Interplanetära fredsförhandlingar verkar ha en tendens att flippa ut i Star Trek. I The Journey to Babel ledde det till lönnmord. Och kom ihåg allt drama kring det arrangerade bröllopet i Elaan of Troyius. Att den diplomatiska polishen är ganska tunn där ute i världsrymden bevisas ytterligare en gång i Lonely among us där delegatar mellan två krigande folk, anticanerna och selayerna ska transporteras till federationens mötesplanet Parliament. Bägge sidor smugglar med sig vapen ombord och gillrar fällor för varandra. Det diplomatiska förhandlingarna når ett väldigt bokstavligt dödläge när anticanerna fångar och dödar en av selayerna, och ger en av kockarna på Enterprise i uppdrag att tillreda hen som middag.
Det verkar liksom bara finnas två sorters civilisationer som Enterprise stöter på i The Next Generation, antingen extremt överlägsna mänskligheten, eller så är de att likna vid kusinerna från landet – inte bara primitiva utan dessutom djupt chockerade och indignerade över människornas vanor. Som till exempel att kvinnor har kläder på sig eller att man äter syntetiskt framställd mat.
Nu är det här med de blodtörstiga diplomaterna egentligen bara en sidohandling i det här avsnittet. Tyvärr, tycker jag. För den är åtminstone underhållande. Den något invecklade huvudploten handlar istället om ett energifält (ytterligare ett, höll jag på att skriva, för det har varit ett och annat så här långt i hela Star Trek-franchisen), som på något sätt tar sig in i Enterprise – både maskinerna och människorna. Men det är först när energin kommer in i kapten Picards hjärna som kärlek uppstår. Energifältet lyckas kidnappa Picard och ta med sig hans själ ut i rymden genom transportören på Enterprise.
.Men i nästa intrigvändning ångrar sig Picard – som nu också är förvandlad till ett energifält – han vill tillbaka in på skeppet. Så nu är det hans tur att ta sig in i Enterprises datorer. På något sätt lyckas han sen överföra sin själ in den molekyl-säkerhetskopia av hans kropp som finns lagrad i transportören (denna deux ex machina-lösning på alla möjliga osannolika problem i serien, från den animerade serien och framåt). Någonstans häremellan klär dessutom Data ut sig till Sherlock Holmes.
Som jag skrivit i några av kommentarerna till ett av inläggen här så tycker jag att det är så märkligt att man inte skapar lite starkare bakgrundshistorier kring ensemblen så här i början av TNG. Istället är det fortfarande ett manskap av ganska anonyma figurer som färdas tillsammans ut i världsrymden på ett väldigt oklart uppdrag. Till och med det ansiktslösa energifältet gjorde ett större intryck på mig i det här avsnittet än den egentliga ensemblen. Och det är ju inte ett så bra omdöme.
Betyg: 3/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 1, avsnitt 7/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 109 tv-avsnitt.
Det var ett generöst betyg… gav själv detta avsnitt 1/10.
Något som störde mig var att de sa något i stil med att “Picard som energi kommer att kunna uppleva helt nya saker, blablabla och färdas i vilken hastighet som helst”.
Nej, tänkte naturvetaren i mig. Energi-Picard kommer vara begränsad av Einsteins lagar om att det inte går att färdas snabbare än ljusets hastighet, en hastighet som är rena snigelfarten jämfört med vad Enterprise klarar av.
Jag håller antagligen på att bli helt förvirrad av alla betygsskalor och åsikter och hit och dit. Och lite trött på att vara skitsur också, tror jag. :-). Står inför ett prekärt problem med Justice, som faktiskt är så dåligt att det nästan blir bra.
Jag vill gärna ge dig feedback på recensionerna och avsnitten, men jag har verkligen inget att säga om det här avsnittet. Det är ännu ett av de här avsnitten som bara…är. De riktigt dåliga eller offensiva avsnitten reagerar man iaf över, man känner någonting. Här har jag verkligen inget att säga. Med tanke på hur långa kommentarer jag skrivit om annat så säger det en del… :/
Ps. Tycker för övrigt att betyget är fullt rättvist. Att ge det 1/10 är lite väl extremt. Code of Honor skapade en ny lägsta nivå som inte hade upplevts tidigare i det här projektet, och det vore att urvattna det avsnittets uselhet om det här tråkiga avsnittet hamnade på samma nivå. 😛
hahahah, ja men lite min tanke. Jag hade faktiskt inte så mycket att säga om det här avsnittet heller. Det lämnade mig faktiskt mest oberörd….Ettorna och tvåorna tänker jag mig måste vikas till de man blir riktigt arg på, kanske. 🙂
Man kan ju alltid dela ut en nolla 😉 Fast den kanske du borde reservera för Shades of Grey, clipshowen i slutet av säsong två, för den förtjänar ju inte ens ett betyg.
haha. du får komma med facit när jag är klar