Okej. Nu är det slut på surandet. Här kommer ett avsnitt som gjorde mig riktigt, riktigt begeistrad. Ytterligare en så kallad bottle episode, det vill säga ett avsnitt med lite mindre budget där man främst använder befintliga miljöer och kulisser, och struntar i gästskådespelare till förmån för den fasta ensemblen. Relationer, mycket dialoger och färre specialeffekter brukar också vara typiska kännetecken på ett sånt här avsnitt. Fast just här har man faktiskt kombinerat de där begränsningarna med en riktigt rafflande intrig. Efter en rad mediokra avsnitt var jag inget mindre än överlycklig efter Civil Defense.
Sisko vill börja utnyttja de utrymmen ombord på basen som användes för de straffarbetesliknande arbetetsuppgifterna där man hanterade det som man brutit i de bajoranska gruvorna. En symboliskt viktig ommöblering, alltså. När Jake och O’Brien försöker rensa bort gamla cardassiska datorprogram från en av terminalerna där så i råkar man också utlösa ett dolt säkerhetssystem. Ett förinspelat videomeddelande med basens förre cardassiske befäl Gul Dukat dyker upp på skärmarna, I det uppmanar han arbetarna i gruvavdelningen att avbryta sin revolt, annars kommer de att bestraffas. Samtidigt låses alla dörrar till lokalerna.
Hoten från säkerhetssystemet blir allt allvarligare och när det börjar varna om att man snart ska spruta in giftgas i gruvdriftslokalerna inser Sisko, Jake och O’Brien att det är det dags att försöka fly. En flykt som dessvärre bara triggar igång nästa nivå i detta väldigt aggressiva försvarssystem. Och så fortsätter det så, för varje motdrag utlöses ytterligare en säkerhetsrutin. Till sist har det gått så långt att hela stationen ska självdestrueras.
Som ett led i det här säkerhetssystemet har datorn också låst in alla våra olika rollfigurer på olika platser på rymdstationen, varpå intrigen utvecklas till tre parallella kammarspel. Ett är på rymdbasens brygga där bland annat Kira, Dax, Bashir och så småningom Garak försöker hitta nya sätt att lösa det här problemet på. Samtidigt är Odo och Quark är instänga på Odos kontor, medan Sisko och de andra försöker ta sig fram på egen hand genom stationen. Till sist transporterar självaste Gul Dukat sig ombord, men han vill inte hjälpa till att lösa problemen (han har den viktiga säkerhetskoden som skulle kunna stänga av hela processen)utan att först få något tillbaka. Han väljer den här pressade situationen för att försöka förhandla till sig en fast cardassisk militär närvaro ombord på Deep Space 9 i en förhandling med Kira. Hon vägrar.
Jag tycker att det här avsnittet är upplagt på ett ganska raffinerat sätt. Att varje åtgärd leder till att man är ännu djupare i trubbel är ganska kul i en serie där alla alltid verkar fatta optimala beslut. Sen finns det flera minnsvärda scener och situationer här. En favorit är scenen där Gul Dukat ska transportera sig över till sitt skepp från stationen, och cardassiernas dator tolkar det som ett flyktförsök, med hård åtgärd som svar. Det var en twist som fick mig att sitta och flina i tv-soffan, såklart att säkerhetssystemet har ytterligare ett säkerhetssystem som övervakar det första. Vi får också reda på ytterligare detaljer kring Garaks bakgrund – tydligen verkar han på något sätt förrått Gul Dukats far. Samtidigt så kommenterar också Garak svartsjukt att Dukat stöter på Kira. En del av manuset som skådespelaren som spelar Kira, Nana Visitor, reagerade mycket starkt på, och tyckte tramsades bort. Det är liksom inget flirtläge när en gammal förtryckare helt plötsligt vill ligga med den han förtryckt. Hon påverkade tydligen dock manusförfattarna att ta upp frågan igen, och nu på ett mer inkännande sätt i förhållande till Kiras perspektiv. Intressant hur skådespelarna – som på många sätt är mer konstanta i rollarbetet än tillfälliga manusförfattare – blir de som försvarar och skyddar sina rollfigurer.
Satt på helspänn genom hela det här avsnittet (det är ändå något speciellt med utdragna nedräkningar till att rymdstationer och rymdskepp självdestruerar – kan man till och med tänka sig att det är en helt egen genre?). Gillar också bottle episodes som landar i kammarspel. Däremot är just den delen inte helt genomarbetad här. Det är egentligen bara på basens brygga som det händer spännande saker. De andra två spelplatserna är ordentligt underutnyttjande. Men välgjort och bra – att det tydligen var ett helvete att få ihop det här på manusnivå kände jag inte av alls.
Betyg: 9/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 7/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 333 tv-avsnitt.
Ett avsnitt som handlar om ett kaotiskt läge i förhållandet mellan Federationen och Cardassia kanske måste vara rörigt och kaosartat. Men inte så här vagt och icke-informativt. Medan hela gränsdragningsfrågan mellan Cardassia och Federationen gicks igenom lugnt, sansat och pedagogiskt i Journey’s End så är det här avsnittet nästan helt utan information. Hur stort är konfliktområdet? Hur många kolonier omfattas? Hur kan den typen av väpnade konflikter som vi ser i det här avsnittet ens kunna pågå utan att det uppmärksammats av Federationen tidigare? Hur dålig är säkerheten på Deep Space 9 når Gal Dukat kan kidnappas där? Vem ljuger för vem? Vi får väl se om det klarnar i nästa avsnitt. För en gångs skull känns det ju åtminstone som om man har kastat ut tillräckligt mycket intrigtrådar och mysterium för att det ska vara motiverat med ett dubbelavsnitt – så har ju inte alltid varit fallet.