Vad är dealen? Klingoner! Det kvittar i stort sett hur du behandlar dem, eller vad du gör för dem det slutar ändå alltid med att de hotar att döda dig. Antingen direkt, eller lite senare.
Enterprise upptäcker ett skadat skepp som är på väg att dras ner i en stor gasjätte. Archer skickar genast ut en räddningspatrull, bestående av Reed, T’Pol och Hoshi (som nästan tjatat sig in i gruppen, revanschlysten efter att ha varit en mesig tönt i pilotavsnittet). Men väl på plats på skeppet inser man att det är ett klingonskt, men av modell man tidigare inte har sett. T’Pol försöker förklara att klingoner inte vill bli räddade, att de hellre dör ärofullt i strid än blir undsatta av människor, och att det bästa vore att lämna dem åt sitt öde.
Enterprise-teamet får 20 minuter på sig att försöka hjälpa de avsvimmade klingonerna, men innan man hinner göra någonting hör de hur deras skyttel lämnar skeppet. Det fanns visst en klingon vid medvetande ombord, och hon är så pass pigg att hon kan stjäla skytteln på nolltid (är det bara jag, eller borde det inte finnas någon form av startnyckel eller fingeravtryckslås på något så pass dyrbart som en rymdskyttel?). T’Pol, Hoshi och Reed är nu strandsatta på ett sjunkande skepp.
Klingonen och skytteln blir genast infångad av Enterprise, men först hinner hon skicka ut ett nödrop till andra klingonska skepp i närheten där hon meddelar att människorna attackerat deras skepp. Klingonen, Bu’kaH, är extremt misstänksam mot Archer och de andra, och inte förrän i sista stund estämmer hon sig för att gå med på att samarbeta med människorna. Men när hennes klingonska kollegor vaknar till liv är de mest av allt förbannade. På Archer. Det är endast efter direkta hot som han får klingonerna att inse att deras skepp inte är i form för en laserfajt med Enterprise och drar därifrån.
Några nya kontakter? Nope. Men av någon anledning agerar Jon Archer som om han inte redan lärt sig läxan om de otacksamma Klingonerna. Ungefär mot mitten av avsnittet verkar han i alla fall förstå att ödmjukhet och snällhet inte är rätt metod om man ska få en klingon på sin sida. Prat om heder och ära funkar däremot bättre.
Vårdslöst beteende? Undrar om klingonerna kommer att akta sig för att dricka alien-öl i fortsättningen? Det var i alla fall det som hade fått dem alla att svimma av.
Personlig utveckling: Här är det väl tänkt att Hoshi Sato ska få korrigera bilden alla fått av henne från pilotavsnittet. Hon är inte en mes, utan tvärtom så pass modig att hon är beredd att tjata sönder kaptenen för att få åka på uppdrag. Men givetvis brister självförtroendet efter ett tag. Och då är det snarare T’Pol som verkar lite skönare än vanligt, när hon faktiskt delar med sig av sina meditationskunskaper för att få Hoshi att må bättre. Ja, till och med Archer verkar växa några millimeter, när han slutar att vara Jesus i rymden, utan snarare förstår att han måste tala med klingoner på klingonernas sätt.
Ordväxlat:
KLINGON [on viewscreen]: Prepare to surrender your vessel.
ARCHER: Maybe your engineer neglected to tell you, but we just saved you and your crew.
KLINGON [on viewscreen]: You violated our ship, accessed our weapons.
ARCHER: It was either that or stand by and watch you get crushed.
KLINGON [on viewscreen]: Disruptors!
TUCKER: They’re charging weapons.
ARCHER: You wouldn’t last ten seconds in a battle with us. You’ve got multiple hull breaches, your shields are down, and from what I’m told you’re fresh out of torpedoes. If I were you, I’d take what little honour I had left and go home. Fire one shot and I’ll blast you right back to where we found you.
(The transmission ends with a snarl.)
TRAVIS: They’re moving off.
ARCHER: Get us out of here before their friends show up.
Matvanor: Besöket på klingonernas skepp innehåller givetvis en scen kring människornas första kontakt med det klingonska köket. Och givetvis är Enterprisebesättningen inte på något sätt lika fördomsfria kring det käket som besättningen på till exempel Deep Space 9.
Sexytime: Avsnittet slutar med en härligt omotiverad scen där T-Pol, Hoshi och Reed sitter i underkläderna och väntar på att deras desinfektion ska ta slut. Det verkar däremot mycket trevligare än jag tidigare trott, förutom nakenheten. Kanske är det lite som motsvarigheten till bastu ombord på Enterprise, för ingen av dem vill lämna rummet. Jag är fortfarande tveksam till hur man blir desinificerad med sina underkläder på, men det är säkert någon teknisk detalj som jag inte fattar. Får se om jag orkar googla den senare.
Det här kändes precis som… Det här är tredje kontakten med klingonerna, så jag hade faktiskt inbillat mig att Jon Archer hade lärt sig sin läxa vid det här laget. Men inte. Han är fortfarande förvånad när klingonernas första reaktion efter att ha blivit räddade är att attackera Enterprise. Så mitt slutomdöme kring det här avsnittet är nog mest att det känns lite tjatigt. Inte när det gäller själva avsnittets grundhandling eller utförandet – utan temat. Det finns inget nytt att lära sig för Archer i det här avsnittet, utan nu känns det mest som att han är lite trög som trots upprepade kontakter fortfarande inte förstår sig på klingonerna. Så kan vi gå vidare, tack?
Jag blir också (på nytt) irriterad på det låga tempot i serien. Om nu T’Pol, Hoshi och Reed vet att det är knappt om tid innan det klingonska skeppet störtar ner i gasjätten – skulle man inte kunna tänka sig att de rappade på lite när de letar efter vatten då?. Bitvis verkar alla på Enterprise att gå runt i ultrarapid, oavsett hur pressade man är tidsmässigt Eller så har alla gått en supereffektiv stresskurs och går runt och andas i fyrkant för sig själv.
Betyg: 5/10.
Star Trek: Enterprise. Säsong 1 avsnitt 14/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 676 tv-avsnitt.
