Star Trek-parodier: Redshirt’s Little Book of Doom. En bilderbok om en rödskjortas sorgliga öde.

Jag fortsätter att tråla mig igenom böcker som har mer eller mindre stark Star Trek-anknytning, och råkade visst köpa ytterligare en bok av Robb Pearlman – trots att jag inte gillade Fun with Kirk and Spock som jag skrev om här på bloggen för någon månad sedan. Jag kände att jag var tvungen att kolla upp Pearlman lite, och han verkar ju vara en otroligt produktiv person som verkar i gränslandet mellan popkulturs- och presentboksmarknaden. Det är till exempel han som är mannen bakom böcker som What would Skeletor do? och 101 ways to use a unicorn. Man kan tycka vad man vill om det där, men det verkar ju som om han har ganska kul på jobbet i varje fall.

Star Trek verkar trots allt vara hans favoritintresse, och han har försökt exploatera det på en rad olika sätt. Han har skrivit allt från Star Trek: Body by Starfleet: A Fitness Guide, och The Wit and Wisdom of Star Trek. Jag kommer säkert att återkomma till de där böckerna och andra Star Trek-relaterade grejor som han håller på med, men nu ska det handla om Redshirt’s little book of Doom. En bilderbok för vuxna om en rödskjortas misslyckade liv. Här är en liten promovideo:

Boken är fylld av massor med in-jokes för den Trek-kunnige (mixat med även en och annan referens till andra rörliga bilder) genom illustrationer signerade Anna-Maria Jung. Men den produktive unge herr Pearlman kanske skulle ha filat på en del av idéerna ytterligare några varv innan lämning till tryckeriet – här finns en del rätt lågt hängande frukter (man skulle i och för sig kunna hävda att bara att göra en bok om rödskjortor är en lågt hängande frukt i sig. Gulligheten i illustrationerna kompenserar dock upp de där svagheterna i stor utsträckning. Ja, faktum är att jag under en andra läsning av boken går från att ha varit superkritisk till ändå lite mosigt positiv. Kanske var tredje teckning ändå är ganska kul.

Jag antar att böcker som den här är den perfekta presenten till en trekkie som har allt. Men den fyller också en funktion om man – som jag – sitter lite ensam med sin fandom. Jag kan bläddra i den här boken och skrocka för mig själv – lycklig över att det någonstans där ute i världen finns åtminstone några personer till som tycker att det är kul med skämteckningart som kombinerar enhörningshundar och kobayashi maru.

Betyg: 6/10.

Redshirt’s little book of Doom. Skriven av Robb Pearlman med illustrationer av Anna-Maria Jung. Michael O’Mara Books Ltd. .

Star Trek-litteratur: Fun with Kirk and Spock. A parody. En barnboksparodi för kanon-skämtare.

Ytterligare ett inköp som skedde sent på natten när jag okynnessurfade på en stor, känd nätbokhandel. När jag nämnde titeln för en kompis så trodde hen genast att det här handlade om slashlitteratur eller någon annan form av erotisk fantasi kring Kirk och Spock. Om det ändå hade varit så väl. Nej, det här är i stället ett slags parodi vars titel syftar tillbaka på Dick and Jane-böckerna, en serie med läsa lätt-böcker för barn som funnits i USA sedan 30-talet.

Så för att överhuvudtaget kunna värdera hur lyckad den här parodin var, så var jag förstås först tvungen att läsa en Dick & Jane-bok. Och det var väl inte så roligt. Texterna i den fick nästan en svensk klassiker som “Far ror, mor rar” att kännas både progressiv och poetisk. Okej, överdrev lite där, men det finns ett slags tokrolig ton i Dick & Jane-böckerna som är hopplöst enerverande. Hittade ett roligt citat om vad George R R Martin tycker om fenomenet:

I learned to read in school of course and in my era you learned to read with ‘readers’. They were full of the adventures of ‘Dick and Jane’. Dick and Jane and their little sister Sally and their dog Spot. This was the dullest family in the history of Earth. And I couldn’t see the charm of reading about Dick and Jane. Oh boy they were boring. You know, the stories were stupid, even for a first or second grader. Years later I saw some of the famous McGuffey readers, go back further, things that my mother’s generation would read from in the 1930s or 1920s, and those things were filled with real stories from real writers that the kids were learning. But my generation, the baby boomers, we had Dick and Jane, and that couldn’t convince me to keep reading. But Batman and Superman could: they were much more interesting than Dick and Jane.

Så hur kul är den här parodin då? Ja, i viss mån fungerar den nästan som en nybörjarintroduktion till Star Trek-tropes. Rödskjortor dör, yeoman Rand har en komplicerad frisyr, kapten Pike får parkera på handikapp-platser. Bones och Spock gillar inte varandra. Sådär halvkul va?

Nu kommer jag inte från rätt kulturella bakgrund för att kunna uppskatta den här parodin fullt ut. Jag har ju inte hört skojiga skämt om Dick och Jane sen jag var liten. Men för en utböling som jag så är ungefär 30% av skämten i den här boken roliga. Mest tyckte jag nog om uppslaget om Gorm…

Kanske är Fun with Kirk and Spock framför allt ett bevis på att Star Trek-nördar är beredda att lägga pengar på allt möjligt som har en Trek-logga på omslaget. Och jag är tydligen en av dem.

Jag lovar, nästa bok jag skriver om här kommer att kännas lite mer….angelägen.

Betyg: 3/10.

Fun with Kirk and Spock av Robb Pearlman. Cidermill Press.