Det här var en krånglig historia.

Det börjar med ett test av en teknisk innovation. La Forge är på uppdrag utan att vara på platsen där uppdraget utförs. Han är nämligen testperson för ett nytt sätt att fjärrstyra sonder, så att man till exempel ska kunna utföra reparationer där det finns farlig strålning eller annan livsfara. La Forge visar sig vara en ideal person att testa den nya tekniken på tack vare de kontakter han har vid tinningarna – de som i vanliga fall tar emot sinnesintryck via hans visir. Det nya med den här fjärrstyrningen är att Geordi gör det här klädd i en särskild dräkt som ger honom en helkroppsvariant av en virtual reality-upplevelse. Så stark är känslan av närvaro att han får psykosomatiska hostningar när sonden omges av rök, ja till och med brännmärken när sonden utsätts för värme.

När Geordi är ute på ett räddningsuppdrag på ett skepp där hela personalen omkommit, så uppstår ett oväntat fenomen. Geordi ser sin mor framför sig på skeppet. Hon och hennes skepp har precis försvunnit på en annan plats i galaxen, men hon säger nu åt Geordi att hennes skepp finns där, på planeten de befinner sig vid. Bara längre ner i atmosfären. Trots att han får nej från kapten Picard så blir Geordi besatt av tanken på att rädda min mamma – och lyckas övertala Data att hjälpa honom att genomföra en räddningsaktion.
Det hela visar sig förstås handla om en främmande livsform. Om det är varelserna som har förmågan att skifta form och läsa tankar, eller om det är sonden, vr-dräkten och La Forges hjärna som tillsammans översätter informationen som ges till att ta form som till Geordis mammas är inte helt tydligt, tycker jag. Att konsten att fjärrstyra genom vr-glasögon inte kommit ännu längre i framtiden kändes däremot lite underligt. Och påhittet att ge hela kroppen upplevelsen av att vara någon annanstans verkade faktiskt mest av allt hälsovådligt – Geordi höll ju för fanken på att dö flera gånger på grund av saker som hans kropp och psyke utsattes för under hans vr-experiment.

Hela avsnittet kändes som en lång och komplicerad – om än ganska underhållande – väg fram till en upplösning som mest blev av det lite gäspig slaget. Och något sliten. “Det var en shapeshifters som gjorde det”-förklaringen användes ju faktiskt till och med i det allra första avsnittet av Star Trek som sändes någonsin.

Geordis mamma är tydligen bara den första av många släktingar till besättningen som på olika sätt passerar revy under den här säsongen. Ett grepp man kan ta till för att fördjupa skildringen av en rollfigur, eller så är det en nödlösning när man inte kommer på några nya idéer om den befintliga besättningen. De flesta verkar vara ense om att det var den senare förklaringen som låg bakom släktkrönikorna i den här säsongen.

Betyg: 7/10. 

Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 3/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 280 tv-avsnitt.