Vad är dealen? 

Så blev det lite old school, här i Enterprise. Alltså nästan 60-talsgammalmodigt när man knåpat ihop en sån där historia om hur mannen av folket räddar en prinsessa. Hon är bortskämd och krävande, medan han blir surare och vresigare på hennes tjat samtidigt som han ensam måste se till att de överlever. Givetvis slutar alltihopa med att de ligger med varandra. Eller i alla fall hånglar intensivt, några exakta uppgifter om sexuella aktiviteter ges inte.

Det hela börjar som en variation på ett nu ganska känt tema i Enterprise. Det där kapten Archer tror alla om gott, bara för att inse lite för sent att han blivit lurad. I det här fallet är det ett skepp som behöver hjälp med reparationer, de har en passagerare nedsövd i en stasis-kammare, och den har börjat krångla.

Tucker hjälper till och mekar och har sig, men “passageraren” vaknar i förtid. Hon visar sig vara en bortrövad prinsessad, kidnappad av de två retellierna på alien-skeppet som hoppas på en fet lösensumma. Tucker verkar inte riktigt förstå något av det som händer innan han blir nedslagen av den ene retelliern. Han ser snabbt till att fly med sitt skepp, med både Tucker och prinsessan ombord. Däremot tvingas han lämna kvar den andre retelliern på Enterprise, men Archers utfrågningar av honom leder ingenstans. Han hävdar bestämt att han inte har någon som helst aning om vart skeppet han kom med är på väg.

Tucker och prinsessan Kaitaama lyckas i alla fall fly från det retelliska skeppet i en lite för trång räddningskapsel, och landar på en träskplanet. Här blir det först en massa bråk och sedan en massa hångel. Parallellt med det här spelar T’Pol och Archer teater för den kvarlämnade retelliern. Man låtsas att Enterprise är i T’Pols våld och att hon har för vana att avrätta de som uppfört sig illa. Det tar inte superlång tid innan deras fånge har skvallrat om hur man kan hitta det retelliska skeppet.

Till sist räddas i alla fall Tucker och prinsessan av Archer och de andra på den där träskplaneten. När det är dags för Tucker och prinsessan att ta farväl utlovar hon honom mer hanky panky om han kommer och hälsar på henne efter att hon blivit drottning. Då tänker hon nämligen avskaffa de fåniga reglerna om sexuell avhållsamhet som hon nu lyder under. Tror aldrig jag sett Tucker le så här brett under hela serien som efter det beskedet. Själv satt jag mest och himlade med ögonen av alla unkna Kirk-vibbar jag fick under det här högst förutsägbara avsnittet.

Ordväxlat:

TUCKER: So, when do you ascend?
KAITAAMA: Two hundred and forty six days.
TUCKER: It’s a long shot, but maybe Enterprise will get the chance to visit Krios Prime before then. Of course, from what you’ve told me I doubt your family would let me see you.
KAITAAMA: I doubt they would, but once I’ve been made First Monarch I’ll have the authority to change the rules.
TUCKER: What kind of changes?
KAITAAMA: Come visit me. Perhaps you’ll find out.

Några nya kontakter? Retellierna är väl helt nya i Star Trek-sammanhang, medan prinsessan Kaitaama kommer från Krios Prime, en planet som dyker upp senare i tidslinjen i The Next Generation. Det vill säga, Enterprise-manusförfattarna har här skrivit in ytterligare en first contact i Star Trek-tidslinjen.

Vårdslöst beteende? 

Det känns lite korkat att fortsätta med att skicka över ensamma besättningsmän till främmande folks rymdskepp för att göra reparationer. Blir de inte med barn så kan de bli nedslagna och kidnappade – som här.

Personlig utveckling: Prinsessan Kaitaama går från att vara superjobbig, egoisist och självupptagen till att bli superkåt på Tucker. Det här manuset vinner inte pris för årets karaktärsutveckling, direkt.

Sexytime: Grovhångel när både Tucker och prinsessan är dyblöta efter att ha ramlat ner i träsket. Det är förspelet till….ja, vi vet inte exakt. Mer än att Archer ler menande när han upptäcker Tucker i småbyxor och prinsessan i underkjol när det är dags att rädda dem.

Men visst var det mer passion och lust i det här avsnittet än nägonsin tidigare i Enterprise? Det känns som om andra säsongen har som minimistandard att Tucker tar av sig tröjan i åtminstone vartannat avsnitt.

Matvanor: Mest olika former av nödproviant för prinsessan och Tucker, medan retellierna bjuds på finmiddag hos kaptenen i början av avsnittet.

Det här kändes precis som… något gammalt generiskt manus som blivit lämnat kvar längst ner i någon gammal flyttlåda. “Kärlek börjar med bråk”-plotten är ju gammal som gatan, men kan göras ut med lite olika finess. Bra exempel finns i allt från Så tuktas en argbigga till den första Star Wars-filmen. Men här har man verkligen inte brytt sig om att ge avsnittets prinsessa någon som helst form av koll eller sympatiska sidor. Det behöver man förstås inte, men någon personlighet överhuvudtaget kanske hade varit kul?

Precious Cargo har också band till två tidigare Star Trek-avsnitt med liknande tematik. Originalseriens Elaan of Troyius handlar också om en bråkig prinsessa som måste fostras av Kirk, medan Next Generations The Perfect Mate handlar om en kvinna från Krios. I bägge de här gamla avsnitten går dock intrigen ut på att kvinnorna ska giftas bort i arrangerade äktenskap –så den här uppdaterade versionen är i varje fall bättre på det sättet. I de två lite äldre avsnitten är kvinnorna också utrustade med magiska krafter för att förtrolla männen på. I Enterprise-upplagan verkar det räcka med att Tucker inte fått ligga på mer än ett år för att romansen ska vara biff.

Jag tänker att Discoverys prinsessa Po är den uppdaterade versionen av den här kvinnorollen. Hon är aggressiv, anarkistisk och ett geni. Lite annat stuk på den rollfiguren, helt enkelt. För Precious Cargo känns väldigt gammalmodigt, förutsägbart och föråldrat. Och dessutom lite tradigt. Actionscenerna var, precis som i de senaste avsnitten, bättre här än i förra säsongen. Men det som utspelades mellan dem var lite för tramsigt för min smak (den där lilla charaden som T’Pol och Archer höll på med under förhören av sin fånge var bland det mer pinsamma jag sett i den här serien).

Betyg: 2/10.

Star Trek: Enterprise. Säsong 2 avsnitt 11/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 698 tv-avsnitt .