ENT: The Shipment. Det med kemocite-fabriken och Tuckers misslyckade vapentest.

Det hade ju varit skönt att kunna fokusera på enbart tv-serien Picard nu, men dessvärre är det hög tid för mig att avverka Enterprise tredje säsong. Så här kommer några postningar om den, i väntan på mer om Jean-Luc.

Och nu blev det riktigt sömnigt, tyckte jag. På pappret är det här hyfsat intressant, men genomförandet känns helt utan tempo. Det seeeeegar så att jag nätt och jämnt lyckades hålla mig vaken igenom hela avsnittet.

Kanske beror det halvkassa genomförandet på att det här främst är ett informationsavsnitt. Producenterna tyckte väl att det var hög tid att återvända till Xindierna och deras planer på att utrota mänskligheten. Det innebär förstås nya möten med Xindi-rådet där de enas om att de nog ändå är lite oense. Men det där bio-vapnet man jobbat på ett tag verkar åtminstone redo att testköra.

Tack vare Hoshis telepatiske vän från Exile så är inte våra vänner på Enterprise helt borta i fajten. Man lyckas spåra upp en fabrik där Xindierna framställer kemocite, en viktig ingrediens i deras människoutrotande vapen. För att ta reda på mer åker Archer, Reed och en av de där militärsnubbarna ner till fabriken och kollar in produktionen. Det följer man sedan upp med ett oannonserat hembesök hos en av fabriksbossarna, Gralik. Men oavsett hur mycket man viftar med sina vapen så verkar han inte veta något om massförstörelsevapen eller människor.

Däremot kan han Gralik ge lite bakgrund och sammanhang när det gäller Xindierna och deras historia. Som till exempel att de olika folken där krigade mot varandra i nästan hundra år, och att planetens slutgiltiga destruktion var insekts- och reptilxindiernas fel (de hade lagt en massa sprängämnen på en av planetens seismiska knutpunkter). Det fanns också en sjätte variant av Xindier, en fågelliknande ras, som inte hann fly från planeten i tid. Gralik förklarar också att xindierna numera bor utspridda på olika håll i The Expanse, som till exempel hans egen avlägset belägna hemplanet.

I och med Graliks berättelse blev hela den där motsättningen mellan människor och Xindier mycket mer komplicerad än tidigare för mig. Beskedet Xindierna fått från tidsresenärer, om att människorna skulle utrota dem, handlar alltså i praktiken om att jaga fem olika folkslag på en rad olika bosättningar runt om i The Expanse. Låter ju som en rätt så omfattande uppgift.

Av någon anledning bestämmer sig Gralik för att lita mer på de beväpnade männen som brutit sig in i hans hem, än sina forna fiender från Xindi-planeten. Så han sabbar i smyg hela lasten med kemocite som reptil- och insektsxindierna lämnar fabriken med. Dessutom lyckas Archer smuggla ombord en behållare på Xindiernas skepp, som gör lasten spårbar. Även om Enterprise tydligen tappar bort skeppet ändå, efter typ bara några minuter.

Hela den här fabrikshistorien känns verkligen superointressant, och jag tröttnar rätt så snabbt. Då är det betydligt mer intressant att följa Phlox och Tuckers dekonstruktion av ett av Xindiernas handvapen som lämnats kvar på Enterprise. När de plockar isär geväret upptäcker de bland annat att de innehåller organiska, levande delar som energikällor. Dessvärre har gevären också ett ganska avancerat och farligt användarlås. Om någon som inte är xindier försöker använda det, så sprängs det efter en kort nedräkning. Lyckligtvis hinner Tucker transportera ut Xindivapnet i tomma rymden innan det händer.

Svårt att hålla uppe intresset för det här avsnittet, även om John Cothran Jr kämpar på där, bakom Graliks apmask. Hela avsnittet känns som en transport- och informationssträcka som lätt kunde ha varit hälften så långt. Eller kanske rentav bara tio minuter, om man berättat riktigt effektivt. Vi rörde oss inte många millimeter mot lösningen i det här avsnittet. Gralik kanske var bra på historia, men väldigt oinsatt kring xindiernas planer just nu.

Betyg: 4/10

Star Trek: Enterprise. Säsong 3, avsnitt 7/24. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 10 långfilmer och 721 tv-avsnitt.

ENT: Rajiin. Det med sexarbetaren som var hemlig agent.

Det hade ju varit skönt att kunna fokusera på enbart tv-serien Picard ett tag nu, men dessvärre är det hög tid för mig att avverka Enterprise tredje säsong om jag någonsin ska komma ikapp med den här bloggen. Så här kommer några postningar om den gamla serien, i väntan på mer om Jean-Luc.

Vilket är det enklaste sättet att infiltrera Enterprise på? Jo, genom att skicka en agent som klär ut sig till lättklädd blondin. Under ett besök på en marknadsplats ser Archer den prostituerade Rajiin, som bjuds ut till högstbjudande av sin “ägare”. Han verkar bli vimmelkantig av att bara möta hennes blick. När hon en liten stund senare flyr från det som mest påminner om en slavauktion och ber om hans beskydd, så kan han inte säga nej. Det finns ju inget prime directive, ännu. Så han kan ju fortfarande göra lite som han vill i kontakterna med andra världar och civilisationer. Men lite udda är det.

Men Rajiin visar sig vara en skum typ. Hon har ett ragghypnotisera folk som gör dem helt borta. Ska man tänka att Archer inte helt styrs av kättja, så kanske vi kan säga att det var det som hände med honom på marknaden. Rajiins uppgift ombord på Enterprise verkar vara att scanna av besättningens kroppar. Det gör hon genom att typ trycka sig själv mot dem, eller bara smeka dem på ett lite för intimt sätt. Det är när hon våldför sig på T’Pol som hon till sist ertappad och avslöjad. Men hon räddas ganska omgående av ett gäng Xindi-krigare, både insekterna och reptilerna. De använder hennes bioskanningar för att kartlägga människornas fysiologi, information som sedan ska anvädas för att skapa ett bio-vapen. Ni vet, det där som ska utplåna mänskligheten.

Det är alltså dags för ett Xindi-avsnitt igen. Den här gången får en lite djupare inblick i hur deras möten ser ut, och gänget runt mötesbordet verkar långt ifrån ense om bästa sättet att ta sig an människoproblemet. Tyvärr märker jag redan i det här avsnittet att xindierna gör sig bäst i små doser. Allt det som jag tyckte var spännande och fascinerande i säsongens första avsnitt, känns nu snarare lite pinsamt.

Då är Xindierna lite coolare när de är i strid. Och Enterprises besättning har inga större problem med att frita sin agent – vilket förstås får mig att undra varför de inte bara skjuter ner Enterprise och tar alla ombord till fånga. Både numerärt och sett till vapenarsenal så verkar man ju extremt överlägsna. Varför då dra ut på processen? – ja, förutom att serien ska hålla på en hel säsong, då. Det enda logiska argumentet är väl just de väldigt skilda åsikterna om hur man ska tas med människorna. Inte ens beslutet om att leja en agent var egentligen förankrat i Xindiernas stora råd.

Rajiin är ändå lite smart dramaturgiskt uppbyggt. Jag trodde nog att det var knepet och knåpet med att framställa flytande Trellium-D som skulle vara avsnittets drama. Visst, det börjar explodera och så, och man verkar långt ifrån att kunna använda det som skydd mot anomalierna, men hotet från Rajiin visar sig efter ett tag vara det verkliga problemet.

Ett lite rörigt avsnitt, det här. Tropen med den förföriska sexarbetaren som också är hemlig agent gör mig inte direkt överlycklig. Och när hon väl visat sig vara en skurk, så ska hon ändå vara lite mjuk och ångerfull, och till och med försöka försvara mänskligheten på Xindiernas möte.

För övrigt: Mat: Tucker betalar för formeln för hur man framställer Trellium med helt vanliga kryddor, bland annat cayennepeppar. Massage: Tucker och T’Pol fortsätter med sina massagesessioner – även om Tucker berättar att folk ombord på skeppet börjat snacka om att de tillbringar sena kvällar tillsammans.

Betyg: 6/10.

Star Trek: Enterprise. Säsong 3, avsnitt 4/24. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 10 långfilmer och 718 tv-avsnitt.