Tag: Star Trek: Prodigy

Star Trek: Prodigy. Långt ifrån någon barnlek.

~ rogerwilson ~ Leave a comment

Denna upphämtningssommar fanns det även tid att kolla på den animerade serien Star Trek: Prodigy. En positiv överraskning för mig. Tycker verkligen att Star Trek-spinofferna håller hög kvalitet. Någon gång i framtiden finns det säkert tid att göra avsnitt-för-avsnitt-analyser, men just nu nöjer jag mig med en lite mer sammanfattande bloggpost om seriens första säsong. Håll tilll godo!

Jag var på SF-bokhandeln i Stockholm för någon vecka sedan, på jakt efter en bra Star Trek-present till en nördbekant. Eftersom jag inte bor i Sverige just nu så har jag inte varit där på ett år, och irrade förvirrad omkring för att hitta Trek-avdelningen på bokavdelningen. Jag menar, det fanns ju en Star Wars-hylla, då borde det väl finnas en för Trekkers också?

Till sist förbarmade sig en ur personalen och visade mig rätt. Star Trek-böcker fanns på andra våningen, under avdelningen böcker om tv-serier. Några få Trek-titlar stod blandat med all annan tv-litteratur, medan det även här fanns en hel Star Wars-avdelning som täckte större delen av en vägg. En tydlig bild av hur två olika ägare förvaltat sina respektive franchiser, i alla fall när det gäller merch och produkter (där ju Disney i och för sig alltid spelar i en liga för sig). Men det irriterade mig ändå otroligt mycket. Star Wars-franchisen har ju långt ifrån varit en entydig succé sedan Disney köpte den, medan Star Trek numera är en betydligt piggare och mer innovativ franchise. Frågan är bara hur många som upptäckt det. Disney Plus är ju en betydligt större plattform än Paramounts motsvarighet, och Star Trek-serierna har dessutom hoppat mellan Netflix och Amazon när Paramount sökt samarbetspartners i streamingvärlden.

Samtidigt tror jag inte att någon franchiseägare just nu exploaterar sin IP lika hårt som Viacom/CBS/Paramount gör med Star Trek . Fem serier produceras parallellt, inriktade på lite olika målgrupper. Tydligast är väl det tänket kring Star Trek: Prodigy som produceras för koncernens barnplattform, Nickelodeon. Att den marknadsförts som en barnserie gjorde att jag prioriterade ner den på min egen lista över tv-serier att se. Framför allt efter attjag provtittat lite på det ganska sega första avsnittet, som för övrigt fick mig att på nytt associera till Star Wars. Den här gången till serien The Clone Wars – även den åtminstone till en början riktad till en yngre publik. Bägge serierna är också 3D-animerade i stilar som jag inte är helt förtjust i.

Men när jag nu gav Prodigy en ny chans, så växte den snabbt till sig. Jag blev extremt positivt överraskad, och betydligt mer engagerad i serien än jag trott att jag skulle bli. För trots att den här Star Trek-serien egentligen befinner sig väldigt långt ifrån grundreceptet (den enda verkliga representanten för Starfleet är ett Janeway-hologram), så är Star Trek: Prodigy på många sätt mer av en klassisk Star Trek-serie än de flesta andra NuTrek-serierna. Här finns varianter på klassiska besök på mystiska främmande planeter, ett avsnitt handlar om favoritämnet tidsavvikelser, och en av huvudpersonerna försöker klara av Kobayashi Maru-övningen. Ett retrodoftande avsnitt där han får samarbeta med ett slags holodäck-all star-team från tidigare Star Trek-serier: Odo, Uhura, Scotty, doktor Crusher och Spock. Perfekt grundkurs för tittare som är nykomlingar i Star Trek-universumet och en tydlig eftergift för de erfarna nördarna (de gamla stjärnornas röster är förresten klippta från gamla Star Trek-avsnitt, ville bara göra klart det så att ingen Trek-konservativ där ute sitter och blir upprörd över att man skulle låta någon annan skådespelare dubba Leonard Nimoy. Så är det alltså inte).

Intrigen i Star Trek: Prodigy kretsar kring några unga rymlingar som lyckas fly från en asteroid där de varit slavarbetare. De hölls fångna av The Diviner, en despot som övervakar sina fångar med hjälp av androider, och låter dem arbeta som gruvarbetare. Alla fångarna på gruvasteroiden kommer från olika platser i galaxen och förstår inte varandra, den enda som kan kommunicera med dem alla är Diviners dotter, Gwyndala. Hon tas som gisslan av rymlingarna efter att de hittar ett Stjärnflotteskepp i en grotta på asteroiden. Och det är det här gängets äventyr som vi sedan får följa i serien. Lite hjälp på vägen får de av ett Janeway-hologram, som misstar rymlingarna för Stjärnflottekadetter som hon ska undervisa. Men hennes budskap om samarbete, hur olikheter kan vändas till fördelar och vikten av att hålla sig till Federationens regler lyckas hon trots allt ändå banka in i sina elever. För övrigt tycker jag kanske att den här barnanpassade holoversionen av Janeway är lite väl gullig och söt. Janeway var ju intressantare än så. Extra PK-poäng (och det här menar jag som något positivt) att man får in att medusans är icke-binära.

Det är förstås väldigt klokt att satsa på en barnserie, om inget annat för att lura små barn in i Trekiversumet. Bitvis känns också Prodigy som ett tv-universitet för blivande trekkers. När Janeway föreläser om Star Fleet eller holodäckets möjligheter för sin oerfarna besättning, så är det givetvis också för Star Trek-noviserna i den tilltänkta unga publiken. Indoktrinering när den är som bäst. Men även jag, som passerat 50-strecket, tyckte att den här Star Trek-varianten var rätt kul och spännande. Och, som så mycket annan så kallad barnkultur i franchisevärlden just nu, så är Prodigy betydligt mörkare än jag förväntat mig. Tröttnade kanske bara lite i de sista två avsnitten, när den stora uppgörelsen med The Diviner skulle ske. Har helt enkelt tröttnat på stora uppgörelser, och är mer intresserad av det som sker mellan dem.

Star Trek: Prodigy. är en Star Trek-serie som från början gjordes för barnkanalen Nickelodeon Så här långt i min Startrekathon har jag skrivit utförligt om 13 spelfilmer, 7 dokumentärer, 9 Star Trek-romaner, 15 lite större seriealbum samt 797 tv-avsnitt. Och lite till.

I väntan på Discovery, säsong 3: Superintressant intervju med Alex Kurtzman.

~ rogerwilson ~ Leave a comment

Det börjar dra ihop sig nu. Tredje säsongen av Star Trek: Discovery är snart här. Själv laddar jag upp genom att repetera de två första säsongerna. Och det var verkligen på tiden med ett återbesök. Hade glömt mer än jag trodde sedan jag såg avsnitten första gången (det kan ju i och för sig bero på att jag klämt i mig ganska många andra Star Trek-avsnitt från en massa andra serier sedan dess).

Ett annat sätt att ladda upp på är genom att lyssna på intervjun med Star Trek-showrunnern Alex Kurtzman i podden TV’s Top 5. Podden görs av en kritiker och en reporter på Hollywood Reporter och är min absoluta favorit när det gäller branschnyheter och djupintervjuer med tv-producenter. I varje avsnitt har man en intervju med en showrunner, och den här gången har man alltså kommit till Alex Kurtzman. Han som håller i trådarna när det gäller Star Trek – men som även har en del andra produktioner igång. Men en del Star Trek-snack blir det, förstås, i den här intervjun.

Lite hastigt pratas det till exempel om nyheten att Janeway (och Kate Mulgrew) återvänder till Trekiversumet i den nya animerade serien Prodigy på barnkanalen Nickleodeon. Kurtzman får också utveckla hur diversifierat han tänker sig att Star Trek-universumet ska vara i framtiden. Hans tanke är att alla de olika serierna ska vara delar av ett och samma koncept, men att man inom det kan ta ut svängarna ordentligt. Varje enskild serie är tänkt att ha en egen röst, vara ett unikt erbjudande. Som färgkritor i olika färger, som ändå ryms i samma kartong. Man tänker sig inte heller att alla som gillar Star Trek kommer att gilla alla de olika serierna, de får gärna vända sig till olika publiksegment. På det här viset tänker Kurtzman sig att kunna expandera universumet utan att de olika serierna ska kannibalisera för mycket på varandra. Att många av de gamla fansen initialt blir sura varje gång som man förnyar och expanderar franchisen verkar däremot numera vara en helt förutsägbar grej som man vet ska komma.

Och fler serier ser det ut att bli. När Kurtzman pratar med TV’s Top 5 har han precis haft ett snack med bossarna på CBS, och skissat på framtiden för franchisen fram till 2027 ungefär. För Kurtzman tycker verkligen att världen behöver mer Star Trek. Han har en tydlig politisk hållning när det gäller utvecklingen av Trekiversumet, som han hävdar är helt i Gene Roddenberrys anda. Och just nu. säger han, behöver vi fler berättelser om hopp och hur världen kan bli en bättre plats – vilket ju är lite extra intressant eftersom Kurtzman ju står bakom flera av de mörkaste inslagen i franchisen. Och Discovery har inte närmat sig slutet på sin resa ännu – den nya säsongen är i praktiken nästan som en helt ny serie, säger Kurtzman.

Givetvis blev det lite snack om Corona också. Den tredje säsongen av Star Trek: Discovery hann spelas in precis innan film- och tv-industrin stängde ner på grund av pandemin. Men trots att serien gjordes innan det där viruset förändrade världen vi lever i, så finns det faktiskt en tematik i den kommande säsongen som är helt relaterbar till livet i Coronans tid. Sedan har ju förstås viruset även praktiska konsekvenser för tv-världen. Kurtzman beskriver produktionsförhållandena post-Corona som mer eller mijndre militäriska i den disciplin som krävs för att hålla smittan stången. Det gör också inspelningsarbetet mycket mer komplicerat, långsamt och dyrare. Bara extrakostnaden för skyddskläder och masker ligger mellan 300 000 – 500 000 dollar/avsnitt.

Vi har redan kunna se att streamingtjänsten Netflix börjat lägga ner serier som de redan förnyat för en ny säsong, på grund av det nya läget i branschen, och Kurtzman tror att vi tv-tittare också kommer att märka det ansträngda ekonomiska läget genom att säsongerna blir kortare när tv-producenterna ska försöka få budgetarna att gå ihop.

Själv är jag en bit in andra säsongen av Discovery nu, och tycker rent generellt att allt är lite bättre än jag kom ihåg det. Och det är ju ett bra tecken, tänker jag.