I sina memoarbok Beyond Uhura så skriver Nichelle Nichols (som ju spelade Uhura i originalserien) om hur Paramount i omgångar under utvecklingsarbetet på sjuttiotalet funderade på att göra sig av med hela originalseriens rolluppsättning. Varför inte flytta handlingen till stjärnflottans akademi istället? Då skulle man kunna börja om från början och anlita unga oprövade skådespelare som inte hade hunnit förhandla till sig stjärnlöner, istället för de gamla rävarna. Man skulle kunna slippa komplicerade förhandlingar inför varje film, där Leonard Nimoy och William Shatner ställde krav på att få regissera filmerna själva. Och inte längre behöva dras med deras avancerade avtal där klausuler gav dem rätt att ändra i inspelningsmanuset. Nu smög ju sig delar av livet på akademin in i långfilmerna också, men alltid med den gamla besättningen på plats som lärare och instruktörer.
Med Nichols bok färskt i minnet kändes Coming of age mest av allt som ett slags pilotavsnitt för en kommande tv-serie. En som skulle utspelas på just stjärnflottans akademi istället för Enterprise. I avsnittet får vi nämligen följa unge herr Crusher, som ska göra ett lämplighetstest för framtida studier. Och eftersom det i provsalen lanseras en helt ny typ av utomjording så blir det automatiskt pluspoäng i marginalen. Det är Mordock från planeten Benzar som gör provet samtidigt som Crusher, och det mest fascinerande med honom är nog att han har en sorts portabel andningsmaskin på bröstet, Det här är förresten också det första avsnittet i The Next Generation där vi få se en Vulcan – en annan av Crushers konkurrenter i kampen om platsen på akademin.
Avsnittets parallella intrig utspelas ombord på Enterprise där en nitisk inspektör förtvivlat försöker hitta något fel eller problem ombord på skeppet. Så småningom får vi veta att kontrollen egentligen bara är ett sätt att försöka klargöra kapten Picards lojalitet mot Federationen. Tydligen finns det onda krafter i den annars så perfekta organisationen, och nu vill man värva Picard i kampen mot de destruktiva elementen. Genom att göra honom till….rektor för stjärnflottans akademi! Picard tackar nej, men konspirationen verkar vara en etablering inför framtida avsnitt…och det är ju något helt nytt i Star Trek-universumet.
Jag tycker att bägge handlingstrådarna i Coming of age visar på en vilja att gå mot ett berättande med länge dramaturgiska bågar än bara avslutade avsnitt. Ingen av intrigerna är visserligen jätterafflande i sig själv, och inget har egentligen förändrats när avsnittet är slut, men kombinerade med varandra blir de de trots allt ett ganska bra följetongsavsnitt.
En viss bitter eftersmak gör sig ju trots allt påmind hos mig personligen när det gäller unge herr Crushers provresultat. Besvikelsen. Att Wesley Crusher återvänder till Enterprise trots allt. Vi som var så nära att slippa honom. Hade han bara haft lite bättre resultat på provet så hade han helt säkerts skeppats iväg till ett solsystem långt, långt borta.
Annars är det här avsnittet kanske allra mest värt att uppmärksamma då det är det första avsnittet då Riker gör sin första bestigning av en stol i rutan. Rollen som interstellär häradsbetäckare kräver tydligen att man svingar ena benet över ryggstödet när man sätter sig ner. Och givetvis har Star Trek-fansen noga dokumenterat detta:
Betyg: 6/10.
Star Trek: The Next Generation. Säsong 1, avsnitt 19/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 121 tv-avsnitt.
Jag håller med allt du skrev om det här avsnittet. Utom paragrafen om Wesley, givetvis. 😛
De båda handlingarna är varken briljanta eller ens höjdpunkter som man minns väldigt tydligt efter serien. På sätt och vis avslutas avsnittet fortfarande utan några förändringar. Men jag är glad att du märkte att de båda handlingarna skapade något som kunde byggas vidare på i framtiden. Precis som du säger så är det förmodligen första gången detta görs i serien, tidigare har hela strukturen och handlingarna varit så isolerade och episodiska att det verkligen är slut när avsnittet är slut, men inte här. De få – och små – dörrarna av den här typen som öppnas här i början på serien blir ofta ignorerade och det sker ingen fortsättning, men i det här fallet så kommer de faktiskt att återkomma inom en snar framtid till vad som hände i det här avsnittet.
Men trots att det faktiskt finns lite positiva saker att säga om avsnittet så håller jag med dig även om den avslutande punkten. Rikers sätt att sätta sig, genom att praktiskt taget bestiga stolen. Utan tvivel avsnittets höjdpunkt. 😀
Han har ett liknande sätt att vilja sätta upp foten på sidan av stolen och stödja överkroppen på knät när han står framme vid de som sitter längst fram på bryggan också. Jag vet inte om du märkt det någon gång än. Det blir nästan som att han trycker upp skrevet i ansiktet på stackarn som sitter där, ifall han/hon skulle vända sig mot honom. 😛
Hahahaha, det får jag kolla in!
Gör min första kommentar men du ska veta att jag följer den här resan minut för minut, varje gång ett nytt inlägg finns uppe känns det lite som jackpot. Hinner inte se så mycket Star Trek just nu (ni vet, livet i allmänhet är i vägen) så att få följa hela konceptet så här är total lycka.
Nåväl, angående Rikers bestigande av stolar så såg jag någonstans en dokumentär där han berättade att han har/hade ryggproblem och det gjorde helt sonika mindre ont om han gjorde så, misstänker att det ligger i linje med att han lyfter upp ena benet och lutar sig mot det, det avlastar ryggen.
Vilket fantastiskt initierat svar
Jag ber om ursäkt om jag verkar dryg, men jag är inte helt säker på om du är sarkastisk?
Såg för övrigt att jag gjorde en felsyftning, det är såklart Frakes som har ryggproblem, mig veterligen är det inget fel på Rikers rygg…
Nej, inte sarkastisk! Det var ett jättebra svar!!
Då tackar jag och bockar. Jag blev bara oerhört osäker så jag tänkte att jag hellre frågar än missförstår. 🙂
Det är en bra instinkt! Tycker att det var roligt att få ett helt annat sjukperspektiv på sceneriet 😉