Neelix, Chakotay, Paris och Kim återvänder till Voyager efter att ha varit ute och på uppdrag med Delta Flyern i två veckor. Men efter hemkomsten plågas de alla av en massa obehagliga minnen och flashbacks. De minns allihop hur de varit med om en militär insats på en främmande planet, en förflyttning av ett folk som spårar ur och förvandlas till en massaker. Och med plågas menar jag till exempel att man inte kan skilja på minnena och verkligheten. Eller sugs in i det tv-program som man tror att man tittar på, vilket visar sig vara just den där massakern. Det är alltså inte bara påträngande minnen, de är invasiva.

Orolig över att någon kan ha utnyttjat hennes besättningsmän och sedan försökt radera deras minnen beger sig Janeway och hennes skepp till de planeter som de fyra besökt eller passerat. Och snart börjar alla ombord att plågas av liknande minnen som de på Delta Flyern. Hela skeppet drabbas liksom av ångest och ptsd över att ha varit med om den fruktansvärda slakten på en massa obeväpnade och civila personer.

Men minnena är falska. De är effekten av ett minnesmärke, upprättat av någon som inte tyckt att det räckt med en sten som försetts med en lämplig minnestext. Nej, alla som kommer i närheten av den här planeten ska tvingas uppleva det fruktansvärda som hänt där. Då minnesmärkets energikälla börjat laddas ur så är dess effekt begränsad, och endast spridda minnesbilder som förmedlas. Därav Paris och de andras förvirrade minnesfragment av det som hänt.

De flesta i crewen verkar tycka att det bästa är att spränga det där minnesmärket, så att inte fler tvingas vara med om samma bisarra och plågsamma upplevelser som besättningen ombord på Voyager. Men Neelix och Janeway känner annorlunda.

NEELIX: This isn’t about logic. It’s about remembering. 
CHAKOTAY: Some things are best forgotten. 
JANEWAY: Not this. I stood by once before and did nothing. Not again. 
EMH: Captain? 
JANEWAY: I watched while Saavdra vaporised the bodies. 
PARIS: No offence but, those were other peoples’ memories. 
JANEWAY: The obelisk at Khitomer. The fields of Gettysburg. Those are other peoples’ memories too, but we don’t honour them any less. The eighty two colonists who died here, they deserve their memorial. 
CHAKOTAY: Captain. 
JANEWAY: We’re not going to shut down the transmitter. Is that clear? Is that clear?
TUVOK: Are you suggesting we leave it intact? 
JANEWAY: I’m suggesting that we repair it. Recharge the power cells. I want that monument to function properly for another three hundred years. We’ll place a warning buoy in orbit. Anyone who enters this system will know what to expect. Dismissed.

Memorial är ett minnesmysterium som, trots de finaste av avsikter, aldrig riktigt uppnår någon verklig komplexitet. Storyn är rätt enkel, förutom en twist eller två, och det känns som om de där rekonstruktionerna av massakern fått ta mest tid och kraft från upphovspersonerna till det här avsnittet. Jag sugs liksom aldrig in i storyn. Kanske för att den fruktansvärda massakern sker helt utan kontext. Den blir aldrig mer än lösryckta minnesbilder från en fruktansvärd händelse, inte ens vi som åskådare förstår riktigt vad som ligger bakom Sedan så påminner själva storyn om bortträngda/ofullständiga/invasiva minnen lite för mycket om Survival Instinct och Remember för att jag ska vara helt nöjd.

Jag kanske framstår som helt empatistörd, men det jag tar med mig från det här avsnittet är faktiskt att man börjar diskutera gamla tv-serier i Memorial. B’Elanna har byggt en replika av en gammal tv-apparat som en present till Paris, och hämtat upp gamla program från skeppets databas som visas på den retrostajlade dumburken. Det intressanta här är att detta är ett av få omnämnanden av tv-mediet som görs i Star Trek. Jag har ju tidigare undrat ganska mycket över avsaknaden av film och tv från förr, och till och med övervägt att den delen av mänsklighetens kulturarv gått förlorat i Star Trek-universumet. De kulturella intressena på Star Trek-skepp brukar ju oftast handla om musik och Shakespeare. Men här kollar Paris på tecknat, reklamfilm, en hockeymatch samt något som kanske är ett avsnitt av westernserien The Big Valley.

Betyg: 6/10.

Star Trek: Voyager. Säsong 6, avsnitt 14/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 624 tv-avsnitt.