Hundra Zetarers själar far fram genom rymden på jakt efter en kropp, eller framför allt en hjärna, som kan hysa dem alla. Medvetandet hos person efter person bränns ut av deras mentala energi, tills de kommer fram till Enterprise och Mira Romaine, Hon är någon sorts bibliotekarie i yttre rymden och verkar ha precis den typ av välorganiserad hjärna som de där discoljussjälarna är ute efter. Nu måste Kirk och de andra hitta på ett sätt att få ut Zetarerna från hennes huvud, innan hennes medvetande helt trängts ut.
Precis som förra avsnittet så har The Lights of Zetar en ganska enkelt konstruerad intrig, fylld av en hel del logiska luckor. Som till exempel varför Zetarerna far vidare och dödar en massa människor på biblioteksplaneten Memory Alpha när man redan tagit sig in i Miras huvud? Och hur man kan få ut dem genom en tryckkammare? Jag har tidigare klagat en del över okarismatiska fiender i den här serien. Här har vi på nytt en billig ljuseffekt som far runt, först i rymden och sen på skeppet, ungefär som i Day of the Dove. Den här gången har man försökt kompensera discobolleffektens opersonliga drag genom att göra Scotty hals över huvud förälskad i Mira Romaine. Eller som Kirk uttrycket det i sin logg:
“When a man of Scotty’s years falls in love, the loneliness of his life is suddenly revealed to him. His whole heart once throbbed only to the ship’s engines. He could talk only to the ship. Now he can see nothing but the woman.”
Det känns ju ganska så mycket som att Kirk pratar om sig själv här, eller?
Sammanfattning: Ett ganska snällt och utslätat avsnitt. Vi har träffat på så många konstiga existenser ute i rymden så här långt att en discoboll liksom inte fungerar längre. Även om Zetarernas jakt på ett värddjur känns helt rimlig till en början så kan jag ändå inte riktigt förstå mig på hur deras tanke med att alla trängas i en enda person skulle fungera. Vem skulle bestämma? Vad händer om man inte kan enas kring vilken tv-serie man vill följa? Och vem av de hundra får bestämma vad man ska äta till middag.
Det bästa med det här avsnittet är egentlige främst att ytterligare en pusselbit av Star Trek-pusslet nu hamnat på rätt plats. Nu förstår jag ju varför den stora Star Trek-sajten heter Memory Alpha. Den är ju döpt efter den biblioteksplanetoid som Zetarljusen skövlar på sin jakt efter lite själsfrid i just det här avsnittet. Betyg 5/10
Star Trek Original Series, säsong 3, avsnitt 18/24
