DS9: Once More Unto the Breach. Det där Kor söker ett ärofyllt slut på livet.

Så knyts den klingonska Star Trek-historien samman i det här avsnittet. John Colicos spelade klingonen Kor i originalserieavsnittet Errand of Mercy (det allra första med klingoner i). Sedan dök figuren även upp i den animerade serien – om än med en annan skådespelares röst. Efter Blood Oath och The Sword of Kahless så är Once more unto the breach är nu Colicos och Kors tredje och sista framträdande i Deep Space Nine. Och den här gången har det verkligen gått utför med den en gång i tiden så inflytelserike klingonske krigaren.

Kor är så pass impopulär host det klingonska styret att han får gå och tigga hos Worf om att få en ynka krigspostering. Worf lovar att ge honom en befälstjänst, men får genast bakläxa från sin boss, Martok. Det visar sig att Kor en gång för länge sedan hindrade Martok från att gå in i den klingonska armén – en oförrätt som Martok aldrig kunnat förlåta honom för. Allt handlade tydligen om att Martok inte kom från en tillräckligt fin familj. Men ,lovat är lovat, resonerar Martok som förstäs ändå håller på att reta ihjäl sig när besättningen blir till sig i trasorna över att få vistas på samma skepp som denne krigarlegend från förr.

Att bli gammal som klingon är annars, som vi konstaterat tidigare, inget vidare. Helst ska man ha dött en ärofull död innan reumatismen och ålderskrämporna sätter in. Men att som Kor vilja vara ett befäl inom den klingonska rymdflottan, när han uppenbarligen börjar få svårt att skilja på förr och nu, är kanske ändå att ta sig vatten över huvudet. Han senilitet visar sig med extrem tydlighet när han får hoppa in på kaptensstolen mitt under en strid mot Jem’Hadar och Cardassierna. Martok ligger skadad på golvet och tvingas lyssna på en exalterad Kor som kraftfullt ger order – det är bara det att Kor tror att han slåss mot Federationen i ett slag från det förgångna. En miss som Martok förstås inte låter Kor glömma, utan använder som stoff för en hel del avancerad vuxenmobbing i matsalen. Men på något sätt lyckas ändå Kor få sista ordet:

KOR: Savour the fruit of life, my young friends. It has a sweet taste when it ‘is fresh from the vine. But don’t live too long. The taste turns bitter after a time.

Producenterna har velat lätta upp den kompakta klingonstoryn med lite skoj också. Så vi får en scen där Quark missförstår något som Ezri säger, och tror att Dax-sidan hos henne vill bli tillsammans med Worf igen. Något som föranleder honom att berätta om alla sina känslor för Ezri, vilket hon tycker är både charmigt och hemskt pinsamt – för honom.

Kor får i varje fall sitt ärofulla slut till slut. Han ger Worf en dos av hypospray och tar sedan över det självmordsuppdrag som Worf just skulle ge sig ut på, att ensam försöka stoppa ett helt gäng av Jem’Hadar-skepp. Det blir till och med en liten sångstund på bryggan till Kors ära, efter att man förstått att han gått under med sitt skepp. Nu gillar ju inte jag de klingonska sångstunderna sådär jättemycket, men ändå. Sjungandet kan också ha att göra med tidigare Kor-scener från förr i tiden. Fint slut för en krigare som funnits i serien sedan 60-talet, hur som helst. Det är var också en av skådespelaren Colicos allra sista jobb, om inte det sista.

Det blir ju väldigt stiligt när Star Trek lyckas plocka in skådespelare från förr i de nya serierna. Här är det dessutom gjort på ett helt självklart sätt. Däremot har jag en svag känsla av att jag sett något annat avsnitt som också handlat om någon gammal klingon som söker ett ärofullt slut – men det kanske bara var något annat av Kors inhopp i serien?

Jag brukar ju ha svårt för klingondramatiken, men här har man byggt en ganska allmängiltig intrig – det var inte så mycket högtidligheter om ära och mod, sånt tycker jag blir så himla tjatigt i längden. Här blev ju till och med Martok lite förvånad och orolig när Worf ville ta på sig ett självmordsuppdrag. Borde han inte bara hojta hurra och heja på?

Betyg: 7/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 7, avsnitt 7/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 8 långfilmer och 569 tv-avsnitt.