ordentlig eldstrid mellan rymdskepp, när Dax och Kira förföljs av bajoranska skepp. Och se en månspindel. Bara det är värt mycket!

När man ser de här tre avsnitten så känns den här Star Trek-franchisen plötsligt lite mer normal. Man hinner helt enkelt med både mer fördjupning och nyanser när man låter en intrig löpa över flera avsnitt. Det märks också att manusskrivandet tagit ett ordentligt skutt framåt i utvecklingen, det finns ett stuns och en humor i dialogerna som ofta saknats. Kampen mellan nationalister och Federationen känns nog ännu mera aktuell idag än när avsnittet gjordes, vilket också tyder på att det var ett bra val av seriens producenter att äntligen ta sig an elefanten i rummet – solsystemet som Deep Space Nine faktiskt ligger vid, och problemen där efter att man fått sin hett eftertraktade frihet. Å andra sidan har Kiras outfits blivit lite mer intressanta, med lite mer stickade detaljer. Det uppskattar jag verkligen.

Betyg:  The Homecoming: 7

The Circle: 9

The Siege: 8

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 1-3/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 278 tv-avsnitt.