VOY: Riddles. Det där Tuvok tappar minnet. Och sin personlighet.

Två intriger här, om än tätt sammanflätade. På väg hem från ett uppdrag tillsammans med Neelix blir Tuvok attackerad av en främmande varelse. En märklig figur som liksom bara syns sådär halvt om halvt, semitransparent ungefär. Efter överfallet tappar Tuvok minnet, och hela hans personlighet verkar också fullkomligt rebootad. Neelix, som ju var med på skytteln när attacken inträffade, känner enorm skuld över det som hänt, och bestämmer sig för att på sig ansvaret för Tuvoks rehabilitering. Och upptäcker att den “nye” Tuvok i längden är betydligt roligare att hänga med än originalupplagan. Glad, pigg och sugen på att testa nya grejor – som att baka kakor. Och, framför allt, han beter sig hyfsat mot Neelix, snarare än det tysta förakt som Tuvok brukar visa.

Samtidigt ger Janeway sig ut på jakt efter de som attackerat Tuvok, tanken är att på det sättet hitta ett sätt att återställa hans minnen och personlighet. Till sin hjälp får hon en kesat som Neelix kontaktat efter att haft lite business med den planeten. Hjälparen i nöden är en detektiv vid namn Naroq, en man med helt egna teorier och arbetsmetoder. Han är typ säker på att Tuvok råkat på en Ba’Neth. Ett folk som hatar främlingar så mycket att ingen ens är riktigt säker på att de finns. Men om de finns så är de antagligen väldigt förtjusta i att hacka främlingars databaser, för det var det de gjorde på Delta Flyern.

Genom spår från främlingarna på Delta Flyern så kommer man på ett sätt att scanna efter främlingarnas skepp. Det visar sig att de ligger precis intill Voyager, men fram tills nu varit helt osynliga för skeppets sensorer. Och genom lite dekorationer på en tårta lyckas även den nye Tuvok få till ett diagram som motsvarar frekvensen på deras osynlighetsmantel. Och så bidrar den där Naroq med lite maskinvara för att spåra upp Ba’Netherna. Och efter lite förhandling (vi kan ge er vår forskning, men om ni inte går med på affären så tänker vi berätta för alla var ni finns) så får man informationen som behövs för att “återställa” Tuvok. Alla är glada, utom Tuvok. Han är inte direkt supersugen på att bli sitt gamla jag.

NEELIX: You’re having pre-operative jitters, that’s all. Don’t worry, everyone gets them. Just think about it. In a few hours, you’ll be yourself again. 
TUVOK: I am myself. 
NEELIX: But you’ll be able to do all the things that you used to do. Work on the bridge, advise the Captain. 
TUVOK: I want to be able to have fun. With you. I won’t be able to, will I? 
NEELIX: Well, you won’t call it fun. You’ll call it deriving satisfaction. But it’s basically the same thing. You’ll still experience emotions. 
TUVOK: But I won’t express them. 
NEELIX: Probably not. 
TUVOK: Then how will you know how much I enjoy being with you? 
NEELIX: You’ve just told me. 
TUVOK: We’ll still be friends? 
NEELIX: Of course. 
TUVOK: Even if I merely tolerate you? 
NEELIX: I’d be lying if I told you that things between us will stay the same. 
TUVOK: Well, why? Why do you want me to go back to the way I was? 
NEELIX: Because this crew needs its tactical officer on the bridge. And I wouldn’t be a very good friend if I ignored that just so that you’d be nicer to me.

Det känns ju extra viktigt här att påminna om Tuvix. Att de här två personerna under en period blandades samman i transportören till en och samma person. Det kan ju vara ett skäl till varför Tuvok blir så himla irriterad på Neelix i vanliga fall. Ja, man kan eventuellt till och med se det här som en fristående fortsättning på Tuvix-avsnittet. Man laborerar ju lite med samma ingredienser, om en på ett mesigare sätt. Det här är något av en utspädd sequel, inget i hela Voyager-serien går ju egentligen upp mot Tuvix.

Det går samtidigt att sortera in det här avsnittet i en lite längre intoleranstråd av avsnitt som jämt handlar om hur tråkig, stel och asocial Tuvok är. Att acceptera andra för vad och hur de är verkar inte helt okomplicerat, ens i en utopisk framtid som Star Treks.

Att skriva in Naroq i den här storyn känns som ett mjukt sätt att försöka lätta upp klaustrofobin ombord på Voyager. Om alien of the week är semitransparent och jättehemlig, så måste man kanske slänga in en ny alien i grytan för att pigga upp saker och ting en smula. Å andra sidan kan det ju också ses som ett tecken på Voyagers allt mer avslappnade förhållande till de planeter och civilisationer man möter i den här delen av Deltakvadranten. Här behöver man tydligen inte gå i väpnad konflikt hela tiden.

Betyg: 6/10.

Star Trek: Voyager. Säsong 6, avsnitt 6/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 616 tv-avsnitt.

VOY: Innocence. Det där Tuvok blir barnvakt åt Benjamin Button-barnen.

voy innocence

Tänkte mycket på originalseriens avsnitt Miri när jag såg Innocence. Miri handlar ju om en planet där barn blir sjuka när de når puberteten. Även här handlar det om små föräldralösa barn, strandsatta på en annars öde planet där deras liv är i fara. Men själva intrigen är egentligen en spegelbild av den i Miri. Den här historien handlar om barn som måste dö för att de blir…yngre.

voy innocence 3Ytterligare en gång vävs a- och b-handlingarna ihop på ett snyggt sätt här. Voyagers besättning är på jakt efter polyferanid, och söker därför igenom månarna runt planeten Drayan II. Man vill gärna ha en god relation med befolkningen på planeten, men det visar sig vara en högst motsträvig civilisation att närma sig. Drayanerna är liksom kvadrantens motsvarighet till Greta Garbo – de håller sig gärna på sin egen kant. Till sist kommer ändå deras ledare Alcia på studiebesök på Voyager, men hennes attityd är redan från början rätt så dissig. Det visar sig vara helt fel strategi att visa upp warpmotorer och andra tekniska framsteg för representanter från en civilisation som upplevt vad som händer när man prioriterar teknik istället för andlighet. Så jag får väl korrigera det där jag skrev tidigare.  Kanske är det snarare mer korrekt att säga att Drayanerna är kvadrantens high tech-version av amish-folket än att kalla dem för Garbo-wannabes.

ALCIA: I find it interesting that you chose this to show me first. Do your people consider advanced technology to be their highest achievement?
JANEWAY: Not as an end in itself. The purpose of all this is to help up gain knowledge about the universe and the people in it.
ALCIA: Our ancestors were brilliant scientists and engineers. They were continually developing better, smarter, more efficient machines, until the technology became more important than the people. I believe our society would have self-destructed if it weren’t for the reformation. My great-grandfather helped to return us to ourselves, and since that time we’ve remained isolated to avoid the influence of those who might lead us back down the wrong path.
CHAKOTAY: Some human cultures have done the same.

voy innocence 4Parallellt med det här får vi också följa Tuvok. Han har kraschlandat på en av månarna med sin skyttel. Fänrik Bennet som också var med på skytteln dör i kraschen, men lite oväntat får Tuvok istället sällskap av en grupp drayanska barn som springer runt på egen hand i skogen. Skeppet som tog dem dit kraschade också, och alla vuxna dog. Men kidsen är ganska tacksamma över det, eftersom de skickats till just den här månen för att dö. De berättar att det är något som kallas för en Morrok som kommer och hämtar dem när de sover på natten.

voy innocence 2Tuvok visar sig vara världens sämsta barnvakt, och inte blir hans jobb enklare när drayanerna skickar patruller till månen för att leta efter barnen. Han tar dessvärre inte heller barnens berättelser om Morrok på allvar, vilket får allvarliga konsekvenser. Tre barn går och lägger sig på natten, men bara ett finns kvar nästa morgon. Och som om inte det var besvärligt nog så förbjuder Alcia faktiskt Janeway att skicka en räddningspatrull för att undsätta Tuvok på månen – han har lyckats kraschlanda på det som är den dayanska kulturens allra heligaste plats (kanske skulle ändå Janeway ha väntat in svar från Alcia innan hon skickade ut sina patruller. Framför allt med det rykte som hon och Voyager redan hunnit skaffa sig i deltakvadranten. Då slipper man nämligen att göra bort sig genom att använda lokala helgedomar som landningsplatser). Inte för att Janeway respekterar Alcias protester kring det där med räddningspatruller särskilt länge. Fast när allt ska redas ut så visar det sig att hon och Tuvok har fått helt fel bild av vad som står på spel på den heliga månen. Visst är det en lokal och lite snällare variant av ättestupan – men barnen är i själva verket inga barn.

Jag blir faktiskt lite imponerad av att upphovspersonerna till Innocence lyckas ge ett så pass dåligt intryck av dayanerna att jag i slutet av Innocence faktiskt tror att det är en civilisation som offrar sina barn till ett monster. Det passar liksom ihop med min fördomsprofil kring kulturer som inte vill ha kontakt med andra civilisationer. Men så kommer twisten: Dayan II är Benjamin Button-planeten: man föds som gammal och åldras baklänges. De olydiga barnen som Tuvok försöker få pli på är alltså i själva verket debila åldringar. Och ritualerna på den där hemliga månen handlar om att de där barnen, som de urgamla personer de är, ska gå upp i någon form av större energi (det vill säga dö) inuti en grotta. Jo, jag hade gärna också velat ha en något mer detaljerad beskrivning av exakt hur det där går till –men det kändes logiskt när de sa det i avsnittet.

voy innocence 5Jag köpte i varje fall hela grejen. Gick på finterna. Men så framstår också barnen som just barn, åtminstone ett av dem kunde ju ha varit lite lillgammalt – så man fick någon ledtråd om hur det stod till. Däremot gick här ytterligare ett avsnitt från botten- till toppbetyg (eller i varje fall okej-betyg) under de avslutande fem minuterna. Ja, det blir till och med lite gripande i sista scenen, när Tuvok blir den som ska ledsaga den lilla flickan in i grottan där hon ska dö.

Men det allra bästa med hela Innocence är egentligen scenerna där Tuvok försöker passa och uppfostra tre bångstyriga barn. Han är så urusel på det där. Barn ställer frågor till en Vulcan-momentet i avsnittet är också Trekker-guld! Förutom frågor om öronen så reder man också ut hur man ser på familjeband i en känslokall kultur.

ELANI: If Vulcans don’t feel anything, does that mean you don’t love them?
TUVOK: My attachment to my children cannot be described as an emotion. They are part of my identity, and I am incomplete without them.

Betyg: 7/10.

Star Trek: Voyager. Säsong 2, avsnitt 22/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 422 tv-avsnitt.