VOY: State of flux. Det om förrädaren ombord på Voyager.

voy state of flux 6Det känns väldigt…ljust att vara tillbaka på Voyager igen efter tiden på Discovery. Jäklar vad de lyste upp bryggan och de flesta andra rummen i den här serien. Och så sällsynt osmickrande uniformerna är i både skärning och material. Och så långsamt alla pratar. Och så fantastiskt löjliga de främmande rymdfolken ser ut. Ja, det är onekligen lite av en chock att resa tillbaka i tiden till april 1995 från att ha tillbringat de senaste veckorna med nyproducerade Discovery. 

Voyager må rent dramaturgiskt ha varit uppbyggt med avslutade avsnitt istället för långa dramaturgiska bågar, men visst hänger historieberättandet ändå ihop på ett snyggt sätt. State of Flux knyter på sätt och vis ihop med förra avsnittet i serien, Prime Factors. Bägge avsnitten visar hur den begränsade dejtingpoolen på Voyager leder till fruktansvärt dåligt omdöme. Man vill förstås inte att personen man är betuttad i (eller haft en relation med) ska visa sig vara en lögnare, så man slår dövörat till. Man plockar också upp lite andra godbitar från säsongen som gått, som motsättningarna mellan de olika delarna av Voyagers besättning – maquis vs federationen. Och så blir det ett härligt återseende av de irriterande kazonerna.

Det är precis den här typen av detaljer och helhetstänk som gör att manusen för Voyager rent generellt håller en högre klass än tidigare inkarnationer av Star Trek. Tycker också att det är bra att det tar ett tag innan man inser vad det här avsnittet faktiskt handlar om. Trots att det är ett så allvarligt och jobbigt ämne som – förräderi!

voy state of flux 2Elva avsnitt tog det alltså innan Voyager fick sin egen huvudfiende – och det känns lite som att det ger hela serien lite struktur (och även här faktiskt kanske en återkommande storyline). I State of Flux visar det sig att Seska inte alls är den devota bajoranska rebell som hennes f d pojkvän och maquis-befäl Chakotay trodde. I stället var hon en förklädd Cardassier. Och hennes analys av Voyagers situation i en okänd kvadrant av galaxen är inte att håglöst fara runt tills man hittar en väg hem. Nej, hon vill skapa allianser, skaffa sig mäktiga kompisar och använda Federationens tekniska försprång som valuta i kampen för överlevnad. Inte så mycket generalorder ett, alltså. Och det här är inget som hon tänker ta på något stormöte. Helt på egen hand köpslår hon med Kazonerna, prackar på dem replikatorteknik som de råkar felanvända med tragiska följder. Mot slutet av avsnittet lyckas hon till och med transportera sig över till ett av deras skepp och undgår därmed kapten Janeways vrede. Förmodligen för att återvända snart och göra livet riktigt surt för besättningen ombord på Voyager. Note to self: folk som gör inbrott i mässen är troligtvis förklädda Cardassier.

voy state of flux 3Seska ansluter sig alltså till en stolt tradition av kirurgiskt förändrade fiender till Federationen, man kan väl kalla henne lite av Voyagers Ash Tyler — fast utan hjärntvätten. Och precis som i Discovery finns det här en (i och för sig avslutad) kärleksrelation som komplicerar saker och ting ytterligare. För Chakotay är det dock fråga om flera grader av sårad stolthet. Det var ju inte bara Seska som var spion under hans befäl, utan även vulcanern Tuvo. Han tvivlar lite på sina ledarskapsförmågor efter det här. voy state of flux

Efter att jag sett avsnittet undrar jag ändå lite över om Seskas analys verkligen är helt felaktig. Voyager är ju ensamma i galaxen, vad händer när man möter en övermäktig fiende? Samtidigt är ju frågan om man kan hålla uppe moralen ombord om man helt struntar i alla regler och reglementen. Hur som helst så bjussar Janeway på en hel del kattigt beteende från sitt håll i det här avsnittet, framför allt mot Kazonerna (som ju för övrigt har ungefär de sämsta frisyrerna i galaxen).

JANEWAY: You know, I’m really easy to get along with most of the time. But I don’t like bullies, and I don’t like threats, and I don’t like you, Culluh. You can try and stop us from getting to the truth, but I promise you, if you do I will respond with all the unique technologies at my command. Janeway out.

Betyg: 8/10.

Star Trek: Voyager: Säsong 1, avsnitt 11/16. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 369 tv-avsnitt. Med det har jag nu sett hälften av alla filmer och tv-avsnitt som producerats till dags dato. Hurra!.  

VOY: Caretaker pt 1 & 2. Början på en ny era.

voy caretaker 2

Äntligen! Voyager! Som jag längtat! Det femte tv-formatet (ja, jag räknar den animerade serien som ett eget) i Star Trek-familjen kan börja!

voyager caretaker 3Det här är väl den serie i Star Trek-franchisen jag sett flest avsnitt av, förutom originalserien. Men till skillnad från originalserien så såg jag den här så pass sent i livet att jag faktiskt minns något mer än lösryckta fragment. Trodde jag i varje fall. För när jag nu ser Voyagers pilot så inser jag att jag egentligen aldrig riktigt förstått hur det hela hängde ihop på det där stora rymdskeppet. Och till min stora förvåning hur jag genast börjar tycka om rollfigurer som jag brukade avsky (ja, jag pratar om Neelix).

Men det allra starkaste intrycket efter dubbelavsnittspiloten The Caretaker är den enorma klasskillnaden. Det är som att Voyager spelar i en helt annan division än sina föregångare, förutom kanske originalserien. Här finns ett noga genomtänkt persongalleri, som ger plats för både utopisk idealism och konflikter mellan huvudpersonerna, samt en helt ny outforskad del av galaxen för våra nya hjältar att ta sig an och utforska.

För i och med starten av Voyager så görs det ju någon form av uppdelning mellan de olika serierna som vid den här tiden går parallellt på olika, konkurrerande, tv-kanaler. Deep Space Nine får ärva hela det gamla Star Trek-universumet: fiender, konflikter, politiska motsättningar och Federationspolitiken. Medan Voyager ganska raskt i det första avsnittet dras in i en mystisk kosmisk våg och hamnar i deltakvadranten, 70 000 ljusår från det man kallar hem. Och medan jag från början tänkte att det var Deep Space Nine som fått den bästa dealen här, så inser jag redan efter piloten av Voyager att det är precis tvärtom. Manusförfattarna till Voyager har nu full frihet att kasta sig ut i en ny del av galaxen, och verkligen dra dit ingen människa någonsin varit tidigare.

voy caretakerMen, precis som i piloten till The Next Generation så möter Voyager i det allra första avsnittet en varelse med större makt än de ens kunnat föreställa sig: The Caretaker, det mystiska väsen som transporterat skeppet till deras del av galaxen, och som försöker gottgöra för invånarna på planeten Ocampa att han sabbat hela deras atmosfär. Nu kidnappar han skepp från alfakvadranten för att hitta en ras han kan fortplanta sig med. För The Caretaker är gammal, trött och döende, och snart måste han lämna Ocampas befolkning utan beskydd och hjälp.

voy caretaker 6Jag är kanske inte helt förtjust i ramhandlingen i det här avsnittet, precis som jag tycker att en del av datoranimeringen verkligen suger. Men å andra sidan är jag mycket imponerad av hur man byggt ihop persongalleriet på skeppet. Det består av en blandning mellan Federationspersonal och besättningen på ett av Maquisrebellernas skepp, som också blivit kidnappat av The Caretaker. Det finns alltså en inneboende konflikt hos själva personalen ombord på Voyager, vilket också ger en möjlighet att ifrågasätta och bryta mot Federationens stelbenta regler under seriens gång. Ja, man har ju faktiskt helt och hållet tappat kontakten med hela Federationen, så det är upp till kapten Janeway och hennes personal att på egen hand lösa alla problem när de dyker upp.

Kapten Kathryn Janeway, ja. Hon spelas ju på ett fantastiskt sätt av Kate Mulgrew. En skådespelare som fick hoppa in i rollen först efter att producenternas förstahandsval Genevieve Bujold hoppat av (eller fått sparken) efter bara några dagars inspelning. Här kan man se en jämförelse mellan de två skådespelerskornas tolkning av sin rollfigur:

 

Janeway i Mulgrews tappning är en handlingskraftig och självsäker kapten. Men redan i pilotavsnittet får vi se hur hon också har en familj (en man och en hund) som dock inte följer med henne på skeppet. Hon påminner mer om den impulsive, känslosamme och kaxige Kirk än den mer intellektuelle och filosofiskt lagde Picard. Upplagt för okonventionella lösningar och oväntade beslut, helt enkelt.

voy caretaker 5Jag går igenom de övriga rollfigurerna lite mer grundligt i kommande blogginlägg, men redan nu är jag sådär lite hopplöst förtjust i läkarhologrammet. Tänkt från början som en utbildningsresurs på Voyager så fick han ta över huvudansvaret där borta i deltakvadranten. Hologramdoktorn är en folkilsken typ, även han mer besläktad med McCoy i originalserien än sina mer mjäkiga kollegor, Crusher i TNG och Bashir i DS9.

Avsnittet som helhet är fyllt av oväntade vändningar och olika överraskningar. Att man både hinner introducera ett helt nytt manskap och en helt ny dödsfiende (Kazoner) är inget annat än imponerande. Men framför allt är det den mest välbalanserade och genomtänkta piloten hittills i Star Trek-familjen, faktiskt. Snygga eleganta grepp är hur skeppet avgår från rymdstationen Deep Space 9 (serierna är ju faktiskt konkurrenter om tittarna), men också hur man faktiskt tar livet av en tidigt introducerad rollfigur, vilket förstås förstärker känslan av utsatthet i avsnittet. Det här ska bli riktigt kul att fortsätta kolla på!

Betyg: 9.

Star Trek: Voyager. Säsong 1, avsnitt 1 & 2/16. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 340 tv-avsnitt.