ENT: Affliction och Divergence. Det om det klingonska övermänniskoviruset.

Medan jag sitter och knåpar på inlägget om det senaste Picard-avsnittet så bjussar jag på en bloggpost om en gammal Enterprise-episod. De tidigare Picard-skriverierna hittar du här nedanför, eller under Picardrubriken i menyn till höger.

Ändå alltid något visst med att se ett dubbelavsnitt om ett smittsamt, dödligt virus när det både pågår Coronapanik i omvärlden och man ligger hemma med förkylning.

I de här två avsnitten spinner man vidare på storyn kring augmenterade, genetiskt förbättrade individer. Man tänkte ju sig att berättelsen skulle nå ett naturligt slut när alla genetiskt förbättrade människor och embryon sprängdes i luften i The Augments. Men, inte då. Klingonerna ville också framställa egna överklingoner, och lyckades hitta lite dna i skeppsvraket. (Fast egentligen är det här ett avsnitt som ska förklara varför klingonerna bytte look mellan originalserien och den första spelfilmen. Det vill säga, varför man ibland har bucklor i pannan, och ibland inte. En ansträngning som ju känns lite förgäves, med tanke på klingonlooken i Discovery – där man ju inte ens kunde hålla sig till en konsekvent look mellan säsong ett och två).

Men, tilllbaka till handlingen i det här avsnittet igen. För klingonerna visade sig experimentet med mänskligt övermännisko-dna inte vara helt lyckat. Klingonerna fick släta pannor när de förvandlades till människolika varelser. Dessutom (och det här kanske är den mer allvarliga konsekvensen) blev de dödligt sjuka efter ett tag. Det inympade dna:t fungerade helt enkelt inte med den klingonska fysiologin. Någon i deras försöksgrupp råkade vara sjuk i influensa – och det skapade ett LUFTBURET DÖDLIGT ÖVERMÄNNISKOVIRUS, Det kvittar hur många coronavirusartiklar jag läst de senaste dagarna, bägge de här avsnitten kändes liksom lite för komplicerade för mig och min febriga hjärna. Subgenren medicinskt technobabble är också svår att uthärda, tydligen. Så många turer kring virus, vaccin, olika stammar och botemedel. Till sist blev jag faktiskt helt apatisk medan såg på hur en massa klingoner blev sjuka, eller hur klingonska skepp attackerade Enterprise medan Phlox framställde en virusbomb.

För att ytterligare komplicera allting så förekommer Sektion 31 i det här avsnittet, fast utan att organisationen kallas för Sektion 31. De har hur som helst en hållhake på Reed, som är deras agent sedan tidigare. Archer kommer på Reeds dubbelspel och kastar honom i finkan ett tag. Men det som är RIKTIGT förvirrande här är att Sektion 31-mannen i det andra och avslutande avsnittet verkar bli lurad av klingonerna. Fast sedan kommer det fram att han förutsett det luret redan från början, så trots att det verkar som om Sektion 31:s plan gick åt helvete så var det resultatet de strävat efter hela tiden. Dubbel- och trippel-lur. Ett så otroligt invecklat sätt att göra något faktiskt helt meningslöst. (Målet var i varje fall ett stabilt klingonskt imperium.)

Jag tänker ge mig själv lite lediga tyglar, så här mot slutet av den här säsongen och kortfattat sammanfatta det som händer i de här två avsnitten.

  • Phlox kidnappas av klingoner för att hjälpa dem att fixa till övermänniskoviruset så att det inte blir dödlig.
  • Phlox är mer intresserad av att se till att ta bort det övermänskliga ur ekvationen, i stället för att bara försöka hitta på ett botemedel.
  • Samtidigt saboterar övermännkskoklingonerna Enterprise, så att skeppet håller på att sprängas. För att motorn inte ska skära måste man köra i jättesnabb warp-fart.
  • Trip, som är på Stjärnflottans nylaunchade skepp Columbia kan hjälpa Enterprise, men eftersom de kör så fort så är det enda sättet han kan ta sig över till Archers skepp genom att dra sig över via en tjock kabel (just när vi trodde att den här serien inte kunde bli mer osannolik). Det gör han när skeppen kör mage mot mage – en liten återanvändning av konceptet som man använde sig av när Enterprise mötte en gammal version av sig själv i förra säsongen.
  • Det kommer klingonska skepp som vill spränga den smittade klingonska kolonin sönder och samman för att stoppa sjukdomen. Men där nere finns också den kidnappade Phlox. För att försvara sig gör han en odling av viruset på Archer som sedan resulterar i en virusbomb som transporteras över till ett av de attackerande klingonskaskeppen. Nu måste de sluta bomba planeten – annars kan de inte få något botemedel av Phlox.
  • Utöver detta: När T’Pol mediterar så drar hon plötsligt in Tucker i sitt mentala rum. Jättekonstigt. Och efter att Hoshi och T’Pol mindmeldat händer samma sak för Hoshi. Mystiskt!

Som sagt, jag kanske var lite febertrött, men hängde faktiskt inte med på allt infektions- och virussnack, utan fick spola tillbaka och se om vissa scener. Och inte ens då blev det superspännande eller helt begripligt. Känns som att kombinationen influensavirus och supermännisko-dna var en komponent för mycket för mig. Att klingonerna dessutom blev mänskliga av den där dna-infusionen var ytterligare en variabel som kanske blockerade viktig information från min hjärna. Det var helt enkelt lite feberdröm över hela avsnittet (överspelet som skedde när Archer blev injicerad med viruset var däremot inte okej ens när jag var sjuk).

Affliction Betyg: 6
Divergence Betyg: 4

Star Trek: Enterprise. Säsong 4, avsnitt 15 & 16/22. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 10 långfilmer och 758 tv-avsnitt.

Contagion. Det där Enterprise hackas av en utdöd civilisation.

tng contagion

Det här avsnittet är både spektakulärt och utspätt samtidigt. Spektakulärt eftersom vi faktiskt får se ett Federationsskepp explodera mitt framför ögonen på kollegorna ombord på Enterprise. Utspätt och lite förvirrat eftersom jag fortfarande är ganska osäker på vad det egentligen handlade om. Men framför allt är det här ett typiskt TNG-avsnitt med tempoproblem. Med ojämna mellanrum stannar hela intrigen upp för att ge plats åt de där oändliga dialogerna som är så typiska för TNG. Oftast fyllda med bisarra (och ofta påhittade) tekniska termer, eller bara en omständlig förklaring till vad som just skedde och vad som eventuellt kommer att inträffa i nästa scen. Jag vet att de där pratavsnitten är lite av ett signum för Star Trek, men även dessa pratorgier kan ju genomföras med mer eller mindre finess. Här kändes det som att avsnittet startade och stoppade flera gånger. Det fanns liksom inget flow!

contagion 3På ett plan kan man väl kategorisera Contagion som ett avsnitt om datavirus. Tekniken ombord både Enterprise och systerskeppet  USS Yamato  (och, för en kort stund, även Data) flippar ut efter att skeppens huvuddatorer blivit smittade av en fientlig kod från den utdöda civilisationen på planeten Iconia. Å andra sidan kan man också se det här som ett avsnitt med en intrig i stil med “Faraons hämnd”. Picard och hans kaptenskollega Varley ombord på Yamoto är lite av gravskändare, när de försöker röva med sig skatter och kunskaper från det mytomspunna Iconia. Givetvis vilar en förbannelse över ruinerna – om än en väldigt högteknologisk sådan.

tng contagion 3Till den här prekära situationen läggs också ett Romulanskt skepp, Haakona, lett av kapten Taris (ytterligare ett romulanskt befäl klädd i en ursnygg outfit. Romulanerna har snyggast uniformer i unviersum!). Enterprise är inne i den neutrala zonen, och en väpnad incident hade kunnat vara ett faktum om inte även Haakonas datorsystem påverkats av viruset. Det här dödläget, med två fiendeskepp som inte kan attackera varandra, liksom även andra delar av intrigen, påminner irriterande mycket om The last outpost från första säsongen av TNG. Att kopiera från originalserien är väl en sak, en annan att börja göra remakes på avsnitt som hade premiär förra året!

tng contagion 4Det är lite symptomatiskt att den scen jag minns bäst från Contagion är “comic relief”-avsnittet där skeppets hiss går helt bonkers och kastar stackars Geordi upp och ner och hit och dit innan han äntligen kommer dit han ska. Den scenen kan man trösta sig med när man senare kommer fram till den egentligen ganska deprimerande upplösningen. För även om Picard och hans besättning som vanligt framstår som hjältar, så är det här ytterligare en berättelse om hur Enterprise kommer i kontakt med en civilisation som är vida överlägsen deras egen, men inte lär sig något alls om och av den. Eftersom den i det här fallet är utdöd och inte ens går att kommunicera med, så tvingas man till och med att spränga resterna av den iconiska kulturen i bitar, för att på det sättet undkomma deras automatiserade försvarssystem.

Sett utifrån är Enterprise resa genom galaxen fylld av den här typen av rätt så allvarliga misslyckanden. Man kan se det som ytterligare en påminnelse om människans litenhet i universum – ett favorittema i Star Trek. Men jag börjar mer och mer misstänka att besättningen ombord på Enterprise kanske utgörs av ett gäng klåpare. Eventuellt borde man skriva om den där texten som inleder alla avsnitt till något mer korrekt för seriens innehåll. I stället för “to boldly go where no one has gone before” kanske man borde säga “to boldly fail where no one has failed before”? Så känns det i varje fall när pyrrhussegrarna börjar rada upp sig, som i det här avsnittet.

Betyg: 5/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 2, avsnitt 11/22. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 139 tv-avsnitt.