VOY: Heroes and demons. Det med Beowulf på holodäcket.

voy heroes

Åh nej. Ett jämrans “trubbel på holodäck”-avsnitt igen. Med tanke på allt strul som federationens skepp verkar ha med den här underhållningsfunktionen så är det underligt att man inte stänger ner den. Den här gången är det någon form av energibaserad livsform som råkar snubbla rakt in i Kims iscensättning av det gamla brittiska kvädet Beowulf (som utspelas i Danmark och södra Sverige), kortsluta fjärrstyrningen utifrån och sedan bokstavligt talat sluka först Kim och sedan även Tuvok och Chakotay i sin roll som monstret i Beowulf. –

voy heroes 5Alltså, jag avskyr oftast de här holodäckhistorierna. Känner att de mest är roliga för manusförfattarna och skådespelarna, som för en stund slipper Star Trek-seriens begränsningar och kan flippa ut lite. Jag är ju fortfarande mest intresserad av Star Trek-konceptet, inte produktionsteamets fantasier om vikingatidens Danmark, iscensatt med några av tv-historiens kanske sämsta lösskägg. Å andra sidan kan man förstås hävda att de här holofantasierna har återkommit så pass många gånger nu att de är en viktig del av Star Trek-konceptet. Usch, jag vägrar.

voy heroes 3Ett av Star Treks absoluta lågvattenmärken i mina ögon är till exempel avsnittet där hela TNG-gänget hamnar i ett Robin Hood-äventyr. Ett rakt igenom vidrig avsnitt. Och till min stora skräck känns Heroes and demons gjort i samma anda. När besättningsmedlemmarna äntrar holodäcket så välkomnas de genast av  kungadottern Freja, i värsta valkyriaoutfiten. Sedan väntar en granskning inför ett misstänksamt och väldigt skäggigt hov. Ger nästan upp här, men lyckligtvis tar faktiskt handlingen en lite oväntad väg.

Efter att Chakotay och Tuvok försvunnit på holodäcket resonerar Janeway och Paris sig fram till att den enda ombord på Voyager som kan undersöka holoäventyret utan fara för sitt liv är skeppets hologramläkare. Så utvecklas intrigen till att handla om honom istället för vikingatidens Danmark. Uppdraget på holodäcket blir ett sätt för hololäkaren (som ännu inte har något namn) att bevisa att han är en tänkande och självständig individ – inte bara ett datorprogram  (lite samma problematik som Data brottades med i The Next Generation).

I sin färd mot individualismen ska vår hololäkare efter lång tids tvekan till slut också välja sig ett eget namn. Lite olyckligt blir det doktor Schweitzer, en lite kanske för uppenbar hyllning till Albert Schweitzer  (som tur är ångrar han det valet i slutet av det här avsnittet). Efter att Schweitzer hamnat i närkamp med holomonstret så visar det sig förstås att det där med att han skulle vara osårbar är rent  nonsens. Så hur lättvindigt skickade Janeway egentligen iväg skeppsläkaren till holodäcket? Eller litade hon bara på att det fanns en säkerhetskopia lagrad i datorn?

voy heroes 2Den folkilskne och överkvalificerade hololäkaren ombord på Voyager är i mitt tycke en av seriens mer underhållande rollfigurer. Så här långt är det faktiskt bara han och Janeway som jag känner verklig sympati i Voyager. Att låta honom, pricksäkert spelat av Robert Picardo,  blir avsnittets huvudperson är en  förmildrande omständighet mitt i Beowulf-tramset. Sen är det något med Marjorie Monaghan också. Hon gör visserligen sin roll som Freja stelt och övertydligt, men ändå lyckas ge den någon form av själ. Och ja, tillsammans får de till och med uppleva en kort Harlequin-liknande romans. Sen finns det något med holoprogrammets upprepningar som jag också gillar i det här avsnittet. Att Beowulf-holonovellen faktiskt är rätt illa skriven, så samma repliker och situationer återkommer oavsett vem ur Voyagerbesättningen som kommer dit.

Så trots min avsky för den här genren av holoäventyr så är Heroes and demons faktiskt inte rakt igenom avskyvärt. Men ganska ointressant. Det var extremt svårt för mig att hålla intresset uppe genom hela avsnittet. Jag fick trösta mig med att det bjöds på lite kulturorientering även här, när Tuvok och Chakotay pratar om legender och monster:

TUVOK: This ancient Earth culture seems fascinated with monsters.
CHAKOTAY: Every culture has its demons. They embody the darkest emotions of its people. Giving them physical form in heroic literature is a way of exploring those feelings. The Vok’sha of Rakella Prime believe that hate is a beast which lives inside the stomach. Their greatest mythical hero is a man who ate stones for twenty three days to kill the beast and became a saint.
TUVOK: Such fables are necessary only in cultures which unduly emphasise emotional behaviour. I would point out there are no demons in Vulcan literature.
CHAKOTAY: That might account for its popularity.

Betyg: 3/10.

Star Trek: Voyager: Säsong 1, avsnitt 12/16. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 373 tv-avsnitt.

Elementary, Dear Data. Det där Data får vara Sherlock Holmes i ett helt avsnitt.

tng elementary 2

Oh no, they didn’t.

Som om det inte räckte med att androiden Data utvecklade ett ohälsosamt intresse för Sherlock Holmes i första säsongens Lonely among us ,så kommer här ett helt avsnitt ägnat åt hans favoritfetish. I Elementary, Dear Data ska han och La Forge lajva Holmes och Watson i ett mysterium på holodäck. Så småningom ansluter den nye skeppsläkaren – och androidfobikern – Dr Pulaski. Hon är inte särskilt intresserad av gamla brittiska deckargåtor, utan vill mest vara med för att bevisa att Data inte kan lösa ett mysterium han inte redan har inprogrammerat i sin hårddisk. I sin iver att överbevisa henne råkar La Forge skapa en holodäckssimulering som är så avancerad att den virtuella versionen av Holmes ärkerival Dr Moriarty blir så smart och självmedveten att han försöker ta kontrollen över hela Enterprise.

tng elementaryVid det här laget börjar det utkristallisera sig åtminstone två återkommande undergenrer av TNG-avsnitt. Dels är det Data-avsnitten som på olika sätt utforskar den lite vilsna androidens försök att olika sätt förstå vad det är att vara människa (vi har sett några tidigare, och det här är det första i ytterligare ett litet stim på samma tema). Den andra subgenren är holodäcksavsnitten – ett säkert kort när uppfinningsrikedomen kring yttre rymden ebbar ut. Då kan man alltid skicka Picard till ett café i Paris, eller varför inte låta den virtuella verkligheten på olika sätt spåra så att den påverkar den “verkliga” verkligheten. Elementary… är ungefär vad man får när man gifter de här två undergenrerna med varandra. Androiden Data i en virtuell verklighet som hotar hela Enterprise.

Jag bävade faktiskt när jag insåg varthän det här avsnittet barkade. Att se Data springa runt med ett förstoringsglas iförd en Sherlock-hatt i brittisk är ju inte direkt det första man väntar sig när man ska se en science fiction-serie. Men det är väl en del av vad som gör The Next Generation så unik, antar jag. På gott och ont. Nu nöjer sig ju inte manusförfattarna med att göra ett rent fan boy-avsnitt, utan lägger flera olika metanivåer på ämnet. Det blev inte så pjåkigt till sist.

tng elementary 3För mig som gammal The Nanny-fantast var också roligt att för en gångs skull se Daniel Davis i någon annan roll än som sur brittisk butler. Även om rolltolkningen som sur brittisk mästerkriminell inte verkar ligga jättelångt från den bitchige Niles (att IMDB listar The Nanny som Mitt liv som mamma är däremot så konstigt att den som hittade på den svenska titeln borde göra någon form av offentlig avbön). Däremot är det ju ett stort fail i avsnittet i stort att Moriarty aldrig blir särskilt läskig. Intrigen faller liksom lite på det.

Så min sammanfattning av det här avsnittet är något i stil med: Sherlockfobiker (i Star Trek-sammanhang åtminstone) är ändå hyfsat road av ett avsnitt där Data springer runt i en Deerstalker-hatt. Det är bra kämpat av Team TNG.  

Förresten, är det bara jag som tyckte att det var en sexuell underton i den här dialogen, när Moriarty och skeppsläkaren Pulaski ska ta avsked:

PULASKI: It could be a long time. Time won’t pass for you, but I may be an old woman.

MORIARTY: But I’ll still fill you with crumpets, Madam

Tekakor känns verkligen som en jättekonstig omskrivning för sex.

Betyg: 4/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 2, avsnitt 3/22. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 131 tv-avsnitt.