Äntligen ett “riktigt” Star Trek-avsnitt. Ett sånt med ett skepp som far iväg ut i rymden, en kapten som styr det (i det här fallet både en riktig kapten och en pensionerad sådan), eldstrider med fiendeskepp samt ett besök på en främmande planet. Ja, i alla fall främmande för oss tv-tittare. För Picard, däremot, är det fråga om ett återbesök på Vashti.
Det visar sig att det inte bara är relationen till sin före detta försteofficer Raffi som Picard misskött de senaste åren. Vart han än kommer på Vashti så är den underförstådda frågan “vart tog du vägen?”. Då, för 14 år sedan, var han något av en frälsare. Den i Federationens namn lovade att rädda romulanerna undan den hotande supernovan. Nu sitter flyktingarna där, på samma planet nu som då, och väldigt lite av det Picard gick i god för blev verklighet. Och, vad värre är, han kom aldrig tillbaka och förklarade sitt nederlag – att Federationen beslutade sig för att avblåsa evakueringen av romulaner och sket i Picards invändningar. Picards sätt att hantera den här situationen var att isolera sig på sin vingård. Som det sägs i det här avsnittet, när han inte kunde rädda alla så valde han att inte rädda någon. Men det straffar sig när han nu återvänt ut i världen.
Faktum är att hela det här avsnittet är lite som en följetong av svikna löften. När Picard anländer till Vashti vill ingen ens säga hej till honom. Det första någorlunda varma välkomnandet får han när han kikar förbi sina gamla kompisar i Qowat Milat, de romulanska krigarnunnorna. De är inte så bittra på honom, men det är däremot den lille föräldralöse pojken som vuxit upp där och som såg upp till Picard när han var liten. Nu är Elnor en ung man, och fortfarande arg på fadersfiguren som försvann. Att ha fått “De tre musketörerna” i present av Picard, liksom några enkla fäktningslektioner verkar däremot ha gjort intryck (fäktning är ett annat minitema i det här avsnittet). Nu är Elnor en fullfjädrad Qowat Milat-krigare i bästa samuraj-stil. Väldigt high fantasy alltihopa.
Picard ber Elnor om hjälp, vilket är lite speciellt även om de inte haft en spänd privat relation. Qowat Milats medlemmar stöttar nämligen bara hopplösa fall, omöjliga uppdrag som ingen annan skulle tro på. Något som eventuellt avslöjar Picards egen syn på det här äventyret. Först säger Elnor nej, men räddar sedan Picard när han blir utmanad på en duell av en arg romulan. Elnor hugger huvudet av romulanen med sitt svärd (på ett mycket tilltalande sätt, rent estetiskt). Picard är inte helt överförtjust i att Elnor dödar folk, men ganska glad över att ha med honom i sitt brokiga gäng. En intressant detalj här är väl att Qowat Milat är extremt uppriktiga, och alltid säger som det är. Vi kan väl förutse att Elnors oförmåga att ljuga ställer till det för honom i fortsättningen.
Värvningen av Elnor är väl också absolut viktigaste som händer i det här avsnittet, men på Vashti konfronteras alltså också Picard med den röra som uppstod efter att han drog sig tillbaka. Planeten är nu en plats där den radikaliserade romulan rebirth-rörelsen växer, och utanför ett café finns en skylt om att enbart romulaner är välkomna dit. Det är när Picard bestämmer sig för att göra en Rosa Parks, och slänga den där skylten i backen och sätta sig på cafét som svärdsduellen blir ett faktum Hatet mot Picard är starkt och levande bland romulanerna på Vashti –trots (eller kanske just på grund av) att han inte varit där på många år. Och eftersom Federationen bara uppfyllde delar av sitt löfte, så ser man nu den avbrutna evakueringen som ett sätt att splittra och försvaga romulanerna.
Ïntrycket av att äventyret äntligen startat i och med det här avsnittet är egentligen lite felaktigt. Picard håller ju fortfarande på att samla ihop sitt team. Och då menar jag inte bara Elnor. I slutsekunderna av avsnittet dyker nämligen Seven of Nine upp. Hon är den som räddar Picards skepp när det blir attackerat av Kal Kantar. Och hon är väl en idealisk kompanjon om man, lite längre fram i serien, ska infiltrera en borg-kub.
Vem/vad den/det där Kar Kantar som jag skrev jag om i förra stycket är vet jag inte. Bara att han/hon/det är någorlunda evil och styr och ställer i regionen som Vashti ligger i. Men Kantar är bara ett av många nya namn som droppas i det här avsnittet. Ett annat är Fenris Rangers, som verkar vara betydligt snällare? (Hittade precis en intervju där Jeri Ryan sagt att hennes rollfigur Seven of Nine är medlem i den organisationen). Lägger också märke till att Federationens evakueringsskepp för att transportera flyktingar kallas för Wallenberg-klassen, en fin blinkning till Raoul Wallenberg.
In other news: Romansen mellan Narek och Soji går vidare. Men även om Soji inte är medveten om att hon är en android, så uttrycker hon sig lite programmerat ibland. Repliker som “Narek, du utmanar mitt paradigm” känns väldigt AI-formulerde. Narek verkar för övrigt ha det ganska jobbigt, han får inte ens sova ut efter att han jobbat hårt på att förföra Soji. För då dyker förstås syrran upp och tar stryptag på honom tills han berättar att Soji kallats för Förgöraren av en av de romulanska ex-borgerna ombord. Vi får lite mer info kring den där domedagsprofetian i det här avsnittet. Förgöraren är den som ska sätta igång Ganmadan, förintelsens dag, enligt romulansk tradition. Kombinationen av undergång och artificiella intelligenser får mig osökt att tänka på Discoverys fiende i säsong två. Finns det ett samband här, tro?
Annars är det väl mysteriet kring kapten Rios ombord på La Sirena som vi också får några nya pusselbitar till här. Vi får bland annat träffa två nya hologramupplagor av honom: gästvärden och den spansktalande vapenexperten (den senare verkar rätt pårökt). Och varför har han ett holobibliotek fyllt av klingonska operor. Har Worf jobbat på det här skeppet, månne?
“Ett löfte är ett fängelse”, säger de romulanska krigarnunnorna i det här avsnittet. Det jag ser i detta fjärde avsnitt av Picard är en serie som äntligen börjar bryta sig ur sitt eget fängelse. Som äntligen introducerar nya, starka figurer, platser och bakgrundshistorier, samtidigt som Picard som huvudperson fördjupas och nyanseras. Berättandet har definitivt lagt in en ny och högre växel här. Men jag undrar också hur mycket energi man lagt ner bara på att skapa extremt bra avslutningar på avsnitten i den här serien. Seven of Nines debut här var ju en makalös cliffhanger, i alla fall för alla gamla fans. Jag undrar ju ändå lite vad de som är nya i Star Trek-universumet tycker om sån här uppenbar fan-service.
Betyg: 8/10.
Star Trek: Picard. Säsong 1, avsnitt 4/10. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 10 långfilmer och 732 tv-avsnitt.
Fråga: Jag har fortfarande inte riktigt greppat varför Federationen avbröt hjälpaktionen för att evakuera romulanerna. Synteter attackerade och förstörde marskolonin och ett räddningsskepp och efter det så sa Federationen tydligen nej till mer hjälp till romulanerna. Men varför?
I boken som kom nyss (Star Trek: Picard: The Last Best Hope) framstår backstoryn tydligare tycker jag (även om jag bara kommit en bit i boken än så länge). Det har att göra med inre slitningar inom federationen som gör att det redan från början finns ett starkt motstånd mot att bistå romulanerna. Särskilt med tanke på att de (romulanerna alltså) är ganska motvilliga till att ta emot hjälpen redan från början.
Jag har precis också börjat läsa boken, Jennifer. Och tror du är helt rätt på det. Men man skulle väl också kunna sammanfatta det i tre steg. 1, Större delen av den nybyggda räddningsflottan (eller det som ska bli den) totalförstörs när robotarna gör uppror. 2. När Federatoinen så bestämmer sig för att inte längre använda den där typen av robotar, så är inte längre Picards alternativa räddningsplan genomförbar. 3. All oro som attacken vid mars utlöser gör att Federationen inte längre anser sig ha möjlighet att gå in och lägga massor av resurser på en räddning av Romulanerna. Samtidigt som 4. det väl också är en omständighet som utnyttjas av de som varit skeptiska till projektet hela tiden. Man kan använda attacken mot Mars som ett svepskäl. Något sånt där, ungefär?
Ja, det är ju den rent praktiska effekten av attacken mot Mars, och med slitningar i Federationen går det ju inte att få den politiska viljan att fortsätta lägga resurserna på att bygga nya skepp.
Jag har också tänkt på det där med utvecklingen i säsong 2 av Discovery och nu Picard. Med tanke på hur genomtänkt så mycket är i Picard, och hur de väljer att lägga upp hela jakten på Soji, kan de väl inte ha missat den biten? (hoppas jag innerligt att de inte gjort i alla fall…)
@Roger och @Jennifer: Tack för svar. Mm, det låter rimligt det ni skriver. Kan ändå tycka att det inte är riktigt underbyggd i det man får se i serien.