DS9: Crossfire. Det om Odos crush på Kira. Och Kiras nya kille.

ds9 crossfire 6

Vet ni vad? I och med det här avsnittet har jag kommit halvvägs på Deep Space Nines sju säsonger. Och det är ju en ren fröjd att kunna slå fast att den här serien har gått från att ha varit en notoriskt ojämn skapelse med pseudoreligiösa förtecken, till att bli självsäker, kul och lite…ja, skön faktiskt. Crossfire känns också som ett avsnitt som representerar den här utvecklingen ganska väl. För mig framstår det som både starkt självupptaget och osannolikt rart att vika ett helt avsnitt åt att skildra Odos olyckliga kärlek. Precis som tidigare är det Kira han är förälskad i, men nu ställs saker och ting på sin spets. Hon blir nämligen uppvaktad av den bajoranske försteministern Shakaar (han som höll på att bråka om jordbruksmaskiner i förra säsongen). Och som säkerhetsansvarig och livvakt så tvingas Odo se deras romans födas och ta fart på lite för nära håll.

Shakaar kommer alltså och besöker Deep Space 9, men det är en visit som gör Odo direkt orolig. Dels handlar det ju om säkerhetsfrågan. Efter terrordådet då en av Deep Space 9:s skyttlar sprängdes så är han på helspänn. Och här finns faktiskt en ovanligt nervig scen där jag för en gångs skull tycker att man fått till den där känslan av hotfullhet och fara när folkmassan trängs för att få se en glimt av sin nye försteminister (lika spännande var den dock inte när jag såg om scenen, men då visste jag ju hur det skulle sluta).

ds9 crossfire 3Det andra som oroar Odo är ju det här med kärleken. Bra tänkt där när man Odo i rollen som livvakt tvingsa att vara alldeles för nära det mysande kärleksparet Kira och Shakaar. Precis som scenen där han slår sönder hela sin lägenhet (och slänger iväg växten han fått av Kira), att Odo ständigt ska kunna hålla sitt humör i styr blir ju bara tråkigt. Liksom det är lite fint att han blir så distraherad av Kiras romans att han håller på att riskera allas liv i en hiss. Och faktiskt även försummar att jaga rätt på terroristen som försökte göra hissen till en dödsfälla. Det är ett sånt där klassiskt scenario, att vara bästis med någon som man egentligen är kär i. Inklusive den där obligatoriska scenen där en person försöker förklara att hen är kär i den andre, men inte kommer sig för att säga något eftersom den andra personen är upp över öronen förälskad i någon annan. Ett ofta använt scenario, men när det är Odo så känns hela den där slitna tropen helt ny och naken.

ds9 crossfireMen frågan är ju om inte nyckelscenen i det här avsnittet egentligen är den långa dialogen mellan Quark och Odo. Quark kommer till Odos lägenhet för att klaga på oväsendet som uppstår när shapeshiftern demolerar hela sin lägenhet. Quark är den ende som tidigare lagt märke till att Odo har kärat ner sig i Kira, och inser genast vad det är som har inträffat. Och försöker faktiskt vara snäll. Faktum är den här scenen nog är det närmaste Quark kommer en kärleksförklaring till Odo. Så pass gosigt att han för säkerhets skull är tvungen att lägga till en försäkran på slutet om att Odo verkligen inte kan räkna honom som en av sina vänner. Men hur trovärdigt kändes det egentligen? Kanske är det egentligen Quark och Odo som står för rymdstationens mest intressanta kärlekshistoria?

QUARK: Anytime there’s an unusual crime committed on the station, I run a pool so that people can bet on how long it’ll take for you to catch the perpetrator. It’s very popular. Frankly, I don’t care whether you and Major Kira end up living happily ever after or not. I just want to see the situation resolved. The way I see it, you’ve either got to tell her how you feel, or forget about her and get on with your life. Concentrate on the essentials. Because you can’t keep going like this. It’s interfering with your job. And my profits.
ODO: Your profits?
QUARK: Unless you do something about the situation, I’m going to have to stop running the pool.
ODO: I’m devastated.
QUARK: You should be. The fact that that pool exists says something about you, about who you are. People see you as the guy who always gets his man. Now you’re becoming the guy who tears up his quarters and sits alone in the rubble. And no one’s going to want to place bets on how long someone’s going to sit around in the dark. Well, I’ve said my piece. Sorry for butting in. But I’m just looking out for my business.
ODO: Funny. For a minute there I thought you were talking to me as a friend.
QUARK: (big pause) Nah.

ds9 crossfire 4Lite skvallrigt skrev jag ju om att Our man Bashir var det första avsnittet som Nana Visitor spelade in efter att hon och Bashirskådespelaren Alexander Siddig blivit ett par. Det har väl inte synts så mycket av de känslorna i serien, trots allt. Men i Crossfire strålar verkligen Visitor. Hon är på exakt rätt plats i livet för att spela nykär. Hon är nästan självlysande glad och lycklig här. Det enda som eventuellt kanske är lite missvisande med det, är att hon är exakt lika glad genom hela avsnittet. Från den första kaffestunden med Odo, fram till när hon kilar stadigt med Shakaar. Men det är härligt att se, även om Visitor som vanligt missar det här med nyanserna.

Jo, jag fortsätter att vara helnöjd med Deep Space Nine. Tycker att det här avsnittet lyckas med att kombinera en relationsintrig med en hel del action (terrorism och shapeshifteraction i hissen måste ju räknas som action). Kul att se att Deep Space Nine numera fungerar även som romance-serie.

Betyg: 8/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 4, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 410 tv-avsnitt. Och nu har jag kommit halvvägs på hela Deep Space Nine också. 

DS9: Shakaar. Det om en jordbruksmaskinskris som nästan startar inbördeskrig på Bajor.

ds9 shakaar 4

Bajoransk inrikespolitik, visst är man sugen på ett helt avsnitt om det? Framför allt ett där intrigen kretsar kring en konflikt om jordbruksmaskiner? Nej, jag tyckte inte heller att det här lät som ett särskilt rafflande upplägg. Men så visar det sig att det här är ett Kai Winn-avsnitt. Hon är ju den bajoranska religiösa ledaren som är så störig att varje avsnitt där hon riskerar att få en näsbränna ändå känns som nödvändig och angelägen tittning. Dessutom blir Shakaar en aning mer rafflande i avsnittets andra hälft, då ploten tätnar och fokus byts från jordbruksfrågor till hela styret av planeten Bajor.

ds9 shakaarKai Winn spelas på ett fantastiskt irriterande sätt av Louise Fletcher. Hon lyckas liksom göra så att varje lögn blir medvetet genomskinlig. Ett slags medveten omedvetenhet som gör att den lena rösten, det selektiva minnet och de uppenbara lögnerna blir till rena provokationer. Under det här avsnittet blev jag till exempet extremt provocerad varje gång Winn kallade Kira för “child”. Winn är ju fullt medveten om hur mycket Kira avskyr henne, men drar på för fullt med ett slags fejkad skenhelig omedvetenhet som hade gjort mig vansinnig. Men så är ju Fletcher sedan länge ett proffs när det gäller att gestalta förslagen ondska — hennes mest kända roll är ju som Nurse Ratched i Gökboet.

I Shakaar får vi veta att Kai Winns makthunger långtifrån är stillad med posten som Bajors främsta religiösa ledare. Nu ser hon också ut att bli den enda kandidaten i det kommande försteministersvalet — en post hon redan vikarierar på efter att den gamle försteministern dött. Det är i den funktionen som Winn kontaktar Kira, vars gamla motståndsrörelspolare ställt till det för regeringen. De vägrar lämna tillbaka ett par replikatorer som de fått låna, en typ av maskiner som återställer den mark på Bajor som cardassierna förgiftade när de avbröt sin ockupation. Winn och regeringen tycker att maskinerna gör bättre nytta på annat håll, medan Kiras kompisar håller fast vid ett gammalt löfte om hur länge de skulle få använda replikatorerna. Nu vill Winn skicka Kira till Dahkur-provinsen för att övertala de forna motståndsmännen att följa Winns order. Resultatet blir, som vanligt när det handlar om Kira, det rakt motsatta.

tumblr_inline_mp8lso9db31qz4rgpGanska snart är Kira inblandad i en mindre revolt, och flyr undan regeringstrupperna tillsammans med sina polare från förr. Winn vill nämligen gärna driva Bajor på samma sätt som hon driver den bajoranska organiserade religionen  — utan att bli emotsagd. Opposition ser hon inte som ett underlag till diskussion, utan som ett prövning från profeterna. Å andra sidan kan man ju undra  hur Kira utan större eftertanke kan kasta sig in i ett folkligt beväpnat uppror — måste hon inte stå lite mer neutral och med sin position på Deep Space 9? Även om hon i det här fallet backas av Sisko.

shakaar 6Regeringstruppernas jakt på Kira och hennes kumpaner slutar i någon form av male bonding (jo, det finns även kvinnor på plats, men de får hålla sig lite i bakgrunden). Det visar sig att även regeringstrupperna består av gamla motståndsmän, så efter lite trevande snack om gamla tider så bestämmer man sig för att gemensamt lansera en tredje lösning på problemet man står inför: Kiras gamle kompis Shakaar ställer upp som kandidat i försteministersvalet, och om Winn ställer till besvär tänker man gå ut offentligt med att hon höll på att starta ett inbördeskrig över några replikatorer. Kul att se en ung John Doman, från bland annat The Wire, i en liten roll här.

Denna Bajoranska version av House of Cards kombineras med en av de mer korkade b-handlingar jag varit med om i Deep Space Nine. Den handlar om hur O’Brien har värsta flytet när han kastar Dart, och vinner match efter match. Sen vrider han axeln ur led och kan inte kasta lika bra längre. Se, det var väl en fullständigt meningslös bihandling?

O’Brien drar dessvärre ner helhetsintrycket på ett avsnitt som gick från värdelöst till faktiskt lite spännande. Allt tack vare Louise Fletcher, förstås.

Betyg: 6/10.

 

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 24/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 381 tv-avsnitt.