Just det. Jag har inte skrivit så mycket om doktor Bashir ännu. Eftersom jag inte har sådär supermycket att säga om det här avsnittet så kan jag lika gärna vika en del av utrymmet åt att prata om Federationens kanske gulligaste läkare. Ja, han är förstås inte bara det. Doktor Bashir är dessutom den kanske mest självupptagna och liderlige rollfiguren i Stjärnflottan så här långt. En ganska påfrestande kombination som i seriens första avsnitt främst går ut över Dax. Hon skakar bara på huvudet över uppmärksamheten, man har kanske en tendens att göra det när man som 177-åring blir uppvaktad av en ung spoling.
Bashir spelas av skådespelaren med det något omständliga fullständiga namnet Siddig El Tahir El Fadil El Siddig Abderahman Mohammed Ahmed Mohammed Abdel Karim El Mahdi, men kallar sig numera för det lite mer lätthanterliga Alexander Siddig. Tydligen var han påtänkt i rollen som Sisko i Deep Space Nine från början, men ansågs som för ung för att passa. Och jag kan inget annat än hålla med, hittills i serien har han gjort sina bästa insatser när han spelat sockersöt och lite förvirrad. Varje gång han ska göra en lite mer stadig insats så känna han inte trovärdig längre. Siddig arbetar fortfarande som skådespelare, nu senast kunde man se honom spela den funktionsnedsatte kungen Doran Martell i Game of Thrones.
Frågan är om inte Siddig gör sitt livs sämsta insats i The Passenger, i avsnittets upplösning när han ska spela att hans hjärna tagits över av en annan person. Så stelt gjort att det inte ens hade funkat i en skolpjäs i sjätte klass. Resten av avsnittet är för övrigt kontanimerad av oerhörda mängder technobabble av den allra tråkigaste sorten. Synd, för det fanns nog en rätt så schysst story någonstans i det här avsnittet. Det här är ju Star Trek-klassikern “besättningsman besatt av annan varelse”, men den här gången med ett slags deckarliknande intrig där vi inte vet vem av besättningsmännen som fått hjärnan invaderad av en alien.
Jag var framför allt förtjust i upplägget med en polis som är så besatt av brottslingen som hon jagar att hon vet vad han ska göra nästan innan han gör det. Men även den idén och den skitcoola rollfiguren lyckas man slarva bort här. På samma sätt som man inte hintar särskilt mycket om att Bashir har en annan person inuti sin hjärna. Average är det enda jag kan känna kring det här avsnittet. Har sällan känt mig så tom på åsikter. Men så får det förstås också vara ibland.
Betyg: 5/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 1, avsnitt 9/20. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 252 tv-avsnitt.
Jag är ännu missnöjdare 3/10, Min första gissning när brottslingen “dog” var att han flyttade över sig till Bashir och skulle ta över honom så småningom. Det är lite av en Start trek kliche sedan Search for Spook. Vi hoppades på en oväntad twist och sedan tog det slut. Här får man också en tydlig påminnelse om att man inte är på Enterprise D längre. Picard & Co hade blivit rejält arga när polisen kallblodigt mördar brottslingen men på DS9 är man tydligen lite mer “praktisk” sinnande.
Den här technologin för att lagra sitt medvetande i några små kretsar för att sedan kunna ta över en ny kropp är också ännu en i raden av plot devices som borde ha konsekvenser men bara glöms bort.
Kollade på vad jag skrivit om avsnittet för ett år sedan… och jag var än mer missnöjd. 2/10. Alldeles för mycket teknobabbel och teknik som vi ser endast i det här avsnittet. Håller med om att Siddig spelar över. Jag ser det som något typiskt för en första säsong av ST. Kvaliteten på skådespeleriet kommer att öka. Sedan blev jag också sur på att ingen reagerade på mordet…
Mjo, det här var ganska dåligt. Både mycket och mycket dålig technobabble, trots all technobabble så är pseudo-vetenskapen som krävs för handlingen tveksam som bäst i vissa stunder och framför allt så var Alexander Siddigs insats under all kritik. Jag vill dock minnas att det blir bättre med tiden.
Med det sagt så misslyckades han helt att bära avsnittet i mina ögon just den här gången, jag är ju inte alltför för förtjust i Bashir redan som det är. Speciellt här i början av DS9 så är han extremt irriterande.
Detta är ännu ett avsnitt som på sätt och vis känns väldigt generiskt, men det stämmer på mycket så här i början på DS9. Av en eller anledning så är kanske det främsta bestående minnet från det här avsnittet dramat mellan Odo och Primmin, som Starfleet skickat dit för att jobba tillsammans med Odo.
Det finns bitar som jag tycker är ungefär i nivå med det mesta vi sett så här långt, halvdant eller okej. Men det innehåller en hel del problem, vilket gör att avsnittet som helhet inte alls fungerar för mig. 3/10.
Avsnittet kom från Morgan Gendel som tidigare krediterats för TNG 5×25 The Inner Light. Gendel pitchade det för Behr och Fields, som verkade lite förvirrade över vad de ville ha till en början, och efter samtal med Piller så gick de med på att ge det ett försök. I Gendels originalmanus så var det dock meningen att polisen Kajada skulle bli övertagen av Vantika och därmed jaga sig själv. Det här ändrades dock under arbetets gång, som hölls i av framför allt Wolfe och Piller.
Gendel hade också tagit någon dag på sig att skriva en liten sång om att tjäna pengar som Quark skulle gå runt och sjunga för sig själv medan han serverade kunderna i baren. Den ska ha avrit väldigt rolig, men Gendel valde till slut att inte lägga fram det för de andra författarna p.g.a. oro för att den skulle uppfattas som för löjlig.
Piller var ganska nöjd med det slutprodukten och menar att det var ett bra avsnitt för Bashir att få göra något eget. Behr, å andra sidan, är visserligen inte öppet kritiskt mot avsnittet men kommenterar att det aldrig var något avsnitt som han tyckte speciellt mycket om, samt att det hela lika gärna kunde ha handlat om LaForge under TNGs flagga.
Julie Caitlin Brown (Kajada) har i efterhand kommenterat att hon älskade att ha varit med på DS9, att atmosfären, de övriga skådespelarna och allt bara var fantastiskt. Hon skulle tack vare det här avsnittet få komma tillbaka till Star Trek och spela en annan roll i ett framtida avsnitt, men den gången i TNG.
Slutligen har Piller kommenterat deras beslut om att introducera Primmin. Han menar att Primmin och hans eventuella drama med Odo var något som de redan diskuterat och tänkt på på förhand. Det var tydligen så att Colm Meaney (O’Brien) hade kommit överens om att få bort under produktionen av tre avsnitt i rad för att kunna spela in en film. Det började senast i 1×08 Dax och kommer alltså fortgå över nästa avsnitt också. Därmed så ville man introducera en ny rollfigur som man kunde använda i O’Briens ställe, och eventuellt ha även i framtiden som återkommande rollfigur.