VOY: The Voyager Conspiracy. Det där Seven blir konspirationsteoretiker.

Seven of Nine bestämmer sig för att någon måste rensa lite i den röra som är Voyagers drift och styrning. Alltså laddar hon ner all tillgänglig data om skeppet till sin laddningsalkov för att kunna få total överblick och fatta faktabaserade beslut. Det fungerar jättebra till en början (hon kan till exempel säga exakt var man kan hitta små loppor som lever av elektricitet). men efter ett tag så pallar inte Sevens blott semi-borgska hjärna med att hantera all information. Alltså börjar hon se konspirationsteorier överallt. Under två olika sessioner sätter hon sig ner med Janeway respektive Chakotay och övertygar bägge om att den andre är inblandad i en gigantisk konspiration. Det genomgående temat är att Voyager inte hamnade i deltakvadranten av en slump, och listan på indicier är jättelång oavsett vilken av Sevens två teorier man väljer att tro på.

Det är förstås en helt annorlunda upplevelse att se The Voyager Conspiracy idag jämfört med november 1999, när avsnittet först sändes. På den tiden tyckte jag fortfarande att konspirationsteorier var underhållande och lite spännande. Idag matas vi med desinformation och mer eller mindre avancerade teorier om sammansvärjningar dagligen genom sociala medier och olika tvivelaktiga nätpublikationer. Men jag tror ändå inte att jag hade uppskattat det här avsnittet ens för tjugo år sedan.

Sevens teorier är så pass absurda att både Chakotay och Janeway till en början lyssnar med ett överlägset och lite roat leende på läpparna. Det är först när Seven är börjar gräva i den där outredda konflikten mellan rebellrörelsen Maquis och Federationen som de bägge plötsligt börjar lyssna på allvar. Fast för mig som tittare är det verkligen en marginell nivåskillnad mellan de där teorierna. Allt känns mest tossigt, och dessutom är scenerna i sig är rätt så statiska och repetitiva. Det är väldigt mycket uppjagad Seven som halvskriker ut fakta, datum, händelser och slutsatser i det här avsnittet.

Den incident som förorsakar hela den här konspirationspsykosen hos Seven är dessutom så töntig att jag nästan inte ens orkar nämna den här. Någon har byggt en interstellär katapult som kan kasta rymdskepp massor av ljusår bort, och Seven tycker att det verkar som om konstruktionen liknar den som Caretakern använde sig av när han förflyttade Voyager till Deltakvadranten. Det är det här som gör att Seven börjar rota i själva sprängningen, och hittar en bild som visar att någon har en traktorstråle igång just när Tuvok spränger Caretakerns rymdbas i bitar . Just den delen av Sevens konspirationsteori får faktiskt inte heller något svar i The Voyager Conspiracy.

Det är faktiskt så att det enda jag egentligen gillar med det här avsnittet är den sista scenen, den där Janeway får Seven att släppa vansinnesteorierna. Mor/dotter-dynamiken mellan de två blir ännu starkare i och med det här. Däremot andas jag ut när Janeway faktiskt får ett stjärndatum fel i sin långa uppräkning av avgörande ögonblick mellan de två. Det finns tydligen någon måtta på hur pass fotografiskt minne det krävs för att få bli befäl på ett av Stjärnflottans skepp.

Den där sista scenen räddar också ett avsnitt som annars hade tydlig bottenkänning. Jag tyckte att det var orimligt, tjatigt och lite korkat, faktiskt. Sevens teorier hade inte ens överlevt ett dygn bland de mest korkade på Twitter (om Federationen nu haft det).

Betyg: 3/10.

Star Trek: Voyager. Säsong 6, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 619 tv-avsnitt.

Coming of age. Det med konspirationsteorier och högskoleprov.

st coming 3I sina memoarbok Beyond Uhura så skriver Nichelle Nichols (som ju spelade Uhura i originalserien) om hur Paramount i omgångar under utvecklingsarbetet på sjuttiotalet funderade på att göra sig av med hela originalseriens rolluppsättning. Varför inte flytta handlingen till stjärnflottans akademi istället? Då skulle man kunna börja om från början och anlita unga oprövade skådespelare som inte hade hunnit förhandla till sig stjärnlöner, istället för de gamla rävarna. Man skulle kunna slippa komplicerade förhandlingar inför varje film, där Leonard Nimoy och William Shatner ställde krav på att få regissera filmerna själva. Och inte längre behöva dras med deras avancerade avtal där klausuler gav dem rätt att ändra i inspelningsmanuset. Nu smög ju sig delar av livet på akademin in i långfilmerna också, men alltid med den gamla besättningen på plats som lärare och instruktörer.

st comingMed Nichols bok färskt i minnet kändes Coming of age mest av allt som ett slags pilotavsnitt för en kommande tv-serie. En som skulle utspelas på just stjärnflottans akademi istället för Enterprise. I avsnittet får vi nämligen följa unge herr Crusher, som ska göra ett lämplighetstest för framtida studier. Och eftersom det i provsalen lanseras en helt ny typ av utomjording så blir det automatiskt pluspoäng i marginalen. Det är Mordock från planeten Benzar som gör provet samtidigt som Crusher, och det mest fascinerande med honom är nog att han har en sorts portabel andningsmaskin på bröstet, Det här är förresten också det första avsnittet i The Next Generation där vi få se en Vulcan – en annan av Crushers konkurrenter i kampen om platsen på akademin.

st coming 4Avsnittets parallella intrig utspelas ombord på Enterprise där en nitisk inspektör förtvivlat försöker hitta något fel eller problem ombord på skeppet. Så småningom får vi veta att kontrollen egentligen bara är ett sätt att försöka klargöra kapten Picards lojalitet mot Federationen. Tydligen finns det onda krafter i den annars så perfekta organisationen, och nu vill man värva Picard i kampen mot de destruktiva elementen. Genom att göra honom till….rektor för stjärnflottans akademi! Picard tackar nej, men konspirationen verkar vara en etablering inför framtida avsnitt…och det är ju något helt nytt i Star Trek-universumet.

st coming 2Jag tycker att bägge handlingstrådarna i Coming of age visar på en vilja att gå mot ett berättande med länge dramaturgiska bågar än bara avslutade avsnitt. Ingen av intrigerna är visserligen jätterafflande i sig själv, och inget har egentligen förändrats när avsnittet är slut, men kombinerade med varandra blir de de trots allt ett ganska bra följetongsavsnitt.

En viss bitter eftersmak gör sig ju trots allt påmind hos mig personligen när det gäller unge herr Crushers provresultat. Besvikelsen. Att Wesley Crusher återvänder till Enterprise trots allt. Vi som var så nära att slippa honom. Hade han bara haft lite bättre resultat på provet så hade han helt säkerts skeppats iväg till ett solsystem långt, långt borta.

Annars är det här avsnittet kanske allra mest värt att uppmärksamma då det är det första avsnittet då Riker gör sin första bestigning av en stol i rutan. Rollen som interstellär häradsbetäckare kräver tydligen att man svingar ena benet över ryggstödet när man sätter sig ner. Och givetvis har Star Trek-fansen noga dokumenterat detta:

Betyg: 6/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 1, avsnitt 19/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 121 tv-avsnitt.