Tag: Konstsamlare

Lower Decks: Kayshon, His eyes open. Metaforfest med metaforförvirring, en samlares skattkista och Boimlers tvillingdrama.

~ rogerwilson ~ 2 Comments

Jag börjar mer och mer luta åt att man ska se hela den här säsongen av Lower Decks som en utstuderad uppvisning i hur många referenser till andra delar av franchisen man kan trycka in i varje avsnitt. Redan här i episod två börjar jag föreställa mig hur det antagligen anordnades vadslagning i writers room kring referensjakten, och jag antar att det här är avsnittet som gick segrande ur striden. Jag menar, kan man ens komma på en huvudintrig som kan rymma mer Star Trek-trivia?

Ramhandlingen går alltså ut på att besättningen på Cerritos får i uppdrag att gå igenom en avliden samlares stora arkiv med olika historiska artefakter. Och ja, många av dem visar sig ha en koppling till Star Trek (I den här youtube-videon gör man faktiskt ett tappert försök att notera alla pryttlar från förr som visas upp). Det hela är på gränsen till överväldigande för mig, och jag börjar känna ett behov av att kolla vissa scener en bildruta i taget för att hinna ta in allt. Andra saker fick jag pausa och googla – som till exempel skelettet av vad som visar sig vara den gigantiska Spock-klonen från avsnittet The infinite Vulcan från den animerade Trekserien.

Men låt oss börja med en annan angelägen fråga, lite på samma tema: “Hur många skämt om tamarier kan man få in i ett enda avsnitt?” Svar: Jättejättemånga. Möt löjtnant Kayshon, den förste tamariern i stjärnflottan. Tamarierna var ju det där folket som pratade i metaforer i det ljuvliga avsnittet Darmok (hur jag bara kunde ge det en åtta i betyg är obegripligt sett så här i backspegeln). I Lower Decks hanterar man förstås tamariernas komplicerade metaforlingo lite mer lättsamt än i The Next Generation. En strejkande översättningsmaskin skapar till exempel en del märkliga situationer. Och hur går det egentligen att ragga på tamariska när man befinner sig på ett Federationsskepp? (Inte så bra, visar det sig). Manusförfattarna har lyckats ta sig an en av Star Trek-historiens mest udda och poetiska inslag på ett väldigt underhållande sätt. Kayshon är alltså den som leder uppdraget inne samlarens samling.

Men det räcker liksom inte med en samlares skattkista och en tamarier för att maximera referensmängden i det här avsnittet. Nej, manusförfattarna lyckas också skriva ihop en sidohandling där stackars Boimler får genomlida samma incident som Riker i avsnittet Second Chances. Transportören skapar en exakt kopia av honom, så att Boimler nu konkurrerar om en plats på USS Titan (där Riker är kapten) med sig själv. Eller, kopian är förstås inte helt exakt. Den andra versionen av Boimler passar mycket bättre in på Titan än den något räddhågsne original-Boimlern.

Referensfesten i det här avsnittet känns som en del av en generell attitydförändring i hela säsongen. Det är som att den ogenerade nördigheten är en del av en bättre självkänsla. Avsnitten tar ut svängarna i flera olika riktningar, och oavsett vad man hajar av kopplingarna bakåt i Star Trek-historien så gör just de detaljerna intrigerna mer skruvade och slutresultatet mycket roligare. Och jag är faktiskt imponerad över hur många artefakter man lyckas få in i samlarens olika salar. Min enda invändning? Att Boimler kanske skulle ha fått vara mer än ett avsnitt på Titan. Lite trist att han måste returneras till moderskeppet redan i andra säsongens första avsnitt.

Betyg: 9/10

Det här är avsnitt 2/10 av Lower Decks andra säsong. Så här långt i min Startrekathon har jag betat av 13 spelfilmer, 8 dokumentärer, 7 Star Trek-romaner, 14 lite större seriealbum samt skrivit hyfsat detaljerat om 798 tv-avsnitt. Och lite till.

DS9: Q-less. Det där Q infiltrerar ytterligare en Star Trek-serie.

~ rogerwilson ~ 7 Comments

ds9 q-less 5

ds9 q-lessNej, allt hopp om en Q-fri zon gick om intet här. Nu dök den megalomaniska entiteten upp även på Deep Space Nine. Och visst har han blivit lite tarvligare med tiden. Lite fjantigare. Småsintare. Kåtare? För till en början verkar han mest dyka upp i det här avsnittet i spåren på Vash – arkeolog-kleptomanen som vi tidigare sett i så pass kackiga avsnitt som Captain’s Holiday och Qpid. Efter att hon hookade upp med Q i Sherwoodskogen så drog de tydligen tillsammans till gammakvadranten. Sen hände något, och hon återvänder ensam till alfakvadranten, med en stor bag fylld av (stulna?) dyrbara artefakter som hon ska sälja. Och blir givetvis bästis med sin tvillingssjälv Quark på fem röda sekunder.

Samtidigt som Vash anländer så börjar mystiska strömavbrott inträffa på Deep Space Nine. Något suger kraft ur stationen, på samma sätt som den skyttel som Vash anlände på var helt dränerad på kraft. Hmm. Kan det finnas något samband? Kaaaan det deeeeeet? Star Trek-mysterier är ofta lättgenomskådade, så också det här. Upplösningen är också av standardtyp  med den gamla vanliga countdownlösningen – personalen på Deep Space Nine måste lösa gåtan med energitjuven inom en viss tid, annars kommer hela  rymdstationen att dras in i maskhålet och krossas.

ds9 q-less 3Precis som med de klingonska systrarna i Past Prologue så är Q och Vashs medverkan i det här avsnittet ytterligare en cross over från The Next Generation – Q och Vash. Att man ville trycka in Q som någon slags crowdpleaser kan jag förstå, men Vash är en obskyr rollfigur som förekommit två gånger i serien – senast för knappt två år sedan. Det är som att man medvetet håller sig till b-laget för att upprätthålla någon slags integritet gentemot The Next Generation. Samtidigt verkar den nya regimen för Star Trek besatt av att följa upp lösa intrigtrådar som alla andra har glömt (Enterprise och Picards medverkan i pilotavsnittet ser jag mer som ett slags överlämnande av en stafettpinne, från serie till serie. Om man nu kan använda den liknelsen när bägge serierna går parallellt i två år…).
I det här avsnittet gillar jag särskilt scenerna från Deep Space Nines bankfacksavdelning, Vashs nervösa och giriga blick där när hon vill försäkra sig om att inte en enda av hennes saker kommer bort på vägen säger mycket om vem hon är. Förresten, är det någon mer än jag som tycker att det är lite för kul att tiden i de här serierna går i samma takt som säsongerna?  Som när Vash berättar att hon varit två år i gammakvadranten, och det är två år sedan det senaste avsnittet som hon var med i visades. En annan höjdpunkt är förstås boxningsmatchen mellan Sisko och Q. Det som avslutas med att Sisko yttrar den centrala repliken för hela den här serien: “I’m not Picard”.

 

ds9 q-less 6En tredje höjdpunkt är Vashs kombinerade örhänge och halsband – varför blev inte det trendsättande på 90-talet? Obegripligt. Däremot vill jag helst aldrig mer se en scen där någon gnider på ferengiöron. Att det ska vara den enda sexuella handlingen som är okej att visa i en Star Trek-serie är faktiskt sjukt.

Q-less är ytterligare ett avsnitt att sortera in under fliken för “habilt, men inte jätteupphetsande”. Testade dock att se det här med en Deep Space Nine-virgin som verkade ovanligt fascinerad genom nästan hela avsnittet. Så något måste de ha gjort rätt.

Betyg: 6/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 1, avsnitt 7/20. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 248 tv-avsnitt.