VOY: Threshold. Det där Paris krossar transwarpvallen och skaffar salamanderbebisar med Janeway.

VOY THRESHOLD 2

Om bara alla avsnitt hade varit så här kul, hade det nog gått snabbare att skriva den här bloggen. För jag njuter verkligen av att kolla på Star Trek just nu. Tror inte att det varit så här lustfyllt att kolla sedan originalserien (och då var det ju ändå en hel del som mest kändes bra för att det var kult). Dagens bloggämne, Threshold, har dessutom allt man kan begära av ett bra Voyager-avsnitt: ett teknologiskt genombrott, massor av skämt om Neelix kaffe, medicinskt technobabble och så någon form av sexualisering av Janeway. Som extra bonus: gulliga djur som visar sig vara människor efter extremt forcerade genetiska mutationer.

Det börjar med en klassisk fejkstart: Paris sitter i en skyttel och driver warpmotorerna till det yttersta, han ska försöka komma över den magiska gränsen Warp 10, transwarphastighet. Men innan han kommer så långt går hans skepp i stycken. Han är död. I sin simulation då. Alla som sett Star Trek tidigare vet ju att man inte skulle ta kål på en av huvudpersonerna under en teaser. Inte på riktigt.

VOY THRESHOLD 6Men drömmen blir så småningom sann, fast med ett bättre slut. För örtifjärde gången i den här serien så visar det sig att Neelix, som alla behandlar som en idiot, kan hjälpa folk på traven när det gäller de svåraste problem. Eller så är det hans odrickbara kaffe som har den effekten. Efter ett besök på mässen uppfinner i varje fall Torres, Kim och Paris ett nytt sätt att stabilisera skytteln. Och det blir Paris som får åka iväg som pilot för transwarpshastighetexperimentet, trots att hololäkaren upptäckt en komplikation när det gäller hans blodkärl i hjärnan. En svaghet som skulle kunna leda till en hjärnblödning. Men det visar sig vara något helt annat som blir problemet när Paris återvänder till Voyager efter fullgjort uppdrag.

VOY THRESHOLD 3Efter att lyriskt förklarat att han var ÖVERALLT SAMTIDIGT när han kommit upp i warp 10, så mår Paris plötsligt lite illa. Eller, ja. Ganska mycket illa. Han börjar mutera. Processen sker successivt, och omfattar till och med en stunds skendödhet. Men när hololäkaren vill sätta in det tunga artilleriet för att stoppa förändringarna så rymmer den nu ganska grodliknande Paris från sjukstugan. På vägen till skytteln så slår han ner kapten Janeway och bär sedan med henne ombord på skeppet. Sedan kör han iväg, uppnår transwarpshastighet och försvinner från Voyagers sensorer.

voy threshold 7Det tar ett tag för Voyager att hitta skytteln igen. Och vid det laget har Paris och Janeway bägge muterat loss bortom igenkänning. De ser ut som någon form av salamanderliknande ödlor. Och de har ungar (tror faktisk att det där kan kvala in som en av de bästa plottwistarna så här långt i Star Trek-historien). Tyvärr (tycker jag) har holodoktorn en plan för att driva tillbaka mutationen, och på ett ögonblick är det hela ordnat. Paris och Janeway är tillbaka i sina gamla jag, lite förvirrade och med stora minnesluckor.

Tidigare i det här bloggprojektet hade jag antagligen blivit irriterad på hur den här intrigen utvecklar sig. Men nu har jag sett så många generiska Star Trek-äventyr att jag jublar i tv-soffan när producenterna låter allt flippa ut och godkänner ett manus där Paris och Janeway bägge muterar till ödlestadiet, och på rekordkort tid lyckas producerat ett gäng jättesöta små ungar. Min enda invändning är väl att jag tycker att Paris och Janeway borde reagerat starkare på Chakotays beslut om att deras avkomma mår bäst på den planet de föddes. Hade gärna sett att de nyblivna föräldrarna insisterat på att ungarna måste fångas in, och sedan låtit dem växa upp i ett terrarium på Voyager under resten av serien. Barn är barn, i vilken skepnad de än uppenbarar sig, anser jag. Pluspoäng till Janeway för snygg replik till Paris efter att de återfått sin mänskliga form:

JANEWAY: I’ve thought about having children, but I must say I never considered having them with you.
PARIS: Captain, I’m sorry. I, I don’t know what to say, except I don’t remember very much about, er, you know
JANEWAY: What makes you think it was your idea? Sometimes it’s the female of the species that initiates mating. But apology accepted, nonetheless. You may be interested to know I’m putting you in for a commendation. Regardless of the outcome, you did make the first transwarp flight.
PARIS: Thank you, Captain.
JANEWAY: Is there something wrong, Lieutenant?
PARIS: I don’t know. I guess this whole experience has left me feeling a little overwhelmed. Flying at warp ten, evolving into a new life form, mating, having alien offspring.
JANEWAY: You’ve broken more than one record, that’s for sure.

VOY THRESHOLD 4Det var från början tänkt att det skulle finnas lite mer genetikbabble i det här avsnittet. Att Janeway och Paris förvandling till salamandrar skulle belysa hur evolutionen kanske inte alltid kommer att följa samma mönster som vi sett hittills, men den biten togs bort i en rewrite. Först i efterhand insåg man att det också betydde att allt tankestoff i avsnittet nästan försvann på kuppen. Threshold blev ett avsnitt med roliga ödlor i slutet. Jag är oroväckande nöjd med detta.

I grunden är ju Threshold ett ganska typiskt Star Trek-äventyr, men med en twist på slutet som gör att det definitivt sticker ut från mängden. Jag är gränslöst förtjust i djurversionerna av Janeway och Paris. Också för att det känns så uppenbart att upphovspersonerna gärna vill sexualisera Janeway på något sätt, men att de verkligen måste använda vissa omvägar för att kunna göra det utan att undergräva hennes auktoritet. Lysande, dock!

Sen undrar jag ju bara vad man gör med all den där datan som skytteln fångade in under sin färd i transwarp. Det här är andra gången på kort tid som man får massor av data om kvadranten. Men vad gör man med all info? Just nu verkar de mest vara användbar för Voyagera egna spion, som skickar vidare information till kazonerna.

Betyg: 8/10. 

Star Trek: Voyager. Säsong 2, avsnitt 15/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 411 tv-avsnitt.

The Ambergris Element. Det där Spock och Kirk får gälar (eller åtminstone simhud mellan fingrarna).

st element 6

Det var förstås bara en tidsfråga innan Star Trek skulle stöta på en vattenlevande intelligent livsform ute i galaxen. Problemet är bara att livsformen inte är så intresserad av att ha kontakt med Enterprise.

st elementHandling: Enterprise besättning ska undersöka den en gång bebodda planeten Argo, där civilisationen gick under efter enorma jordbävningar. Men det visar sig att planeten fortfarande är full av liv, fast under vatten. Bland annat av ett jättestort sjömonster som attackerar och förstör skeppets enda aquaskyttel (en skyttel som kan användas som en u-båt), och sedan drar med sig Kirk och Spock ner under vattenytan. När en räddningsexpedition till sist hittar de två har de simhud mellan fingrarna och kan bara andas under vatten. Under tiden de varit försvunna har de genomgått en mutering och blivit fiskmänniskor.

st element 2Ett jättestort akvarium ställs i ordning för Spock och Kirk, men de vill tillbaka till planeten. De hoppas att kunna hitta den eller de som opererat dem för att kräva att de fixar tillbaka lungorna som de var. För, som Kirk uttrycker det “jag kan inte styra ett skepp från insidan av ett akvarium”.

Ganska snabbt hittar Kirk och Spock gröna vattenmänniskor, men de får inte något varmt välkomnande: “go away air breeders!”, skriker de och simmar och gömmer sig.

Så rullas det upp en historia kring en civilisation där de äldre styr enligt gamla skrifter och myter, medan de yngre kräver förändring. När planeten drabbades av en geologisk katastrof, och städer sjönk till havets botten så genomgick en stor del av befolkningen en mutationsoperation som gjorde dem vattenlevande. Sedan följde konflikter med de som bodde kvar på land. Därför säger de gamla skrifterna att undervattenscivilisationen är stängd för alla som andas luft. Det var unga radikala element som opererade Kirk och Spock, som en ren akutåtgärd för att rädda deras liv. Tekniken för att vända tillbaka mutationen finns gömd i en gammal helig ruin som är förbjudet område för vattenfolket. .

st element 3Till slut löser sig förstås allting till det bästa, Det samlas in ett motgift från det arga havsmonstret som injiceras i Kirk. För ett tag ser det ut som om han ska förvandlas till en fjällig fisk, men efter några sekunders skräck får han tillbaka sin gamla hy. Enterprise passar på att förhindra en ny, katastrofal jordbävning och allt gammalt groll mellan vattenmänniskor och landlevande glöms bort. Nu vill till och med en del av de unga från vattenfolket flytta upp till land igen och försöka att återuppbygga civilisationen. Och vattenfolkets ledare får komma på studiebesök på Enterprise i en särskild vattenrymddräkt.

Det här är nytt: Har alltid älskat vattenlevande fantasifigurer, så aquafolket känns som
ett skönt tillskott till Star Trek-familjen, precis som aquaskytteln till Enterprise maskinpark. Och visst känns det som om den animerade serien blir allt mer barntillvänd ju längre den pågår. Kirks magiska förvandling känns som hämtad från vilken saga som helst.

st element 7Det här har vi sett förut: Gillar att manusförfattarna inte nöjer sig med att skriva en påhittig historia om ett vattenfolk, utan ändå måste få in lite samtidsmarkörer i historien. Konflikten mellan bostavstrogna ortodoxa och förändringsbenägna unga och radikala känns väldigt tidstypisk för 70-talspopulärkulturen.

Betyg: 7/10. Gillar när man använder den frihet som finns i den animerade formen. Fler nya folkslag och ett äventyr som utspelas på en nya planet, snarare än på Enterprise brygga!

Star Trek The Animated Series, säsong 1, avsnitt 13/16. Avsnitt 93 i min Startrekathon.      st element 8