ENT: A Night In Sickbay. Det där Archer får kåtslag och hans hund blir jättesjuk.

Vad är dealen?  Dags för ett litet avbrott i allvaret nu. Dags för lite sexfantasier, ursäkts-ritualer och sjukhusdramatik. Och humor!

A night in sickbay kretsar egentligen kring Enterprise-gängets andra försök att umgås på ett rimligt sätt med kretassierna. Det där folket som tyckte att offentligt ätande var lika stötande som offentligt sex. När man nu ska besöka deras planet för att tigga till sig teknisk utrustning så tycker Archer att det är en bra idé att ta med sin hund på besöket. Givetvis kissar han på ett heligt träd (hunden alltså) och ytterligare en diplomatisk kris med de lättstötta kretassierna är ett faktum.

Till detta kommer att hundstackaren blir infekterad av något elakt där nere på planeten, och blir jättejättesjuk. Det här gör Archer extremt orolig och lättretad, det är hans bebis som är sjuk ju. Han bestämmer sig för att tillbringa natten i sjukstugan, vid sin hunds sida. Men doktor Phlox tycker sig se att Archers uppjagade tillstånd också handlar om något annat – att det är den sexuella spänningen mellan T’Pol och Archer som förvandlat kaptenen till ett nervöst och stingsligt nervknippe.

Någon lösning på det problemet, förutom disciplin och mental styrka, finns tydligen inte (en kapten kan inte ligga med sina underordnade, tydligen). Men hunden blir i varje fall frisk till sist, och Archer kompenserar för hundkissandet genom en jättemärklig barbröstad ritual som bland annat omfattar en motorsåg, märkliga hårprydnader och ceremoniella verser och rörelser.

Några nya kontakter? Andra gången gillt med kretassierna. Nej, inte riktigt. Men efter Archers ritual fick man i varje fall all teknik man behövde.

Vårdslöst beteende? Att ta med hunden till en annan planet visade sig vara korkat. Både för de diplomatiska förbindelserna och hundens hälsa. Men värre är nog det totala ointresse som Archer uppvisar när kretassierna försöker förklara vad han kan göra för att återupprätta förtroendet hos dem efter urineringsincidenten. I stället jagar han en fladdermus, tränar i gymmet, sover och försöker trösta en medvetslös hundvalp. Jag hade gett honom sparken efter det här.

Matvanor: Phlox matar en del av sina djur med sina avklippta tånaglar.

Sexytime: Archer kan ju försöka förneka attraktionen till T’Pol bäst han vill, men när vi får se vad han drömmer om på nätterna så är det uppenbart att den finns där. Vi får kolla på hans erotiska fantasier som utspelas i det där desinfektionsrummet, där T’Pol plötsligt mister tröjan (hela avsnittet inleds dessutom med ännu fler av dessa halvnakna scener – dock utan den sexuella praktiken). Det här är ett av de mest avklädda avsnitten i hela serien så här långt.

Men det faktum att Archer vill ligga med T’Pol kan ju egentligen inte överraska någon. T’Pol själv pekade ju på risken för manlig sexuell frustration och anspänning i ett avsnitt redan under förra säsongen.

Ordväxlat: Doktor Phlox har alltså rätt i sina iakttagelser om den sexuella laddningen som finns mellan Archer och T’Pol. Men han erbjuder egentligen ingen hjälp för stackars Archer. Men än att han mest ska gilla läget, och försöka ha lite koll på vad det är för testosteronfunktioner som bubblar runt i hans hjärna. Det förklarar Phlox för Archer medan han behandlar hunden.

ARCHER: What am I supposed to do about it? Am I supposed I to ignore it? Am I supposed to say something to her?

PHLOX: Neither.

ARCHER: Neither?

PHLOX: If you were ignoring it, you obviously wouldn’t be seeking my opinion especially under these circumstances. As for discussing it with the Sub-Commander that’s entirely up to you, but I can’t imagine an outcome that would do anything but make matters worse. Pass me the auto-suture, please. The yellow one.

ARCHER: When will we know if the transplant’s working?

PHLOX: One step at a time. First we need to resuscitate him.

ARCHER: So I can’t ignore it, and I can’t talk about it. What do you suggest I do?

PHLOX: Be aware of it, Captain. Simply be aware of it. You’d be surprised what a difference that’ll make.

Personlig utveckling: På tu man hand pratar Archer om hur mycket han gillar hundar, och Phlox om det komplicerade månggiftessystem som hans folk har. Phlox har tre fruar, som i sin tur har tre män. Hans närmsta familj omfattar tydligen 720 relationer varav 42 har romantiska möjligheter, Något bögande eller lesbande verkar det dock inte finnas utrymme för i den uträkningen, om jag förstod allt rätt. Saker och ting är kanske tillräckligt komplicerade ändå.

Det här kändes som… 

Det är mycket på gång i det här avsnittet. Archer får en insikt i det kaos som råder i sjukstugan på nätterna – med nagelklippande, tungskrapande, utfodring av djur och rymningsförsök av fladdermöss. Dessutom diskuteras sex, diplomati och hundskötsel i det här avsnittet. Drömmen om hundbegravningen stack också ut. Precis som Phlox långa tunga. Eller när hunden behandlades död i ett stort vattenkar. Och så den där sjuka ceremonin.

Det här var ett smått vansinnigt avsnitt, som jag faktiskt gillade till sist. Även om jag blev lite vansinnig själv på Archer och hans gnällande. Visst, nu har jag inte husdjur själv, men hela idén om att ta med sig en stackars hund på Enterprises resor är bland det som irriterar mig mest med den här serien. Fladdermöss, det kan jag inte heller förstå, men en stackars hund som ska ligga och vänta på att den upptagne kaptenen ska ha tid för lite TLC är inte mycket bättre. Inte konstigt att vovven försökte ta livet av sig själv på den där planeten genom att begå helgerån.

Men bra att vi äntligen fick ett lite komiskt och udda avsnitt, tycker jag.

Betyg: 8/10

Star Trek: Enterprise. Säsong 2 avsnitt 5/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 692 tv-avsnitt .

ENT: Vox Sola. Det med mattabut och spindelnätsvarelsen.

Vad är dealen? 

En lite snällare version av The Blob möter Vett och etikettskola för interstellära diplomatiska relationer.

Några nya kontakter? Två nya sorter att bekanta sig med för Archer och de andra. Dels kreetassierna, som dessvärre blir enormt kränkta när Enterprise besättning vill äta middag med deras diplomatiska sändebud. Exakt vad som gick fel har ingen någon aning om, så pass kränkta var kretassierna att de faktiskt inte ens kunde berätta vad det var för hemsk grej som hänt.

Den andra livsformen som hälsar på är inte ens inbjuden. Någon form av vit spindelvävsliknande taglitatelletentakelvarelse indränkt i tapetklister. Den har däremot inget emot människor, utan fångar gärna dem och bygger en liten puppa runt de små liven. Och väntar sedan medan de sakta tynar bort.

Matvanor: Den diplomatiska konflikten med kretassierna reddes till sist ut. Och eftersom det här är tv-serien Enterprise så handlar förstås bråket om mat. Att se någon annan stoppa in mat i munnen är extremt obscent inom det kretassiska kulturen. Ungefär lika illa som offentligt sex. Och det är ju trots allt ganska sällan som man ägnar sig åt att ligga när man har sin första diplomatträff med främmande art.

Vårdslöst beteende? Det känns som att man inte arrangerat grundkursen i “så hanterar vi en aggressiv främmande livsform som tagit sig in i skeppet” på Enterprise. Att en och en gå in i ett fraktrum för att sedan bli övermannade av en tentakelvarelse är en väldigt dålig idé. Kanske bör inte heller skeppets kapten vara en av de första fem som fastnar i en aliens nät. En lite konstig grej med det här avsnittet är att den främmande varelsen lyckas skapa neurologiska band mellan de olika människorna som sitter fast i dess nät, men inte själv kommunicera till de fångade personerna vad den vill.

Personlig utveckling: Hoshi börjar därför knåpa på ett sätt att kommunicera med varelsen genom ljud. Det här leder till en ganska spänd stämning mellan henne och T’Pol. Det är något med T’Pols metod att inspirera och peppa (det vill säga att få allt att låta som underbetyg och anklagelser) som inte riktigt fungerar på Hoshi. Jag hade tänkt att det här avsnittet skulle sluta med ett “men nu förstår vi och respekterar varandra”-moment, men nej.

Det var ju faktiskt t’Pols och Hoshis samarbete som ledde till att man lyckades kommunicera med varelsen, fick reda på att den ville åka hem till sin egen planet och fick tillbaka fångarna i ett stycke. Trots det var de två kvinnornas relation precis lika stel och obekväm mot slutet av det här avsnittet som i början. Det här meningsutbytet verkar inte ha hjälpt:

Ordväxlat:

T’POL: Allowing your emotions to control you won’t help solve this problem, Ensign.

HOSHI: Neither will questioning everything I do.

T’POL: You asked for my help.

HOSHI: I didn’t ask for you to keep count of every time I make a mistake, or to second-guess all of my decisions.

T’POL: As First Officer it’s my duty to supervise you.

HOSHI: This goes beyond duty, Sub-Commander. You’ve been looking over my shoulder ever since you came on board. Double-checking my log entries, my translations.

T’POL: It’s my job.

HOSHI: Is that all we’re talking about? You don’t think I belong on Enterprise, do you.

T’POL: On the contrary. It would be a great loss to Starfleet if you were not a part of this crew. If you feel I’ve been unfair to you, I apologise, but I hold you to a high standard, Ensign, because I know you’re capable of achieving it. Shall we continue?

HOSHI: Yes. Why don’t we take another look at the sub-harmonics. I was thinking we could run it through the decryption matrix, see if we can find a pattern. All I see is numbers, codes.

T’POL: Any code can be broken.

Filmhistoria: Veckans film i Enterprises filmklubb är Fruktans lön från 1953. Här kan du höra en Klassiker av Mårten Blomqvist om filmen!

Sexytime: Archer och Tucker ser på vattenpolomatcher ihop. Ja, det var väl det mest erotiska som hände i det här avsnittet.

Det här kändes precis som…

Archers interstellära charmoffensiv går inget vidare. Inte ens att bjuda på middag är riskfritt när man har med andra kulturer att göra.

Hoshis dåliga självförtroende verkar också vara ett återkommande problem. Att det på något sätt blir hennes fel varje gång ett meningsutbyte med en främmande art går åt skogen är förstås inte hållbart i längden. Men jag hoppas nästan på att den dåliga stämningen mellan T’Pol och Hoshi fortsätter. Lite drama mellan besättningsmedlemmarna hade bara gjort den här serien gott.

Det klibbiga spindelnätet var ju en ambitiös scenografisatsning, men rent dramaturgiskt blev handligen om detta levande nät en smula stillastående. Visst, man la till ett moment där tiden är på väg att gå ut för dem som fastnat i tentaklernas grepp, men riktigt läskigt blev det förstås aldrig. De bara hängde där. Och sedan släpptes de ut, klibbiga och blöta av den vita vätskan. Det var nästan den räligaste biten i hela sammanhanget. Yucky, liksom.

Betyg: 6/10.

Star Trek: Enterprise. Säsong 1 avsnitt 22/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 684 tv-avsnitt.