ENT: The Seventh. Det där T'Pol jagar en avhoppare. Och sina egna minnen.

Vad är dealen? 

T’Pol får i uppdrag att fånga en avhoppad vulcanagent, men jakten är komplicerad eftersom den väcker upp gamla, utsuddade minnen hos henne.

Man kan väl säga att skådespelaren Jolene Blalock i sin tolkning av T’Pol den här gången byter ut sitt totalt likgiltiga uttryck mot att istället se ut som om hon har magknip genom hela avsnittet. Det handlar nämligen om förträngda minnen och ouppklarade affärer. En lös tråd som blivit hängande från när hon arbetade inom den vulcanska säkerhetstjänsten, och som hon instinktivt inte verkar vilja dra i på egen hand.

Uppdraget är att hitta och arrestera en man vid namn Menos. En omopererad vulcan som arbetade som hemlig agent, men som sedan inte ville återvända till sitt liv på vulcan (eller sitt gamla utseende som vulcan), utan flydde sin kos i stället. T’Pol har varit nära att fånga honom en gång tidigare, nu är det meningen att hon ska slutföra jobbet.

Allt med det här uppdraget är superhemligt, men hon ber ändå Archer om att följa med och bistå henne – ytterligare ett bevis på att bandet mellan de två håller på att stärkas. Att hitta och fånga Menos är den lätta delen av uppgiften. Men när man väl håller honom fången så säger han är orättvist anklagad av vulcan, visar bilder på sin familj och ber T’Pol om att släppa honom. De vulcanska myndigheternas anklagelser om att han skulle vara en smugglare är bara nonsens, säger han. T’Pol är märkligt sårbar för hans påtryckningar, eftersom det hela tiden dyker upp minnesfragment från förra gången som hon jagade Menos – laddade minnen eftersom hon efter ett tag inser att hon faktiskt dödade hans kumpan under jakten.

Menos utnyttjar T’Pols förvirring för att fly, men blir infångad på nytt. Och givetvis är han precis en så ondskefull smugglare som de vulcanska myndigheterna sagt.

Parallellt med det här försöker Trip fylla kapten Archers skor på Enterprise. Som vikarierande kapten ägnar han bland annat sin tid åt att se på vattenpolomatcher och bjuda sina undersåtar på lunch. Några beslut har han däremot extremt svårt att fatta. Och extra komplicerat blir det när han ska mörka för de vulcanska myndigheterna att Archer hjälper T’Pol med hennes uppdrag. Det innebär till sist att han måste låtsas att han är Archer när han ska prata med en vulcansk kapten. En b-handling med lite comic relief, alltså.

First contacts? Archer och T’Pol besöker Pernala Primes måne under sitt uppdrag. En kall och ogästvänlig isbit utan lokal befolkning, men däremot en brokig samling livsformer som super och gör affärer med varandra på den lokala baren. Lite som en b-version av den där Mos Eisley Cantina-scenen i Star Wars.

Personlig utveckling: Vi får se en ny och sårbarare sida av T’Pol i det här avsnittet. Tydligen blev hon så uppjagad av att ha dödat en annan vulcan att hon var tvungen att genomgå fullara, en rit där jobbiga minnen suddas ut – och även minnet av ritualen i sig. Exakt varför de där minnena återkommer är däremot oklart. Själv tycker jag nog att hela den här subplotten om minnesförlusten är ett lite misslyckat sätt att försöka göra en ganska rak actionintrig lite fylligare. Den blir tyvärr snarare förvirrande i stället.

Matvanor: Trip vikarierar alltså som kapten, och bjuder bland annat in till lunch i kaptenens matsal (jag som trodde att det var en officersmatsal, men inte då). Han bjuder Reed på korv och potatismos, medan Phlox får denobulansk korv. Korvfest på alla sätt, alltså – för Hoshi får förstås inte komma och luncha.

Lite tidigare i avsnittet sitter Archer och njuter av en god kopp kaffe i sin hytt. Han verkar ha en egen espressobryggare, till och med!

Sexytime: Nej, men däremot tror jag att Archer och T’Pol börjar älska varandra lite här.

Ordväxlat: Sagt om mänskligheten:

ARCHER: Sorry. Dealing with these memories it’s not going to be easy for you, is it?

T’POL: No, it’s not.

ARCHER: If you feel you need a leave of absence.

T’POL: That won’t be necessary. I was much younger then.

ARCHER: You’ve also spent a lot of time around humans lately.

T’POL: You do have a way of putting questionable actions behind you.

ARCHER: When you don’t have the ability to repress emotions, you learn to deal with them and move on. Was there something else?

T’POL: If you ever need someone you can trust.

ARCHER: I won’t forget.

Det här kändes precis som…

Ett ganska fräsigt avsnitt, det här. Lite klassisk agent-på-hemligt-uppdrag-känsla, med den lika klassiska hitta-bov-på-skum-sylta-scenen. Lite extra kul att se skådisen Bruce Davison igen. Andra rollen han gör i en Star Trek serie, tidigare har vi kunnat se honom i Voyageravsnittet Remember. Ett extra plus också för att det faktiskt är VINTER i det här avsnittet. Äntligen slipper vi både grottor och karga ökenlandskap och får se lite snö istället.

Det här är ett avsnitt där T’Pol är ovanligt känslosam, vilket alltså betyder att Archer får vara the voice of reason när hon får ångest och tvivlar på sig själv. Ombytta roller, alltså. Och, som jag nämnde ovan, lite oklart varför T’Pol inte hanterade just de här plågsamma minnena. Antar att man mest av allt ville göra T’Pol lite mänskligare och lättare att tycka om? Men att Archer ska stå och förklara för T’Pol att hon ska ha förtroende för det vulcanska rätsväsendet känns lite orimligt med tanke på att han ju faktiskt typ hatar allt med det vulcanska myndighetslivet.

The Seventh är annars i stort ett av de mest lyckade försöken att skapa lite riktig action och suspense i den här serien. Det är också regisserat av en erfaren Star Trek-regissör/producent, David Livingston. Även om allt riskerar att tramsas till med minnesförluster och den lite tramsiga b-handlingen med Trip som vikarierande kapten.

Betyg: 8/10.

Star Trek: Enterprise. Säsong 2 avsnitt 7/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 694 tv-avsnitt .

Leave a Reply