Igår gnällde jag lite på Star Trek. Längtade efter sammanhängande avsnitt. Tyckte att idéerna inte var tillräckligt spektakulära och unika för alla dessa singeläventyr. Om man nu ska upptäcka nya världar i varje avsnitt så får ju inte Star Trek-författarna upprepa sig hela tiden. Tyckte jag då. Men det där gnället fick jag ju äta upp direkt.
A Piece of the Action är ett utmärkt exempel på hur bra avsnitt i genren “hej, vi åker till en planet och titta vad vi hittade här. Oj, så konstigt och nu åker vi vidare” faktiskt kan bli. Och trots att det här avsnittet också går att sortera in under kategorin “så mycket billigare det blir om alla äventyr i rymden går att spela in i gamla kulisser” så tyckte jag att det här var riktigt roligt. Ja, inte bara jag. Det syns på William Shatner hur mycket han trivs med att spela över som mafiosio. Och hur kul författarna haft när de pepprat manus fullt med obegripliga slanguttryck.
Uppdraget för Enterprise den här gången är att åka till planeten Sigma Iotia II. Ett rymdskepp som hette Horizon besökte samma planet för 100 år sedan, just innan det försvann. Då var civilisationen där på väg in i industrialismen, var det sagt. Men när Kirk, Spock och McCoy transporterar sig ner till planeten hamnar de rakt in i en gangsterfilm från 20-talet – fast med extra allt. Här bär alla på gatan pistol, det finns inga poliser och krig mellan olika gäng är vardag. Och Star Trek-personalen blir förstås genast tagna som gisslan – den lokala maffiabossen Oxmyx vill ha nya, moderna vapen för att kunna utplåna sina konkurrenter.
Den märkliga utvecklingen på planeten visar sig vara en oförutsedd bieffekt av besöket från Horizon hundra år tidigare. Då fanns inte Generalorder Ett, eller Prime Directive som den heter på engelska – alltså federationens gränser om hur man inte får ingripa i eller manipulera en civilisations utveckling. Men förutom tekniska handböcker råkade någon i Horizons personal också glömma kvar en bok om den amerikanska maffians på Sigma Iotia II. Den blev så småningom Boken – rättesnöret för hur planetens civilisation skulle utvecklas. Och invånarna verkar ha varit bokstavstrogna kring Boken, vilket har gjort hela planeten till rena rama gangsterparodin.
Intrigen i avsnittet är rätt snårig (jag vet inte hur många gånger Star Trek-besättningen tas som gisslan av olika gäng) men det märks tydligt hur bekväm William Shatner känner sig i komedigenren. Och han får ovanligt många chanser att vara rolig här. Kirk inser nämligen ganska snart att det enda sättet att stävja gangsterbossarna på planeten är att låtsas vara en ännu större gangster själv. Så han tar på sig, kostym, hatt och börjar prata en så märklig slang att han inte ens själv kan vara riktigt säker på vad han säger. Det slutar i varje fall med att 40% av alla intäkter på planeten ska gå till the Feds, vilket är det nya smeknamnet på maffiaorganisationen Federationen. Pengar som Kirk dock lovar ska fonderas för en utveckling mot ett mer etiskt samhälle på planeten.
Sammanfattning: Det jag gillar mest med det här avsnittet är att man inte tar till de vanliga Star Trek-tricken. Här är det inte fråga om något parallellt universum, utan istället en sedelärande historia om hur viktig generalordern är. Glöm kvar en bok som inte är moraliskt uppbygglig och en hel planet kan gå åt skogen. Och medan det var lite hoppsan hejsan och rätt så godtyckligt med den där generalordern i första säsongen, så är det tydligt att den nu har blivit en bärande idé för intrigen i flera avsnitt. Ja, för Star Trek i stort. En extra bonus just här är för övrigt att se Leonard Nimoy kombinera full gangstermundering och sina Spock-öron – ljuvligt.
Betyg: 6/10