Sjöjungfrur finns i rymden också. Väna sirener som lockar intet ont anande rymdfarare till sin planet, varpå de blir bestulna på sin livskraft. Men när männen faller som furor för skönsången, då stegar kvinnorna på Enterprise fram och tar kommandot, Uhura är det här avsnittets stora hjälte – äntligen!
Handling: Så himla typiskt. Här landsätts man på en planet där det bara bor snygga blondiner (ja, så extremt blonda att de typ är vithåriga), man hamnar på en skön fest, dricker en drink eller två. Sen vaknar man upp nästa dag med ett fult pannband runt skallen och har blivit minst tio år äldre sen dagen innan. Så himla ovärt! Och när man sen försöker ta sig bort från det där stället så är man tvungen att gömma sig i en gigantisk urna. Ja, men vad händer då tror ni? Jo, det börjar förstås regna. Så att man nästan drunknar. Alltså kan man ha mer oflyt?
Ja, ungefär så skulle det kunna låta om männen från Enterprise sammanfattade The Lorelei Signal. Ett avsnitt om rymdsirener som lockar till sig manliga besättningar på rymdskepp genom förtrollande radiosignaler. När männen kommer till de digitala sjöjungfrurnas planet dräneras de på sin livskraft genom energiband som sätts på deras huvuden. Energistölden är enda sättet som kvinnorna kan överleva på – eftersom själva planeten de bor på suger i sig energi.
Men trots användningen av den trötta gamla myten om undersköna och försåtliga kvinnor som först frestar och sedan dödar män, så är det här också ett av de mer feministiska avsnitten av Star Trek. För när hjärnorna på alla män på Enterprise förvandlas till gröt så är det Uhura och hennes kvinnliga kollegor som får gå in och styra upp situationen, rädda männen och ta kontroll över kvinnorna på planeten. Men trots att kvinnorna på planeten i många år lockat rymdskepp till sig och förbrukat män som AA-batterier, så får de inget straff. I stället skickas de till en ny planet, där de kan överleva utan att behöva döda män. Det är de nämligen sjukt trötta på.
Det här är nytt: Så här långt in i Star Trek så är det fortfarande revolutionerande att en kvinna tar befälet över Enterprise. Kvinnan är i det här fallet Uhura, och det här avsnittet är dessutom det som hon får mest utrymme i någonsin!
Annars är jag också väldigt förtjust i den lilla sång som man måste framföra för att fråga den allvetande opto-auden om saker och ting.
Och så etableras det faktum att kropparna rekonstrueras genom att det görs en säkerhetskopia i transportören. En mycket praktiskt uppfinning av manusförfattarna.
Betyg: 8/10. Älska Uhura som alfahona! Att det skulle krävas en animerad serie för att hon skulle få sitt moment in time. Överhuvudtaget känns The Lorelei Signal som en given klassiker. Den absurda handlingen och de bisarra vithåriga sexbombskvinnorna. Gillar också de animerade gubbversionerna av besättningsmedlemmarna och den där konstiga drunkningsscenen i den gigantiska urnan. Allt är konstigt och märkligt, men ändå logiskt och genomtänkt. Ja, förutom det faktum att det är en fullständigt heterosexuell premiss som ställs, och att man inte kunde gå in på några detaljer kring exakt vad det var hos kvinnorna som besättningsmännen drogs till. Det var ju trots allt en serie som gick på barntid på tv det här.
Star Trek The Animated Series, säsong 1, avsnitt 4/16. Avsnitt 84 i min Startrekathon.
One thought on “The Lorelei Signal. Det med sjöjungfrusången i rymden.”