Swecon 2019: Replicon i Västerås.

En av de bästa sakerna med den här bloggen och sättet som jag mer och mer fördjupat mig i både SF och fandom är väl det här med kongresserna. 2016 smög jag runt på Fantastika i Nacka för att kolla in fenomenet för första gången, och året efter var jag på Worldcon i Helsingfors. I år vågade jag mig ända bort till Västerås där man för första gången arrangerade en kongress, Replicon. Mest av allt lockade väl årets internationella hedersgäster, Charlie Jane Anders och Annalee Newitz. Två författare som jag verkligen gillar, och vars podcast, Our opinions are correct, fungerar som en förlängning av, eller kanske komplement till, deras författarskap. Båda författarna (som också är ett par privat) är intresserade av vetenskap, samhällsfrågor och politik, och i podden knyter man ofta ihop SF med verkligheten. Eller om det är tvärtom. Jag tog i varje fall med bandspelaren till Replicon, och gjorde en intervju med Anders och Newitz. Den kommer antagligen i P1 kultur efter sommaren. Först ska jag ha lite semester, är det tänkt…

Men det fanns förstås en massa annat på programmet. De svenska hedersgästerna, Gunilla Jonsson och Michael Petersén, var också extremt intressanta att lyssna på. De två skrev rollspelen Mutant och Kult tillsammans, och har nu också börjat skriva böcker som utspelas i Kult-universumet. Döden är bara början, heter den första (bok nummer två ska komma ut i vinter). Deras perspektiv på hur fandom, rollspel och synen på SF förändrats i Sverige är jättespännande , eftersom de både är kretatörer och fans – och dessutom arbetat med SF-bokhandeln i Stockholm och sett den utvecklas och växa.

Affischen till Bortbytingen på Dramaten, av Johan Egerkrans.

Jag läser i mitt gamla blogginlägg, från 2016, att jag då hörde Jerry Määttä berätta om undergången. I år pratade han lite om växter inom SF i stället, med fokus på Triffidernas Uppror. Även Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren var på plats i Västerås. Från panelen “Finkultur Fulkultur” minns jag till exempel när Mats snackade om hur kulturredaktioner och recensenter eventuellt är på väg att krama ihjäl genrelitteraturen med alltför välvilliga recensioner. Och i panelsamtalet Kultvärlden – om rollspelet Kults universum – var det kul att höra hur Kult influerade P3 Drama-serien De dödas röster och hur en figur i radioserien “jägaren” nu har letat sig in i nya versioner av Kult. Insåg också att det är dags att boka biljetter till höstens föreställningar av Bortbytingen, där Sara Bergmark Elfgren ju gjort teater av Selma Lagerlöfs novell. Troll är alltså numera välkomna till Dramaten. Om än i en familjeföreställning (pjäsen kommer förresten tillbaka på repertoaren i höst).

Personligen är jag väldigt nöjd med Replicon i Västerås (kanske att jag saknade ett på djupet-samtal om tidsresorna i Star Trek: Discovery – men man kan inte få allt). Så här på tredje försöket börjar jag väl också förstå mig på den här delen av fandomvärlden lite bättre. För det är lite av en egen värld, svår att jämföra med andra subkulturer som jag tillhört eller kulturarrangemang som jag varit på. En nästan lite hemlig doldis, faktiskt. Jag hade ju ingen aning om att de här evenemangen ens existerade före 2016, och jag har fortfarande lite dålig koll på hur och när de arrangeras (det är ju lite olika från år till år också). Samtidigt är det ju Swecon också något så pass otidsenligt som ett arrangemang som är helt och hållet ideellt: av fans – för fans. Så allt sker ju med begränsade resurser. Men jag tycker att det är lite synd att inte fler tar del av utbudet på de här evenemangen. Tror ändå att det finns en potentiell publik som missar dem, eller bara känner sig lite utanför på dem. Så det kanske är på sin plats att säga att nästa Swecon, Fantastika, arrangeras i Nacka 20-22 mars. Dags att boka in i kalendern redan nu, alltså .

Första gången. Om Fantastika 2016.

 

fantastika 3
Jerry Määttä berättar om trender kring jordens undergång inom science fiction på Fantastika.

 

 

Det här projektet handlar inte bara om äventyren som inträffar i Star Trek-universumet. Det handlar i lika stor utsträckning om min egen upptäcksfärd in i fandom och nörderi. Det är inte så mycket att boldly go where no one has gone before, utan stigen är snarare väl upptrampad. Men för just mig är det ändå en process fylld med förstagångsupplevelser..

I vintras var jag till exempel på Science fiction-mässa i Stockholm. En ganska lam tillställning där jag kände mig lite mer awkward än vanligt. Det var mycket kommers och cosplay, men allt var liksom lite stelt. Jag pallade inte ens gå fram och prata med de glada personerna i Star Trek-montern.Och de där märkliga köerna där man fick betala för en autograf och en selfie – en så himla konstig grej.Jag missade i och för sig de snack och samtal som hölls där, så helt rättvis är inte mitt utlåtande. Och att jag åkte hem med några Linda och Valentin-album är jag tacksam över idag. .

fantastika 2
Mats Strandberg berättade om sn senaste skräckroman Färjan.

Men det var ändå anmärkningsvärt hur stämningen var totalt annorlunda när jag besökte science fiction och fantasykongressen Fantastika 2016, årets Swecon-arrangemang. En tillställning som är så pedagogisk mot förstagångsbesökare att man till och med skriver så här rart på sin hemsida: “På ens första kongresser är det ofta programmet som är viktigast, innan man känner så många av de andra deltagarna. Medlemmarna är, kort sagt, där för att ha kul, vilket för en del innebär att gå på jättemånga programpunkter och för en del att hänga i baren hela helgen”. För min del var det rätt så mycket seminarie-extravaganza. Jag valde bort de mer interaktiva workshopsvalen (man ska ha något kvar att längta efter i livet), men var fullt nöjd med att få lyssna på seminarer som hette saker som Feministisk science fiction på sjuttiotalet och idag, Kulturell appropriering och exotisering och Robotars moral. Jag hittade en (för mig) ny och intressant tv-blogg, Onda cirkeln. Och så fick jag en snabb men effektiv introduktion i hela SF-coniversumet genom att gå på presentationen av nästa års Worldcon i Helsingfors och Caroline Mullans seminarium om sitt liv som SF-nörd. Allra mest intressant var det förstås för en dystopiker som mig att lyssna på Jerry Määttäs föredrag om jordens undergång och trender inom apokalyptiska scenarion inom science fiction. Blev ännu mer sugen på att läsa ännu mer SF, men först var det visst ett litet Star Trek-projekt som skulle avslutas.

I stort var jag väldigt positivt överraskad av Fantastika. Välorganiserat, mysigt och med hög nivå på de flesta paneler och seminarier som jag var på. Och jag blev supersugen på att åka till Helsingfors nästa år…

Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 254 tv-avsnitt.